Bloggtips: skärgårdsakvareller + bokbetyg

Ibland tänker jag att dom som läser den här bloggen kanske missar att titta på min andra blogg, Arundo, med inspiration från Hälsingland och däromkring. Senaste inlägget på Arundo tycker jag blev så vackert att titta på: omslag på en vacker bok om Söderhamns skärgård i konsten och så två akvareller med motiv från ön Sandskär. Titta på inlägget ”Sandskärsmotiv i konstbok” här.
Det andra inlägget jag tänkte tipsa om är en recension av min bok ”En flicka som heter Anna” i inlägget ”Ord om Anna-boken” här. Några rader som gjorde mig riktigt glad.
Och så finns det ett larvigt inlägg där också för dom som är intresserade av insekter, här.

Rea på ”Sandskär i mitt hjärta”

Jag är inte bara bloggare, jag är författare också…
Den som är nyfiken på mitt författande kan nu köpa min första bok till nedsatt pris.
”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” är på rea fr.o.m. i dag om man beställer den från mig via Arundo. 180 kr + porto 45 kr. Priset gäller tills mitt lager är slut. Den som råkar vara i Söderhamn eller i Hudiksvall kan skaffa boken ännu billigare fram till mars månads slut. Läs mer på Arundo här.
Ovanstående collage är inte så snyggt ihopsatt direkt, det är en av flera skisser till omslaget som jag hade. Hur boken sen kom att utformas ser du i högerspalten och förstås på Arundo.

Smakprov ur ”Anna-boken”

Efter det uppehåll i utskicken som varit under jul och nyår är det nu fritt fram att beställa mina böcker igen: ”En flicka som heter Anna” (utg. 2017) och ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” (utg. 2013). Om hur du beställer hittar du på min hälsingeblogg Arundo för Anna-boken här och för Sandskärsboken här.

Det sena 1800-talet var en blomstringstid för Söderhamn med dom många sågverken. Folk sökte sig till stan eftersom det fanns gott om arbetstillfällen. I ett inlägg på Arundobloggen har jag ett smakprov ur Anna-boken och en karta över sågverk och hamnar i Söderhamnsfjärden här.

Om gamla ord med mera

»Det andra är, att han i dag morse, då vi efter böndernas avresa blevo ensamma, tilltalade mig på ett språk, som, ehuru det skulle vara förblommerat, tämligen tydligt påpekade vissa beräknade framtidsförhållanden.«
»Aha – supponerar han har ett hjärta.”
»Det är mer än jag supponerar, och just därför….«
Klipp ur ”Ett köpmanshus i skärgården” av Emilie Flygare-Carlén. Boken kom ut 1860. Författaren levde 1807-1892. Jag har inte läst boken. – Vadan detta nu då?

Jo, eftersom jag i min blogg Arundo – och på Arundos Facebook-sida – oförblommerat pushar för mina två böcker kom jag att fundera över att, om det finns nåt som är oförblommerat, så finns det väl nåt som är förblommerat också. Då dök Emilie Flygare-Carléns rader upp ur historiens djup (=jag googlade).

Oförblommerat är ett ord jag kan använda ibland men förblommerat har jag inte tagit in i mitt ordförråd. Supponerar gör jag inte heller. Eller snarare, jag har inte tänkt på att det är det jag gör när jag antar eller förmodar nåt. Är supponera gammalsvengelska av suppose? Ehuru låter fint men det använder jag inte heller.

Böckerna då? Jag supponerar att det inte är det minsta oförhappandes utan snarare oförblommerat att här tipsa dig om mina böcker på Arundo: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”. (…ehuru det där ju blev rätt krystat språkmässigt, tvingas jag tillstå).
Ett kort smakprov ur ”Anna-boken” finns förresten i inlägget Söderhamn omkr 1880.

Och apropå ord: oförhappandes finns ju, men hur är det med förhappandes?

Och på Sandskär…

…sitter anslagen kvar.

Anslagstavlan finns på en kulle ute i skogen ovanför det som förr var en stor vacker strand på norra sidan av ön Sandskär. Så sent som omkring 1970-80 var det fortfarande en strand. I dag är den helt igenvuxen av små tallar, alar, sly och vass.

Den lilla affischen till höger, om min första bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”, satte jag upp nån gång våren 2016 så den har suttit där en vinter redan, och nu väntar nästa. Affischen till vänster, som handlar om boken ”En flicka som heter Anna”, kom upp nån gång i juni i år när boken just kommit ut. Inte många lär promenera förbi här på stigen under vintern. Och i vår vet jag att jag kommer att gå dit igen och kolla hur hårt vintern gått åt anslagen. En karta över ön är nålad till vänster om mina små affischer.

Läs mer om mina böcker på Arundo-bloggen: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”.

Kvinnor och lärarkallet

På min andra blogg, Arundo, la jag i dag ut en bild från 1918 där nio kvinnor och en man har klättrat upp på en stor sten på Sandskär och poserar för fotografen. Det är personer ur familjen Österlund, dom som ägde stugan på ön innan mina föräldrar gjorde det. Flera av döttrarna Österlund var lärarinnor. Nu har jag googlat lite efter kvinnohistoria för att få veta lite mer om hur det gick till när allt fler kvinnor blev lärarinnor.

Kvinnor blev plötsligt attraktiva på arbetsmarknaden under 1800-talet, skriver Christina Florin, professor i kvinnohistoria,  i en lång artikel om kvinnor och kunskap på webben (länk nedan). ”Att bli lärarinna, sjuksköterska, postfröken eller kontorist var också delvis en lösning på de demografiska problem som uppstått på grund av sjunkande giftermålsfrekvens, där särskilt kvinnor i medelklassen riskerade att förbli ogifta hela livet och de ansågs ligga fäder och bröder till last om de inte fick egen försörjning.”

Man såg flera fördelar med att anställa kvinnor i skolan. Per Siljeström var fysiker, lärare och riksdagspolitiker enl Wikipedia och levde 1815-1892. Han skrev om fördelen med kvinnor i skolan: ”Därjämte äger kvinnan överhuvudtaget, onekligen ett stort företräde uti allt, som heter samvetsgrannhet och punktlighet, tålamod och ihärdighet, lugn och ordning, puts och fina seder och genom alla dessa egenskaper är hon företrädesvis skicklig att skapa en sådan anda och upprätthålla en sådan ordning, som var och en måste önska se rådande i en skola. Det är hemmets anda, som genom kvinnan, hemmets och hemlivets förnämsta representant, föres in uti skolan: Slutligen kommer till allt detta, att jämförelsevis lika väl, ja bättre kvalificerade kvinnliga lärare kunna erhållas mot ett vida lägre arvode, än manliga. Står denna utväg öppen skola säkerligen en stor mängd fattiga fruntimmer av bättre uppfostran ägna sig åt lärarekallet.”

Hm, där ser man – många fina ord om kvinnor där och både bättre och billigare var dom…”ett vida lägre arvode”, ja ja. Och så fick man ju som lärarinna välja bort det här med att gifta sig för då måste man sluta i yrket. Det var ett kall att vara lärarinna.

”sjunkande giftermålsfrekvens” som Florin nämner måste jag ju också googla på. Hittade en sida på Populär historia där man skriver om singelliv (länk nedan). Det står att 1945 var antalet ensamhushåll i Sverige bara 6 procent, dom flesta gifte sig och bildade familj. I dag har Sverige flest singelhushåll i världen, och i Stockholm är nära sextio procent ensamhushåll. I artikeln står det: ”Vid mitten av 1800-talet liknade förhållandena de som råder i dag. Med en skillnad: medan det numera främst är män som lever ensamma var 1800-talets singlar kvinnor. Kring 1850 var en tredjedel av landsbygdens kvinnor ogifta och nära hälften av stadens. Speciellt bland adels-, präst- och borgardöttrar sjönk giftermålsfrekvensen kraftigt under århundradets lopp.”

Och kvinnorna var fler än männen helt enkelt: ”År 1815 var svenskarna 2,5 miljoner, trettio år senare 3,3 miljoner. I alla ålderskategorier var kvinnorna flest. Spädbarnsdödligheten var större bland pojkar och överdödligheten följde med upp genom åldrarna. En orsak var den höga spritkonsumtionen. Många män söp helt enkelt ihjäl sig. En del emigrerade till Amerika för att söka ett bättre liv.”

Intressant sånt här, kanske borde jag läsa lite mer om kvinnohistoria… Men nu får jag sluta här i alla fall annars blir det för långt.

Bilden med nio kvinnor och en man på en stor sten på Sandskär finns på Arundobloggen här.
Den intressanta texten om kvinnor och kunskap hittade jag på webben under rubriken Kampen om kunskapen. Läs här. Texten Singel i storstan i Populär historia kan du läsa här.

Om boken

Min bok, ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”, har ju en alldeles egen blogg som heter Arundo där jag samlar det mesta om boken. Men Arundo och Gabrielles blogg vandrar hand i hand i bloggosfären – om det nu är nån som kommer ihåg det begreppet. Det skrivs ju tydligen inte alls lika mycket i media nu om bloggar, bloggbävningar, bloggosfär m.m. som man gjorde förr. Nu är det Twitter och Instagram och Vine och sånt som är inne att skriva om. Vilket inte hindrar att folk tydligen bloggar på som aldrig förr. Själv har jag hållit på med den här bloggen sen februari 2007 och börjar nästan känna mig som en veteran.

Men nu kom jag ifrån ämnet. Skulle bara berätta att ”Sandskär i mitt hjärta” nu varit ute i ca 1 månad och att försäljningen ”tickar på” både i bokhandeln och direkt hos mig via webben. På Arundo kan du se hur boken är exponerad i bokhandeln i Söderhamn. Titta här.