På Strömmen 14 dec -18

100 år av Stockholmsbilder visar dom nu i en utställning på Fotografiska. Jag gillar det museet. Inte minst också för att man kan avsluta med att sitta ner och vila sina museiben och ta nåt att äta och en stor god öl (helst ale) och njuta av utsikten över Stockholms vatten och alla glimmande ljus. Vi var där igår, min syster och jag. Såg bl.a. en vacker svartvit bild på håvfiskare på Strömmen. Det inspirerade mig att gå dit i dag och fotografera från Strömparterren. Kallt var det. Svårt sköta kameran utan att ta av sig åtminstone på avtryckarhanden. Så här blev det.

Gamla Brogatan

Gamla Brogatan, julbelysning 2018

Gick en sväng i stan igår och tittade på julbelysningen. Gamla Brogatan hamnar nog på Jumbo-plats med sina spretiga mörka grangrenar, som pekar åt olika håll, och sina upp-och-nedvända granar, tänkte jag när jag gick där. Ser mest skräpigt ut. Men innan jag kom fram till Vasagatan tändes belysningen och det blev i alla fall en del bättre. Det är modernt med guldig belysning nu tydligen, inte så mycket färg.

Jag tänkte tillbaka på gatans vackert blåskimrande belysning för flera år sen och nu har jag letat fram en bild från det årets julbelysning. Här får du se båda varianterna. Jag ordnar ingen omröstning, och vilken jag själv tycker är vackrast framgår nog.

Gamla Brogatan, julbelysning 2011

En blomma till Anna

9 december, en alldeles särskild dag.
I min släkt är vi många som heter Anna och har namnsdag i dag. Inte för att vi i min familj firar namnsdagar särskilt mycket, det är mer frågan om att uppmärksamma dagen lite extra.
En anmoder är min morfars mor som hette Anna Härdelin innan hon gifte sig med Karl Hjelmström. Kanske är det hon som gett upphov till alla Annor i släkten.
Det finns en hel bok om denna anmoder: ”En flicka som heter Anna” (Arundo, 2017).
Min farfars mor hette också Anna och min mamma hette Anna. Min syster heter Anna, en systerdotter, kusiner och sysslingar, sysslingbarn, jag själv…m.fl. Många Annor blev det.

Drygt 300 000 svenska kvinnor heter Anna. Det är Sveriges vanligaste tilltalsnamn, läser jag i DN i dag här
Så Grattis alla som heter Anna – kända som okända – med denna ros från St Kilda Botanical Garden strax utanför Melbourne. Vill du se blomman riktigt maffigt stor kan du klicka på bilden. Arundos julklappstips kan du titta på här.

Meddelanden (9)

 Ta mig till kärlek ta mig till dans

Ge mig nåt som tar mig någonstans
För jag vill veta om kärlek finns

Några rader ur ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” med Håkan Hellström.

Ursprunget till raderna på väggen hittade jag genom att googla. Själv är jag dåligt bevandrad i Håkan Hellströms musikaliska produktion. Jag är bättre på Charles Aznavour, Beatles, Pavarotti m.fl.

Stod förresten i kö till bussen häromdan och bredvid mig stod en ung man som i profil hade vissa likheter med Aznavour: liten mun med utskjutande underläpp, näsan, kindernas form osv. Direkt kom en Aznavour-låt i min skalle, en av dom dystrare: ”Hier encore”. En man, som inte är 20 år längre, ser tillbaka på sitt liv och alla missade chanser. Rader som ”mina kärlekar dog innan dom ens existerade”, ”mina vänner har gett sig av, dom kommer inte tillbaka”. Dystert i kubik. Även själva melodin faller, faller och faller. Vill du ändå, efter denna inte särskilt inspirerande introduktion, lyssna på hur ”Hier encore” låter kan du göra det på Youtube här.

Och vill du lyssna på Håkan Hellström kan du göra det här.

Ögontjänare i farten

Att vara ögontjänare är förstås inget lovvärt beteende men väl rätt mänskligt. Hittade nyss bland mina högar ett ovedersägligt bevis på tidigare utpräglat ögontjäneri som vi hållit på med. Det gällde fartkamerorna som stod efter dåvarande sträckningen av E4 mellan Stockholm och vår båtklubb i Hälsingland.

Vi noterade var kamerorna stod – inte med hjälp av GPS utan med bilens trippmätare. Vid varje resa norrut eller söderut hade vi listan framme. Totalt var det 9 fartkameror. Bilden visar ett utsnitt av listan. (Klicka för tydligare bild.)


Vänster kolumn visade avståndet till kamerorna från vår bostad i Stockholm och norrut efter E4, höger kolumn avståndet från båtklubben när man är på väg söderut. Höger kolumn ska läsas underifrån. ”Farliga” kameror, dom som var aktiva vid färd norrut eller söderut, var markerade med fetstil. Sv betyder södervänd kamera, Nv norrvänd.

Usch, tänk att vi höll på med sånt! Aja, baja. Men det är några år sen som synes: E4 går inte längre genom Lövstalöt, Högsta, Björklinge eller Månkarbo. Och ”killen med hjultallrikarna mitt emot stor röd lada” passerar man inte längre.

Listan är förstås ett tecken på hur en person som vill ha full koll kan bete sig. Jag, ett kontrollfreak! Listor, lappar, påminnelser i mobilen osv. Men om det underlättar livet är det väl inte så illa. Det jag kan fundera över är förstås hur livet skulle vara om alla lappar, listor och påminnelser bara plötsligt försvann. Skulle jag tappa fotfästet i tillvaron? Nej, så livsviktigt är det inte. Jag skulle nog vackla till lite men sen ”laga efter läge” som det brukar heta. Hoppas jag!

Meddelanden (8)

Kanske kan man se meddelandet ovan som lite uppmuntran i dessa tider med det alltmer överskuggande klimathotet hängande över oss. Världens viktigaste fråga, ja det är det förstås. Tiden håller på att rinna ut för att få stopp på utförsbacken och åstadkomma hållbara villkor för livet på jorden. Insikten om detta börjar väl långsamt sjunka in hos många – hos andra inte alls.

Hur ska man själv hantera det? Dra ner på flygresandet, äta mer vegetariskt, åka kollektivt istället för att ta bilen, sopsortera, lämna så mycket som möjligt till återvinning i stället för att slänga, rösta på rätt parti, dra ner på konsumtionen osv… Suck. Inte är det så alldeles lätt att hålla hoppet och modet uppe. Och samtidigt översköljs vi ju av uppmaningar om att handla mer, köpa, köpa, köpa. Black Friday blev Black weekend och kanske t.o.m. Black week. Usch för såna amerikanska påfund! Varför ska Sverige alltid apa efter USA? Rätt vad det är ska vi väl börja fira Thanksgiving och äta kalkon med släkten en torsdag i november.
– Hm…börjar känna mig som en riktig gnällkäring nu. Vi får ta ett meddelande till istället:

Dom här två meddelandena sitter på ett staket mitt emot Östermalms IP. Meddelanden har jag haft med många gånger tidigare i bloggen, därav numret i rubriken. En av mina favoriter – som dock inte fick ordet Meddelande i rubriken – är ett verk av Michael Richter. Inlägget ”I skogsbrynet” har du här.

Sova – mer och bättre

Har just läst boken ”Sömngåtan” av Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA. I boken berättar han om dom senaste årens banbrytande forskning om sömnens betydelse för hälsan och för våra liv.

”Sömngåtan” är mycket intressant och ger verkligen värdefull kunskap om den hälsobringande sömnen. Forskarna ser mycket i vårt samhälle och vårt sätt att leva som är skadligt för oss – för barn, unga och vuxna. Där finns sånt som faran med vaknätter och för lite sömn för dom som jobbar inom sjukvården, faran med alltför tidiga skoldagar, bilkörning om man är trött, faran med sömnmedel osv. Kunskapen som förmedlas är baserad på forskningsprojekt och Walker berättar utförligt om hur projekten gått till. Efter att ha läst boken känner man sig lite omskakad och tänker på hur fel vi på många sätt lever. Och det handlar ändå om saker som skulle gå att ändra på om man bara inser vikten av det. Kanske inte utan följdverkningar och problem åt olika håll men med lite god vilja kan man nog hitta lösningar bara man verkligen inser den stora potentialen till förbättringar genom bättre sömn.

Har man på Skolverket läst boken ”Sömngåtan”? I så fall borde man direkt arbeta för en förändring av våra barns och ungdomars skola: Börja skoldagen lite senare så barnen får tillräckligt med sömn!

Walkers bok behandlar förstås i första hand amerikanska förhållanden men dom är nog ganska lika dom svenska. ”För 100 år sedan inleddes den amerikanska skoldagen vid nio”, skriver han bl.a. Sen har tiden förskjutits mot tidigare på morgonen vilket forskarna visat är skadligt för barns och tonåringars intellektuella utveckling.

Forskning har visat att ju längre ett barn fick sova – oavsett ålder – desto större var barnets intellektuella förmåga. Barnets totala sömntid var starkt beroende av att skoldagen kunde börja vid en rimlig (det vill säga senare) tid, som bättre harmonierade med den inneboende biologiska rytmen hos dessa unga hjärnor i utveckling.

Vad tänker man göra åt det här i den svenska skolan?
Ser på Skolverkets sida att det är skolans rektor som bestämmer när skoldagen ska börja och sluta. Alla rektorer i hela landet borde läsa ”Sömngåtan”- och särskilt fördjupa sig i avsnittet om Sömn och skola.

Här får man läsa om REM-sömnens betydelse (Rapid Eye Movement) och NREM-sömnen (Non-Rapid Eye Movement), om sömnspindlar (inte visste jag att jag har såna…), olika kemiska processer i hjärnan med mera. Sambandet mellan för lite sömn och sjukdomar och olyckor behandlas. Boken innehåller också många enkla tips för bättre sömn.

Walker tar död på myter om sömn. Som sånt att ”när man blir äldre behöver man inte lika mycket sömn”. Fel! Eller ”vissa människor klarar sig fint på 4-5 timmars sömn per natt. Tänk bara på Margaret Thatcher och Ronald Reagan”. Båda fick Alzheimer och Walker och andra forskare ser ett samband mellan sjukdomen och deras sömnbrist.

Läs boken! Lättläst populärvetenskap av nytta för alla som vill leva i god hälsa – och helst också ett långt liv. Boken publicerades kapitelvis i något förkortad form i SvD tidigare i år. Avsnittet om Sömn och skola ur SvD finns här.