Ett par somrar har jag nu drivit en ekorrestaurang i skärgården. Den har varit tämligen välbesökt såväl av den huvudsakliga målgruppen som av en och annan nötväcka eller andra småfåglar. I restaurangen har serverats äppelbitar och äppelskrottar (-skruttar?), brödbitar, ostkanter och rätt ofta även hasselnötter. Ibland har menyn haft mer exotiska inslag som ananas till gästernas förvåning och – vad jag förstår – förtjusning. Den här sommaren har gästerna uteblivit nästan helt och jag är besviken. Jag undrar om dom hittat bättre restauranger på ön. Eller har mina restauranggäster själva ingått i menyn hos nån annan? Lite då och då har jag sett en välmående mink springa över stranden. Äter minkar ekorrar, tro? Gissningsvis kan dom ta ungarna i alla fall. Trist i så fall. Nåja, jag får väl hoppas på bättre tider i min restaurang nästa sommar.
Här är en bild från restaurangens glansdagar. Som synes har ännu inga gäster infunnit sig, men jag kan försäkra att dom inte lämnade minsta smula efter sig sen.
En liten kille (?) som ratade restaurangen och ville äta för sig själv har jag haft med tidigare – här.
Gabrielles blogg 
Skulle mycket väl kunna tänka mig att mink har ekorre på menyn.
Först när jag läste ditt inlägg, snubblade jag lite på konsonanterna och läste eko-restaurang… Tänkte att det var en arbetssam och mångsidig kvinna… När jag kom till nötväcka och småfåglar förstod jag att jag läst slarvigt…
GillaGilla
En ekorestaurang för ekorrar kanske… 🙂
Förresten gick jag i dag förbi en sån där s.k. prata – en skylt som man ställt ut på trottoaren – där man gjorde reklam för en Eko-frisör. Vad kännetecknar såna? Särskilt ekologiska shampoon? Återanvändning av bortklippt hår?
GillaGilla
Vi här i norr har också ekorrbrist i år. I alla fall under barmarkssäsongen. I vintras hade vi väldigt många. Jag kunde vid ett tillfälle räkna till 7 individer på tomten samtidigt. Men nu är de spårlöst borta. Någon mink har jag inte sett till. Kanske är det en naturlig fluktuation i ekorrbeståndet. Ekorrinfluensa, kanske.
GillaGilla
Aha, intressant iakttagelse. Så kan det kanske vara. Jag såg nånstans att 2008 var ett år med många ekorrar i Norrbotten och läste förklaringen att det var ett ovanligt bra kottår. Folk hade tydligen problem med ekorrar som byggde bon på vinden osv. Vi hade det för flera år sen i stugan (hm, inte i Stockholm). Ekorren klättrade rakt upp för stugväggen och gick omkring och klampade på vinden så sonen som sov i rummet under hörde att det var nån där. Före nästa säsong nätade vi och nu bor dom inte i vårt hus längre i alla fall. Men jag vill gärna ha tillbaka besök av dom – på tomten och i restaurangen.
GillaGilla