Jag tycker om vitlök och fick för mig att skriva lite om det här. Vitlök har nog blivit alltmer accepterat även i svensk matlagning. Ja, det där låter kanske lite konstigt, men jag som är så gammal minns ju en tid när folk kunde vara lite ”rädda för” att äta vitlök, typ ”inte vilja lukta som en italienare” om man skulle ut och träffa nån eller om man skulle gå till tandläkarn nästa dag.
Ja, hur det är nu vet jag ju inte förstås. Undviker folk vitlök om dom ska på ”dejt” med nån ny? Inte vet jag. Håller inte på med sånt utan äter så mycket vitlök jag vill – dock ej till frukost.
Nåja från vitlöken leder det ena till det andra och till det tredje…som vanligt när jag sitter och googlar runt lite ”bara på kul” istället för att göra sånt jag borde.
Plötsligt läser jag om att Werner Herzog tillagade och åt upp sin sko efter att ha sagt att han skulle göra det om en viss dokumentärfilm, som han inte trodde på, blev färdig. Filmen det gällde gjordes av en kille som heter Errol Morris. Den skulle handla om en man som ägnade livet åt att ”tillåta husdjur att få en värdig begravning” enl Wikipedia. Det gick inget vidare bra tydligen med den där mannens livsprojekt men filmen blev i alla fall klar och Herzog måste äta upp sin sko.
Werner Herzog lät skon puttra i flera timmar i en buljong tillagad på ankfett, vitlök – förstås – vanlig lök, chili, Tabasco, rosmarin och salt. Själva måltiden skedde sen på en teaterscen på University of California Berkeley där Werner Herzog långsamt åt upp skon medan han småpratade med publiken. Allt dokumenterades av dokumentärfilmaren Les Blank i filmen ”Werner Herzog eats his shoe”.
Och det är här jag kommer runt till vitlöken för Les Blank gjorde 1980 en film om vitlök som heter ”Garlic is as good as ten mothers”. Jag har inte sett den (inte skoätandet heller), men det är tydligen en lovsång till vitlöken, så det är nog nåt för mig. Jag använder ofta vitlök när jag lagar mat. Vitlök och så gärna vin i maten också. Himmelska såser…nåja, det var väl att ta i, jag är ingen stjärnkocka.
Werner Herzog leder mig förresten vidare till filmen ”Fitzcarraldo” med Klaus Kinski, från 1982. En fantastisk film om en gummibaron som ville bygga ett operahus inne i djungeln i Amazonas och få dit Caruso. I filmen ska man släpa en stor ångbåt över ett berg. Gummibaronen spelas av Klaus Kinski, som verkar ha varit minst lika fanatisk som person som den rollfigur han skulle spela.
Les Blank gjorde en dokumentär om inspelningen av ”Fitzcarraldo” som tydligen gick rätt våldsamt till. Klaus Kinski ställde till en massa trassel, bråkade med Herzog och andra i filmteamet, med statisterna, klagade på maten m.m. Jag läste nånstans att Werner Herzog berättat att en av statisterna – ”a native chief” – vid nåt tillfälle erbjudit sig att se till att Kinski blev dödad men Herzog tackade nej eftersom han ju måste göra klart filmen med Kinski. Les Blanks dokumentär heter ”Burden of dreams”. Inte sett den efter vad jag minns.
Ja ja, så där kan det bli när man börjar googla på vitlök. Kan tipsa om en annan Herzog-film, ”Aguirre – Guds vrede”(1972), också en oförglömlig film. Klaus Kinski igen i huvudrollen som den vansinnige Lope de Aguirre som ska leta guld djupt inne i Amazonas djungler på 1500-talet.
Bilden är från filmaffischen. Hittade den på nätet och hoppas det är ok att använda den.
Les Blank dog häromåret. Jag hittade en sida på webben om hans filmer här.
Gabrielles blogg 