På gång + lite gammalt

Några enstaka krokus hittade jag igår på den sluttning nedanför Timmermansordens hus som brukar vara blå av scilla när våren hunnit lite längre. Även scillan är faktiskt på gång här som synes. Förra året hade det kommit betydligt längre i början av april. Titta här.

Timmermansordens hus är en riktigt stilig borgliknande byggnad som har något hemlighetsfullt över sig – något förborgat. Och nu när jag var där och letade krokus och andra vårtecken funderade jag förstås över vad man håller på med därinne. Så det blev till att googla när jag kom hem. ”Den kristna religionen är grunden för Ordens verksamhet med mottot ”Gudsfruktan och människokärlek”. Orden bedriver en omfattande social hjälpverksamhet både externt och internt med hjälp av fonder, donationer och insamlade medel. Hjälpverksamheten är och förblir en av Timmermansordens viktigaste uppgifter. Utdelade bidrag uppgår f.n. årligen till drygt 5 miljoner kr och under åren 1980-2010 utdelades totalt bidrag till ett värde av ca 90 miljoner kr.” Så står det på Timmermansordens hemsida. Ordensbyggnaden påbörjades 1914 men bygget försenades under första världskriget och huset invigdes inte förrän 1923.

I det här området såg det tidigare mycket annorlunda ut. Här nedanför låg för länge sen det s.k. Träsket, en grund insjö som sedan genom landhöjning och igenfyllningar så småningom blev allt mindre och till slut mer eller mindre torrlagd. Sen växte en kåkbebyggelse upp här. Hittade den här bilden på Stockholmskällan.Så här skriver man om bilden på Stockholmskällan: ”Fotografiet är från 1909. I förgrunden syns en kåkbebyggelse som hade snabbt växt upp på det tidigare träskområdet. Liknande kåkstäder fanns även på andra obebyggda platser i staden. Bostadsbristen var enorm. Stockholms befolkning ökade från ca 250 000 till ca 320 000 personer under 1800-talets sista decennium. Till vänster på fotot syns det nya stora skolpalatset Norra Real på Roslagsgatan, som stod färdigt 1891. Vanadislundens vattenreservoar kan anas bakom de nybyggda hyreskasernerna.”
Uppgifter om fotot: Fotograf Heimer, Oscar (1858-1927). Skapad 1909. Objekt-ID Fotonummer E29466.
Klicka för större bild!

Våren?

I dag tog jag en blöt och klafsig promenad i Vasaparken och vidare in på Sabbatsbergsområdet. Där hittade jag mina första snödroppar. Javisst är det förutsägbart att blogga om vårtecken så här… Men så får det vara. Och mer lär det bli. Kanske nån krokus snart vågar visa sig på mina krokusställen? Längre fram blir det Observatoriekullens blå sluttning där scillan brer ut sig. Ännu längre fram magnolian. Favoriter i repris.

Scilla 11 april -17

Kall dag, vinterjackan åkte på igen. Blå himmel och sol fick man spana förgäves efter, i alla fall när jag var ute. På Observatoriekullens sluttningar hukade scillan och kröp ihop i isvindarna, men det fick bli en bild i alla fall.  Är det tradition så är det. Fast att jag inte klarat det varje år ser jag – till min förtrytelse. Förra året missade jag, hur det nu kom sig. Och det gäller ju att passa på; det kan vara fort över. ”Underbart är kort…”

Odenplan 25 mars -17

På Odenplan finns nu åter ett blomsterstånd. Trevligt. Det får gärna komma lite fler såna varustånd. Frukt och grönt kanske? Minskar det intryck av öken man annars lätt får på Odenplan. Skulpturen till höger är gjord av Bror Marklund och heter helt enkelt Sittande pojke.

På torget solar folk som sig bör i den s.k. soltrappan på stationsbyggnaden. På sidan om gaveln till vänster på bilden nedan kan man också sitta. Där finns ett antal parksoffor, om man kan kalla dom det: stela bänkar med ryggstöd uppställda i snörräta rader, alla vända åt samma håll. Trist utformat, tycker jag, men det är klart att det är bättre med såna stelbenta bänkar än inga alls, och i dag satt många där och gonade sig i solen.

I dag arrangerar man ett tunnellopp – eller som det heter på dagens sätt att skriva svenska: ”Stockholm Tunnel Run Citybanan”.
The one and only tillfälle att springa eller gå i tunnlarna till Citybanan som ska öppna i sommar. Ett unikt lopp och ett minne för livet, säger arrangörerna.

Hundudden 17 mars -17

Här ligger dom beredda för det som komma skall. Tog bilden vid Hundudden på Djurgården igår. Motivet är lite av favorit i repris: i mars 2014 tog jag en liknande bild. Fast det var fridfullare då med lugnare vatten som gav lite speglingar också. Igår blåste en ihärdig och kall vind och det guppade på en del. Inlägget från 2014 har du här.

Hundudden har inget med fyrbenta djur att göra ser jag. På Wikipedia står det: ”Enligt Martin Stugart härrör namnet Hundudden från 1300-talet eller ännu längre tillbaka. Ordet ”hund” var medeltidssvenska för ”etthundra man”. Så många var varje hundare (eller härad) skyldiga att ställa upp i händelse av krig. Hundudden kan ha varit utskeppningsplatsen för traktens etthundra män.”

Dick Harrison skriver i en artikel i SvD om begreppet härad, som det kallades i Götaland, och hundare som var motsvarigheten i Svealand. Gammal juridisk indelning av landet. Men tänk att häradshövding fanns fortfarande när jag växte upp i Söderhamn: både borgmästare och häradshövding hade vi. Lite vingslag av ”Markurells i Wadköping”. 1971 avskaffade man häradsrätterna och rådhusrätterna och slog  samman till tingsrätter där en lagman sitter domare istället för häradshövdingen resp borgmästaren. Den som vill fördjupa sig i gamla juridiska indelningar som härad, hälfter, tredingar m.m. kan läsa Harrisons artikel här.
Ja, som jag sagt tidigare: nog kan det vara lärorikt att blogga – från en vårpromenad på Hundudden ner i äldre medeltid.

Blå sluttning

_DSC8446_160417
Det här är Observatoriekullen med blommande scilla och med det gamla fina observatoriet i bakgrunden. Observatoriet invigdes 1753 läser jag. Det var Stockholms första vetenskapliga institution. På den tiden fanns inte mycket bebyggelse här – mest låga trähus, åkrar, ängar, väderkvarnar och trädgårdstomter. Det var därför man byggde observatoriet just här för att slippa luftföroreningar som rök och sot från stan.  Det läser jag på en sida om Observatoriet här.

Kullen är fin. Dit kan man gå och njuta av blommorna och högst upp har man också en fin utsikt över en del av stan.

Scillaspaning har jag haft många gånger tidigare i bloggen. Nån sorts tradition är det väl – även om jag nog missat nån vår. Förra året la jag ut bilder 10 april ser jag, där finns en snarlik bild som den ovan. Här.