På min andra blogg, Arundo, la jag i dag ut en bild från 1918 där nio kvinnor och en man har klättrat upp på en stor sten på Sandskär och poserar för fotografen. Det är personer ur familjen Österlund, dom som ägde stugan på ön innan mina föräldrar gjorde det. Flera av döttrarna Österlund var lärarinnor. Nu har jag googlat lite efter kvinnohistoria för att få veta lite mer om hur det gick till när allt fler kvinnor blev lärarinnor.
Kvinnor blev plötsligt attraktiva på arbetsmarknaden under 1800-talet, skriver Christina Florin, professor i kvinnohistoria, i en lång artikel om kvinnor och kunskap på webben (länk nedan). ”Att bli lärarinna, sjuksköterska, postfröken eller kontorist var också delvis en lösning på de demografiska problem som uppstått på grund av sjunkande giftermålsfrekvens, där särskilt kvinnor i medelklassen riskerade att förbli ogifta hela livet och de ansågs ligga fäder och bröder till last om de inte fick egen försörjning.”
Man såg flera fördelar med att anställa kvinnor i skolan. Per Siljeström var fysiker, lärare och riksdagspolitiker enl Wikipedia och levde 1815-1892. Han skrev om fördelen med kvinnor i skolan: ”Därjämte äger kvinnan överhuvudtaget, onekligen ett stort företräde uti allt, som heter samvetsgrannhet och punktlighet, tålamod och ihärdighet, lugn och ordning, puts och fina seder och genom alla dessa egenskaper är hon företrädesvis skicklig att skapa en sådan anda och upprätthålla en sådan ordning, som var och en måste önska se rådande i en skola. Det är hemmets anda, som genom kvinnan, hemmets och hemlivets förnämsta representant, föres in uti skolan: Slutligen kommer till allt detta, att jämförelsevis lika väl, ja bättre kvalificerade kvinnliga lärare kunna erhållas mot ett vida lägre arvode, än manliga. Står denna utväg öppen skola säkerligen en stor mängd fattiga fruntimmer av bättre uppfostran ägna sig åt lärarekallet.”
Hm, där ser man – många fina ord om kvinnor där och både bättre och billigare var dom…”ett vida lägre arvode”, ja ja. Och så fick man ju som lärarinna välja bort det här med att gifta sig för då måste man sluta i yrket. Det var ett kall att vara lärarinna.
”sjunkande giftermålsfrekvens” som Florin nämner måste jag ju också googla på. Hittade en sida på Populär historia där man skriver om singelliv (länk nedan). Det står att 1945 var antalet ensamhushåll i Sverige bara 6 procent, dom flesta gifte sig och bildade familj. I dag har Sverige flest singelhushåll i världen, och i Stockholm är nära sextio procent ensamhushåll. I artikeln står det: ”Vid mitten av 1800-talet liknade förhållandena de som råder i dag. Med en skillnad: medan det numera främst är män som lever ensamma var 1800-talets singlar kvinnor. Kring 1850 var en tredjedel av landsbygdens kvinnor ogifta och nära hälften av stadens. Speciellt bland adels-, präst- och borgardöttrar sjönk giftermålsfrekvensen kraftigt under århundradets lopp.”
Och kvinnorna var fler än männen helt enkelt: ”År 1815 var svenskarna 2,5 miljoner, trettio år senare 3,3 miljoner. I alla ålderskategorier var kvinnorna flest. Spädbarnsdödligheten var större bland pojkar och överdödligheten följde med upp genom åldrarna. En orsak var den höga spritkonsumtionen. Många män söp helt enkelt ihjäl sig. En del emigrerade till Amerika för att söka ett bättre liv.”
Intressant sånt här, kanske borde jag läsa lite mer om kvinnohistoria… Men nu får jag sluta här i alla fall annars blir det för långt.
Bilden med nio kvinnor och en man på en stor sten på Sandskär finns på Arundobloggen här.
Den intressanta texten om kvinnor och kunskap hittade jag på webben under rubriken Kampen om kunskapen. Läs här. Texten Singel i storstan i Populär historia kan du läsa här.
Gabrielles blogg 