Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Berlusconi-tv

Det är genant. Pinsamt. Man visar förakt för tittarna. Och förakt för vetenskap, kunskap, bildning och kultur. Flamsigt. Tramsigt. Ytligt. Lättviktigt så det förslår. Kanske kan man säga att det är som en sorts svensk Berlusconi-tv?

Vad handlar det om nu då? Jo, förstås nya ”Fråga Lund” med Kristian Luuk som programledare. Det första programmet sändes igår kväll. För mig blir det inga fler.

”Fråga Lund” kränker en hel lärdomskultur skrev Jens Liljestrand i Expressen igår. Läs här.

Klirr i kassan

Ja, det verkar man inte vilja ha längre.
I morse talade dom på nyheterna på radions P1 om att det blir alltmer besvärligt för affärerna att ta emot alla dom mynt som folk kommer och vill betala sina inköp med. Vissa mynt blir ogiltiga efter juni nästa år och folk har tydligen börjat länsa sina lådor och fickor och gamla portmonnäer och plånböcker och handväskor och spargrisar och betala med mynt. Det lät som om det pågår en fullkomlig lavin av betalning med mynt just nu. Affärerna blir alltmer skakis och fasar över hur allt det här ska sluta… Och bankerna tar förstås inte emot nåt. Dom hanterar ju inte kontanter längre.

Nog är det rätt absurt. Första gången jag kom in på en bank (flera år sen nu förstås) och möttes av informationen att här hanterade man inte kontanter trodde jag knappt mina ögon. Min bild var ju att definitionen av en bank i stort sett är att det är en inrättning som håller på med pengar. Men ack så fel jag hade. Man får tänka om.

Nu när det handlar om byte av mynt lägger man tydligen över ansvaret helt på affärerna. Det blir besvärligt för dom och man talar om att införa gränser för hur mycket man får betala kontant.
Är inte allt det här bakvända världen?

Läs mer om bytet av mynt här. Inslaget i P1 här.

Clerihew

Vad är det? Jo, ett skämtsamt rim på fyra rader. En känd person ska nämnas på första raden och sammanhanget ska vara lite absurt. Rimmet ska ha strukturen AABB och det gör inget om det är lite krystat. Här är ett exempel som handlar om Christopher Wren, han som ritade St. Pauls Cathedral i London.

Sir Christopher Wren
Said, ”I am going to dine with some men.
If anyone calls
Say I am designing St. Paul’s.”

Att jag vet (efter googlande) det här om clerihew är för att jag läste om Nicolas Bentley, han som illustrerade ”Det blåser på månen” (se förra inlägget) och såg att hans pappa Edmund Clerihew Bentley hittade på den här typen av skojrim. Det är han som skrivit den ovan (1905). Här är en till av pappa Bentley:

George the Third
Ought never to have occurred.
One can only wonder
At so grotesque a blunder.

Det här med clerihew hör förstås till kategorin värdelöst vetande. Här kunde jag ju blogga om aktualiteter som om vad man får ha på sig på badstranden i Frankrike, om tiggeri ska förbjudas eller ej i vårt land och om vad som är ”svenska värderingar” med mera. Men jag bloggar om skojvers istället.  Får väl vara lite tramsig ibland. Och så funderar jag på om det finns några exempel på clerihew på svenska. Det gör det nog. Kan du några? Annars får jag väl försöka hitta på nån. Om det blixtrar till och kommer nåt ska jag lägga in det här. Promise.

Vem är det?

IMG_2908_illustrationJa, vad är det här för en farbror? Nån som känner igen honom?

Han beskrivs som ”en medelålders man med ett långt, gulblekt ansikte och tjocka läppar, som till färgen liknade mullbär. Hans hår var som stubben på en kornåker, han hade små gråaktiga gnistrande ögon, en lång näsa med en vårta på, och ur hans öron växte styva hårtussar”.

Man tror ju inte direkt att det är en snäll person, och jag minns att jag var rädd för honom när jag var liten, brukade nog bläddra förbi bilden snabbt. Det är nåt med den där stickiga blicken.

Kuriosa om födslar

Den som läst min blogg har kanske noterat att jag tycker vi ska införa republik i det här landet. Att jag är så emot det gammalmodiga – urmodiga – statsskicket monarki  beror främst på följande:
– att man inom en familj/släkt ärver kronan helt oavsett kompetens
– särbehandlingen av och det oerhörda fjompandet och svassandet inför kungligheterna.
Sammantaget stör det här mitt rättsmedvetande. Jag tror på människors lika värde. Det är i alla fall ett synsätt eller tänkande som vi kommit överens om, och jag tycker det är bra att hålla sig till det.

Lite motigt känns det förstås pga av mina republikanska åsikter (inte à la Donald Trump!!!) att tipsa om en artikel som handlar om kungliga förlossningsrum… en flera år gammal artikel i Sydsvenskan. Men nåja. Jag råkade på artikeln efter diverse googlingar rörande kvinnans ställning genom tiderna. En del intressanta uppgifter finns i artikeln, vissa kanske mest av typen kuriosa eller onödigt vetande och nåt sånt.

Att kejsarsnitt skulle kallas så för att det har med kejsar Julius Caesars egen födsel att göra är t.ex. helt fel. Hans mamma levde flera år efter att hon gett liv åt den lilla blivande kejsaren. Kejsarsnitt användes på den tiden och i århundraden efteråt när man skulle förlösa ett levande foster ur en död mamma. ”Ännu 1880 var mödradödligheten efter kejsarsnitt 83 procent,” står det i artikeln.

Och så det där med att enbart kvinnor fick närvara vid förlossningar. ”En tysk läkare brändes 1552 på bål sedan han ertappats vid en förlossning i kvinnokläder”, skriver man. När Gustav III:s son föddes var en manlig läkare med, men klädd i kvinnokläder för att se ut som en barnmorska. Ja jisses vad man krånglade till det på den tiden…

Kommer att tänka på Monty Pythons film ”Life of Brian”. Minns du den där scenen när några skulle stenas och det var förbjudet för kvinnor att vara närvarande och bevittna sånt? Påfallande många i publiken hade ljusa röster och ett och annat skägg verkade sitta löst.

Att artikeln handlar om just kungliga förlossningar kanske har sin förklaring i att såna dokumenterades, vilket säkert inte varenda förlossning i ”vanliga” familjer gjorde. Nåja, i varje fall var det lite intressant läsning och ger möjligen lite perspektiv på vår egen tid. Artikeln hittar du här.
Monty Python ur ”Life of Brian” här.

Vet du vad GTD står för? Det visste inte jag. Fick slå upp. Det står för Getting Things Done. En metod för att använda sin tid på ett mer effektivt sätt; ”time management” som det kallas på utrikiska. Tomaterna då? Ja, det handlar om Pomodorotekniken med vilken man ska åstadkomma samma sak. Man ställer en äggklocka som ser ut som en tomat på 25 minuter och jobbar fokuserat med det man ska göra för att därefter ta en kort paus. Och sen nya 25 min. Också ett sätt att bli mer effektiv. Man kan dela in sin arbetsdag i 25 minuterstomater.  Det går förstås bra även utan just en ”tomatklocka”. Man kan använda mobilen t.ex.

Och så har vi Helvetesveckan en metod för mental träning där man under en vecka ska fokusera på bestämda saker dag för dag och dessutom gå upp kl 5 varje morgon och gå och lägga sig kl 22. Träna varje dag – och bäst om man kör hårt, så man får upp pulsen ordentligt – äta rätt, vara koncentrerad och grundlig i allt man gör, vara framåt, offensiv, handlingskraftig… Kort sagt: ”…vara den bästa versionen av dig själv i en vecka”. Tv, sociala medier och sånt ska man förstås inte alls hålla på med under denna vecka.

”Om du lever tills du är 80 år kommer du att ha levt sammanlagt 4 160 veckor. Kanske blir den här veckan den viktigaste i ditt liv?” står det i boken om Helvetesveckan. Killen som skrivit boken är norrmannen Erik Bertrand Larssen,  utbildat befäl och fallskärmsjägare. Han har inspirerats till metoden han beskriver av de helvetesveckor som kan ingå i uttagningen till militära specialstyrkor.

Men, hm…jag blir inte riktigt övertygad ändå. Stiga upp kl 5 varje morgon låter ju inte lockande. Men jag vet, jag vet…det ska förstås inte vara det heller. Karaktären ska danas av en sorts självplågeri. Inget för mig, tror jag. Boken om Helvetesveckan innehåller ändå en del klokskap som jag kan ta till mig av i lagom stora bitar. Och kanske kan jag koka ihop dom här olika metoderna till en mer Gabrielle-anpassad metod och bli bättre på det jag vill göra. Eller bra nog. Det vore ju på tiden om det gick nån gång!

Det finns säkert mycket på webben om dom här metoderna. Här är några sidor: GTD, Pomodoro, Helvetesveckan.

Mats Gellerfelt

Ja, det var verkligen tråkigt att läsa att han dog i söndags, bara 64 år gammal. Den förbaskade cancern igen.
Har alltid haft ett gott öga till Mats Gellerfelt och hans sätt att skriva. Inte så att jag alltid höll med honom, men han var alltid intressant. Och jag gillar hans sätt att aldrig vara det minsta rädd för att sticka ut hakan.

Mats Gellerfelt bodde nog nånstans i närheten av Odenplan i alla fall tidigare för förr om åren såg jag honom lite då och då gå här i trakten i sällskap med en stor svart labrador. I bloggen har han nämnts några gånger, dels i samband med hans intresse för Napoleon, blogginlägget ”Napoleons piano”, dels i samband med en artikel han skrev i SvD om slutmeningen i romaner eller noveller, blogginlägget ”Slut och omtag”.

Nu står det mycket om Mats Gellerfelt och hans gärning som kritiker och författare, både i DN och SvD. Några artiklar har du här: DN, DN, SvD, SvD. Och jag säger som Lisa Irenius i SvD: Tack för allt, Mats Gellerfelt.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 116 andra följare