Det har gått ett par dar sen sist. Lusten att blogga har inte riktigt funnits. Ändå finns det förstås massor jag skulle kunna skriva om – och som vanligt det ena eller det andra som jag blir arg på eller upprörd över. Som sossarnas hantering av Juholt-affären, att han nu sitter kvar som partiledare efter allt som hänt. Nog känns det som ett Västgötaklimax och att ”vi” nu bara ska gå vidare tralala.
Så här står det i NE om antiklimax: ”övergång från ett starkare uttryck till ett svagare; matt upplösning på gradvis ökade förväntningar, ‘västgötaklimax’, t.ex. ‘Det är härligt i himmelen, det är ljuvligt, ja, det är trevligt”. – Matt upplösning… ja, det kan man säga. Om Juholt nu verkligen inte i lagens mening brutit mot några fastställda – men kanske oklara – regler så har han i vilket fall som helst visat sig vara en slarver och en person med inte särskilt gott omdöme. Jag tycker det är stötande att han sitter kvar och att leden nu sluts omkring honom, att han ska stöttas och få fortsätta efter allt som hänt. Det handlar inte om hämndkänslor om att han borde avgå, det handlar om rättvisa. Jämför med Mona Sahlin. Läs vad necesse est skriver om detta här.
Carl Bildt gör mig också arg. Det är helt rätt om han nu kollas upp närmare efter dom uttalanden han gjort om Lundin Petroleum, sin egen roll och om dom två svenska tillfångatagna journalisterna i Etiopien. Såg du Skavlan häromdan? Tala om att glida undan – eller ljuga rent ut? eller i varje fall slira ordentligt på sanningen? – och så på känt maner säga Goddag yxskaft. Han får frågor om Afrika och börjar tala om Norge. Ansvar, Carl Bildt, har du hört talas om det? Och klarspråk – är det begreppet bekant?
Och så Migrationsverket då, ett gammalt ”hatobjekt” i den här bloggen. Nu utvisar man en 91-årig dement och nästan blind ukrainsk kvinna som dessutom har hjärtproblem. Hon ska skickas tillbaka till hemlandet. Inga av hennes släktingar finns kvar där, dom bor i Sverige. ”Migrationsverkets förtroendeläkare anser att det inte finns några medicinska hinder för att utvisa henne, och att hon kan få en god vård i Ukraina” står det i Expressen i dag och ungefär samma formulering i DN. Jag funderar över vad som ingår i ”vård” och vad som menas med ”medicinska hinder”. Hälsa handlar tydligen enbart om kroppslig hälsa. Förtroendeläkaren ser enbart den här gamla kvinnan som en kropp med olika defekter. Kroppen ska vårdas i Ukraina. Hur hon mår inuti bryr sig läkaren tydligen inte om. Men det ingår kanske inte i hans jobb.
En läkares uppgift är att ”bota, lindra och trösta” har jag hört. Kan läkaren inte bota ska man försöka lindra, kan läkaren inte lindra så ska läkaren göra sitt bästa för att trösta. Varför alls detta trösta om själen – eller psyket – är helt oviktigt i sammanhanget. Men det där kanske bara är en ramsa som inte gäller längre…
Lagen om ”synnerligen ömmande omständigheter” som Migrationsverket handlar efter funkar alldeles utmärkt säger migrationsminister Tobias Billström. Han kommenterar förstås inte det enskilda fallet. Men Migrationsverket och dess förtroendeläkare bedömer att det är helt ok att utvisa en 91-årig demenssjuk och närmast blind kvinna till Ukraina där ingen anhörig finns som kan hjälpa henne. Skamligt? Ja.
Expressen om den gamla kvinnan från Ukraina här och här.
Uppdatering 18 oktober:
Nu har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg tillfälligt stoppat Migrationsverkets utvisning av den gamla ukrainska kvinnan som heter Ganna Chyzhevska. Läs DN här. Bra! Hoppas det nu leder till ett mer mänskligt beslut som innebär att hon får stanna hos sin familj i Sverige.
