Feeds:
Inlägg
Kommentarer

March for Science

Vi gick i ”March for Science” igår i ett ganska kallt och blåsigt Stockholm. Målet för marschen var Medborgarplatsen och när vi stod där och lyssnade på tal och musik tittade solen i alla fall fram ett tag.

Bra ordnad marsch och manifestation, tycker jag. Samling på Mariatorget och sen tågade vi via några olika gator till Medborgarplatsen. Inga slagord skanderades, det här var en opolitisk manifestation. Många bar banderoller och plakat med texter som lyfte fram vikten av kunskap och vetenskap och även oron över krig och klimatförändringar. 22 april var Jordens dag. ‘There is no Plan(et) B’ stod det på ett plakat, ‘Källkritik inte ”alternativa fakta”, ‘Vetenskap inte dårskap’ och liknande. Trummor längst fram i tåget anslog takten.

På Medborgarplatsen fick vi lyssna till flera tal och även musik. Sverker Sörlin, Helene Hellmark Knutsson, Ola Rosling m.fl. Ola Rosling talade sig varm för folkbildning och för kunskapscertifiering. Det handlar bl.a. om att verkligen kolla att kunskap om grundfakta om hur världen ser ut i dag når ut till alla. Sånt som hur stor andel av jordens befolkning som lever i fattigdom, hur stor andel av ettåringarna över världen som vaccineras mot vissa sjukdomar, hur stor andel av pojkarna och av flickorna som går i skolan osv. Man borde inte få sitta i riksdagen utan att kunna dessa fakta, sa Ola Rosling.

Jag stannade tills kylan kröp innanför vinterjackan och då letade jag upp en varm buss och tog mig hem.
Tog bara en enda bild, med mobilen. Byggnaden i bakgrunden är S:t Paulskyrkan vid Mariatorget, som tydligen inte längre är metodistkyrka utan ägs av Stockholms Stadsmission.
Fler och betydligt bättre bilder finns hos Lars Epstein på DN här.

Stoppa nazisterna!

Nu går skam på torra land! Läser i DN att ett nazistiskt parti ska beredas plats på Almedalen i sommar. Man tar sig för pannan. Hur långt får mjäkigheten gå? Släpphänt, anpassligt, fegt.

Läs Nazistiskt parti kommer till Almedalen, DN här.
Och läs Hynek Pallas artikel NMR på Almedalen är en skymf mot alla som fått familjer mördade i Förintelsen i DN här.

Måste ut och gå av mig ilskan och illamåendet.

Om Kungsan

Kalla dagar i Stockholm nu. Det har snöat igen i dag. Men körsbärsträden blommar i Kungsträdgården och folk går runt och fotograferar varandra under träden. Jag försökte få till en bra bild som visar miljön med träden, restaurangen mot Hamngatan och PK-huset i bakgrunden. Men det går ju inte. Det är för fult alltihop. Jag försöker mig på en närbild istället. Det fick bli lite suddigt. Kallas konstnärligt.

Dom blommande träden hade sett betydligt vackrare ut med de Sagerska husen i fonden istället. Parisiska ljusa fasader och franska balkonger med vackra järnsmidesräcken. Istället står det rödaktiga PK-huset där med sina räta vinklar och sin rent allmänna fyrkantighet. Vilken otrolig blunder att riva bort dom gamla vackra husen och ersätta det med PK-huset! Jag bloggade om det en gång. Bilder finns i inlägget ”Vilket är finast?” här. Räck upp en hand alla som tycker att PK-huset är vackrare än Sagerska husen!

Men man ska ju inte gråta över spilld mjölk som det heter. Och jag får en låt av Bo Kasper i huvudet. ”För nu är det som det är, kanske blir det bättre sen…”sjunger han. Fast det handlade inte om hus då utan om en bröllopsresa. Vad gäller Kungsträdgården kan man ju undra över hur det ska bli. Apple tänker ju bygga en stor butik där restaurangen ligger i dag mot Hamngatan. Jag vet inte riktigt hur det ligger till nu med det planerade projektet. Det har varit tyst ett bra tag. Men nu ser jag att SvD skrev om Apple-butiken i en artikel i slutet av mars.

”Visst kan politikerna säga nej till en Apple-butik i Kungsan” lyder rubriken på Elisabeth Anderssons artikel från 28 mars i SvD. Läs den här! Hon nämner också utställningen i Kulturhuset förra året där Apple fick visa sitt förslag till butik och dra på med förföriska argument (betyder floskler). Min bullshit-detektor gick på högvarv när jag var där. Bloggade om det i inlägget ”Äppelmos” här.

Självklart går det att hitta ett annat och mer lämpligt läge för en Apple-butik i Stockholm och säkert även en annan verksamhet i den del av Kungsan som vetter mot Hamngatan.

Uppdatering 19 april: Letade lite på Stockholms stads sidor och hittade bl.a. det Skönhetsrådet skrivit om Apple-butiken (en pdf uppdaterad 2017-01-20). Så här står det:
”Rådet kommenterade att den befintliga restaurangen långt ifrån är någon prydnad för parken och att det kan vara en välgärning att riva den. Istället för att blockera Kungsträdgården med en ny byggnad borde istället tillfället tas i akt att ge platsen tillbaka till stockholmarna.”
Om den föreslagna stora Apple-butiken skriver man: ”I stället för ett välbehövligt, mer generöst möte mellan Kungsträdgården och Hamngatan skulle platsen slutas ytterligare.”
Oj, vad jag håller med! Ge platsen tillbaka till stockholmarna!

Om skrivande

Här är några av dom böcker jag har om skrivande. Lätt att bli sittande med såna böcker istället för att ge sig i kast med skrivandet. På Arundo-bloggen (länk finns i högerspalten) skrev jag lite om sånt här och om mitt eget skrivande. Där lyfte jag fram en av mina favoritböcker i ämnet, Stephen Kings bok ”On writing. A Memoir of the Craft”, och den får som synes vara med här igen.

En annan bok som jag tjyvläst i bokhandeln och funderat på att skaffa är ”Bird by bird” av Anne Lamott. Den verkar bra och är trevligt skriven. Bakgrunden till valet av boktitel berättar hon om så här: ””Thirty years ago my older brother, who was ten years old at the time, was trying to get a report on birds written that he’d had three months to write. It was due the next day. We were out at our family cabin in Bolinas, and he was at the kitchen table close to tears, surrounded by binder paper and pencils and unopened books on birds, immobilized by the hugeness of the task ahead. Then my father sat down beside him, put his arm around my  brother’s shoulder, and said, ‘Bird by bird, buddy.  Just take it bird by bird.”

Men som sagt, Anne Lamotts bok har jag inte (än). Vi får se om jag faller till föga (är inte det ett lustigt uttryck?) och köper den också istället för att tjyvläsa. Men min ambition är egentligen att försöka hålla fingrarna borta från böcker om skrivande och igång på tangentbordet istället. Fast i dag var det nära faktiskt. På min vintriga promenad (det snöar i Stockholm denna påskdag) passade jag på att gå och glutta lite i bokhandeln. Hittade en möjlig till bok om skrivande men lyckades motstå frestelsen. Boken heter ”How fiction works” och är skriven av James Wood, tidigare kritiker på The Guardian och nu ”professor of the practice of literary criticism at Harvard”. Såg intressant ut. Han skriver bl.a. om Flaubert och jag har ju just läst Madame Bovary… Kanske skäl nog att frångå mina principer och köpa boken.

Där mitt nuvarande bokprojekt nu befinner sig, dvs på väg att tryckas, behöver jag ju andra typer av råd och tips egentligen. Mycket matnyttigt om marknadsföring, prissättning, distribution m.m. har jag hittat i boken ”Förverkliga din bokdröm” som finns med på bilden. Förra veckan var vi på tryckeriet och diskuterade omslag, papperskvalitet och sånt. Inlagan, som jag skickat in som pdf, såg bra ut sa dom. Grafikern har fått underlag till omslaget. Under veckan efter påsk hoppas jag att jag får se ett förslag på utformning. Spännande. Jag kommer att berätta om hur det går. Främst i bloggen Arundo, men jag skriver nog om det här också gissar jag.

Läste Peter Englunds artikel i DN vid frukosten i dag. ”Dör som en stormvind i öknen bort” var rubriken i papperstidningen (annan rubrik digitalt, länk nedan). Peter Englund gör en tillbakablick på terrorhandlingar före första världskriget och senare under 1900-talet – 70-tal, 80-tal – och skriver om hur attentaten förändrats. Terrordåden är färre nu men tenderar att skörda långt fler offer per tillfälle. Samtidigt finns indikation på att ”de jihadistiska nätverken i Västeuropa blivit allt svagare.- – – Nu är det av mycket att döma den sista reserven som agerar: ensamvargarna och kluddarna, bottenskrapet. Inslaget av förlorare, knäppgökar, småkriminella och – ej oviktigt tror jag – kvinnohatare är slående.”

Det låter onekligen lite uppmuntrande ändå. Jag hoppas han har rätt. Och att den svenska släpphänta attityden till återvändande IS-krigare eller personer som engagerat sig i IS stramas åt med det snaraste. Det dom klarar i Norge borde vi väl klara också.

Peter Englunds artikel i DN här.

”Dör som en stormvind i öknen bort” är från Esaias Tegnérs dikt ”Det eviga”. Tegnér är förstås alldeles gräsligt omodern. Bara det gör att jag får lust att ha honom med i bloggen. ”Det eviga” publicerades första gången 1810 och lär handla om Napoleon. Det var ju den tiden. ”Det eviga” börjar så här:

”Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd,
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.”

Jag hoppas han också har rätt, den gamle Tegnér. Han har ju förresten varit med tidigare i bloggen (därav 2:an i rubriken). Den gången handlade det om svartalfer, novemberdepp och sånt. Här.

Scilla 11 april -17

Kall dag, vinterjackan åkte på igen. Blå himmel och sol fick man spana förgäves efter, i alla fall när jag var ute. På Observatoriekullens sluttningar hukade scillan och kröp ihop i isvindarna, men det fick bli en bild i alla fall.  Är det tradition så är det. Fast att jag inte klarat det varje år ser jag – till min förtrytelse. Förra året missade jag, hur det nu kom sig. Och det gäller ju att passa på; det kan vara fort över. ”Underbart är kort…”

I dag gick jag Drottninggatan neråt Sergels Torg. På flera ställen längs gatan finns blomsterhyllningar till dom som dödats och skadats. Människor stannar till och står där allvarliga, någon lägger dit en blomma till. Betonglejonen vid Kungsgatan pryds av blommor och av Union Jack (ett av offren var engelsman). Nere vid Åhléns har man satt upp en stor skiva där lastbilen kraschade in i hörnet. Här har människor skrivit meddelanden på skivan och på postit-lappar som fladdrar i vinden. I den stora trappan ner mot Plattan ligger stora breda samlingar av blommor, mjukisdjur och meddelanden. Bilden nedan är från hörnet vid Åhléns.

Omöjligt att gå där på Drottninggatan och vid Sergels Torg och se allt detta utan att bli starkt berörd. En sorts högtidlighet infinner sig blandad med sorg och även vrede. Och så förstås tankar på hur det var i fredags, hur människor sprang för livet när lastbilen kom dundrande fram. Det känns inte som om det är vardag riktigt än.