Vasaparken

I Vasaparken fanns förr en plaskdamm som var väldigt populär bland alla mindre barn. Den låg på den plats som bilden visar – lite nedanför den kulle där parklekens hus ligger, där gungorna finns, lastbilen och det stora ”gummiberget” m.m. Plaskdammen togs bort i samband med renovering av parken 2004-2006. Jag såg i nån lokaltidning att man nu funderar på att skapa en plaskdamm igen.

Lastbilen fanns även när mina barn var små. Men den stod på en annan plats i parken och den såg inte ut som i dag. Den hade inte nån sån där bred trädtrappa upp och inte staket på flaket. Säkerhetskraven har förstås ökat på dom här åren. Kanske handlar det också om ”vårt överdrivna behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror” som David Eberhard skrev om i sin bok ”I trygghetsnarkomanernas förlovade land”. Nåja, jag är förstås inte emot att man försöker förhindra att barn skadar sig.

En gång var jag dagmamma till en liten pojke i samma ålder som min första pojke. Hade funderat på det ett tag för att få en lekkamrat till pojken. I Vasaparken, dit vi ofta gick för att han skulle få vara med andra barn, fanns två mammor/dagmammor som jag för mig själv kallade för supermorsorna. Kände dom inte närmare men vi pratade ibland. Jag minns att jag berättade för den ena av dom att jag funderade på att ta ett dagbarn. ”Ett lönar sig inte!” sa hon direkt. Själv hade hon två egna barn och fem dagbarn. Nähä…inte det. Nåja, det var ju inte tjäna pengar jag var ute efter. Och jag nöjde mig med ett dagbarn.

Såg nyss bland gamla papper vad jag sen tjänade som kommunal dagmamma på halvtid: Lönen var 4,10 kr/timme före skatt + 10,35 kr/dag om det blev mer än 4 timmar. Dessa 10,35 var skattefritt. Ovanpå detta 2 x 50 kr/år för lekutrustning. Låter som väldigt länge sen, och det börjar det ju bli också. Året var 1975.
Min pojke fick en lekkamrat och dom är fortfarande kompisar.

I mitt förra inlägg hade jag en bild på holkar. Hittade en lite ovanlig sån på Parklekens hus i Vasaparken i dag.

Midsommar i stan

Inga ”Små grodorna, små grodorna…” runt midsommarstången blev det i dag för mig. Och hade jag kunnat så hade jag ju varit på Sandskär, ön i Söderhamns skärgård, dessa dagar. Men nu gick inte det av olika anledningar. Det gör inget; det går att vara i Stockholm också.

Jag spanade i alla fall in inte mindre än två midsommarstänger på dagens promenad: den ena i Vasaparken, den andra i Sinnenas trädgård där en liten folkmusikgrupp underhöll dom gamla från äldreboendet intill. Sinnenas trädgård är en vacker liten park med gamla träd och mycket blommor och ett litet lusthus. Denna lilla pärla ligger på Sabbatsbergsområdet alldeles intill Vasaparken.

I hänryckningens tid

Pingstdagen i Stockholm. Molnigt och lite mörkt, men med skön luft. För min del passar det just nu rätt bra att kunna jobba hemma en del istället för att gå ut i ett lockande solsken; jag har ju mycket att göra med nya boken, ”En flicka som heter Anna” (se Arundobloggen, länk i högerspalten). En liten pingstpromenad i grannskapet fick det bli i alla fall och några mobilbilder. Jag började med att gå och kolla ”Sabbaths syrener” inne på Sabbatsbergsområdet. Sen en sväng till den del av Vasaparken som vetter mot St Eriksplan. Här finns stora praktfulla buskar av rhododendron.

Och i Vasaparken var dansen igång. Trevligt. Riktigt vad det var för sorts dans dom fick lära sig vet jag inte. Kanske var det nåt sydamerikanskt? Men lagom hänryckta verkade dom vara. Komplettering samma dag:
Hemma igen efter min lilla pingstpromenad bland rhododendron och dansande människor i Vasaparken läser jag senaste nytt om terrorattentatet i London igår kväll. Kontrasterna blir så hjärtskärande skarpa mellan här och där. Stackars människor, stackars alla som drabbats. Oskyldiga igen. Död och lidande igen mitt i storstan. Med en bil den här gången, igen. Och med knivar.

Det är helt förfärligt. Hur ska vi få stopp på terrorhandlingar av det här slaget? Vad kan vi göra? När ska det vända? Full säkerhet går naturligtvis aldrig att få. Men säkerligen finns det mycket myndigheterna kan göra för att försvåra för terrorister och för att förhindra att personer blir radikaliserade. Några konkreta förslag på lösningar har jag inte. Det här är mest en djup och ledsen suck över det som hände i London igår kväll.