Tog en liten vända ner på stan och råkade komma nära slottet när det var vaktavlösning på gång och lite marschmusik och sånt där. Jag gick in på slottsgården, men det var alldeles för mycket folk och jag är för kort så jag såg inte mycket alls. Jag kunde bara se vad som hände genom att spana på mobilerna som folk höll upp och filmade med. Det får bli en bild på Vasaparkens isbana istället som jag passerade på vägen hem. Skridskobanan i parken har jag haft med tidigare – då kompletterad med Pieter Brueghel d.ä. Titta här.
Vad är det här för nånting? Jo, en paviljong för yoga på den höjd i Vasaparken som vetter åt Sankt Eriksplan till. Jag var där med kameran häromdan (när det inte bara regnade och blåste som det gör i dag) och såg på paviljongen och på utsikten. Det doftade gott av trävirket.
Nedanför kullen finns stora rododendronsnår, men där var bara knoppar den dagen. I Sinnenas Trädgård, som ligger granne med Vasaparken, stod däremot rododendronbuskagen i full blom. Här nära trädgården ligger några äldreboenden. Jag har läst nånstans att det här med handdukar hängande på tork på en tvättlina är ett sätt att väcka minnen hos gamla som vårdas på boendena.
Skridskobanan börjar kanske sjunga på sista versen nu. Men i dag gick det fortfarande att åka även om det inte var så många ute på banan som det brukat vara. Och all snö och is är borta från pulkabacken till höger.
I pulkabacken behövdes ingen pulka i dag. Med en pulka hade det nog varit riktigt farligt. Och det såg rätt vanskligt ut när ungdomar – och nån enstaka våghalsig vuxen – for nerför backen stående på kängorna. Fick ingen bild på det tyvärr. Barnen höll sig närmare backen. Och så ville jag ju ha en bild på ”guldhuset”, Sven-Harrys konstmuseum som ligger i parken. Läs mer om Sven-Harrys här (konstmuseets webbplats) och här (Wikipedia).
Kall dag med lite blek sol av och till. Det blev bara en kort vända till Vasaparken. Inga skridskoåkare, banan var inte plogad. Kom att tänka på Vädersolstavlan. Men himlen över Vasaparken var ju inte mycket att komma med jämfört med hur det såg ut den där aprildagen i Stockholm 1535.
Vädersolstavlan hänger i Storkyrkan. Konstnären har avbildat ett himlafenomen som man kunde se över stan den 20 april 1535. Det här lär vara en av dom äldsta avbildningarna av Stockholm. En text på tavlan lyder: ”Anno Domini 1535. Tiughunde daghen i aprlis måna sijntes i Stocholm på himmeln sådana tekn så nær i från siv in til nio förmidda. Renoverat anno 1636.” På Stockholmskällan skriver man om tavlan: ”Vintern 1998/99 rengjordes och konserverades den. Efter olika tekniska analyser visade det sig att det i själva verket är en kopia från 1636. Vanligtvis tillskrivs originalet från 1535 Urban Målare, kopian är utförd av Jacob Elbfas.” Var originalet tagit vägen vet man inte.
Ungefärlig vy för Vädersolstavlan från Monteliusvägen år 2009. Foto: Holger Elgaard.
Dessa murriga decemberdagar blir det inte mycket fotograferande. Men i dag gymnastiserade jag både min gamla kamera och mig själv lite grann genom en promenad i Vasaparken. På kullen bort mot S:t Eriksplan håller man på och bygger en paviljong. Enligt ett anslag är den tänkt att användas för lugna aktiviteter som t.ex. yoga. Ska stå färdig i februari.
Jag gick jag förbi terrassträdgårdarna på höjden mot Torsgatan, utformade av trädgårdsarkitekten Erik Glemme. På Wikipedia står det: ”I samband med breddning av Torsgatan färdigställdes 1947 tre terrassträdgårdar i grovhuggen granit och betongytor med reliefer. – – – En av terrasserna är möblerad med soffor och fontäner och har ett golv belagt med kullersten och betongplattor i olika mönster och färger. En liten bäck rinner nerför berget mot Torsgatan.” Visst låter det fint?
Bilden till vänster är tagen i juli 1963 (Foto: Holger Ellgaard). Och där sitter herrarna i solen, läser tidningen och har det skönt. Några mobiler att fippla med fanns ju inte på den tiden. Bäckfåran gick jag också förbi (bilden till höger). Den såg väldigt torrlagd ut. Tror inte att jag nån enda gång sett vatten porla fram där. Fast i och för sig, särskilt ofta är jag ju inte där. Jag får väl gå dit nån gång i sommar och se om det rinner vatten där.
Vasaparkens is i dag. ‘Full rulle’ tänkte jag skriva först, men det verkar ju vara så mycket folk att nån riktig ”rulle” kanske var svårt. Många står still. En liknande bild tog jag i december 2018. Då fanns det snö också och pulkaåkning pågick i bakgrunden. I det inlägget la jag också ut några skridskoåkare på 1500-talet förevigade av Pieter Brueghel d.ä. Inlägget har du här. Komplettering: Fullt på isen, tätt mellan människorna och inga munskydd … Jag tänkte faktiskt inte alls på det när jag stod och såg på dom. Glömde för ett ögonblick att allt är som det är just nu. Usch!
I den mörknande dagen denna 1:a Advent stöter jag på den här synen. Dessa sorgliga rester är fastlåsta på en av dom där ”fartygsbryggorna” med några bänkar som sträcker sig in mot Vasaparken. Där var man igång med att spruta vatten för skridskobanan och folk åkte redan glatt i kanterna där det frusit.
I Stockholm igen ett tag. Går och handlar på ICA iförd P3-masken förstås och sitter sen en stund på en bänk i utkanten av Vasaparken. Det är närmare 7 på kvällen och fortfarande varmt. I parken är det fullt hålligång. Ute på stora gräsmattan håller en massa människor (unga och starka) på med häftig gymnastik i koordinerade rörelser, armar upp, hoppa fram och tillbaka, rulla runt på marken och sen upp igen, hoppa vidare. Några andra tränar boxning två och två. Smock smock! Ser roligt ut.
Jag tränade boxning i samband med annan träning för ett par år sen. Den ena boxas iförd boxningshandskar, den andra tar emot slagen på vadderade tjocka plattor. Och så skulle man växla mellan uppercuttar, jabbar, höger/vänster-krok m.m. och så fotarbete, fotarbete, fotarbete. Jag är inte våldsam av mig, men när det var min tur att ha handskarna kunde jag peppa mig genom att låtsas puckla på nån jag tycker riktigt illa om och vars åsikter jag är helt emot, som nån känd SD-politiker t.ex. Här har du! Smaka på den, du! Smock, smock!
Fotbollsplanen i Vasaparken är full av barn med bollar. På bänkar och gräsmattor sitter och ligger folk och njuter av sommardagen. Covid-19 känns långt borta. Men är det farligt? Kanske är risken för smitta bland svettiga hoppande tränande människor stor? Ändå, för ett kort ögonblick kan jag låtsas att det är över, att vi kan leva som vanligt igen. Ljuva tanke. Men jag vet att det inte är så. Jag vet att vi som är 70+ ska hålla garden uppe länge än. Och att alla ska fortsätta hålla avstånd, tvätta händerna och helst också använda munskydd. Hörde just på radio att FHM tydligen nu ska komma med rekommendationer när det gäller munskydd. Inte en dag för tidigt!
Det där med Vasaparken var igår kväll. I dag har jag paddlat runt Brunnsviken. Nej, cyklat menar jag. Lätt lunch på Sjöstugan där det var fullt hålligång med bad och hopp från bryggan i närheten.
Såg på nätet att man kan skaffa sig en munkjacka som det står Boomer Doomer Covid-19 på. Nån sorts vriden svart humor men inte i min smak. Och jag hör förstås inte till målgruppen heller. Jag är ju en Boomer själv, dvs hör till riskgruppen av 40-talister. Många av oss kan ju vara ”doomed” i den pågående virusstormen.
Det som sker nu i Sverige (och ännu värre i en del andra länder) är alldeles för allvarligt och djupt sorgligt för att man ska skoja om det (och tjäna pengar på det samtidigt). Jag vill som alla andra att det här ska ta slut fort! Jag vill sluta hålla andan när jag möter folk på mina promenader, jag vill sluta gå med andningsmask dom få gånger jag måste in i en livsmedelsaffär eller ett apotek, jag vill ta tåget och hälsa på familj i Skåne, jag vill träffa folk, jag vill umgås, jag vill socialisera, jag vill gå på restaurang med goda vänner… Om jag trodde på gud skulle jag be till henne/honom att se till att få ett slut på det här snabbt nu. Det räcker nu, Gud! skulle jag säga. Var vänlig gör nåt!
Kanske agerar vi rätt, vi i Sverige. Istället för att myndigheterna inför rena förbud och sen bötesfäller dom som bryter mot dom, försöker man förlita sig på människors sunda förnuft, solidaritet och goda vilja. Kanske går det vägen. Hoppas det.
Det är faktiskt inte tomt och öde överallt i Stockholm. Gick förbi Vasaparken igår och där såg det ut som på bilden här. På trottoarserveringarna på Dalagatan satt folk i solen och drack kaffe eller tog ett glas vin. Fast, hm…satt dom inte lite för nära varandra ändå? Jag ville inte ta bild på dom, det får räcka med Vasaparken. Och i dag sitter dom nog inte varken i parken eller på trottoarserveringarna. Det snöade nyss.
Gabrielles blogg 