På Dickens street

Bilden ovan visar ett bokskåp som finns utanför ett vanligt bostadshus, typs stadsvilla, på Dickens street, Elwood. Jag glömde titta vad dom där spiralbundna grejerna var för nåt. Nåt kompendium kanske? Eller ritblock? Så nu är jag nyfiken på det. Får gå dit igen och titta efter.

På väg ner mot the Bay kan man gå Dickens street hela vägen. Efter att ha korsat den starkt trafikerade Esplanaden vid trafikljusen (tack och lov för dom!) är man nere vid den mycket stora bukt som heter Port Phillip Bay, innanför det stora havet. Läs om the Bay här.

Gatorna här i Elwood är kantade av träd som formats så att ledningar kan gå ovanför. Vi kallar dom ”slangbelleträd”.

Odenplan en lördag

Den här bilden tog jag på eftermiddan i lördags (22 maj). Stan har ställt upp en stor grön stol, typ solstol, i grönmålat trä och några stora lådor som man kan sitta på. På bilden är en pojke i färd med att klättra upp på stolen. Odenplan har väl aldrig varit vackert, men det är ju trivsammare nu i alla fall med blomlådor, blomsterstånd och en ny version av Sippans kiosk (inte öppen än). Hur det såg ut i september 2015 kan du se i inlägget ”Ökenvandring i Vasastan”.

Sippans kiosk hette den kiosk som förr låg i den här delen av torget. Sippan var namnet på en liten park med flera riktigt stora träd som låg längst bort mot kyrkan till.

Här ser du dom stora vackra träden och framför dom står Sippans kiosk, som den såg ut med dom karakteristiska runda skyltarna på taket. Ståndet till vänster om kiosken var nån tillfällig grej. Bild från juni 2009.

Sen backar vi ännu längre tillbaka. Den svartvita bilden nedan är från Stockholmskällan och året är 1930.

Jag tror att stans planerare och beslutsfattare den tiden förstod mer av hur viktiga träd är för människor än dom gör i dag. Nu är det mer av kalhygge utefter Stockholms gator.

Odenplan västerut. 1930. Objekt-ID Stockholms stadsmuseum Fotonummer E 32605.

Separation Tree

När jag är i Melbourne går jag gärna till den stora vackra botaniska trädgården inne i stan, Royal Botanical Gardens Victoria Melbourne. Där kan man sitta och läsa i skuggan under ett träd och ströva runt och titta på vacker växtlighet, enorma träd av olika arter, vackra blommor m.m. Långt in i parken finns ett tehus där man kan ta en fika. Det ligger vid en sjö där turister kan ta en tur i en stakbåt, långa smala farkoster som stakas fram av en kille i halmhatt som står i aktern. I närheten av tehuset finns Separation Tree, eller i dag snarare resterna av det. Historien om trädet har jag berättat i ett inlägg från 2012 Träd och vandaler här.

Bilden ovan finns med i inlägget och är från 2012. Då levde trädet fortfarande, men i dag ser det sorgligt nog ut som på bilden här bredvid. Trädet symboliserar den historiska händelse 1850 då Victoria skildes från New South Wales och blev en egen koloni. Man samlades under trädet 15 november 1850 för att fira detta.

Av oklar anledning gav sig nån på trädet och skadade det riktigt illa 2010, men det levde alltså fortfarande delvis efteråt. ”Sista spiken i kistan” kom i en ny attack 2013. Trädet dog.

På olika ställen i Victoria har man planterat ut skott från Separation Tree. Jag vet inte hur det gått för dom 26 plantorna, om dom vuxit till sig eller ej. Kanske håller man det hemligt var man planterat dom, i alla fall tills dom vuxit sig stora och livskraftiga. Och samma symbolvärde som det 400 år gamla Separation Tree i Botaniska trädgården lär ju dessa unga träd inte få.

Stackars Stigbergsparken

Träd – äsch! Vad gör väl det om man fäller ett antal träd i den rätt bortglömda och länge försummade Stigbergsparken på Söder? Här ska ju bli tunnelbanestationen Sofia. Fram med motorsågen, bara!

Mats Wickman på SvD som bevakar den pågående förstörelsen av Stockholms parker har nu kommit fram till Stigbergsparken som ligger nedanför Stigberget utmed Folkungagatan. Här ska alltså byggas en tunnelbanestation. Väcker det minnen? Hos några i alla fall som var med vid almstriden i Kungsan 1971. Mats Wickman skriver om planerna för Stigbergsparken i dag: ”T-baneuppgången är mörkbrun, elva meter hög, och Skönhetsrådet avfärdade den när den presenterades 2017. Den 800 meter stora byggnaden ska placeras mitt i parken, som därmed kommer att förstöras fullständigt.” Jag tog mig dit i dag och tog ett par bilder.

Visst är det märkligt med Stockholms stads politikers och planerares bristande förståelse för vikten av träd i stadsmiljön. Det är som nån sorts tondövhet. Dom fattar inte. Och det händer igen och igen och igen. En sorglig och ständigt återkommande refräng, från Odenplans 18-19 träd som man fällde lätt som en plätt (trots att man först skulle försöka spara den mer än 100 år gamla kastanjen) till den s.k. radioeken borta på Östermalm en bit från Gärdet m.fl. träd.
Fattar dom inte? Förstår dom inte?

Finns det verkligen inga andra lösningar än att nu fälla träden i Stigbergsparken på Söder och förstöra parken?

”Stigbergsparken anlades vid sekelskiftet 1900. Flera gamla trähus revs. Ett hundratal träd planterades. Flera av dem finns kvar i dag. Murar, trappor och lekplatsen tillkom på 1930-talet” står det på en informationstavla i parken.

Karl XII:s ek

I Karlbergsparken var jag mycket ofta förr om åren när vi bodde i Birkastan. Nu blir det mer sällan. Men i dag var vi där. Bilden ovan visar Karl XII:s ek som den såg ut en solig dag i augusti 2010. I dag var den en mer sorglig syn, tyvärr: Den gamla eken ser inte ut att orka mycket längre. Det gröna bladverket hör till träden bakom. Och jag kommer att tänka på andra träd som snart inte finns längre, särskilt det gamla Separation Tree i Melbournes botaniska trädgård. Där var det nån som förstört trädet med hjälp av en  yxa eller en machete. Jag bloggade om Separation Tree i januari 2015 i inlägget ”Träd och politik” här. Då fanns fortfarande några levande grenar. Två år senare var jag där igen och då fanns bara en del av stammen kvar.

Karl XII:s ek är det väl ingen som gett sig på för att skada som nån sorts protest eller av ren illvilja, gissar jag. Det är nog tidens tand som gjort sitt – tillsammans med miljöförstöring, luftföroreningar och annat sånt.  Bredvid eken finns en skylt. Klicka för större bild. 

Odenplan – nu och då

Odenplan är knappast nån vacker plats. Har den nånsin varit det?
Övre bilden tog jag sent på eftermiddagen en av dom sista dagarna i mars. Den nedre bilden är från början av mars 2011 när bygget av Citybanan var i full gång. Medan det pågick kunde man inte alls gå över Odenplan; det var runt torget och utanför alla trista plank som gällde i långliga tider.

Sveriges näst största tågstation vad avser antalet resande ligger alltså nu vid Odenplan. Det var inte min favoritlösning, men nu är det som det är. Med visst vemod kan jag tänka tillbaka på Odenplan före Citybanan och framför allt på dom stora träden som fanns då vid torgets västra del mot Upplandsgatan och Gustav Vasa kyrka, på den plats som förr kallades Sippan.

Grönska och träd behövs även i innerstan. SvD hade en artikel om betydelsen av träd för ett par år sen och där kom mina tankar om Odenplans försvunna träd med. Fullt så illa som jag skriver där blev det dock inte sen: dvs båda dom stora almarna som flankerar portalen till Gustav Vasa kyrka står kvar i dag. Bygget av tunnelbanans nya linje från Odenplan till Arenastaden i Solna (den s.k. Gula linjen) hotade den ena av almarna, men nu ska linjen byggas med annan teknik ”underifrån”. Därigenom räddas det stora trädet som man tidigare sagt måste sågas ner. Hoppas det håller också. Artikeln i SvD har du här.

Odenplan för riktigt länge sen har du här. Bilden är från 1902 och tagen österut. Inte mycket träd här heller. Här är Stadsbiblioteket inte byggt än och högst upp på Observatoriekullen ligger en gammal gård kvar. Men hörnhuset med kupolen längst till vänster i bilden finns med även på bilderna ovan. Stockholmskällan. Foto: Larssons Ateljé, 1902. Fotonummer POSC 448 ; Fotonummer C 36 ; Fotonummer Fa 48337

Odenplan 4 sept -16

Ett rum med utsikt.

Renovering av Gustav Vasa kyrka vid Odenplan pågår. Kupolen med rundat svart plåttak som man kan skönja på bilden lär nå 60 m över mark och sen är det alltså en bit till kvar hela vägen upp. Jag skulle gärna gå upp där om jag bara fick. Och ha kameran med mig.

På själva Odenplan framför kyrkan invigdes det nya cykelgaraget för en liten tid sen. Glasrutor är redan pajade och man har satt upp skivor där det är trasigt. Troligen inte pajat av förstörelselusta utan det är nog skejtare som hoppat upp och kört på den där lilla avsatsen alldeles intill glaset och pangat i. Inte tänkte dom som ritade cykelgaraget på att Odenplans ödsliga stenlagda yta inbjuder till skejtande.

Dom nya träden som ersätter dom 17-18 stora träd som man tog ner i samband med bygget av pendeltågsstationen ser ut att må bra. Små är dom, men bättre små träd än inga alls. På bilden nedan Bror Marklunds skulptur ”Sittande pojke” och i fonden cykelgaraget.

Gula linjen görs om

Jag höll på att ramla av stolen igår. Man har ändrat sig om den planerade tunnelbanelinjen Gula linjen i Stockholm!

Gula linjen har kallats ”världens onödigaste tunnelbanelinje”. Den skulle bli en kort tarm norrut från Odenplan och aldrig gå att förlängas söderut. Den skulle dessutom på sin lilla väg norrut gå parallellt med Citybanan. Linjen skulle grävas uppifrån med schakt som skulle stå öppna i flera år. Det skulle bli kraftiga ingrepp på Odenplan och Karlbergsvägen. Väldigt mycket kritik mot förslaget har kommit. Nu har man märkligt nog tänkt om.

Den anledning till förändringen som anges är att man räknat fel i början. Efter nya beräkningar ser man att kostnaden skulle bli 3,5 miljarder kr högre än man först trodde. Man måste hitta en mindre dyr lösning. Man har kliat sig i skallen igen, funderat hit och dit och vänt på stenar och till slut kommit fram till en ny lösning.

Gula linjen blir nu inte bara en liten kort tarm norrut utan kopplas ihop med Grön linje söder om Odenplan. Dvs Gula kommer att köras på Grönas spår. Folk kommer att kunna kliva på i söderort och åka direkt till Karolinska och Arenastaden. Jag tycker det låter som en bra lösning. Enligt vad man säger ska trafiken på Gula linjen inte sabba för alla som vill åka västerut med Gröna linjen, förutom att tåg som bara går till Alvik glesas ut lite.

För Odenplans del innebär den nya lösningen att man inte behöver bygga en ny plattform för Gula linjen bredvid den befintliga plattformen på Odenplan och därmed inte gräva upp torget igen eftersom de arbeten med tunnlar som ska göras kan ske under mark. Man behöver inte heller fälla den ena almen framför Gustav Vasa kyrka. Det tackar vi för, vi som envisas med att måna om dom av stadens träd som fortfarande finns kvar.

Tänk om detta också innebär att man kunde komma igång med lite förbättringar av det ödsliga torget Odenplan. Hur blir det med kafébyggnad med mera? Fontäner, mer växtlighet, konstverk, torghandel och varför inte trevligare belysning än dom där idrottsplatsstolparna?

DN skriver om förändringen här.
Info från SLL här.

Bort bort bort!

Här ska en sjökulvert med ledningar mellan Gamla stan och Södermalm gå när Slussen byggs om. Bilden tog jag från Södermalm mot Gamla stan en av dom första dagarna i juni. Det hade nog varit vackrare med en bild från Gamla stan, men jag var på Söder och så fick det bli. Nu går det inte att ta en sån här bild från nåt håll längre.

Lars Epstein i DN, Nu fälls Slussens nio ståtliga popplar, här.

Jag glömmer inte kastanjen

Träd har jag bloggat om många gånger. Häromdan fick jag ett litet inlägg om Odenplans skövlade träd publicerat i SvD. Tidningen har haft en artikelserie om vad träd betyder för människor. Min lilla text trycktes i papperstidningen på I dag-sidan den 8 juni. På webben ligger det under rubriken ”Jag glömmer inte kastanjen på Odenplan” här.