Meddelanden (8)

Kanske kan man se meddelandet ovan som lite uppmuntran i dessa tider med det alltmer överskuggande klimathotet hängande över oss. Världens viktigaste fråga, ja det är det förstås. Tiden håller på att rinna ut för att få stopp på utförsbacken och åstadkomma hållbara villkor för livet på jorden. Insikten om detta börjar väl långsamt sjunka in hos många – hos andra inte alls.

Hur ska man själv hantera det? Dra ner på flygresandet, äta mer vegetariskt, åka kollektivt istället för att ta bilen, sopsortera, lämna så mycket som möjligt till återvinning i stället för att slänga, rösta på rätt parti, dra ner på konsumtionen osv… Suck. Inte är det så alldeles lätt att hålla hoppet och modet uppe. Och samtidigt översköljs vi ju av uppmaningar om att handla mer, köpa, köpa, köpa. Black Friday blev Black weekend och kanske t.o.m. Black week. Usch för såna amerikanska påfund! Varför ska Sverige alltid apa efter USA? Rätt vad det är ska vi väl börja fira Thanksgiving och äta kalkon med släkten en torsdag i november.
– Hm…börjar känna mig som en riktig gnällkäring nu. Vi får ta ett meddelande till istället:

Dom här två meddelandena sitter på ett staket mitt emot Östermalms IP. Meddelanden har jag haft med många gånger tidigare i bloggen, därav numret i rubriken. En av mina favoriter – som dock inte fick ordet Meddelande i rubriken – är ett verk av Michael Richter. Inlägget ”I skogsbrynet” har du här.

Sova – mer och bättre

Har just läst boken ”Sömngåtan” av Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA. I boken berättar han om dom senaste årens banbrytande forskning om sömnens betydelse för hälsan och för våra liv.

”Sömngåtan” är mycket intressant och ger verkligen värdefull kunskap om den hälsobringande sömnen. Forskarna ser mycket i vårt samhälle och vårt sätt att leva som är skadligt för oss – för barn, unga och vuxna. Där finns sånt som faran med vaknätter och för lite sömn för dom som jobbar inom sjukvården, faran med alltför tidiga skoldagar, bilkörning om man är trött, faran med sömnmedel osv. Kunskapen som förmedlas är baserad på forskningsprojekt och Walker berättar utförligt om hur projekten gått till. Efter att ha läst boken känner man sig lite omskakad och tänker på hur fel vi på många sätt lever. Och det handlar ändå om saker som skulle gå att ändra på om man bara inser vikten av det. Kanske inte utan följdverkningar och problem åt olika håll men med lite god vilja kan man nog hitta lösningar bara man verkligen inser den stora potentialen till förbättringar genom bättre sömn.

Har man på Skolverket läst boken ”Sömngåtan”? I så fall borde man direkt arbeta för en förändring av våra barns och ungdomars skola: Börja skoldagen lite senare så barnen får tillräckligt med sömn!

Walkers bok behandlar förstås i första hand amerikanska förhållanden men dom är nog ganska lika dom svenska. ”För 100 år sedan inleddes den amerikanska skoldagen vid nio”, skriver han bl.a. Sen har tiden förskjutits mot tidigare på morgonen vilket forskarna visat är skadligt för barns och tonåringars intellektuella utveckling.

Forskning har visat att ju längre ett barn fick sova – oavsett ålder – desto större var barnets intellektuella förmåga. Barnets totala sömntid var starkt beroende av att skoldagen kunde börja vid en rimlig (det vill säga senare) tid, som bättre harmonierade med den inneboende biologiska rytmen hos dessa unga hjärnor i utveckling.

Vad tänker man göra åt det här i den svenska skolan?
Ser på Skolverkets sida att det är skolans rektor som bestämmer när skoldagen ska börja och sluta. Alla rektorer i hela landet borde läsa ”Sömngåtan”- och särskilt fördjupa sig i avsnittet om Sömn och skola.

Här får man läsa om REM-sömnens betydelse (Rapid Eye Movement) och NREM-sömnen (Non-Rapid Eye Movement), om sömnspindlar (inte visste jag att jag har såna…), olika kemiska processer i hjärnan med mera. Sambandet mellan för lite sömn och sjukdomar och olyckor behandlas. Boken innehåller också många enkla tips för bättre sömn.

Walker tar död på myter om sömn. Som sånt att ”när man blir äldre behöver man inte lika mycket sömn”. Fel! Eller ”vissa människor klarar sig fint på 4-5 timmars sömn per natt. Tänk bara på Margaret Thatcher och Ronald Reagan”. Båda fick Alzheimer och Walker och andra forskare ser ett samband mellan sjukdomen och deras sömnbrist.

Läs boken! Lättläst populärvetenskap av nytta för alla som vill leva i god hälsa – och helst också ett långt liv. Boken publicerades kapitelvis i något förkortad form i SvD tidigare i år. Avsnittet om Sömn och skola ur SvD finns här.

Miss Triggs förslag

Teckning i Punch nån gång på 1980-talet av Riana Duncan. Kom att tänka på den när jag läste artikeln i DN där Anna Kinberg Batra intervjuas. Där står bl.a. att Kinberg Batra ”konstaterar att hon under en lång karriär fått vänja sig vid att det som hon säger tas på allvar, när en man kommer och säger samma sak.”

Den engelska klassicisten professorn Mary Beard har med teckningen i sin lilla skrift ”Women and power” som jag nyligen läst. Hon skriver att ”there is hardly a woman who has opened her mouth at a meeting and not had, at some time or other, the ‘Miss Triggs treatment”. Jovisst, så är det ju. Jag har varit med om det där, fast det var ju länge sen nu. Och så detta att vid ett jobbmöte kan en man komma med ett förslag och så bara en liten stund senare säger en annan man precis samma sak fast med andra ord. Hå hå ja ja… det gäller att visa upp sig och höras. Men som sagt, det är länge sen – tack och lov – jag satt på jobbmöten. Kan det långsamt ha blivit bättre, tro? Så att män kanske inte lika ofta slår dövörat till när en kvinna talar? Hoppas kan man ju.

Artikeln om Kinberg Batra i DN här.

Stockholms Filmfestival

Som smått tokiga i att gå på bio passar vi förstås på nu när Stockholms Filmfestival pågår. Jag har hittills sett 10 av dom filmer jag valt ut. Du ska få några filmtips här.

Det är nåt extra fräscht över att se film på det här sättet. Ingen av filmerna har ju recenserats i svenska tidningar än. Strax innan festivalen börjar väljer vi ut vilka filmer vi vill se utifrån dom mycket korta beskrivningar som finns i festivalens katalog. När det sen är dags att gå och se en film jag prickat för har jag ju helt glömt bort vad det stod i den där korta beskrivningen. Kanske en fördel med att vara så här gammal… Men i alla fall, jag ser filmen opåverkad av vad nån annan tyckt om den.

Som sagt 10 filmer har jag sett hittills och jag har några till kvar. Av dessa 10 är några riktigt bra, en del halvbra, nån kanske intressant på ett visst sätt men inte så bra som helhet (X&Y Anna Odells film), nån alldeles för blodig och konstig (Suspiria) och nån kanske lite tråkig också. Men jag ska tipsa dig om dom fyra filmer som hamnar högst upp av dom jag sett hittills:

Cold war
En kärlekshistoria, vackert filmad i svartvitt. Det är 1950-tal, det är Stalin och järnridå och politiskt korrekt folkmusik. Filmen utspelar sig i Polen. Berlin, Jugoslavien och Paris. Regissören heter Pawel Pawlikoski. Det var han som gjorde filmen ”Ida” häromåret.

Styx
Mycket bra dramatisk tysk film! Susanne Wolff har den absolut största rollen, hon är i bild mest hela tiden. Nästan en enkvinno-film. Bra skådespeleri. Mycket snyggt filmad, tät och spännande historia om ett verkligen mycket angeläget ämne.

Vision
Fantastiskt vackert filmad i Japan. Juliette Binoche spelar en fransyska som letar efter en undergörande växt långt in i japanska skogar och möter några människor som bor där. Andra halvan av filmen tycker jag man krånglade till historien lite väl mycket, men det vägs upp av att det är så vackert alltihop.

Wildlife
En familj med mamma, pappa och 14-årig son i Montana 1960. Om att tappa fotfästet, inte riktigt veta vad man ska göra av sitt liv. Berättas ur pojkens synvinkel. Carey Mulligan som mamman har en stor roll och hon gör det mycket bra. Jake Gyllenhaal spelar pappan, och pojken spelas av Ed Oxenbould. Mitt hjärta ömmar för den här unga pojken. Jag hoppas det gick bra för honom sen… Bygger på en bok av Richard Ford.

100-årsdag

Det är 100-årsdagen av vapenstilleståndet i  Första världskriget. Det har väl inte undgått någon. Tidningarna är fulla med artiklar om kriget och om dom högtidligheter som ordnats i dag. Särskilt mycket nu förstås eftersom det är precis 100 år sen det där undertecknandet av vapenstilleståndet skedde.

Första världskriget kallas i Frankrike La Grande Guerre. När jag pluggade franska i Tours på 1960-talet minns jag att man ordnade parad genom stan med franska trupper och även en del amerikanska. Och så släppte man ut en massa vita duvor från nåt torg nånstans mitt i stan.

John McCrae från Kanada deltog i Första världskriget och skrev en dikt som blev känd. Det är genom den som vallmon blivit ett tecken till minne av dom som var med i kriget och en symbol för hopp. Så här börjar dikten:
”In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.”

Och tanken på vallmon som blommar i Flandern leder vidare till ”Den vackraste visan om kärleken”, Lillebror Söderlunds tonsättning av Ture Nermans dikt från 1916. Den finns i flera inspelningar på Youtube. En av dom har du här.

Fel ord på p

Jordan B Peterson säger själv att han väljer sina ord med stor omsorg. ”I choose my words very, very carefully”, sa professorn när han blev intervjuad av den engelska journalisten Cathy Newman på Channel 4 News, en intervju som väckt stor uppmärksamhet (finns på Youtube).

Men ”det blev fel” i Skavlan för nån tid sen. Peterson skulle tala om att i länder där jämlikheten mellan könen är stor ökar skillnaderna i temperament och intressen mellan män och kvinnor. Han såg särskilt stora såna skillnader i personlighet mellan könen i Skandinavien. Men han skulle ha valt ordet preferenser, inte personlighet. Den studie i tidningen Science som han hänvisade till handlar om skillnader i preferenser. Karin Bojs skriver om detta i DN i dag. ”Sex olika preferenser ingick: altruism (oegennytta), tillit, positiv reciprocitet (att vara snäll mot sådana som är snälla mot en), negativ reciprocitet (att bemöta ont med ont), risktagande och tålamod.”

Peterson verkar hävda att jämställdhetspolitiken i Skandinavien driver på könsskillnader i ”personlighet”. Men studien i Science handlar alltså om preferenser och visar inte alls på några orsakssamband, den visar bara att samband finns.

Jordan Peterson är verkligen ett sorts fenomen med sitt enorma genomslag. Verkar väldigt påläst och är mycket verbal, talar med engagemang och intensitet om sånt han åtminstone ger sken av att veta väldigt mycket om. Samtidigt har han många kritiker. DN hade häromdan en stort upplagd artikel med rubriken ”Professorn som älskar att vara hatad”. Hur vet dom det? Fånig rubrik, tycker jag.

Lisa Magnusson skriver också om Peterson i DN i dag, bl.a. om hans referenser till ”humrars hierarki som har noll bäring på människor; det är rent nonsens.” Och så detta att Peterson är så extrem även när det gäller mat. Bara kött. Magnusson tycker att Peterson verkar själv vara i behov av en förälder, ”kanske mest av allt en mor, som kan ge honom ett ordentligt mål mat.”

Ja, vad ska man egentligen tro om denne professor? Om hans budskap är luddiga och delvis felaktiga, gör det ändå nytta för vilsna unga män som fås att ta tag i sina liv på ett bättre sätt? Enligt modellen ”ändamålet helgar medlen”. Hm, jag vet inte…

Karin Bojs artikel i DN här. Lisa Magnussons krönika i DN här.

Om en jämställdhetsparadox

I länder med högre grad av jämställdhet mellan könen tenderar en smärre andel av kvinnorna att skaffa sig högre utbildning inom vetenskap, teknologi, ingenjörskonst och matematik än i länder där jämställdheten mellan könen är sämre. Det handlar om det fält som på engelska betecknas STEM för science, technology, engineering and mathematics.

Det var det Jordan Peterson pratade om på Skavlan häromdan när han sa att i länder som Skandinavien är skillnaderna större mellan män och kvinnor trots att jämställdheten är hög. Han sa dessutom att detta var väl känt genom forskningen, bl.a. genom artiklar i tidningen Science. För mig var det inte alls väl känt, och jag tyckte inte dom andra som satt med hos Skavlan hade snappat detta heller. Dom såg lite ”fågelholkiga” ut. Förutom Skavlan själv var det väl Annie Lööf och Erlend Loe.

Nu har jag grävt lite på webben för att få veta mer om bakgrunden till Petersons uttalande. Just i Science har jag inte hittat det, men två artiklar på engelska lägger jag länkar till nedan.

Varför är det så här då – om det nu är det?
Ett skäl kan vara att i länder med sämre jämställdhet mellan könen är kvinnorna mer motiverade att söka sig till yrken där dom kan tjäna mer pengar och ofta leder det just till STEM-yrken. I länder där jämställdheten är högre väljer många kvinnor i stället yrken som dom har lust med. Ekonomin är alltså inte lika viktig. Som man skriver i en av artiklarna är resultatet av forskningen ”neither especially feminist nor especially sad: It’s not that gender equality discourages girls from pursuing science. It’s that it allows them not to if they’re not interested.”

I länder där kvinnors ställning stärks, stärks alltså också kvinnorna, indirekt, att välja den yrkeskarriär dom har lust med och tycker passar dom bäst.

Det här är förstås kontroversiellt eftersom det i botten på resonemanget ligger dom skillnader som forskarna ser mellan män och kvinnor. Och sånt anses ju kontroversiellt, inte minst bland många feminister. Det där med synen på kvinnor och män är väl nåt som många även kritiserar Jordan Peterson för. Han hävdar ju att skillnaderna i inkomst mellan män och kvinnor hänger samman med dom skillnader som naturligt finns mellan könen.
En del underliga åsikter för han också fram. T.ex. att man borde se till att människor som fått barn inte får skilja sig – detta för att skydda barnen. Fast hur bra vore det? Men det är en annan historia.

Här är två artiklar på engelska om ämnet:
”The More Gender Equality, the Fewer Women in STEM” – här.
”A gender equality paradox’: Countries with more gender equality have fewer female STEM grads” – här.