Vincent van Gogh

Häromdan såg vi dokumentären ”van Gogh – Att skapa ett mästerverk” från 2023. (SVT Play). Välgjord och intressant och en del gamla stadsbilder från Paris. Jag har inte vetat tidigare vilken avgörande betydelse Johanna Bonger van Gogh, gift med Vincents bror Theo, hade när det gällde att se till att världen fick upp ögonen för Vincents van Goghs konst. Då var Vincent själv död och Theo, som var konsthandlare, dog bara ett halvår efteråt. Efter Theos död fanns omkring 200 målningar av Vincent på Johannas vind.

Johanna Bonger van Gogh ”vigde sitt liv åt att förstå hans konst och synliggöra den för kritiker och konsthandlare” som man skriver i presentationen.
Det tog tid, men hon gav sig inte. Målmedveten och envis.

Fiskebåtar på strand vid Les Saintes-Maries-de-la-Mer. 1888

Nånstans läste jag att en sån där stor digital utställning av van Goghs konst är på väg. Antagligen samma upplägg som den stora Claude Monet-utställningen som visats i ett jättetält vid Sjöhistoriska museet. Skrev om Monet i ett inlägg i december här. Jag var inte jätteimponerad av att se Monets konst på det viset. Det kändes ändå som lite av ett jippo. Men ok då, om man på det sättet får fler att se, lära sig om och uppskatta konst är det väl ändå värdefullt.

Barnteckning + Cézanne

Någon gång tidigare har jag lagt ut teckningar jag gjorde som barn. Den här är från när jag var 13-14 år, och jag hittade den i dag instucken i en bok om konstnären Paul Cézanne.

Jag fick boken när jag fyllde 8 år. Kan det vara från den boken mitt intresse för konst väcktes? Den är tryckt 1948 och de flesta av Cézannes målningar är bara med i svartvitt.

Men den målning jag som barn fastnade mest för finns i färg: ”Den hängdes hus”. Att just den gjorde sånt intryck på mig beror förstås på att den triggade min fantasi. Det fanns nåt hemskt över målningen. Vad var historien bakom? Vem var mannen? Vad hade han gjort?

Paul Cézanne, La Maison du pendu, Auvers-sur-Oise (1873)

Idus Martiae

”Julius Caesars död”. Målning av Vincenzo Camuccini, 1805-06.

Den 15 mars – Julius Caesars dödsdag – har jag uppmärksammat tidigare i bloggen och nu gör jag det igen. Förra årets inlägg om den här dagen har du här. Där var det en del om Shakespeare också.

I dagens DN läser jag en intressant och lite rolig artikel av Ida Östenberg, Julius Caesars dödsdag har fått nytt liv i nätkulturens tidsålder. Hon har förstås Shakespeare med också. Artikeln är illustrerad med ett utsnitt av målningen ovan.

Jag pluggade konsthistoria i Rom en höst för en väldig massa år sen. Under min tid där kom mina föräldrar och en av mina systrar på besök. Här står min syster vid den plats där mordet på Julius Caesar påstods ha skett.

Den röda halsduken

Toulouse-Lautrec, 1892

Dagarna blir ljusare och ljusare, och i dag sken solen. Tog en sväng till ICA för att handla lite middagsmat. När jag kom ut igen slängde jag min stora röda sjal över axeln på så här känt manér. ”Aristide Bruant” sa det i min skalle. Så nu får han vara med här med en av de där kända affischerna. Konstnären är förstås Henri de Toulouse-Lautrec.

Henri de Toulouse-Lautrec levde 1864-1901. En liten man. Han blev inte längre än 1,52. Som barn ramlade han och bröt båda benen och blev invalidiserad. Kanske bidrog också någon medfödd svaghet.

Aristide Bruant var poet och sångare. Han hade en nattklubb/kabaré i Montmartre som hette ”Le Mirliton”.

Redan på den tiden kunde man mixtra med foton. Här målar M. Toulouse av M. de Lautrec. Bild från omkring 1891.

På Waldemarsudde

Igår såg vi utställningen om Ernst Josephson på Waldemarsudde. En mycket välgjord utställning. Den visar på hur han utvecklades som konstnär. Och här gör man ingen skarp åtskillnad mellan det han skapade som frisk och all den konst som kom sen, efter hans psykiska sammanbrott nånstans mitt i livet. En av målningarna, gjord efter att han blev sjuk, finns med i inlägget Båtar i blåst här. Målningen finns med i utställningen.

Stackars Ernst Josephson! Men han verkar ändå ha varit konstnärligt aktiv även under sina sista år i livet – då mycket genom att skriva poesi och att komponera musik. Och 1893, efter att han blivit sjuk, skedde den första separatutställningen av hans konst, och där var även de sena verken med. Bra recension av utställningen på Waldemarsudde av Birgitta Rubin i DN här. Där finns många bilder av Josephsons konst med.

Efteråt gick vi upp i Slottet och såg på Prins Eugens samlingar av konst och annat och fick även se hans stora ateljé med konst på väggarna och en monter med hans målargrejer, en lådkamera m.m. Om Prins Eugen har jag läst att han tidigt var aktiv anti-nazist och därmed tog ställning mot sin egen familj när det gäller synen på Hitler. Det känns bra att prinsen levde till 1947 och alltså fick uppleva att Tredje riket föll och Hitler tog livet av sig.
Och så var det bra gjort av prinsen att han köpte Josephsons målning ”Strömkarlen” som Nationalmuseum nobbade och att han lät fälla in målningen i väggen i ett av de vackra rummen på Waldemarsudde.

Det blev vinter

Carl Larsson. Gården och brygghuset. Ur Ett Hem (26 akvareller). Nationalmusem NMB276

Efter en tid med ibland torra trottoarer och annars dagar med snöblandat regn och stora pölar i gathörnen, som man får vada över, har vi fått riktig vinter i Stockholm. Tidningarna skriver hotfullt om hur ”kylan från norr sprider sig neråt landet”, ”kylan håller landet i sitt grepp” osv. Ja ja, själv gillar jag ju riktig vinter. Så väldigt kallt är det ju inte (än) här: just nu -8. Samtidigt är det verkligen synd om dem som drabbas av den bistra vintern t.ex. genom att sitta fast med bilen i timmar i nåt snökaos på vägarna.

Inne i Stockholm blir det ju inte riktigt så även om SL förstås gärna drar in busstrafiken om de tycker det blir för mycket snö. Men jag klarar mig ju utan såväl bussar som tunnelbana. Jag kan gå för att göra de ärenden jag behöver.

Sitta inne i soffan och läsa med en filt om benen är skönt när snön yr som värst därute. Nu senast i projektet ”väcka-upp-min-franska” blev det en roman av Simenon: ”La main”. Men usch en sån osympatisk huvudperson. Var nära att lägga boken ifrån mig.

Och så har det funnits en del riktigt bra saker att se på tv. Programmet i tre delar om Karin och Carl Larsson njöt jag av i fulla drag. Ett mycket välgjort program! Se det om du är intresserad av konst, inredning och livsöden. Carl Larsson var förresten också bra på snö, han med – liksom Monet som var med i ett snöigt inlägg här.
Vinterminnen har jag bloggat om tidigare bl.a. i ett inlägg från förra året Vinter och Descartes här.

Monet

”Monet – the immersive experience” kallar man utställningen som pågår i ett stort tält utanför Sjöhistoriska museet i Stockholm. Immersive betyder uppslukande. Och jodå, vi lät oss uppslukas av Monets tavlor omgjorda till digitala rörliga bilder med musik till.

Fast lite av ”har du sett en, har du sett alla” var det emellanåt.

Första bilden är från en av dessa tavlor där man med ett rörligt förstoringsglas kan titta närmare på penselföring m.m. Den cirkelrunda förstoringen förflyttade sig långsamt över verket, lite som förstoringsglaset i mitt bildredigeringsprogram CaptureOne.

Behållningen var nog den stora salen där man projicerade Monets verk och liv på väggarna runt om och på golvet medan man samtidigt berättade om det. Jag vet en hel del mer om Monet nu än innan jag gick dit. Ett råd: behåll jackan på om du går dit. Inte varmt i tältet.

Grattis Anna!

Anna-dagen i dag.
Det får bli en vacker målning av Anna Ancher igen, liksom vid förra årets Anna-dag. Då hade jag med målningen med den lilla flickan som ber aftonbön – här.

Flickan i köket (danska: Pigen i køkkenet) målade Anna Ancher omkring 1883.
Konstnären, som är en av Skagenmålarna, levde 1859-1935.

Stillheten i målningen får mig att tänka på Vermeer van Delft och hans målning av en piga som häller upp mjölk. Finns med i inlägget Blått från december 2021. Den har jag ett särskilt förhållande till eftersom jag provade att måla av den för många år sen. Det var roligt att försöka (och luktade gott i rummet) men blev väl ”så där”. Jag har den inte kvar.

I Kristianstadsbladet hittade jag en artikel från 2020 om Anna Ancher. ”Stark hyllning till kvinnors närvaro” här.

Snöigt

Tänkte att det är dags för lite konst i bloggen. Claude Monet är ju inne just nu med tanke på den stora utställningen vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Jag har inte sett den än men hoppas kunna göra det snart. Monet målade förstås inte alls bara näckrosor och katedralfasader. Konstnären har varit med i bloggen en gång tidigare med en solig blåsig målning från kusten i Normandie. Du har inlägget här.

Monet kunde måla snö också. Målningen ovan heter ”Kärra på snöig väg i Honfleur” och är målad 1866. Hittade en sida där man visar ett antal snömålningar här. Där finns en målning av Caspar David Friedrich med också.

Om landskapsmåleri sa CDF: ”Konstnären ska inte bara måla det han ser framför sig utan också det han ser inom sig själv. Men om han inte ser någonting inom sig själv ska han avstå från att måla det han ser framför sig.” Ja, så tyckte han. Ett exempel på ett landskap målat av CDF har jag haft med tidigare i bloggen. Den fantastiska ”Munken vid havet” här.

Båtar i blåst

Lördagen blev kall, delvis soligt men med kall vind och riktigt hårda vindbyar. Nåja, då blir ju seglarna glada. Utanför Waldemarsudde såg jag fyra mindre segelbåtar segla runt några markeringar. En motorbåt låg förtöjd längre ut. Gissar att det var seglingsskola på gång.

På Waldemarsudde pågår en utställning med verk av Ernst Josephson. Jag ska se den längre fram. Nu var jag bara inne där för att köpa några konstkort – bl.a. på den här målningen, som jag inte sett tidigare.

Vid havsstranden, 1894. Ernst Josephson. Olja på trä. Foto: Linn Ahlgren. Nationalmuseum.