Tankar om sommar

”Mitt i vintern lärde jag mig till slut att det inom mig fanns en oövervinnlig sommar.”

Det är den unge Albert Camus som skriver det, fast på franska:
”Au milieu de l’hiver, j’apprenais enfin qu’il y avait en moi un invincible été.”

Han var på besök i gamla romerska eller bysantinska ruiner i Tipasa i sitt hemland Algeriet. Han var lite över 20 år. Och nog finns det en doft av ungdom och livsglädje över orden. Undrar om han kände den där sommaren inom sig resten av sitt liv? Tänker att riktigt så blev det nog inte.

Tipasa. Foto: Alloutthere English Wikipedia

Camus fick nobelpriset i litteratur 1957, en av dom yngsta som fått det. Ett par år senare omkom han sorgligen i en bilolycka bara 46 år gammal. ”Främlingen”, som kom på svenska 1946 och är den enda Camus-bok jag läst, har inte så mycket av livsglädje i sig efter vad jag minns.

Citatet ovan finns i en essäbok som kom på franska 1938 och är tydligen välkänt (men nytt för mig) och jag förstår att det lätt fastnar eftersom det är vackert. Och sommaren står ju för det mesta för nånting som är bra, nåt som dom flesta tycker om. Om Albert Camus nånsin paddlade kajak vet jag inte.

Det snöar och snöar när jag skriver detta. Blötsnö. Den vår som visade sig med många härliga soldagar under mars har dragit sig tillbaka – tillfälligt.

Jag vill gärna ha en oövervinnlig sommar inom mig.

Kriget

En vecka har gått sedan den hemska morgonen 24 februari. Jag lyssnade på radio och när jag hörde vad som hänt minns jag att jag ropade till min man ”Nu har dom gått in!” En våg av överraskning (”Händer det här verkligen?!”), upprördhet, ilska, sorg och oro. Den lägger sig ju efter ett tag och på nåt sätt sjunker det in att tiden, vår omvärld och livet som det var alldeles nyss nu är förändrat. Efter dom första dramatiska händelserna finns hos mig som en underström av oro som är där hela tiden. Då och då under dagens lopp går jag in och kollar nyheterna via webben eller radio.

Kuponger från beredskapstiden.

Och jag tänker på hur det var 1939 när Andra världskriget bröt ut. Jag var inte med då, men mina föräldrar var det ju. Dom hade ganska nyligen lärt känna varandra och blivit ett par. Det var verkligen en helt annan tid än den vi lever i. Radio och tidningar fanns ju men inte alls den här möjligheten att omedelbart få reda på senaste nytt via datorn eller mobilen. För dom blev kriget och beredskapen något som under många år präglade deras liv. ”Med undantag för februari och halva mars 1940 var jag ‘någonstans i Sverige’ från den 7 december 1939 till den 30 mars 1941”, skriver min pappa i en berättelse. Och beredskapen satte påtagliga spår för honom för resten av livet: han förlorade ena underbenet i en minolycka uppe vid norska gränsen. Jag skrev om det i inlägget ”Länstolen” här. Där finns han själv med på bild också.

På gamla fotografier från Stockholm under krigets senare år ser jag mina föräldrar gå på promenad med barnvagn (min syster) förbi stora upplag av ved intill husväggarna. När jag var barn i Söderhamn på 50-talet fanns fortfarande ett stort vedupplag staplat intill Söderhamns gamla teater som vi bodde granne med då.

Så vad ska hända här i Sverige nu och hur ska vi bete oss? Vi i det lilla landet som nästan är granne med krigsherren, den stora skurkstaten Ryssland. Ska vi bunkra vatten och bensin, skaffa oss ett lager kontanter, kolla om det lilla campingköket fortfarande funkar… Ska plastdunkar o.d. ta slut i affärerna som toalettpapperet och handspriten i början av pandemin?

Hur få slut på kriget? Sverige som land kan göra en hel del och gör det också tillsammans med andra länder – vapen, ekonomiskt stöd, sanktioner mot Ryssland, Putin, oligarkerna m.m. Tyvärr är nog ändå risken stor att Putin kör på med kriget och fortsätter att sprida död och alltmer förödelse i Ukraina, det tidigare ”broderlandet”.

Vad kan vi ”vanliga svenskar” göra? Visa solidaritet – fredliga demonstrationer, hjälpa flyktingar som kommer – och stödja hjälporganisationer som UNHCR, Rädda Barnen, Röda Korset, Läkare utan gränser m.fl. Jag känner ingen i Ryssland. Dom som gör det kan skicka information till sina bekanta om vad Putins krigsmaskin håller på med som motkraft till Putins hopkok av lögnaktig propaganda om kriget.

Och här hemma fortsätter ändå vardagslivet. Kalla men soliga marsdagar tar jag vara på så mycket jag kan. Här kommer bloggens första vårtecken.

Vintertvätt

DSC_3421_edit2_800

Gick en vända ut på öarna igen – Skeppsholmen och Kastellholmen alltså. Vraket av örlogsfartyget (se förra inlägget) syns fortfarande bra, men vattnet verkar ha stigit en aning. Många svanar därute, flera fullt upptagna med att putsa sig.

DSC_3414_edit_800

Våra vita svanar är vackrare än dom svarta, tycker jag. Såna såg jag i Melbourne förra året. Här kommer en bild. Den får bli lite mindre för vattnet ser så trist och göligt ut… Tog bilden i Melbournes stora vackra botaniska trädgård i mars förra året.

DSC_1199_svartsvan_4Svarta svanar vet jag inte om jag nånsin sett i Sverige. Kanske det finns såna inplanterade i nån slottsträdgård eller nån fin park nånstans. Tänker på Sibelius ”Tuonelas svan”, men hur var det med den? Var den svart eller en vanlig vit svan? Och så gick det en film för ett eller annat år sen som hette ” Black Swan” med Natalie Portman m.fl. Handlade om dansare, klassisk balett och prestationspress och sånt. Filmen höjdes till skyarna, många tyckte den var väldigt bra. Det tyckte inte jag. Mest obehaglig.

Mer om svarta svanar då när vi nu ändå lämnat ämnet vintertvätt…ja det får förstås bli boken ”The Black Swan” av Nassim Nicholas Taleb (har varit med i bloggen nån gång tidigare). Den svarta svanen får där symbolisera plötsliga och mycket ovanliga händelser, som kännetecknas av tre saker: att man inte kunnat förutse händelsen, att händelsen har mycket stor inverkan och att vi efteråt försöker argumentera för att händelsen inte alls var så oförutsägbar utan försöker påvisa orsakssamband och hitta förklaringar – nåt sånt menar Taleb. Exempel på såna ”black swan events” är Googles enorma genomslag och framgång och 9/11. Nobelpristagaren Daniel Kahneman har sagt om boken: “The Black Swan changed my view of how the world works” och i sin bok ”Tänka, snabbt och långsamt” har han tydligen förklarat mer om detta. Jag har inte läst Kahnemans bok, kanske ska ge mig på det snart. – Jaha, nu kom jag väldigt långt från vintertvätten… får nog ta och sluta här.

Lågvatten

Vrak vid Kastellholmen
Vrak vid Kastellholmen

Ja, det blev en promenad runt öarna i dag – Skeppsholmen och Kastellholmen. Kallt var det men vackert. Vattenståndet måste vara ovanligt lågt för så här mycket stack i dag upp av ett av dom vrak som ligger vid Kastellholmen. Vad det var för fartyg vet jag inte. Kanske kompletterar jag här senare om jag hittar några uppgifter om det. Eller också är det väl nån i läsekretsen som vet kanske…
(Klickbar bild som vanligt).

Uppdatering 28 mars:
Nu har DN en artikel om vraket. Det presenteras nästan som om det vore en nyhet. Fast man skriver i och för sig att ”Det nya fyndet har dock ”siktats” tidigare av arkeologer”.  Och dom som läser Gabrielles blogg vet förstås att vraket finns där. Och i kommentarerna här nedanför kommer det fram mer om vad det är för ett vrak:  ett örlogsfartyg från 1600-talets första hälft.

DN här.

Uppdatering 2, samma dag:
Som Bengt O. påpekar i en kommentar finns det fina bilder på vraket på marinarkeologens blogg här.
Och så en uppdatering till: Ser nu att även SvD skriver om vraket – här.

Vårhägring?

DSC_3385_editNär vi gick vid Isbladskärret på Djurgården för snart 3 veckor sen var det inte en enda häger där. Men i dag var dom där. Har hägrarna flyttat tillbaka nu från Råstasjön och andra ställen där dom vistats under vintern, eller var dom bara där och kollade läget lite? Att sommarstugan är i ordning när det är dags att sätta små nya hägrar till världen.

DSC_3387_editSom vanligt lite större och klarare bilder om du klickar på dom.