Grattis, Anna!

Grattis alla som heter Anna, stora som små!
I min släkt är vi många som har detta namn; säkert hör jag själv till dom äldsta, och den yngsta fyller 1 år i morgon. Det blir till att fira två dagar i sträck.

För några år sen skrev jag en roman om vår anmoder Anna Härdelin Hjelmström. Hon föddes i Delsbo 1857 i den i dag kända musikersläkten Härdelin. Hon dog i Linköping 1894. Dessemellan hann hon med en hel del: hon skrev ”Från Delsbo: Seder och bruk, folktro och sägner, person- och tidsbilder upptecknade” och hon fick fem barn med sin käre man Karl Hjelmström. Hon skulle nog ha skrivit mer om hon fått leva längre.
Ibland tänker jag att jag har min lust att skriva ifrån henne – ”skrivklådan” i fingrarna.

Min bok, den historiska romanen ”En flicka som heter Anna”, kom ut 2017.  Omslaget i färg ser du i sidotexten på bloggen. Boken finns fortfarande att beställa. Hur man gör ser du på min andra blogg Arundo här.

Om att glädjas

Alex Honnold free solo climbing on El Capitan’s Freerider in Yosemite National Park. (National geographic/Jimmy Chin)

Det tog Alex Honnold 3 timmar och 56 minuter att klättra uppför El Capitan, och han gjorde det utan hjälp av rep. Honnold är den första människa i världen, och hittills enda, som klarat att klättra upp där utan rep. Minsta misstag när han letade skrevor och ojämnheter på klippväggen att ta tag i för klättringen hade lett till att han rasat till sin död. El Capitan är drygt 900 m hög och ligger i  nationalparken Yosemite i USA.

Efteråt, när han är däruppe sitter han och pustar ut och säger ”I’m so delighted!” om och om igen, ”I’m so delighted!” Det är en berörande scen i ”Free solo”, filmen som gjordes om bedriften och som jag såg för nåt år sen. Han är så lättad och så fantastiskt glad, nästan som om han är lite överraskad själv över att han klarade det.

Jag kom att tänka på Alex Honnold och hans ”I’m so delighted!” när jag läste om den amerikanske poeten Ross Gays årslånga experiment att för varje dag lägga märke till något som gjort honom glad den dagen och skriva ner ett kort stycke om det. Miniessäer eller ”essayettes” kallar han det. Det resulterade i ”The Book of Delights”.

Ross Gay skriver: ”It didn’t take me long to learn that the discipline or practice of writing these essays occasioned a kind of delight radar. Or maybe it was more like the development of a delight muscle. Something that implies that the more you study delight, the more delight there is to study… I felt my life to be more full of delight. Not without sorrow or fear or pain or loss. But more full of delight.”

Kanske nåt att ta efter? Skriva ner händelser, stora som små, upplevelser man haft under dagen som man blivit glad av eller förtjust över. Inte långt alls, ett litet stycke text bara gissar jag. Och så göra detta varje dag i ett år. Tanken är alltså att man skulle öva upp sin glädjeradar eller glädjemuskel så att man är gladare när året är över. Hm, tål att tänka på. Tips inför årsskiftet, kanske. Läs mer om Ross Gay på Brain Pickings här.

(PS Nån bergsklättrare är jag verkligen inte! Glömmer inte en gång för många år sen då vi hela familjen klättrat lodrätt uppför en stege och in i en mörk hålighet i en bergvägg i Norditalien. Bara för att det såg spännande ut. Nedanför strömmade en liten fors med vassa stenar i. Det gick hur fint som helst att klättra upp och gå in i där, men när jag skulle ner var det helstopp. Ville inte. Kunde inte. Pinsamt – upp ok, ner absolut inte ok. Föreslog att vi skulle kalla på brandbil med stege och brandmän som skulle rycka ut från närmsta stad, Bolzano om jag minns rätt. Nåja, ner kom jag ju så småningom i alla fall och utan att kalla på brandkåren.)

Odenplansgruppen på Instagram

Så ser det ut om man går in på Odenplansgruppens Instagramkonto. Det är inte många följare att skryta med än, men kontot är precis nystartat.
Här ligger 91 bilder från tiden 2007-2016. Här ser man dom stora förändringar som skett på Odenplan under dessa år,  hur byggarbetsplatsen såg ut i olika skeden då man byggde pendeltågsstationen för Citybanan, sågade ner alla träden, hur medlemmar i Odenplansgruppen kampanjade på torget osv. Du kommer till sidan här.

Uppdatering 2019-12-10:
Odenplansgruppen, ett nätverk av människor i Vasastan i Stockholm engagerade i stadsdelens utveckling och utformning, startade hösten 2007. Nu avslutar man arbetet. Hemsidan upphör vid årsskiftet, och det sista nyhetsbrevet skickades ut häromdan. Bilderna som legat på hemsidan sparas alltså nu på Instagram. Det mycket omfattande textmaterialet på hemsidan sparas hos Kungl Biblioteket. Om nån vill forska om gruppens arbete eller skriva en bok om arbetet – intressant stadsdelshistoria! – går det alltså att göra ”research” på KB.

På gamla Karolinska

Här är några bilder tagna bl.a. under en novemberpromenad på området för gamla Karolinska. Bilden ovan är utsikt mot nya Hagastaden från gamla Karolinska. Här syns åter ett av dom Norra Tornen. Torn nr 2 är på god väg uppåt också. Stockholms silhuett får snart ännu en klunsig uppstickare här uppe i norra delen av stan. Och dom andra bostadshusen då? Nog ser dom ut att ligga väldigt tätt. Hur mycket ljus slipper ner till gatunivån, tro? Jag ska gå därinne bland dom höga husen nån annan dag och ta lite bilder. När det värsta vintermörkret är slut.

Inte långt härifrån ligger Nya Karolinska. Kan man alls nämna det stora sjukhuset numera utan att tänka på diverse skandaler som häftar vid det? Skriverier i tidningarna om skenande byggkostnader och konsultkostnader, Macchiarinis forskning vid KI, varsel av flera hundra av personalen på NKS, anklagelser om antisemitism på sjukhuset… NKS känns som ett smått sorgligt kapitel får man säga. Men en tjusig aula har dom, Aula medica.

Bilden till vänster tog jag en dag i april för ett par år sen. Till höger skymtar Aula medica långt bort i en utblick mellan några av NKS-byggnaderna den där grå novemberdagen då jag promenerade här.  Om dom gamla rödmålade träbyggnaderna framför den nya aulan skrev jag i inlägget ”Snuskigt snyggt” här.

Inne bland dom äldre byggnaderna på gamla Karolinska kom jag förbi det som en gång var ett Medicinhistoriskt museum. Det enda som finns kvar är väl texten på väggen. Museiföremålen har man nog lagt i nåt lager nånstans. Lite trist kan man tycka att man inte anser sig ha råd med ett medicinhistoriskt museum i Stockholm. Undrar vad dom i dag använder den här byggnaden till.

Jag kom förbi ytterligare en gammal byggnad, det s.k. Blindhemmet. Det var prinsessan Eugenie, dotter till Oscar I och drottning Josefina, som på 1880-talet tog initiativ till bygget och verksamheten. Det var också hon som lät uppföra Eugeniahemmet, då ägnat sjukvård för obotligt sjuka barn. Eugeniahemmet finns kvar på området för gamla Karolinska men fick inte komma med på bild den här gången.

”Blindhuset” byggdes som ålderdomshem för medellösa blinda kvinnor. På Wikipedia står det att kvinnorna fick lära sig blindskrift och undervisades i slöjd. Huset byggdes till i omgångar och det ”blev totalt tre byggnader i en tidstypisk träarkitektur med lövsågerier och utsnidade konsoler samt dekorativt utformade fönster- och dörrfoder. Entreprenör var Ekmans snickeri i Sundbyberg. Verksamheten hade religiösa förtecken med bibelläsning, psalmsång och bön. Många bibelcitat med associationer till ljus och mörker är uppsatta på väggarna i de gemensamma rummen.”
I dag används byggnaden som personalrum för Rehabhotellet Sthlm AB, ASIH. Wikipedia har en fin bild av byggnaden tagen i maj 2012 här.

Klimatnödläge! Vakna!

Ja, vad ska man tro om vår framtid?
Europaparlamentet utlyser klimatnödläge. DN i dag här. Och i nästa vecka är FN:s stora klimatmöte i Madrid.

Radikala åtgärder måste till om inte jordens klimat ska börja rusa av sig självt åt fel håll. Man talar om s.k. ”tippings points”, tröskeleffekter som innebär att ”biofysiska system ofrånkomligt tippar över och kickar igång en självförstärkande global uppvärmning med extrema konsekvenser” (citat från Johan Rockströms artikel i SvD här). Man har tidigare, för flera år sen, identifierat 15 såna system och nu ser man att 9 av dessa 15 system har börjat röra sig och närma sig trösklar där dom kan tippa över och förstärka effekterna av den globala uppvärmningen.

Det är verkligen alarmerande. Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, skriver bl.a. i artikeln ”Ett avgörande bevis för detta lades fram i den senaste rapporten från IPCC, FN:s vetenskapliga klimatpanel. Där dras slutsatsen att delar av Västantarktis redan nu, vid en grads uppvärmning mot förindustriell tid, kan ha knuffats över en irreversibel tröskel. I så fall kommer all is att smälta, oavsett om vi klarar Parisavtalets mål eller ej, och orsaka ytterligare två meters global havsyteökning.”

Det blir allt svårare att känna sig hoppfull om utvecklingen. Hoppas EU kan trycka på nu så man kan fatta beslut i Madrid om kraftfulla åtgärder och se till att dom fullföljs också då det inte bara blir vackra ord. Usch ja, hur ska det gå att få med stora länder som USA och Kina på att verkligen göra nåt radikalt åt klimathotet?

Greta Thunberg ska ju vara med vid mötet i Madrid. Självklart kan inte hon komma med lösningar. Men hon har gjort en enorm insats genom att slå larm och skapa medvetenhet om hotet som hänger över oss och om att nåt måste göras. Det gensvar som hennes skolstrejk lett till runt om i världen är ju fantastiskt, och hon imponerar också själv med sitt sätt att tala och agera. Att hon kritiseras för sin skolstrejk och dessutom får utstå hån och hat från en del håll är obegripligt för mig.

Bilderna ovan är förstås bara en illustration av två olika sätt att förhålla sig. Den vänstra bilden tog jag för ett par år sen vid ett staket utanför Gasverksområdet (graffitin försvann sen, bilden fanns med i inlägget Gasverket här) och den högra på Drottninggatan igår. Den lätt förgråtna texten lyder ”Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än…”- ur en Håkan Hellström-låt.

Bro över mörka vatten

Här kan man om man har tur få se blåskimrande kungsfiskare flyga och fiska i ån, som stilla flyter fram under bron. Dom enda fåglar jag såg när jag var där häromdan var skaror av gräsänder som drog fram på vattnet. Men kungsfiskarna kan övervintra här och så länge isen inte lägger sig kan dom överleva vintern. På Wikipedia står det att i områden med milt klimat är kungsfiskaren en stannfågel. Men blir det en mycket kall vinter kan beståndet beskattas hårt och kan vissa år tappa upp till 90-95% av individerna. Den svenska populationen bedöms som sårbar.

Ja, det här är ju lite av favorit i repris. Bron finns med i ett inlägg från september där det även finns en vacker bild på kungsfiskare som jag lånade från Wikipedia. Inlägget har du här.

Odenplan 19 nov -19

Plötsligt en dag med lite sol och blå himmel här och var. Odenplan är aningen mindre ödsligt denna tid. Julgranen har kommit på plats och dessutom några träd i stora lådor, antagligen en tillfällig utställning. Dom skymtar därborta intill julgranen.

På bilden syns Läkarhuset i fonden. Man funderar tydligen på att riva det eftersom man säger att det är i stort behov av renovering. Samtidigt har jag nånstans läst om nån som försvarar byggnaden och hävdar att kvaliteten inne i huset är av mycket god klass. Och nog tycker jag det är rätt märkligt att man i dessa tider av oro för miljön, klimatförändringar m.m. ska riva ett sånt hus (färdigställt 1964). Det känns slösaktigt. Är det inte resursslöseri av stora mått? Är nytt alltid bättre? Återanvändning och försiktig renovering röstar jag för, men gärna nån sorts försköning av exteriören.

Foto: Okänd. 1907.
Stockholms stadsmuseum Foto D228

Läkarhuset är inte vackert. Fasaden är säkerligen dålig: hela byggnaden är för säkerhets skull insvept i nät för att vi inte ska få fasadmaterialet i huvet när vi går förbi. Man borde väl kunna renovera fasaden och göra nåt åt den så det blir en mer levande yta och huset inte ser så förbaskat fult och tråkigt ut. Duktiga arkitekter kan säkerligen hitta på nåt bra.

Så här såg det ut för länge sen. Bilden tagen från Odenplan och mot Norrtullsgatan söderut. Klicka för större bild.

Uppdatering 6 dec: Odenplan har ju genomgått en stor förändring i och med bygget av Citybanan, nedsågningen av alla träd m.m. På Instagramkontot Odenplansgruppen kan du se bilder från tiden 2007-2016. Titta här!