Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ja, låt dem stanna! Ge de unga ensamkommande rätt att stanna i Sverige – oavsett om de blivit uppskrivna i ålder eller inte, och oavsett om de fyllt 18 eller inte.

Stoppa utvisningarna till länder i krig!
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Du kan skriva under en namninsamling här.

Såg du artikeln i DN igår? Jag är inte miljöpartist men den här gången håller jag med dom fullt ut. Och frågan om flyktingamnesti ska tydligen tas upp på Miljöpartiets kongress nu snart. Läs om Zubaid Wahidi, som nu hotas av utvisning, och om den miljöpartistiske kommunpolitikern Nicklas Steorn i några artiklar i DN här och här.

Det är så omänskligt och petimetrigt (”Vi har våra regler…”) och dumt att kasta ut dom. Dumt för att det är ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser. Sverige med sin åldrande befolkning behöver ju unga människor.

Läs också en text från en av dom som tog ansvar för dom stora orden om att vi skulle ”öppna våra hjärtan” och som nu är förtvivlade över det som händer. Texten finns på hemsidan för namninsamlingen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar här.

Mer magnolia

Igår kollade jag in min favoritmagnolia, den som står bakom Skansenbutiken. Trädet blommar men än så länge inte fullt ut, och många knoppar och blad är lite bruna. Har det att göra med kylan som kom tillbaka så envist nu under maj? Kanske blir det bättre om ett tag igen.

(Som vanligt, större bild om du klickar på den).

Nathan Shachar har en krönika i DN i dag om kulturpolitiken i vårt land och kulturministern Alice Bah Kuhnke (länk nedan).

I höstas var min syster och jag på Sjöhistoriska museet och såg en utställning om Ostindiska kompaniet. Utställningen heter ”Resenärerna” och visas fortfarande. Bilden är förstås därifrån – skeppsläkargrejer.

”Resenärerna” är en bra utställning. Vi har en gammal anfader som var med på en resa till Kina med Ostindiska kompaniet 1789. Det var intressant att få ana sig till hur han kunde ha haft det ombord och hur det kan ha varit när de kom fram.

På utställningen lade vi också märke till vändbara skyltar bredvid flera montrar där besökaren s.a.s. uppmanades att fundera över förhållanden i vår egen tid. Det kändes rätt ”pk-pekpinneaktigt” och hade inte behövt vara med, tyckte vi. På vägen ut pratade vi lite med några i personalen och sa att vi tyckte dom där skyltarna kändes lite ”Alice Bah Kuhnke”. Dom protesterade och sa att så var det inte alls. Om jag minns rätt sa dom att utställningen var gjord innan hon tillträdde som kulturminister. Hm…tänket fanns förstås innan.

I ”Om museer som dör” skrev jag om trenden att bygga upp utställningar på interaktivitet och digitala prylar istället för att visa riktiga gamla saker och uppbyggda miljöer från förr. Jag gillar det inte alls. Och alla springer åt samma håll och förutom digitaliseringen ska det vara pk. Inlägget hittar du här.

”…detta fasansfulla motto” i kulturministerns program citeras av Shachar i artikeln i DN:
Urvalet av kulturmiljöer bör ses över kontinuerligt och värderas utifrån sin samhällsrelevans.
”Tiglatpileser III eller Djingis khan kunde inte sagt det bättre”, skriver Shachar.

Läs Nathan Shachars artikel ”Alice i Underlandet” i DN här.

Uppdatering 15 maj: Ola Wong har en artikel i samma ämne. I kulturministerns proposition uppmanas museerna ”att engagera sig i samhällsdebatten. Kulturarvet beskrivs genomgående som ett instrument för politiska mål.” Pekpinnarna kommer tydligen att bli ännu fler. SvD här.

Ja oj, vad vi hade behövt Astrid Lindgren i dessa dagar (länk längst ned till Agneta Pleijels artikel i DN).

Nu läser jag om ännu ett exempel på omänsklighet i beslutsfattande när det gäller beviljande av uppehållstillstånd. En absurd historia som den här gången gäller en man från Burma. Bosatt i Sverige sen nära fem år. Har hustru och två barn och jobb. Identitetshandlingar, pass, som tidigare varit godkända av såväl svenska som burmesiska myndigheter är plötsligt inte det längre. Passet är manipulerat påstår Migrationsverket, och mannens identitet är inte klarlagd.

Svenska staten säger att det viktigaste är att staten vet identiteten på personen. Det väger tyngre än allt annat sånt som att han har hustru och barn här, är etablerad här, har jobb m.m.

Mänskliga hänsyn kommer längst ner på listan över vad man tar med i bedömningen när man ska fatta beslut om uppehållstillstånd eller utvisning. Så det blir utvisning. Läs om den svensk/burmesiska familjen här.

Det är bara att hoppas på att ett överklagande till Migrationsöverdomstolen hjälper. Det har ju hänt förr att beslut om fall som uppmärksammats i media har ändrats. Men man blir ju mörkrädd vid tanken på alla dom fall som media inte tar upp – inte kan eller inte hinner. Så mycket mänskligt lidande som kan ligga gömt där.

Agneta Pleijels artikel i DN, ”Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal”, här.

Bra skrivet, Agneta Pleijel! I en artikel i DN funderar hon över hur Astrid Lindgren skulle ha reagerat över det som händer i dag: att Sverige kastar ut afghanska ungdomar som söker asyl här i vårt land för att undkomma krig och död. Vad skulle Astrid ha sagt? Och hur fattar Migrationsverket egentligen sina beslut?

Såg du det där alldeles nyligen om att ansökan om uppehållstillstånd inlämnad av ett par tvillingar fått helt olika behandling? Ahmad och Hasan Hifzy heter dom. Dom sökte asyl samtidigt och har samma asylskäl, men fick ändå olika asylbeslut. Hasan får stanna men Ahmad riskerar att deporteras i höst. Migrationsverket skyller på regeringen och säger att verket varnat för att följderna av den tillfälliga asyllagstiftningen kunde bli så här. Jahaja, var finns människorna bakom besluten? I ett sånt där fall borde väl ändå Migrationsverket alldeles själva kunna se att det här är fel och inse att det inte går att bara besluta efter lagens bokstav utan att man också bör använda sig av sunt förnuft blandat med en lagom dos mänsklighet.

Jag har bloggat om Migrationsverket många gånger tidigare. Senast skrev jag om just det här som det förefaller i det närmaste godtyckliga hanterandet av ansökningar om asyl och uppehållstillstånd. Inlägget hittar du här.

Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal, Agneta Pleijels artikel här.

Hot mot demokratin

Läser Wolodarskis artikel i DN i dag. Det handlar om Donald Trumps första 100 dagar som president. Washington Post har räknat presidentens rena lögner eller missvisande uttalanden under 98 dagar av denna tid och kommit fram till 452 st, dvs 4-5 felaktigheter per dag.

Jag ryser vid Wolodarskis formulering av vad det innebär. Han skriver:
”Spelar det någon roll om USA:s president slarvar med fakta? Detta är inte slarv med fakta. Detta är att systematiskt undergräva basen för en offentlighet byggd på förnuft och respekt för erfarenhet och kunskap, det vill säga det som kännetecknat våra samhällen sedan upplysningen och senare demokratins genombrott.”

Förfärligt! Det är så oerhört mycket som står på spel. Och ska det fortsätta så här? Ska den här narcissisten, eller vad han nu är för nåt, sitta i 4 år och kanske därefter 4 år till? Många stöder honom ju fortfarande trots alla lögner och allt manipulerande. Hur kommer demokratins grundvalar att se ut efteråt? Jag fortsätter envist att hoppas på att det ska ta stopp för Trump och hans anhang. Snart! Att det ska gå upp ett Liljeholmens för folket i USA att Trump självklart inte är lämpad för sitt ämbete – han kanske t.o.m. faktiskt är sjuk i huvet – och bör tvingas avgå.

Tänker också på Berlusconis Italien och hur värderingar på en rad områden i samhället successivt kan ändras till det sämre beroende på vem och vilka som sitter i den politiska ledningen för landet. Minns Gandinis dokumentärfilm ”Videocracy” (2009) om Berlusconi och media och om hur människor påverkades. Ytligheten griper omkring sig. Respekt för erfarenhet och kunskaper minskar. Allas högsta dröm är att bli programledare i tv osv.  Hur det är i Italien nu vet jag inte, ska jag väl tillägga. Kanske har dom repat sig någorlunda. Och ska vi börja tala om tv och tilltagande ytlighet har vi ju många exempel på det här i vårt eget land. Hur respekten för tittarna minskar osv. Nya ”Fråga Lund” från i höstas t.ex. Men nu börjar jag komma lite för långt bort från ämnet för det här inlägget. Så jag avslutar med att säga:
Glad sista april! Och akta igelkottarna!

Läs Wolodarski här.

March for Science

Vi gick i ”March for Science” igår i ett ganska kallt och blåsigt Stockholm. Målet för marschen var Medborgarplatsen och när vi stod där och lyssnade på tal och musik tittade solen i alla fall fram ett tag.

Bra ordnad marsch och manifestation, tycker jag. Samling på Mariatorget och sen tågade vi via några olika gator till Medborgarplatsen. Inga slagord skanderades, det här var en opolitisk manifestation. Många bar banderoller och plakat med texter som lyfte fram vikten av kunskap och vetenskap och även oron över krig och klimatförändringar. 22 april var Jordens dag. ‘There is no Plan(et) B’ stod det på ett plakat, ‘Källkritik inte ”alternativa fakta”, ‘Vetenskap inte dårskap’ och liknande. Trummor längst fram i tåget anslog takten.

På Medborgarplatsen fick vi lyssna till flera tal och även musik. Sverker Sörlin, Helene Hellmark Knutsson, Ola Rosling m.fl. Ola Rosling talade sig varm för folkbildning och för kunskapscertifiering. Det handlar bl.a. om att verkligen kolla att kunskap om grundfakta om hur världen ser ut i dag når ut till alla. Sånt som hur stor andel av jordens befolkning som lever i fattigdom, hur stor andel av ettåringarna över världen som vaccineras mot vissa sjukdomar, hur stor andel av pojkarna och av flickorna som går i skolan osv. Man borde inte få sitta i riksdagen utan att kunna dessa fakta, sa Ola Rosling.

Jag stannade tills kylan kröp innanför vinterjackan och då letade jag upp en varm buss och tog mig hem.
Tog bara en enda bild, med mobilen. Byggnaden i bakgrunden är S:t Paulskyrkan vid Mariatorget, som tydligen inte längre är metodistkyrka utan ägs av Stockholms Stadsmission.
Fler och betydligt bättre bilder finns hos Lars Epstein på DN här.