Oförglömligt

Buzz Aldrin på månen. Bild från NASA.

I dag har tidningarna berättelsen om månlandningen 20 juli 1969. Vi som levde då och såg det på tv tänker nog fortfarande att det var en helt fantastisk världshistorisk händelse. I alla fall känner jag det så.

Detta trots att det i dag har gått 50 år sen den allra första gången, och trots att många fler än Neil Armstrong och Buzz Aldrin gått på månens yta sen dess. 24 personer totalt, tydligen. Tre av dom har gjort det två gånger. Men allra första gången känns förstås mest omtumlande.
Vi som levde då och såg det på tv hade ju varit med om tiden innan. För alla som är födda efteråt känns det nog annorlunda. Kanske inte självklart direkt men som en av många mänskliga bedrifter bland andra?

HD-bild av månens yta i oktober 2008. Togs av japanska rymdsonden Kaguya.
Foto JAXA.

Jag läser artiklarna och i tankarna snubblar jag in på min gamla idol Leonardo da Vinci  (1452-1519) och hans funderingar om rymden, världsalltet och människans plats där.
Il sole no si muove – solen rör sig inte – skrev han bl.a. Och redan Leonardo insåg att månen inte hade eget ljus utan reflekterade solens ljus. ”En person som står på månen skulle se vår jord precis som vi ser månen, och jorden skulle lysa precis som månen lyser för oss” skrev han (min översättning från ett citat i Walter Isaacsons bok om Leonardo da Vinci, som jag har på engelska). Bilden på det lysande jordklotet hämtade jag från svenska rymdstyrelsen här.
Som vanligt: klicka för större bilder.

March for Science

Vi gick i ”March for Science” igår i ett ganska kallt och blåsigt Stockholm. Målet för marschen var Medborgarplatsen och när vi stod där och lyssnade på tal och musik tittade solen i alla fall fram ett tag.

Bra ordnad marsch och manifestation, tycker jag. Samling på Mariatorget och sen tågade vi via några olika gator till Medborgarplatsen. Inga slagord skanderades, det här var en opolitisk manifestation. Många bar banderoller och plakat med texter som lyfte fram vikten av kunskap och vetenskap och även oron över krig och klimatförändringar. 22 april var Jordens dag. ‘There is no Plan(et) B’ stod det på ett plakat, ‘Källkritik inte ”alternativa fakta”, ‘Vetenskap inte dårskap’ och liknande. Trummor längst fram i tåget anslog takten.

På Medborgarplatsen fick vi lyssna till flera tal och även musik. Sverker Sörlin, Helene Hellmark Knutsson, Ola Rosling m.fl. Ola Rosling talade sig varm för folkbildning och för kunskapscertifiering. Det handlar bl.a. om att verkligen kolla att kunskap om grundfakta om hur världen ser ut i dag når ut till alla. Sånt som hur stor andel av jordens befolkning som lever i fattigdom, hur stor andel av ettåringarna över världen som vaccineras mot vissa sjukdomar, hur stor andel av pojkarna och av flickorna som går i skolan osv. Man borde inte få sitta i riksdagen utan att kunna dessa fakta, sa Ola Rosling.

Jag stannade tills kylan kröp innanför vinterjackan och då letade jag upp en varm buss och tog mig hem.
Tog bara en enda bild, med mobilen. Byggnaden i bakgrunden är S:t Paulskyrkan vid Mariatorget, som tydligen inte längre är metodistkyrka utan ägs av Stockholms Stadsmission.
Fler och betydligt bättre bilder finns hos Lars Epstein på DN här.

Paraskumt

En gång hade jag en chef som jag tyckte var rätt bra. Funkade helt ok som chef och var klartänkt, rakt på sak – tydlig och konkret. Jag uppfattade honom som en kompetent och intelligent person. Han var intresserad av naturvetenskap och teknik. Han bekände sig inte till nån religiös lära efter vad jag kunde förstå. Till min förvåning upptäckte jag så småningom att han höll på med – och uppenbarligen också trodde på – astrologi! Jag blev riktigt häpen, tyckte inte det stämde ett dugg med den bild jag hade av honom. Han frågade när jag var född – även klockslaget – och så tog han fram mitt horoskop (eller om det nu är ett annat ord för det), i alla fall det här med hur stjärnor och måne och allt sånt där hade stått när jag föddes och vad det betydde eller sa om mig. Och jag kan försäkra att det var inte alls ett sätt att flirta med mig – inget sånt. Han bara gjorde det där ”på kul” nån gång och för att han ju kunde sånt där. Det är länge sen. Resultatet ligger väl i nån låda nånstans, och jag minns inte riktigt vad det gick ut på.

Kommer att tänka på det där när jag ser i SvD att på Lunds Universitet finns en professor i parapsykologi – världens enda såna professor tydligen. Är det en fjäder i hatten för svensk vetenskap – eller tvärtom nåt att helst hålla tyst om gentemot resten av världen? Om jag förstår rätt är professuren finansierad av en donation från nån dansk så då är det väl inte svenska medel som går till detta i alla fall.  Ja, vad har nu det här med min ”astrologiske chef” att göra? Jo, förstås att jag tänker att parapsykologi och astrologi är lite samma andas barn (hör i andanom hur folk protesterar nu!). Skulle vi kunna ”få” en professur i astrologi också – genom ytterligare nån donation, kanske.

Det där med min smarte chef som trodde på astrologi tycker jag säger lite om hur komplexa människor kan vara. Man försöker stoppa in dom i ett fack man tycker passar men det kan sticka ut nåt åt ett alldeles oväntat håll. Och så får man revidera sin bild lite – eller mycket. Från smartskalle till lite mer av knäppgök… nej, för all del, min chef fortsatte ju att vara en bra chef trots sin i mitt tycke rätt skumma hobby. –  Så hör du, chefen, om du läser det här: ta inte illa upp!

Några artiklar i SvD apropå parapsykologiprofessorn på Lunds universitet. Jag tar med en från vardera hållet:
Pseudovetenskap sprids okritiskt och Starkt statistiskt stöd för parapsykologi.

Fönstret mot språket

Det sägs att perioden när en baby jollrar är oerhört viktig för att barnet alls ska lära sig tala. Det lär finnas ett fönster mot språket som bara är öppet en viss tid. Ett barn som inte hör mänskligt tal jollrar inte. Barn som vuxit upp bland djur lär sig inte tala. Jag skrev om det där i inlägget Vildar, naglar och avokado (ser att länken där till sidan om s.k. feral children inte funkar längre, men du hittar mycket om du googlar själv på begreppet). Om vetenskapen fortfarande anser att det finns ett sånt där fönster som bara är öppet ett par år får vi kanske höra om på tv ikväll i programmet Vetenskapens värld, tv2 kl 20. Det ska jag titta på.

Har också hört att den som inte lärt sig säga t.ex. bokstaven r i tidig ålder (flera asiatiska folk tror jag) aldrig lär sig det. Vet inte om det är rätt. Kommer du förresten ihåg den där larviga historien om en kille som inte kunde säga r och som var ute och seglade med en tjej som hette Rut. Det blev hårt väder och han skrek: ”Lut, Lut, jag kan inte leva utan dej!” Sen gifte dom sig. Ja ja, jag sa ju att den var larvig…

Men som sagt, barns upptäckande av språket och hur språkförmågan utvecklas hos dom tycker jag är väldigt intressant. Jag har ju dessutom ett litet barnbarn som håller på att utveckla två språk samtidigt. Han bor i Australien och är snart 2½. Han ropar Hej! glatt när vi ses på Skype.