Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Flytta lådan!

DSC_4495_Tullhus1

Tullhuset från 1876 som ska rivas för att ge plats för Nobel Center.

Ja, så ropade vi av alla krafter, vi som stod i snöglopp och kyla mitt emot Stadshuset igår kväll när dom festklädda människorna anlände och försökte skydda sina fina kläder med paraplyer och kliva försiktigt i snösörjan med festskorna. Här fanns stora banderoller både på svenska och engelska att läsa för dom som köade för att ta sig in till festen. Jag undrar så smått om det i alla fall vid ett eller annat bord därinne sen blev ett samtalsämne som kom upp. Utanför var det gott om poliser, men dom stoppade oss inte på nåt sätt utan verkade mest vänliga och snarast lite roade av att vi var där så många.

”Inga kontor i våra parker” var en annan slogan som skanderades. En ramsa som visade sig funka bra rent rytmiskt var ”Stoppa Heikensten! Stoppa Heikensten!” Lars Heikensten är ju vd för Nobelstiftelsen och förstås en av dom som jobbar för att bygga lådan på Blasieholmen. Vi är många som tycker att det är helt ok med ett Nobel Center bara inte just på den trånga platsen som dels inte alls lämpar sig för ändamålet, dels skulle kunna göras om till nåt riktigt fint för stockholmarna och för dom som kommer till staden. Gjorde man så skulle man också kunna värna platsens kulturhistoriska värde, behålla och renovera det gamla tullhuset, göra en fin park m.m. Men att flytta lådan är inte att tänka på enligt Lars Heikensten som i nån intervju sagt nåt i stil med  ”någon annan placering än på Blasieholmen kommer inte på tal”.  Som ett trotsigt barn ungefär. Jag hoppas fortfarande att han får bita huvet av skammen, fastna med skägget i brevlådan, bita i det sura äpplet med mera och så vidare…och acceptera att lådan flyttas till en bättre plats.

Vi var många som vågat oss ut i den kalla vinterkvällen. När dom festklädda gästerna gått in hade många demonstranter drivits hem av kylan, men ett gäng stod ändå kvar där och stampade och klappade händer för att hålla värmen och höll upp banderoller och plakat när kungafamiljen kom i sina bilar. Några föreslog att vi skulle hurra för kungen eller ropa heja kungen. Hm, lite motigt känns det allt för den som är inbiten republikan, men för all del, han är ju på vår sida och både han och drottningen har visat sig ha betydligt mer känsla och förståelse för Stockholm än vad dom styrande i Stadshuset har.

Bevara Blasieholmen – flytta Nobel Center!
Lars Epstein på DN var där och plåtade förstås. Titta här.

Flytta Nobel Center! (3)

Ja, nu är det dags igen att slå på trumman för kampen mot detta omdiskuterade och utskällda projekt, Nobel Center på Blasieholmen på en trång plats bakom Nationalmuseum. Du har säkert sett bilden där en hiskligt stor guldfärgad låda fyller ut platsen bakom museet. Och puts väck är det gamla tullhuset från 1870-talet och några hamnmagasin.

Demonstration på Nobeldagen 10 december:
Kl 17.00 samling vid stora kajen på Klara Mälarstrand (nära Stadshusbron och Stadshuset).
ca 17.45 sker förflyttning till den närbelägna trottoaren mitt emot Stadshusets entrévalv dit gästerna anländer med början 18.00.

Jag går dit förstås och hoppas att vi blir riktigt många. Förra gången vid Stadshuset i april, då kommunfullmäktige skulle ta upp ärendet, blev det den största demonstrationen om staden och stadens miljö sen almstriden 1971. Säkert var många gamla kämpar från almstriden med, men man såg även många unga bland dom som samlats. Vid den demonstration som sen hölls i Humlegården 16 september var jag inte i stan, men det lär ha varit mycket folk då också.

Nätverket Bevara Blasieholmen – flytta Nobelbygget! har haft helsidesannonser i dagstidningarna senaste dagarna. Där framgår tydligt att remissinstanserna är mot projektet, alla utom Länsstyrelsen som är för. Ändå vill staden driva igenom det! Är inte det rätt märkligt? Bland stockholmare som tillfrågats är 44 % mot och 22 % för.

Stor artikel i DN häromdan om den pågående striden om Blasieholmen. Här.
Jag har bloggat flera gånger tidigare om det här väldigt trista förslaget att klämma in en jätteklunsig byggnad av modell låda på den här speciella platsen. Och som rubriken ovan visar: jag är inte alls mot idén om ett Nobel Center, men det är fel att bygga huset just där. ”För stort, för dyrt och på fel plats” som man skanderat på demonstrationerna.

Långt borta, länge sen

img131_ed4Sitter och letar bland gamla bilder, och den här kom upp. Dessa barn bodde på en ö som heter Hinnavaru  och ligger i Lhaviyani-atollen, Maldiverna. En dag kom en båt med turister på besök till ön. Det sas att det var andra gången i livet som dessa barn såg människor med ljus hy. En del av turisterna hade också ljust hår, och vissa av dom var storvuxna, betydligt kraftigare och mer högresta än den finlemmade befolkningen på ön. Barnen som bodde där blev väldigt nyfikna, och många av dom klättrade upp på murarna som gick längs bygatan och satt som fågelungar och tittade på dom främmande människorna som kom. Det här är många år sen, och barnen på bilden är förstås vuxna sen länge.

En av mina pojkar råkade den där dan bli både kraftigt magsjuk och få väldigt ont i ett öra. Dykandet och snorklandet var orsaken till öronvärken. Vi hade inte lärt oss då än att man bör skölja öronen med sötvatten när man kommer upp. Men där på ön kom raskt några vuxna ut med en brits åt den stackars sonen, som han fick ligga och vila på mitt på gatan mellan husen och murarna. Hans öra smorde dom in med en vit salva av nåt slag och så gav dom honom nåt att dricka. Jag minns att jag, som sjuklingens mamma, bjöds på en trögflytande söt rosa dryck i ett stort glas.

När vi skulle åka hem följde dom flesta barnen med till hamnen för att vinka av oss. Det var en lustig känsla det där att dom var så nyfikna på oss, på dessa vithyllta människor från långt uppe i norr.

Vad och hur om vem?

Såg du den norske författaren Jan Kjærstads artikel på Kulturdebatt i DN igår? Skriven i nån sorts humoristisk ilska, kanske? Inspirerat skriven är den i alla fall. Artikeln ”Var finns hänsynen till dem som råkar illa ut?” handlar om att författare anser sig ha rätten att skriva om levande (och döda) personer hur dom vill med hänvisning till att det är en roman dom skriver och att dom själva är konstnärer.

”Tänkvärt, läsvärt och faktiskt modigt” twittrade Göran Rosenberg om artikeln. Jag håller med, dessutom kan jag inte låta bli att tycka att artikeln är roligt skriven. Hade nöje av Kjærstads formuleringar, där han fläskar på en del. T.ex. så här: ”Att diskutera etik med en författare framför sin familj är som att diskutera moral med ett lejon framför en flock antiloper. Live and let die. Anständighet? Hänsyn? Fuck that! Vi upprepar bara mantrat: ”konstnärlig nödvändighet” och den röda mattan rullas ut över alla de lik, alla de sårade människor, som ligger i vår väg.”

Det finns förstås många exempel på det han skriver om,  som Jan Myrdals sätt att beskriva sina föräldrar. Och det är förstås lätt att i sammanhanget också tänka på Karl-Ove Knausgårds ”Min kamp”. Kan undra om Knausgård själv kanske kan känna sig manad att skriva nåt i tidningen efter Kjærstads artikel. Fast han har väl redan i och för sig i många sammanhang skrivit och talat om sina egna känslor, våndor och tankar när han ”lämnat ut” personer i sina böcker. I vilket fall, är det som sagt tänkvärda aspekter Kjærstad tar upp, och för den som själv skriver finns förstås anledning att fundera över det här. Läs artikeln här.

”Vi har våra regler! Och även om vi använder våra regler och fattar beslut på fel underlag så har vi ju våra regler. Beslut är beslut.” Att en tidigare arbetsgivare gjort ett formellt misstag med felaktig pensionsinbetalning, för lite lön eller nåt annat, drabbar den invandrade person som fått jobb på arbetsplatsen. Det blir utvisning: ”Ut med honom eller henne bara och familjen!”

Hur länge ska dom få hålla på så där på Migrationsverket? Oerhört upprörande. Det borde störa alla vettiga människors rättsmedvetande, tycker jag. Jag har bloggat om den förhatliga myndighetens stelbenta och människofientliga sätt att hantera sitt uppdrag flera gånger tidigare. Och nu blev jag ju förbaskad på dom igen när jag läste dagens tidningar. Som sagt, hur länge ska dom få hålla på så här?

Såg du artiklarna? Här är dom:
”Förbättra invandringen av arbetskraft till Sverige”, debattartikel i DN här.
”Låt dem bara fortsätta jobba”, ledare i SvD här.

Sista novemberpromenad

_dsc9096_161130Den sista novemberdagen, en solig dag med isig blåst, blev det en kombination av promenad och sjöresa. Inget letande efter 1890-tal (eller 1970-tal som i Arundobloggen) den här gången, men alltså en tur med Djurgårdsfärjan. På bilden ser du den s.k. Stenbecksgranen på Skeppsbron och till höger Nationalmuseum, delvis inklätt under den pågående renoveringen.  Det blir intressant när museet är färdigrenoverat, jag ser fram emot att gå dit och kolla igen. Men det dröjer tydligen till hösten 2018. Innan museet stängde 2013 var jag först där och se ”hej då” till målningarna (ja, jag vet, jag är lite larvig…), och sen var jag där och såg de tomma salarna när all konst var evakuerad.

På Blasieholmen bakom Nationalmuseum ligger platsen där Nobelstiftelsen hoppas ordna invigning 2020 av den stora mässingsfärgade och lådliknande byggnad dom kallar Nobel Center. Jag och många med mig hoppas att det inte alls blir så. Det finns självklart betydligt bättre platser att lägga ett Nobel Center på än just denna trånga plats, som man ju istället skulle kunna göra nåt riktigt fint av, renovera det gamla tullhuset m.m. Men man kan ju undra hur det går med dom politiker vi har i Stadshuset. Dom verkar lättövertalade, och många av dom verkar ha noll känsla för kvaliteterna i den här staden.

Jag har skrivit mycket om Blasieholmen och Nobel Center flera gånger tidigare och ids inte riktigt gå in på det just nu igen. Men efter vad jag läste ordnas en demonstration på Nobeldagen 10 december.
Hittar följande på nätverkets Facebooksida:
– Kl 17.00 samling vid stora kajen på Klara Mälarstrand (nära Stadshusbron och Stadshuset).
– ca 17.45 sker förflyttning till den närbelägna trottoaren mitt emot Stadshusets entrévalv dit gästerna anländer med början 18.00.

Den praktfulla Stenbecksgranen, då? Ja, det är en riktig stam och en väldigt hög sådan, som man monterar grenar på innan belysning och färgade kulor kommer dit. Epstein i DN har skrivit om hur det går till och visar några bilder här.

Adventspromenad

Full rulle på gator och i affärer i dag i det vackert upplysta Stockholms City. Folk rusar omkring och julshoppar eller vad dom nu gör. I varje fall: mycket folk i farten och stora bärkassar och sånt kånkar dom på. Nån påstod att det är s.k. Black Friday hela helgen (fniss!). Hm, jag tycker det är urfånigt att importera sånt hit. Fast det är ju i och för sig samma med Mors och Fars dag, bara en kommersiell grej. Men det står väl inte på förrän vi börjar fira Thanksgiving också. Eller blir det annorlunda nu när Trump blir president och USA kanske inte längre ska ses som nåt att ta efter? Fan tro’t.

Nåja, det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan om min promenad. Jag gav mig nämligen ut på eftermiddagen för att ta en promenad, titta på julbelysningen i stan och leta efter platsen där kaféet Tysta Marie (stavas ibland Tysta Mari) låg för länge sen. Närmare bestämt ville jag veta var kaféet låg i början av 1890-talet då min morfars mor och hennes dotter åt frukost där en sensommardag under ett kort uppehåll i Stockholm på väg från Delsbo hem till Linköping.

Mycket värdefull information fick jag av stockholmskännaren Kerold Klang (Tack, tack!), som bl.a. tipsade mig om korsningen Regeringsgatan och Kocksgränd. Så  i dag knallade jag dit och tittade på nåt som inte finns längre: Regeringsgatan 24. Det var kaféets adress den tid jag är intresserad av. På ena sidan i kvarteret Spektern slutar gatunumret på 26 (till vänster på bilden nedan), och tvärs över Kocksgränd i kvarteret Jakob Större börjar numreringen med 20. Två nummer har försvunnit, man verkar alltså ha numrerat om helt enkelt. För det är inget nytt med just Kocksgränd, den hittar jag på gamla kartor också. Så här ser det ut på platsen i dag:

img_3194_bakad
Jag blev förstås inspirerad att gräva efter mer om Tysta Marie. Hittade bl.a. den här tidningsnotisen, daterad 25 juli 1904. I en annan notis såg jag att Maria Lindström, hon som startade kaféet 1834, dog 1895 omkring 90 år gammal .

tystamarie_ur_kalmar_19040725Där kaféet Tysta Marie låg en trappa upp i ett gammalt hus på 1600-talsgrund ligger i dag en hamburgerrestaurang, dvs hamburgarna är förstås på gatuplanet (se bilden). Dom gamla husen som låg här tidigare revs 1971. Nytt nytt…

Jag ser mig om på platsen och funderar på om det finns en enda byggnad i närheten som min morfars mor kan ha vilat blicken på när hon var där i början på 1890-talet. Jo, minsann, det finns det. Inne på Kocksgränd spanar jag in ett betydligt äldre hus. Den ursprungliga byggnaden uppfördes redan 1764, sen har förstås mycket skett. I dag finns där ett hotell med brasseri. Det ser riktigt fint ut därinne i gränden.

img_3199Oj, nu har jag vältrat mig i stockholmiana. Innan jag slutar ska jag väl ändå lägga till att Tysta Marie fick ytterligare en adress: kaféet flyttade till Tegelbacken, till det gamla 1700-talshus som kallades Kronprinsens stall. Adressen var Vasagatan 2/Jakobsgatan 32. Kaféet drevs på denna plats till 1954. Kronprinsens stall revs 1966. En fin bild från 1950 finns på Wikipedia där man också ser skylten ”Tysta Mari” här.