En vända runt öarna

Igår blev det en dag med sol, visserligen rätt svag men i alla fall sol! Gick runt öarna igen, för första gången denna vårvinter: Skeppsholmen och Kastellholmen. Favoritpromenad. Jag tänkte på hur mycket jag tycker om dessa gamla miljöer med all sin gamla historia. Att få sånt går inte lika lätt i Melbourne.

Svanarna ägnade sig åt tvätt och fjäderdräktsvård. Det var först när jag tog upp bilden i datorn som jag såg att det är en sångsvan och en knölsvan på bilden. Den längst till vänster går det ju inte att se om det är knöl- eller sångsvan.

Högvatten. Det gamla vraket Grå Ulven, som ibland sticker upp utanför Kastellholmen, kunde bara anas. Bild på hur det kan se ut där vid lågvatten har du i inlägget ”Lågvatten” från 2013 här.

Lite vårtecken gick också att hitta. Krokus på sluttningen nedanför kastellet. Snödroppar såg jag också men nån bild blev det inte.

Våren

Om det ädla

På vägen ut kör bussen förbi Trygghuset på Birger Jarlsgatan. Byggnaden uppfördes för försäkringsbolaget Svenska Lifförsäkringsanstalten Trygg, dagens Trygg-Hansa, i början av 1900-talet. En liten vers som min farmor brukade citera far genom skallen: ”Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad”. Kanske brukade ett menande finger höjas också och en uppfostrande blick ges – fast med glimten i ögat.

Farmor arbetade nån gång i sin ungdom på Trygg, som kontorist antar jag. Kan inte fråga henne om det längre. Men dom där raderna sitter som berget.

Fast vad menas med ”ädelt brukad”? Är det om jag ger pengar till dom stackars människor som sitter på trottoaren och ropar ”Hej, hej! Tack så micket”? Ja, jag antar att det räknas som mer ädelt än om jag köper mig en glass eller nåt annat till mig själv.

Men vad är ädelt i dag? Annat än sånt som ”den ädla konsten att göra det eller det”, ädelost, ädelgrädde (?), ädelgas, ädelt vin, ädelstenar förstås…(Diamonds are a girl’s best friend). Ädelägg – finns inte det? Apropå förra inlägget, alltså. Ordet ‘ädelt’ är nog annars rätt ute nu för tiden. Annat var det på 1700-talet: ”…en ädel handling, en konung värdig..” Om jag inte minns fel sjungs detta på slutet i Verdis opera Maskeradbalen (skriven på 1800-talet, jag vet) när Gustav III ligger och dör mitt på scenen och passar på att förlåta sina mördare innan han gör det. Slutscenen i operan är fantastisk, särskilt då kören kommer igång ordentligt innan kungen slutligen kolar vippen helt. Det brukar ju ta sin lilla tid när dom ska dö på operascenen.

Vadan nu detta inlägg på bloggen denna Kvinnodag 2015? Inget särskilt alls, faktiskt. Det var bara för att jag åkte 2:ans buss förbi Trygghuset på väg till öarna på vårpromenad. Skeppsholmen och Kastellholmen, alltså. Det var en varm och fin om än rätt blåsig dag i Stockholm i dag. Och nån enstaka lite blomma spanade jag in i vårgräset.

Snart så (2)

Jodå, dom är på gång, men man får titta noga. Bara enstaka körsbärsträd i Kungsträdgården hade lite blommor i dag. Inget träd i full blomning ännu.

Gick dit efter manifestationen för Ukraina på Norrmalmstorg. Sen på vägen hem kollade jag scillan på Observatoriekullens sluttning. Den är också på gång. Blå partier här och var men fortfarande lite glest och trevande. Så nån bild därifrån blir det inte  i dag.

Slut på dagens vårteckenrapport.

Det kommer mera

Ja ja, detta är ju vårtecknens tid. Första koltrasten hade jag med nyss och nu kommer ”mina” första blåsippor. Dom här små liven växer i Kappsta på Lidingö.

I närheten finns den plats där Raoul Wallenberg föddes och ofta var som barn. Det var Raoul Wallenbergs morföräldrar som hade en sommarvilla på denna plats. Tyvärr brann huset ner sommaren 1933. I dag ser man bara grunden och där står Raoul Wallenbergs portfölj.

På Wikipedia står det: ”Minnemärke i form av en portfölj i brons, gestaltad av konstnärerna Ulla Kraitz och Gustav Kraitz, fastmonterad på husgrunden till den sommarvilla där Raoul Wallenberg föddes den 4 augusti 1912. Stenläggningen är gjord med gatsten från Budapest där Raoul verkade under andra världskriget.”

En likadan portfölj står utanför FN-huset i New York har jag läst. Jag har inte sett portföljen i New York. Men här och på den här platsen – och på dessa gatstenar – är det ett vackert minnesmärke i all sin enkelhet. Berörande.

Och jag tycker det är mycket vackrare och mer talande än dom där svarta ”klumparna” som kryper på marken i närheten av Berzelii park. Säger jag med risk att kränka nån… det är ju så lätt gjort nu för tiden.

Vårspaning

Ja, det är svårt att låta bli att spana efter vårtecken så här års. Här fick jag böja mig fram och titta ordentligt ner i det ljusa fjolårsgräset, men där var dom. Små och taniga men men…dom är där och dom är på väg upp.

Det här var ute på Kastellholmen, ett av dom ställen jag brukar spana på. Passade förstås på att kolla in Grå Ulven också, det gamla vraket av ett örlogsfartyg som legat här vid Kastellholmen sen 1670. Förra året nån gång vid den här tiden blev det ju ett väldigt hallå i tidningarna eftersom det var så ovanligt lågt vatten. Plötsligt ”upptäckte” man detta gamla vrak! Nu är det inte lika extremt lågvatten men visst syntes vraket, i alla fall ena sidan av det.

Vraket är ju inte mycket till vårtecken, det bara ligger där år ut och år in, sticker upp mycket ibland (och tidningarna ”får spel”) och lite andra gånger.

Ett annat vårtecken från en promenad häromdan kommer här:
Hägrarna är tillbaka vid Isbladskärret på Djurgården. Dom kollar upp och renoverar sina bon inför häckningen.

Hägrar är ett återkommande motiv i bloggen. Så är det bara. Man har sina favoriter som man återvänder till.

Och i morgon är det Internationella Kvinnodagen. Google var tidigt ute med det och har haft en symbol för dagen en dag i förväg. Dom behöver nog ruckas… Men det gör väl inget, vi kan ha flera ”kvinnodagar”, inte mig emot.

Kastellholmen 3 mars 2012

Ja, nu börjas det väl – med vårtecknen. Och jag kan bara inte låta bli. Banalt eller inte… det struntar jag i. Detta var alltså krokusspaning på Kastellholmen i dag. Många var dom inte men liksom fräscht och nytvättat fina öppnar dom sina ansikten mot marssolen. Påminner om ägg kokade precis lagom så gulan är lite krämig. Glad vår!

Tigerspår igen

Häromdan var jag på Skeppsholmen och Kastellholmen. Många av dom tigerspår jag berättat om tidigare i bloggen har försvunnit men till min glädje finns några kvar. Den här stora stenen finns i backen upp mot kastellet.

Jag är osäker på om det faktiskt är en ny tigersten eller om nån flyttat den som tidigare låg en bit upp från kajen på Skeppsholmen. Där har funnits en sten av detta slag med den omisskännliga tigerrandningen. Hur det ligger till med detta – alltså ny tigersten eller flyttad tigersten – måste förstås utredas, men det får jag göra en annan gång.

Den mystiska sekt som i allra största hemlighet antagligen firar sina tigerfester ute på öarna i skydd av nattens mörker har fortfarande kvar sitt tydliga märke även på broräcket.

Tigerspår är ju inte direkt vårtecken men såna finns förstås också på Kastellholmen. Förra gången jag var där hittade jag några modiga snödroppar bland snö, is och gamla höstlöv. Nu fanns det krokus och snön var borta. Det är kanske banalt att blogga om vårtecken – men då får jag väl vara banal då! Det har varit en lång vinter… Glad vår tillönskas!