Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Rätt handlat?

Förstår inte faktiskt. Är det alltså ok att svensk polis skjuter skarpt – s.k. verkanseld – mot människor som deltar i kravaller? Det handlar om upploppen i Rinkeby häromkvällen. Och det var inte frågan om varningsskott. ”Det är verkanseld som har avgetts. Varningsskott är till för att skrämmas, det andra skjuter vi för att träffa. Men ingen person har anträffats skadad på platsen och vi har kontrollerat sjukhusen, men ingen har kommit med vad som skulle kunna vara skottskador, säger Stockholmspolisens presstalesperson Lars Byström.”

Hörde just inrikesministern Anders Ygeman på radionyheterna att han ställer sig bakom polisens agerande genom att säga ungefär att han inte har anledning att ifrågasätta den bedömning polisen gjort.

För mina öron låter allt det där helt förfärligt. Har Sverige blivit nåt sorts Mexico –  eller vad jag nu ska dra till med för land – där polisen kan skjuta folk på gatan och det anses rätt handlat? Var det alltså bara ren tur att ingen blev skottskadad eller dödad där i Rinkeby?

Varför i all sin dar har polisen inte andra möjligheter att få stopp på upplopp? Hästar, vattenkanoner, gummikulor, elpistoler, nån sorts lagom otrevlig tårgas… vad vet jag? På nåt sätt borde det gå att få stopp på en uppretad folkmassa utan att skjuta skarpt mot människorna. Och sånt borde svensk polis kunna. Istället för att som nu tydligen skjuta i blindo och sen kolla på sjukhusen om det blev träff eller ej. Absurt! Och otäckt.

DN:s artikel här.

Skapa om sig

Dessa vackra men rätt kalla dagar kom jag att tänka på ett klädesplagg som jag använde rätt ofta vintertid förr om åren: mamelucker. Kanske redan på sent 50-tal – fast då hette det nog yllebyxor, förresten – och i varje fall på 60-talet och kanske 70-tal. Dom jag hade senast för många år sen är förstås utslitna och bortslängda. Ceriseröda var dom och i ett mjukt och skönt material. När man klädd i kjol och vinterkappa då förr i tiden kom hem till vänner om vintrarna (som ju alltid var kallare än nu) tog man av sig kappa och vinterstövlar ute i hallen och smusslade diskret av sig mameluckerna innan man satte på sig innerskorna som man hade med i en tygpåse och gick in.

Nu på senare år har jag levt i förvillelsen att plagget inte längre alls finns. Men det gör det. Dock ofta under annat namn som cykelbyxor eller damshorts på området damunderkläder. Men ordet mamelucker förekommer faktiskt fortfarande ibland. På ett ställe på webben hittar jag ett plagg som kallas både damshorts och mamelucker och så står det att det ”har ett miljövänligt transfertryck invändigt för optimal komfort”. Transfertryck? Vadå?

Foto: Mats-Erik Bjerkefors. 2013.

Paddling på Bosön. Foto: Mats-Erik Bjerkefors. 2013.

Transfertryck verkar vara en metod för textiltryck när man ska trycka en bild på t.ex. en t-shirt. Men i frågan om dom här s.k. damshortsen menar man nog istället ett sorts formande tryck som vävts in i plagget. Transferera fett hitan eller ditan? Jag letar vidare och hittar ett ord jag inte sett tidigare: Spanx. Det är tydligen ett varumärke för underkläder som formar (och väl förbättrar formen, det måste ju vara meningen!) rumpan, magen, midjan, låren… Shaping kallas det för, förstås. Engelska ska det ju vara.

Hå hå ja ja, vad jag missat! Spanx har funnits i Sverige i flera år nu inom den s.k shapewear-industrin (nytt ord för mig det också). Och här går jag och ser väl inte direkt ut som en säck potatis, men i alla fall… Är det nu, när jag äntligen insett möjligheterna, som jag ska bli en ny kvinna? Pressa in magen och rumpan, forma låren? Kan man andas i dom där plaggen, undrar jag. Det finns tydligen olika hårdhetsgrad att välja mellan. Är shapewear dagens motsvarighet till det som förr kallades korsett eller snörliv?

Nej, jag struntar i det där. I stället får jag väl köra lite extra hårt på vattengympan, gå lite längre promenader eller paddla lite mer i kajakergometern.

Tänkte först kalla inlägget Rumpvärmare, men ändrade mig. Googlade sen efter ordet och såg att det verkar ha en del att göra med ridning. Dvs det är ryttarens rumpa som ska hållas varm, inte hästens.

Vända ryggen åt Åkesson

Läser en artikel av Sofia Mirjamsdotter i Sundsvalls tidning. Jimmie Åkesson har varit i Sundsvall och visat propagandafilm, snackat enligt sitt vanliga upplägg och spritt desinformation om hur illa det går för Sverige. Ingen vänder längre ryggen till, står det i artikeln. Tvärtom: han fick stående ovationer. Så varför då, är han nån sorts rockstjärna? Jag tittar tillbaka på när folk faktiskt vände ryggen till vid såna här tillfällen. Det var förstås i förra valrörelsen. I maj 2014 var Åkesson i Sundsvall och höll valtal och då vände Sundsvallsborna ryggen åt honom. Likadant gjorde man i flera svenska städer vid den tiden. Så icke längre. Väldigt trist att folk nu i större utsträckning låter sig luras av partiets snedvridna bild av hur Sverige ser ut i dag och av deras skönmålning av det tillbaka-till-förr-Sverige som dom vill ha. Riktigt vidrigt alltihop.

Alla dom som vände ryggen till i Sundsvall för tre år sen, hur tänker dom nu? Ja, jag vet ju inte, kanske var det enbart SD-sympatisörer, såna som tyckt likadant år ut och år in, på det där mötet i Sundsvall.

Men visst pågår en normalisering, anpassning, utslätning… Och att M nu sträcker ut en hand till SD tycker jag förstås också illa om. Har aldrig röstat på M och kommer aldrig att göra det.

En dag var nån på Odenplan och delade ut SD-propaganda. Jag gick en lov runt personen, ville inte ha nåt som helst med såna människor att göra. Efteråt tänkte jag att jag ju faktiskt kunde ha gjort på ett annat sätt. Jag kunde ha stannat och frågat om han eller hon var rasist. Om svaret då blev ”Nej, inte alls!” skulle jag förstås fråga: ”Men varför stöder du då ett rasistiskt parti?” Och sen kunde snacket vara igång. En egen liten motrörelse. Ids jag, orkar jag? Det är ju enklare att runda och gå vidare. Och så tänker jag igen på Stéphane Hessel, den gamle franske diplomaten och tidigare motståndsmannen och koncentrationslägerfången, som skrev boken ”Säg ifrån!” när han var 93 år gammal. Han skriver: ”Den värsta inställningen som finns är att säga ‘jag kan ändå inte göra något åt det, jag har mitt att sköta’. Har man den attityden avstår man från en viktig del av sin mänsklighet, förmågan att uppröras, att säga ifrån och engagera sig.” Så nästa gång kan jag ”beväpna mig” med bra argument och ta diskussionen om SD står på Odenplan eller nån annanstans. Flera bra skrivningar finns ju hos Mirjamsdotter och hos andra som ”säger ifrån” och så kan man ju citera rasistiska skrivningar i SD:s eget partiprogram. Säga ifrån, inte låta saker man upprörs över passera utan att reagera. Det är ju faktiskt delvis därför också som jag bloggar.

Läs artikeln ”Jimmie Åkesson talar med kluven tunga” i ST här.

Gasverket

gasverket_ssmfa050326sGick en vända borta vid Gasverket i Hjorthagen. Bilden ovan hittade jag hos Stockholmskällan. Foto: Göran H. Fredriksson. 1970. Stockholms Stadsmuseum.

I dag är området vid Gasverket en stor byggplats avspärrad med staket och grindar. Men en sån där dörr gick jag förbi i alla fall. Och så bilden av en människa som inte verkade så glad. Svår att fotografera eftersom grafittin fanns innanför stängsel. Det fick bli lite på snedden. Vadan denna sorg och förtvivlan? Slagen, förnedrad…? Man får tänka ut nåt själv. Trump? SD:s framgångar? Världens elände?

_dsc9262_170215_bakadJag vänder ryggen åt den sorgliga bilden och lyfter blicken uppåt istället. Tänk så snygga industribyggnader man kunde bygga på den tiden! Arkitekten är Ferdinand Boberg, förstås.

_dsc9256_170215Nu omdanas hela området. Och man ska inte riva bort gammalt som så ofta annars (Klocktornet på Norra Station t.ex.) utan göra nåt fint av dom gamla tegelbyggnaderna. Många av dom (alla?) verkar få vara kvar. Läs mer på Stockholms stads sida om projektet här.

Huvudbry för minister?

Den tyska försvarsministern Ursula von der Leyen valde vid ett besök i Saudiarabien nyligen att gå klädd i byxdress och vägrade sätta på sig en hijab. Eller en abaya. Och Angela Merkel har ju nyligen föreslagit att man i Tyskland ska införa förbud mot burka, nåt man redan har i Frankrike och Nederländerna. Men nu handlar det här mer om hur man ska bete sig på besök i andra länder. Den svenska handelsministern Ann Linde bar slöja vid ett besök i Iran nyligen. Prinsessan Madeleine och drottning Silvia ses vid ett besök hos påven iförda fotsid svart dräkt och svart sjal över håret, knappast en klädsel dom annars brukar ha. Hyckleri eller vadå?

Hur ska man se på det här? För egen del kan jag inte låta bli att applådera den tyska försvarsministerns beslut att gå barhuvad och klädd i byxdress vid besöket i Saudiarabien. Det känns mer rätt att protestera och inte låta sig styras av dom kvinnofientliga synsätt som finns i andra länder.

Samtidigt kommer frågan ”man ska väl ta seden dit man kommer?” Och så synpunkten att man vid statsbesök i länder som Iran och Saudiarabien ska undvika att förolämpa sina värdar (risk för trassel med handelsavtal? ekonomisk förlust?) genom att att klä sig på ett annat sätt än det som anses korrekt i landet.

Vad tycker du? Tur att jag inte är minister, tänker jag. Men var jag det skulle jag nog inte ha satt på mig en slöja heller. Det handlar om att stå upp för det man tror på och inte anpassa sig till föråldrade synsätt.

Fast, hm… det finns förstås andra sätt att se på slöjan än att den representerar kvinnoförtryck och ålderdomliga ideal. Läste en artikel i DN i dag av en svensk kvinna som i 18 år var praktiserande muslim. Om slöjan skriver hon t.ex. att ”Den är visserligen en religiös ”identitets-markör”, men också ett plagg som gav mig frihet att slippa fixa mig i håret och kanske också en känsla av att slippa bli bedömd efter mitt utseende. Muslimsk klädsel kan vara en radikal manifestation och avståndstagande mot allt fokus på kvinnokroppen och dess förtryckande ideal, även om det kanske inte är nåt annat än en feministisk illusion?”

Artikeln i DN har du här.

Uppdatering samma dag: Tilläggas bör att det tydligen (jag har läst lite mer om det här) finns skillnader mellan Iran och Saudiarabien när det gäller användandet av slöja. I Iran är det lag på att kvinnor ska bära slöja, i Saudiarabien är det inte lag. Det hänvisar Ann Linde till i den ”slöjstorm” som sägs ha utbrutit. Hon ville inte bryta mot lagen och bar därför slöja vid besöket i Iran. Snart ska hon åka till Saudiarabien och kommer då inte att bära slöja.
Artikel i DN om Linde här.
DN behandlar frågan också i en ledare, ”Markera hårt mot slöjan, Löfvén”, här.

Swanston St, Melbourne

img_3500_170127_2I Melbournes innerstad kan den som har lust ta sig en tur med häst och vagn. Kusken brukar ha hög hatt, och hästarna är ofta prydda av färggranna fjädrar. Dock inte dessa två som här får nåt problem med hovarna fixat. Lite roligt att se en hovslagare ”in action” mitt inne i stan. Bilden ovan tog jag genom fönstret på spårvagn 67 på Swanston Street för en tid sen.

Hotellet på bilden ovan är Young and Jackson Hotel. Det öppnade 1861 och hette då Princes Bridge Hotel, som fortfarande står på fasaden. Den gula byggnaden som skymtar längst till vänster ovan är Flinders St Station, en praktfull och stor tågstation. Flinders St Station stod färdig 1909, ”a cultural icon of Melbourne” som man skriver i Wikipedia. Så här ser Flinders-stationen ut. Hittade bilden på Wikimedia Commons, tagen 2010 av Adam.J.W.C.
800px-1_flinders_st_station_melb
Så här såg Flinders St Station ut 1927:

755px-swanston_and_flinders_st_intersection_1927Kvarteret mitt emot stationen på andra sidan Swanston St  – en liten bit av det gamla syns längst till vänster ovan – är helt rivet, och nya märkligt utformade byggnader finns nu på denna plats: Federation Square. Om det är vackert eller inte kan ju diskuteras, men annorlunda är dom i alla fall. Platsen är väldigt populär, och det är alltid mycket folk där. Nu på juldagen (2016) hade terrorister planerat ett bombdåd just på Fed Sq och vid Flinders Station, men polisen lyckades som tur var komma på planerna och förhindra det. Dom tog några killar. Jag tror det var IS som låg bakom igen. Sedan drabbades ju Melbourne av ett annat otäckt dåd där flera människor miste livet en tid senare i januari, men det var inget terrordåd. En vettvilling i en stulen bil som mejade ner folk. Jag skrev om det för några inlägg sen.

Letade nu efter några egna bilder på dom märkliga byggnaderna vid Fed Sq men hittade ingen bra, men du kan se flera bra bilder t.ex. här.

När jag var liten (2)

På järnvägsstationerna förr i tiden fanns ofta en stor personvåg, en sorts automat, där man kunde stoppa in en slant, ställa sig på vågen och få ut en liten biljett i kartong där det stod vad man vägde. Vad det kostade minns jag inte alls. 25 öre? Minns du det där att man kunde väga sig på stationen?

En gammal viktbiljett från tidigt 50-tal hittade jag i en låda.

img036_viktbiljettHar verkligen gjort som det står, dvs gömt denna biljett. Länge.

Och min vikt kontrollerar jag då och då. Dock ej på nån järnvägsstation. Kan konstatera att jag gått upp en del sen -52.

Hittade en blogg som skriver om vågarna på stationerna och har bild på vågen här.