Svensk och inte svensk…

Oj oj oj, vad sårad och missförstådd Björn Söder lät i en liten debatt i radions P1 i morse. Han är ledsen och bestört. Den som debatterade med honom var Willy Silberstein som i en artikel i Aftonbladet häromdan sa ”Jo, Björn Söder – jag är både jude och svensk”.

Man kan fundera över varför det är så viktigt för Björn Söder och SD att göra distinktionen mellan nationstillhörighet och medborgarskap. Varför är dom så väldigt angelägna att dela upp människor, att säga ”du är svensk” och ”du är inte svensk”?

Och visst, i Sverige räknas samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. Men det innebär ju inte att dom också kan känna sig som svenskar och kalla sig svenskar? ”Björn Söder ska inte definiera om jag är svensk eller inte” som Willy Silberstein skriver i sin artikel.

Willy Silberstein citerar i artikeln statsvetaren Mark Klarberg som skrivit: ”En minoritet är också är en del av folket. Det är i vart fall så folkrätten förhåller sig till dessa begrepp och det är också grunden för nationalstaten som fenomen. Sverigedemokraterna tycks fortsatt ha en djupt oroväckande syn på minoriteter och jag finner det helt otroligt att denna man är vice talman för Sveriges riksdag.”

Läs Willy Silbersteins artikel i Aftonbladet här.
I en annan artikel läser jag om ”Skrämmande likheter mellan SD:s partiprogram och Mein Kampf”, Mikael Nilsson, historiker vid Uppsala universitet, i Dagens Arena 1 sept 2016 – här.

Ett jävla solsken

Nej, jag kände inte till henne tidigare utom att jag snappat att någon nyligen skrivit en bok med ovanstående titel som handlade om nån journalist för länge sen. Mycket mer än så visste jag inte. Nu vet jag mer. Har just läst ut Fatima Bremmers bok ”Ett jävla solsken : En biografi om Ester Blenda Nordström”. Fatima Bremmer fick Augustpriset 2017 i fackboksklassen för boken. Mycket välförtjänt!

Ester Blenda Nordström vid ratten. 1920.

Ester Blenda Nordström ville leva sitt liv som hon själv ville och inte rätta sig efter några normer. Och hon ville inte låta sig stoppas av att hon var kvinna, trots att det förstås på den tiden var betydligt svårare än  dag  för kvinnor att ta sig fram på olika sätt. Som journalist och författare var hon verkligen en pionjär. Hon bröt ny mark vad hon än gjorde och gav sig på det mest fantastiska saker under sina resor runt om i världen. Hon blev känd över en natt 1914 när hon wallraffade som piga på en gård i Sörmland och skrev artiklar om det i SvD. Då var hon 23 år. Men hon gjorde så mycket mycket mer. Det är märkligt hur mycket hon hann med under sitt liv. Wallraffandet som piga, rädda människor från att hungra ihjäl i några byar Finland under inbördeskriget, jobba som lärarinna bland samer, köra hundsläde i Kamtjatka, lifta livsfarligt med godståg i Amerika för att skriva om emigrerade svenskar…med mera, med mera. Det blev böcker och tidningsartiklar. Och så hann hon med att skriva några böcker om flickan Ann-Mari som inte ville vara som andra utan gå sin egen väg. Inspiration och förebild för Astrid Lindgren och hennes Pippi Långstrump.

Ester Blenda Nordström är verkligen väl värd att kommas ihåg. Jag håller med Yrsa Stenius som i sin recension i GP kallar boken en kulturgärning. Yrsa Stenius är förresten också en journalist och författare jag beundrar. Tyvärr dog hon ju nyligen, inte alls särskilt gammal. Hennes artikel ”Behövligt ljus på Ester Blenda Nordström” i GP har du här.

Dunkelt såsom i en spegel

Bibeln, 1 Korinthierbrevet 13:12. Jag är ju inte alls bibelsprängd (som det så lustigt heter) men citatet i rubriken kan jag sen tidigare. Att det kommer just från Korinthierbrevet hittade jag förstås på nätet.

Det där dunkelt såsom i en spegel handlar förstås om speglar från en tid då man inte kunde åstadkomma riktigt klar spegling. Bilden blev dunkel. Ofta är gamla speglar trots detta vackra på ett speciellt sätt. Det är väl den där skönheten i gammalt och slitet och sånt som minner om människor från andra tider. Triggar fantasin.

Nåja, jag ska inte bre ut mig mer om detta nu. Tänkte bara komma med ett bloggtips: På min andra blogg har jag skrivit om speglar, en gammal och en betydligt nyare. Båda finns på Sandskär i Söderhamns skärgård där vi har sommarstuga. Den där nyare spegeln hade förändrat sig på ett otrevligt sätt under vintern. Läs ”Spegelreflexioner” på Arundo här.

Medmänsklighet, tack!

Så oerhört trist att SD går framåt igen! Bl.a. det visar ju SCB:s nya partisympatiundersökning. Folk framför allt från S går över till SD. Det är naturligtvis en mycket oroande utveckling. Och detta sker fast människor nu verkligen borde ha insett vad SD står för – trots Jimmie Åkessons överslätningsmanövrar menar jag. Nyligen visade ju SD dessutom bockfoten ordentligt. Jag tänker på Åkessons förslag om en angiverilag: att man ska vara skyldig att ange den som gömmer papperslösa. Ruggigt. Men överensstämmer förstås med den ideologi som styr partiet.

Nu i morgon torsdag 7 juni ska riksdagen fatta beslut om den s.k. gymnasielagen. Jag håller tummarna för ett beslut som visar medmänsklighet.

Några länkar:
Partisympatiundersökningen maj 2018” SCB 2018-06-05
Förslag om 9 000 ensamkommande ska diskuteras i riksdagen” SVT
Skrämmande likheter mellan SD:s partiprogram och Mein Kamp” Dagens Arena 1 sept 2016
Sverigedemokraterna” Expo 2018-04-18

Uppdatering 9 juni: Rätt beslut fattades av riksdagen i torsdags. 9 000 ensamkommande får möjlighet att stanna i Sverige. Bra! Jag önskar dom alla lycka till, att det ska gå bra med studierna och att dom ska finna sig tillrätta i det här landet.
Metro 7 juni här.
Artikel i DN här.

Scomber scombrus

Dessa mycket vackra fiskar ingick i vår middag häromdan. Mycket gott blev det. Tillagade på grillen och kryddade med bl.a. vitlök, ingefära och citron. Lite örtkryddor också kanske? Det var inte jag som fixade fyllningen av fiskarna. Salt och peppar var det säkert också.

Scomber scombrus är det latinska namnet på makrill. Det lärde jag mig nyss av Wikipedia.

När jag tittar på hur vackra (och döda) dom här fiskarna är kan jag få lite dåligt samvete för att vi anser oss ha rätt att grilla dom och äta upp dom. Å andra sidan var det ju kört för just dom här ändå. Och jag funderar på om jag skulle vilja sluta äta kött och fisk helt och hållet. Alltså bli vegan. Men nej, jag har nog inte tänkt bli det. Fast rött kött äter vi numera sällan. Fisk blir det rätt ofta.

Vilken stad? (7)

Ja, var har jag varit nu då? I vilken stad är bilden tagen?
Inga priser utdelas men den som först kommer med rätt svar hyllas med gratulationer och hurrarop (som man får föreställa sig själv eftersom det här inte är nån ljudblogg) och åtnjuter förstås ära och berömmelse i denna blogg. Fint, va?!
Uppdatering:
Rätt svar kom snabbt på Facebook och segraren har där blivit vederbörligen hyllad. Grattis en gång till, Hans! Men kanske inte alla mina läsare nås av detta på Facebook. Så då går det alldeles utmärkt att komma in med rätt svar här i bloggen också. Det får väl bli två segrare då helt enkelt, tänker jag: en i ”Fejan” och en här på bloggen för hela världen att se. – Så var inte rädd eller blyg! Vad tror du? Vilken stad är det?
Ny uppdatering:
Rätt svar har inkommit nu även här i bloggen. Grattis Gabrielle B!
För svar, jubel och hurrarop: se kommentarerna.

Gammalt charmigt fridlyst

Vid Djurgårdsvarvet finns den här gamla slitna byggnaden. Kanske är det en gammal verkstad? Jag vet inte. Men varje gång jag kommer dit tänker jag att nu har dom nog rivit den. Och så blir jag glad när den står kvar! Det är nåt visst och ofta nåt lite charmigt med gamla nedgångna byggnader, tycker jag. Kanske är det dessa tecken på lång användning av människor som gör att jag ofta gillar sånt där rostigt, slitet, hoplappat, trasigt.

I bakgrunden skymtar en av åkattraktionerna på Gröna Lund. Sånt räcker bra att bara titta på, tycker jag. Åka behöver jag inte göra.Längre bort mot bron höll man på att riva ett hus. Det som legat där på Beckholmsvägen 3 kallades Dockskåpet och var ett bostadshus. För länge sen lär det också ha legat en krog i huset. Byggnaden var nu i mycket dåligt skick och nån renovering var inte att tänka på.

Foto: Holger Ellgaard.

Däremot ska ”Dockskåpet” nu byggas upp på nytt. Man har dokumenterat det gamla huset och  sparat diverse detaljer och om ett år eller så ska huset stå där på plats igen och se likadant ut som det gjorde innan det började förfalla (se bilden till vänster).

Beckholmen är ett av mina favoritställen i stan. ”På Beckholmen finns i dag byggnader och skeppsdockor av riksintresse, som minner om Beckholmens storhetstid som varv” skriver man i Wikipedia. Det är ju faktiskt en levande verksamhet i dockorna. Underhåll och reparationer av båtar av olika slag pågår. Förr kunde man röra sig alldeles intill dockorna men i dag går inte det. Av säkerhetsskäl antar jag. Folk skulle kunna snava och ramla ner tänkte man väl.

Tack och lov att det finns såna ställen som Beckholmen fortfarande. Måtte den ön få fortsätta vara som den är och måtte dom byggnader som finns där klara sig från rivning. Fridlys rubbet!