Världstuberkulosdagen

Ja, usch och fy…ska jag skriva om såna otäckheter nu?
Artikel i DN i dag om nya läkemedel i kampen mot tuberkulos. Om hur läget i världen är skriver artikelförfattarna bl.a. : ”Nära nio miljoner nya drabbade och 1,4 miljoner dödsfall av tuberkulos varje år är förskräckande siffror. Över hela världen bär också otroliga två miljarder människor på en latent form av sjukdomen, som kan bryta ut till följd av andra sjukdomar eller vid ett försvagat immunförsvar, och som då kan föra smittan vidare”. Dom som skrivit artikeln vill att Sverige ska medverka till att ”tydligt sätta kampen mot multiresistent tuberkulos på den internationella agendan.” Och det finns två nya läkemedel som enligt artikeln är ”en sensation och utgör en unik möjlighet att ta ett avgörande steg i kampen mot sjukdomen”.

Det är tydligen Världstuberkulosdagen i dag. Jag visste inte att det fanns en sån. Men det finns ju dagar för det ena och det andra av väldigt olika slag – allt från kanelbullar till sånt som temadagar eller internationella dagar för pressfrihet, kampen mot polio eller mot tuberkulos. Att det är den 24 mars för tuberkulos är tydligen för att det var den 24 mars 1882 som nyheten kom att den tyske läkaren och bakteriologen Robert Koch funnit bevis för att det är tuberkelbakterien som ligger bakom sjukdomen. Jag har inte kunnat särskilt mycket om sånt här och trodde förr att tbc drabbade just lungorna – därav ordet lungsot. Men för flera år sen träffade jag en person, som hade bestående men av tbc i kroppen, och han hade alltså som barn haft sjukdomen i skelettet.

Lungsot har jag skrivit om tidigare ett par gånger i bloggen – dels om Harriet Löwenhjelm, dels om min morfars mor. Båda dog i sjukdomen. Jag har avskrifter av brev som min morfars mor skrivit där hon berättar om vilka behandlingar hon fick mot sin lungsot på det sanatorium där hon vistades i ett par omgångar. Injektioner av guayacol i ryggen m.m. Läs om det i inlägget Gamla papper (3), länk nedan. Hon kom från Delsbo i Hälsingland. Hon är med i min bok om Sandskär. I samband med ett barndop som hölls ute på ön mötte hon sin tillkommande, som det brukar heta. Det var en sommardag 1879 och hon var 22 år gammal. Den romantiska berättelsen om mötet finns med i boken om Sandskär.

Min morfars mor samlade material om seder och bruk i Dellenbygden. Det ingår i en tjock bok som jag tittat i på Kungliga Biblioteket och som kom ut 1896, två år efter hennes död i lungsot. Boken heter Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif.  Familjen gjorde senare ett särtryck av den del i boken som hon skrivit, och hennes dotter utformade omslaget. Den här fina lilla boken finns i mycket begränsad upplaga.
Det är lite lustigt att tänka på att hon skrev om en bygd i Hälsingland och att nu har jag också gjort det, om man nu kallar Söderhamns skärgård för en bygd…

Artikeln i DN här.
Gamla papper (3) om behandlingen av lungsot förr här.