Sista dagen på den här månaden, som bjudit både på sensommarväder och annalkande höst. I min skalle sjunger jag nu – så gott jag kan – några strofer på franska ur Septembre. Sången är skriven av Monique Andrée Serf, fransk-judisk poet och låtskrivare, som uppträdde under artistnamnet Barbara. Hon har varit med tidigare i bloggen i ett inlägg om septembersånger.
Jag har en LP med Barbara där Septembre ingår. Fina bilder och vacker sång där hösten med dess vackra färger, svalorna som ger sig iväg, vindruvorna som mognar binds samman med våren, som ska komma då svalorna kommer åter, blommorna i maj… och hon ska återförenas med någon hon skiljs från på hösten. På Youtube, där text på franska finns med, här.
Sången har många år på nacken. Troligen är den från sent 60-tal. Och kanske är det därför cigarettrök är med i texten, ”Sur la fumée des cigarettes/L’amour s’en va, mon cœur s’arrête… ”. Nåja, inte vet jag. Det kanske röks lika mycket i franska låtar av i dag.
Jag har inte vetat nåt om Barbaras bakgrund och liv, men nu hittade jag en artikel i SvD där man får veta mer om henne – här. Mycket svärta där, otrygg barndom, svårt familjeliv m.m.
Och så tänker jag på de andra B:n man nämner i artikeln som Jacques Brel, som jag har flera cd av tack vare en god vän som fixade det åt mig, och Georges Brassens, som jag nog bara lyssnade på i nån enstaka låt. Det fanns ju en till på B: Gilbert Bécaud. Hans sång ”Et maintenant” kördes mycket i svensk radio för länge sen – sent 60-tal också eller omkring -70, antar jag. Text typ förlorad kärlek igen och nån som gett sig iväg: ”Och nu då, vad ska jag göra med all denna tid som är mitt liv. Nu när du gett dig iväg…”
Hå hå ja ja, hjärta och smärta. Men den gamla franska jag en gång lärde mig vaknar till alltmer i min skalle.