Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Båtblogg (7)

DSC7130_150628

DSC7114_150628

DSC7127_150628
Ja, jag tänkte att en sån här verkligt härlig dag är det dags för lite båtar igen i bloggen. Starten i seglingstävlingen Gotland Runt – ÅF Offshore Race – gick i dag. Man startar från Stockholms innerstad – Skeppsholmen. Jag hade tänkt se själva starten men det fick bli Blockhusudden istället. – Som vanligt lite större bilder om du klickar på dom.

Det brinner!

DSC7048_150620Helt stopp i trafiken på Odenplan blev det igår eftermiddag. Det brann högst upp i ett hus på Odengatan. Karlbergsvägen och Odengatan stängdes av, stopp i all buss- och privattrafik. Flera långa blå bussar stod och väntade. Framför huset var ett gäng brandbilar på plats och polis också förstås. Det bolmade lite gråvit rök ett tag men aldrig särskilt mycket vad jag kunde se när jag gick förbi. Mycket människor stod och tittade och väntade kanske på om nåt mer dramatiskt skulle hända. Det verkade det inte göra. Kort notis i DN i dag om brand i en lägenhet där ingen var hemma. Inga människor skadade.

Och det gamla huset? Ja, det blev förhoppningsvis inte så skadat. På bilden nedan syns lite av huset alldeles i vänsterkanten. Då var det nybyggt. Bilden är tagen 1902 från Odenplan mot öster. Stadsbiblioteket har inte börjat byggas än, gården som låg uppe på Observatoriekullen ligger kvar, och man har börjat riva det gamla huset vid hörnet Odengatan/Norrtullsgatan. Ser lustigt ut med bara ett halvt hus.

SSMC36S_Odebplan1902Bild från Stockholmskällan. Fotonummer POSC 448 ; Fotonummer C 36 ; Fotonummer Fa 48337.

Tartu_1939Jag har haft ”stadstävlingar” i bloggen flera gånger tidigare, fast det var länge sen nu. Undrar om nån skulle ha klarat av den här bilden från en stad i ett östligt grannland. Men jag avstår från tävling den här gången.

Bilden är från ett gammalt vykort från Tartu. Min pappa var på resa i Estland med ett par studentkompisar från Uppsala och skriver till sin mamma, min farmor, hemma i Sverige. Dom ska snart resa hem via Tallinn och med ”Estonia” till Stockholm. Kortet är daterat den 10 mars 1939.

Om Tartu skriver han: ”Det är en sådan förtjusande stad att vi ha svårt att slita oss härifrån.” Och när jag ser bilden tänker jag på vad som hände sedan. Jag har inte varit i Tartu men läser på webben om hur Sovjetunionen intog staden 1940 och hur den åren efter totalförstördes i striderna mellan Sovjetunionen och Tyskland. Riktigt allt förstördes inte tydligen, det vackra rådhuset klarade sig, bild finns på Wikipedia här.

Jag tycker bilden på vykortet är vacker – sepiafärgen, dom gamla husen, taken, skorstenarna, floden som anas en bit bort till vänster i bild. Och så känns det ju ändå som om man här ser en försvunnen stad. Dvs Tartu finns ju kvar, men just så här ser den nog inte ut längre.
Fast vad vet jag, kanske byggde man upp den igen så den skulle likna den förtjusande stad den en gång var. Floden heter Emajõgi hittar jag nånstans.

”Nu händer det! Innerstaden och Lidingö får nya busslinjer” hojtar Keolis och SL i stort upplagda annonser i stadsdelstidningarna (hela uppslag i Mitt i Vasastan o.d.). Dom är så glada så glada för att dom har lagt om busslinjerna som varit samma i hela 30 års tid! Tänka sig – 30 år, så länge! Bara det är väl skäl att göra om systemet tycker dom kanske. Allt nytt ska ju liksom bli bättre än allt gammalt. Det är nu den 19 juni som omläggningen sker. Men hur är det nu då: blir det nya systemet bättre?

Det finns en del som tyder på att det blir sämre för många. Såg du artikeln i DN igår? I artikeln står det att man i omläggningen inte tagit hänsyn till behovet av tillgänglighet för äldre och för personer med funktionshinder, trots att man ska göra det enligt stadens riktlinjer. Den kommunala trafiknämndens råd för tillgänglighetsfrågor har inte fått lämna synpunkter på förslaget till nya busslinjer. När rådet informerades i mars var besluten redan fattade.

”Tillgänglighetsfrågorna har kommunen överlåtit åt landstinget, det framgår av det remissvar som skickades till trafikförvaltningen. Men inte heller landstinget har haft samråd med resenärer, representanter för äldre och funktionsnedsatta” skriver DN.

Hur kan det få gå till så där? Varför har man alls riktlinjer om tillänglighet om man struntar i dom?

Och så det där med respekt. Det är en floskel man kan ta till när det passar. T.ex. så här:
”Det här är en ganska stor förändring, och vi har respekt för att en större del av befolkningen anser att de borde ha fått delta i samråd.” (Sara Catoni, trafikdirektör på trafikförvaltningen till DN i april.)
Vad betyder ”vi har respekt för”? Betyder det: ”vi har respekt för men vi skiter i det”?

Floskler som ”det blev fel” och ”vi ska se över våra rutiner” används ofta i såna här sammanhang. Men den här gången säger man istället: ”Allt var väldigt försenat, och det gick fort, så det gick inte att göra på något annat sätt. Men så klart påverkar det alla stockholmare.” (Daniel Helldén, MP, trafikborgarråd i Stockholms stad).

Om projekt eller planer blir försenade och man vill skynda på det hela kan man strunta i riktlinjer då? Är det ok?

Artikeln i DN här.

Straffet för bloggaren Raif Badawi fastställdes häromdan i Saudiarabien: 10 års fängelse och 1 000 piskrapp. Piskrapp? Landet lever i medeltiden fortfarande 2015, det har Margot Wallström alldeles rätt i. Badawi är en regeringskritisk bloggare och döms för att ha ”smädat islam”.

Men vad händer? Gör någon nånting överhuvudtaget? Ola Larsmo och Björn Wiman ställde i en artikel i DN igår frågan till riksdagsledamöter och EU-parlamentariker: ”Vad tänker ni göra för att hjälpa honom?”

Larsmo och Wiman skriver: ”Sista gången någon avrättades för tryckfrihetsbrott i Sverige var 1706. Också då var brottet hädelse. Sextio år senare hade Sverige världens första tryckfrihetsförordning. Det skedde inte av sig själv utan för att människor som tänkte som Badawi tog risker.”

Och så har vi ju Dawit Isaak som nu som bekant suttit mer än 5 000 dagar i fängelse i Eritrea utan rättegång. Där är frågan också i allra högsta grad befogad. Gör nån nåt alls för att hjälpa honom? Vad händer? Är det mantrat om ”tyst diplomati” som man hänvisar till igen? Hur lyckosamt har det visat sig vara under dom här åren sen 2001 då Isaak fängslades?

Jag blir så arg arg ARG när jag tänker på det som i alla fall för mig som s.k. ”vanlig människa” (inte riksdagsledamot, inte diplomat, inte EU-parlamentariker osv) förefaller som tafatthet, brist på handlingsvilja, feghet från svensk sida i dessa två fall.

Läs artikeln av Ola Larsmo och Björn Wiman om Badawi i DN här.
Margot Wallström håller fast vid det hon sa om att Saudiarabien använder medeltida straff, artikel i DN här.

Tunneltallrik

DSC7007_tunnelvidKarlberg2I  dag gick jag för första gången på länge till Karlbergsparken, dvs bort till mina gamla trakter i Birkastan,  ner genom tunneln under järnvägen och upp på gång- och cykelbron över Klarastrandsleden. I tunneln under järnvägen sitter nu Rörstrandstallrikar som lampor längs väggarna – tunneltallrikar. Eller kanske ska man kalla tunneln för tallrikstunnel istället? I vilket fall är tunneln, som förr var mörk och lite läskig, ordentligt uppfräschad.

Trevlig idé med tallrikarna som förstås minner om att här i trakten låg en gång Rörstrandsfabriken. Naturligtvis har nån idiot klottrat på en eller annan av tallrikarna, men det är väl sånt man får ta bara, och istället glädjas åt att inte fler blivit sabbade.

Karlbergstunneln_webb

Bilden här bredvid på hur tunneln ser ut  i dag har jag lånat från den här sidan.

Borta bredvid gångbron över Klarastrandsleden bor kaninerna fortfarande. Nån förser dom med morötter och annat som kaniner gillar.

Och hur såg det ut för  länge sen då när Rörstrandsfabriken fanns längs stranden av kanalen? Här bild av en oljemålning gjord vid mitten av 1800-talet. Utsikt från Kungsholmen. Karlbergs slott syns längst till vänster. Okänd konstnär. Se vidare om fabriken på Wikipedia här.

Rörstrand_porslinsfabrik,_okänd_konstnär,_1860-tal

Glaspärlespelet

Om man googlar på ordet glaspärlespel lägger sig Herman Hesse i vägen hela tiden. Och tänk att Hesses ”Glaspärlespelet” har jag fortfarande inte läst. Den står på min kom-ihåg-lista ”Boktips” i mobilen och har säkert gjort det ett eller annat år. Nån gång ska det väl bli av. Men det jag egentligen skulle blogga om nu är ett riktigt glaspärlespel.

DSC6952_ed
(Här finns en glaspärla för mycket, den som ligger på kanten hör inte till spelet och är av senare datum.)

Det här spelet fanns hos mina farföräldrar. När vi barn var med på middag där tillsammans med föräldrarna hörde det till att efteråt sitta på golvet och plocka med dom vackra glaspärlorna i Farmors glaspärlespel. Vi fick lova att vara försiktiga och vara rädda om pärlorna. Jag antar att vi ibland också spelade spelet, men annars handlade det mest om att dela upp glaspärlorna och jämföra vem som fått vackrast pärlor och sånt. Enkla nöjen kanske…men det fanns inte så mycket att roa sig med hos farföräldrarna.

En annan sak vi gjorde på dom stillsamma (tråkiga) middagarna hos farföräldrarna var att titta i Dorés bibel på dom ofta hemska bilderna över drunkande människor i syndafloden m.m. (se bild i ett annat inlägg, länk nedan). Ytterligare nåt vi roade oss med var att stå på balkongen och räkna vagnarna i godståget som drog förbi eller – åh, jag skäms – spotta på dom som gick på trottoaren ett par våningar nedanför balkongen. Dom väluppfostrade små flickorna – jo, pyttsan! Inne i vardagsrummet satt föräldrarna med ”di gamle” och märkte inte vad vi höll på med. Nån gång kanske vi släppte en vattenfylld ballong från balkongen? Eller var det bara en tanke? Minns inte om vi verkligen vågade göra det.

Mer om andra typer av spel – Fortuna, Fia m.m. – kan du läsa på min andra blogg, inlägget Roligt utan tv?
Bilden på Syndafloden från Dorés bilder finns i inlägget Allt lefvande förgås. En bild till av Doré finns med i Ljus i november.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 114 andra följare