3 maj 1808

Inga gråmurriga novemberbilder från Stockholm i dag. Istället kommer den här mycket välkända målningen. Den är ju inte direkt munter den heller i och för sig… Men av nån anledning kom jag att tänka på den i dag.

Målningen heter El 3 de mayo en Madrid o ”Los fusilamientos” och konstnären är Francisco de Goya. Han målade den 1814. Napoleon invaderade Spanien 1808 (var Nappe den tidens Putin?) och avsatte spanske kungen. Men spanjorerna gjorde motstånd. Här är det franska soldater som arkebuserar en grupp spanska motståndsmän på berget Príncipe Pío. En oerhört stark målning. Och jag kan inte låta bli att tänka på en annan händelse som finns förevigad i ett känt fotografi från Andra världskriget.

Jugoslavien den 20 juli 1941. Tyska soldater ska arkebusera en grupp partisaner och civila, som står uppställda med förbundna ögon framför en stor höstack. En ung tysk soldat vägrar skjuta. Han tar av sig hjälmen, lägger ner sitt gevär och går fram och ställer sig i raden av dödsdömda. Han hette Joseph Schultz och en av hans kamrater tog bilden.

Fotot finns med i boken ”Lyckad nedfrysning av herr Moro”, en väldigt speciell bok med texter och fotografier. Jag återvänder till den ibland och läser texter, dikter, tittar på bilderna. Boken kom ut på Ordfront 1992. Läs om den här.

Ja, usch, det här blev väl både våldsamt och väldigt allvarligt. Osäker på om jag ska lägga ut det här inlägget eller ej… Tror du jag blivit en dysterkvist nu? Nejdå, en sån är jag inte. Men ibland kommer såna här tankar – och bilder. Nåja, jag provar att lägga ut det här i alla fall.

Och så passar jag på och skickar en summa till UNHCR för att hjälpa människor i Ukraina. Går fort och lätt via webben och Swish – här.

Lördag på torget

Ännu en gråmurrig novemberdag. Det var nån sorts marknad på Odenplan. Jag tog bilden från trappan upp till Gustav Vasakyrkan. Julgranen står på plats på torget och i närheten bygger man upp en liten skog av mindre granar. Det var så förra året också. Smågranarna syns inte på bilden, stånden skymmer dom. Får väl ta bild på ”skogen” en annan gång.

Det blev vinter

När vi kom ut från bion (festivalfilm på Skandia på Drottninggatan, inte Sergel) snöade det. Blötsnö. Det fick bli tunnelbana hem så vi slapp halka omkring i blötan. Buss var inte att tänka på. SL fegade ur och ställde in all busstrafik i innerstan ”pga rådande väderlek” som dom skrev. Så förskräckligt mycket snö var det faktiskt inte.

Riktigt bra film i alla fall: ”Empire of Light” med Olivia Colman, Micheal Ward, Colin Firth, Toby Jones m.fl. Regi Sam Mendes. Handlar om människor som jobbar på en biograf i sydöstra England under tidigt 1980-tal. Filmen är också lite av en hyllning till filmkonsten och biografer. Och på filmen får vi vara med uppe i projektorrummet. Själv var jag en eller annan gång uppe i projektorrummet på Teater Bio i Söderhamn och kunde titta ut över salongen och se lite av filmen därifrån. Trevligt minne. Det fanns tre biografer i Söderhamn på den tiden: Teater Bio, Stora Bio (brann ned 1967) och Svea Bio. Om Söderhamns biografer har jag skrivit på min andra blogg Arundo här. Svea Bio pryder förresten omslaget till en bok om svenska biografer, bild på boken finns i ett annat inlägg på Arundo här.

Köp te hos Rolander!

Till vänster: Hornsgatan 9, Kv. Jupiter Mindre. Larssons Ateljé, 27 juli 1908. Stockholms stadsmuseum Fotonummer Fa 50996. Till höger: Repslagargatan söderut från Hornsgatan. Larssons Ateljé, 27 juli 1908. Stockholms stadsmuseum Fotonummer Fa50616.

Ett gammalt hus på Hornsgatans södra sida i korsningen mot Repslagargatan 1908. I dag finns det inte kvar. Jag blev glad när jag hittade det hos Stockholmskällan igår för i det här huset bodde Lars Rolander, min farfars farmors far, stor del av sitt liv. Han hade även kontor där, och troligen försäljning i gatuplanet, kanske i lokalen som på bilderna är Sybehörs- och kortvaruaffär. Två bodbetjänter står med i listan över hans hushåll 1824. Jag tror att huset var byggt 1730-40 nån gång.

Rolander lägger ut annonser i tidningar om att man kan köpa te hos honom i hörnet Hornsgatan/Repslagargatan. Här har du annons införd i Post- och Inrikes tidningar 1829-06-05. Är du bra på att tyda sån här stil kan du nog också förstå vad tesorterna heter.

Kvarteret Jupiter Mindre finns kvar men delar av det har blivit Söderleden. Utfart till Hornsgatan på ena sidan, infart på den andra. Och den delen av Repslagargatan, som syns på dom två första bilderna är helt borta; gatan finns kvar först på andra sidan om Sankt Paulsgatan.

Tog en tur till Hornsgatan i dag för att ta bild. Kallt – brrrrh! Men jag har äntligen plockat fram vinterkappan. På den här bilden ser du hur det ser ut i dag på platsen för ”Rolanders hus”. Hm… det gamla huset var finare.
Den ljusa kontorsbyggnaden till höger om utfarten är det som i dag återstår av Kv. Jupiter Mindre. Tyrénshuset har byggår 1997 enl Fastighetskalendern.

På Djurgården

Mera vatten och flera båtar… Hittade den här bilden när jag tittade igenom gamla foton och letade efter nåt annat. Tänker att den får vara med här fast den har flera år på nacken. Som vanligt: vill du se den större och maffigare så klicka på den.
Plåtad med min Nikon D90 (numera i det närmaste pensionerad) i september 2008. I byggnaden som skymtar längst till höger ligger Junibacken. Vet inte om dom fina gamla skutorna finns kvar därute på Djurgården eller ej. Får kolla det en annan dag.

Ett fegare Sverige

I morgon onsdag ska riksdagen rösta om en grundlagsändring som innebär en allvarlig begränsning av yttrandefriheten. Det handlar om ett lagförslag om utlandsspioneri. Flera av de partier som vill driva igenom ändringen vill inte försvara den eller kommentera den överhuvudtaget. Wiman skriver i DN att det ”stärker intrycket att ändringen inte blott drivs igenom av illvilja utan också av okunskap eller t.o.m. dumhet.”

Lagförslaget kommer enligt Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen att ”få en återhållande effekt på visselblåsare och andra viktiga källor för granskande journalister”.

Vänta! Ni står i begrepp att göra ett historiskt misstag. Gör det inte! skriver Wiman.

Man vill alltså inskränka den unikt starka svenska press- och meddelarfriheten genom att ändra i grundlagen.
Och så kryper regeringen för Erdogan i Nato-frågan. Har Sverige blivit fegare?

Wimans artikel i DN här. Isobel Hadley-Kamptz skriver också om det: här.

Fiskafänge

Bild från igår lördag 12 november. Ovanligt varm dag för att vara i november. Härligt – fast det gick inte att komma ifrån tanken att den milda luften kunde hänga samman med den globala uppvärmningen. ”Nu får vi ordning på klimatet” var en slogan för Moderaternas Ulf Kristersson före valet. Nu när han är statsminister och regeringen sitter i knäet på SD verkar det inte vara nån viktig fråga längre.

Tog en promenad längs kajerna igen. Fiskare vid Strömparterren har jag fotograferat tidigare. För ungefär ett år sen var jag en del närmare än igår. Bilden från 31 oktober -21 har du här. (Som vanligt: klicka på bilden om du vill se den större).

Kolla på kartor

Jodå, jag fortsätter mitt letande efter anfadern Lars Rolander, denne ”selfmade man” som gick från uppväxt i en fattig lantbrukarfamilj på västkusten till att bli framgångsrik och förmögen grosshandlare i Stockholm med eget hus på Hornsgatan. Han levde 1769 till 1848. Jag gräver runt i Husförhör, dopböcker, mantalslängder m.m. och försöker hitta det mesta hemifrån vid datorn. Men jag behöver nog ta mig till Stadsarkivet nån dag, på Kungsklippan och kanske även till filialen på Liljeholmskajen.

Det jag håller på med nu är att försöka kartlägga var i stan han bott med sin familj. Stor nytta – och en hel del nöje – har jag av att titta på gamla kartor. Hos Stockholmskällan kan man jämföra kartor från olika tider med varandra. Prova själv. Roligt! Men det är lätt att bli sittande ett tag och leta runt och jämföra då och nu eller år X med år Y osv.

Till vänster karta av i dag av Gamla stan. Till höger Gamla stan från karta skapad 1819-1828. Objekt-ID Stockholms stadsarkiv Stockholms stadsarkivs kartsamling NS 442, SE/SSA/0234/J 2 A:32 Wägvisare i Stockholm 1818-1828. – Klicka för större bild.

Länk till Stockholmskällans kartor har du här.
Lars Rolander har varit med flera gånger tidigare i bloggen. Jag har letat uppgifter om honom av och till under flera år nu. Jag får ett ryck och håller på ett tag, lägger undan och håller på med annat. Och sen poppar han upp igen som gubben-i-lådan och jag fortsätter och letar runt igen. Den här gången tänkte jag försöka göra klart, sy ihop det jag hittat och nå en slutpunkt. Jag ser att jag efterlyste hans porträtt för snart ett år sen – här.

Ett sluttande plan

Såg du Ola Larsmos artikel i dag: ”Med Tidöavtalet upphör Sverige att vara en ”humanitär stormakt”?

Larsmo skriver om hur man inom extremhögern alltmer tar avstånd från FN-ideologin och de mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är sedan sjuttiotalet inskrivna i svensk grundlag. Larsmo skriver:
”Det har ändrats. I våras bad svenska Amnesty samtliga partiledare att skriva under på att de också fortsättningsvis står bakom de rättigheter som följer ur FN:s deklaration. De flesta gjorde det – men tre partiledare valde att inte skriva på, och ville inte heller träffa Amnestys representanter: Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson.” Hur försvarar dom det?

Med Tidöavtalet har Sverige ”intagit en ny och radikalt annorlunda hållning till den FN-deklaration och de internationella konventioner som tidigare varit en okontroversiell utgångspunkt för samtliga Sveriges demokratiska partier” skriver Larsmo.

I avtalet gör man vad man kan för att inskränka de mänskliga rättigheterna.
Hur kan Kristersson, Bucht och Johan Pehrson ha lagt sig så helt platt för Åkesson och för idéerna och värderingarna i hans parti? Skrämmande. Jag blir mörkrädd. Så vad händer? Vad ska det här bli för ett land? ”Vart är vi på väg?” Utför låter det som.

Läs artikeln här.