Budapest 1915

Ellen, en yngre syster till min farfar, var sjuksköterska i Budapest 1915. Här är hon tydligen inte i tjänst men besöker sin arbetsplats iförd mörk dräkt (?), ljus hatt och med ett långt halsband.

På bilden ovan firar man tydligen nånting. Undrar om det är en sån där militär fältflaska den där sjuksystern serverar drinken ur. Jag minns att min pappa hade en sån från det militära, en hård filtklädd plåtflaska.

På en annan bild, som varit med här en gång tidigare, ser man Ellen i tjänst.

Riktigt vad hon gör vet jag inte. Ger hon killen en spruta eller tar hon nån sorts prov?

Sorgesam läsning

Mycket i dagens tidningar handlar om rapporten från Coronakommissionen. Det är bittert sorglig läsning. Pinsamt för Sverige att ”vi” klarat det här så urbota dåligt.

”Att Sverige var så illa förberett nämner Coronakommissionens ordförande Mats Melin först som de allvarligaste saker rapporten slår fast.
– Att de åtgärder som sattes in i början i mars 2020 var både otillräckliga, sena och inte förmådde att kraftigt begränsa smittspridningen.”

Senare i artikeln står det:
”Först den 16 mars 2020 fick Socialstyrelsen uppdraget från regeringen att säkra tillgången.
– Socialstyrelsen hade inga kanaler för att ta reda på hur det stod till i kommunerna, i deras äldreomsorg. Först i april fick länsstyrelserna i uppdrag att sammanställa kommunernas behov, säger Mats Melin.”

Vad betyder det? Inga kanaler? Har dom inte telefoner på Socialstyrelsen och datorer så dom kan skicka e-post?

En lista över vilka i regionerna/kommunerna som sköter äldreomsorgen måste väl ändå finnas att tillgå? Och varför skulle det ta så lång tid innan Soc styr fick i uppdrag att kolla hur det låg till med skyddsutrustning i kommunerna och dröja ända in i april innan länsstyrelsen började sammanställa kommunernas behov?

Arg bloggare

Och så det här med munskydden… Varför tog det så förbaskat lång tid innan polletten trillade ner hos FHM och andra som tidigare uttalat sig om hur onödigt det var med munskydd? Inte bara onödigt förresten, riskabelt också pga att man ansåg att vi dels skulle använda munskydden fel, dels skulle utsätta oss för extra stora risker genom att invaggas i falsk säkerhet.

Jag är inte förvånad. Slappheten, otydligheten från regering och myndigheter under dom här pandemiåren har ju märkts väl. Men att läsa om det samlat så här efter Coronakommissionens rapport gör mig arg faktiskt. Varför är vi så tafatta i Sverige? Senfärdiga och tafatta – har klarat det här sämre än dom andra nordiska länderna. Nästa gång det händer kommer myndigheterna då att välja en annan väg? Det finns gott om exempel på metoder i andra länder som ser ut att ha fungerat väl. Typ stänga ner och dra på med full fart med provtagning, smittspårning och vaccinationer.

Vad ska hända nu då? I februari nästa år kommer en avslutande rapport från kommissionen där man ska peka ut ansvariga för missarna. Kommer nån/några att ställas till svars för dom mycket allvarliga brister på handlingskraft och andra missar som gjorts? FHM får ny GD, Löfven avgår som partiordförande och statsminister. Säkert blir det skiften på andra poster. Vad kommer vi att få se? Sopa under mattan? Skylla på varandra?

En av DN-artiklarna har du här.

Lars Vilks – uppdaterad

Lars Vilks konstverk Nimis i nordvästra Skåne som det såg ut vid mitten av 1980-talet.

Som säkert många andra blev jag illa berörd när jag läste om den hemska olyckan på E4 häromdan. Bestört, förskräckt, ledsen. Inte bara konstnären Lars Vilks fick sätta livet till utan även två poliser som varit engagerade i personskyddet av honom under ett antal år. Många har sorg nu.

Tidningarna skriver förstås mycket om Lars Vilks och om yttrandefrihet, konstens frihet, konstnärers ”rätt” att provocera, att lyfta fram frågor och företeelser, visa på nya eller andra sätt att se och uppleva. Lars Vilks har för sin konst tvingats leva under dödshot och behövt ha personskydd i många år. Detta för en teckning av Muhammed som rondellhund!

Gjorde Moderna museet rätt som tackade nej när Vilks ville donera sin teckning till museet? Och varför tackade man nej? Av rädsla för islamistiska fundamentalister?

Hittar en artikel från 2017 av Mårten Arndtzén, Sveriges radios kulturredaktion, där han bl.a. tar upp det här med Moderna Museets nej tack. Enligt artikeln ansåg dåvarande chefen Daniel Birnbaum ”att teckningens ‘estetiska finess’ saknar betydelse eftersom rondellhunden är ett öppet konstverk ‘vars material är relationen mellan människor, institutioner och media snarare än enskilda bilder eller objekt’.

Vad menade karln? Vad betyder det där ens? Flum flum, jumbojumbo tycker jag det låter som. Jag hör till dom som tycker att museet borde ha tackat ja till teckningen. Undrar om man skulle vilja göra det nu om man fick erbjudandet igen. Arndtzén påminner i artikeln också om Moderna museets roll på 60-talet. Han skriver ”att legitimera och vara medskapande i den öppna konsten är precis det som gav Moderna museet sin plats på den internationella kartan, under dess legendariska 60-tal.”

Jag har skrivit om Muhammedteckningarna och om Lars Vilks rondellhund ett par gånger. Inlägg från 2007. Fejkade Muhammedbilder i mars 2007 och Upprördhet som styrmedel i september 2007.
”Den svåra konsten att recensera Lars Vilks rondellhund”, artikeln av Mårten Arndtzén 2017, via en sida hos Sveriges Radion här. I artikeln ”Teckningen som startade allt” av Niklas Orrenius i DN finns en bild av Vilks teckning med här.

Uppdatering 11 oktober:
I DN i dag skriver Mårten Arndtzén, konstkritiker vid Sveriges radio, om Moderna museets inställning till Lars Vilks originalteckningar med rondellhunden. 2015 tackade museet nej till teckningarna, och i dag vill man fortfarande inte ha dom enligt museets chef Gitte Ørskou. Arndtzén skriver: ”Hur vet Gitte Ørskou att framtiden saknar behov av Vilks rondellhund?”
Jag håller med. Det är väl ganska klart att Lars Vilks originalteckningar till detta verk hör hemma på Moderna museet. – Artikeln i DN har du här (hoppas den inte är bakom betalvägg).

Wir schaffen das!

Tyska är jag inte bra på, men det där uttrycket har fastnat. Javisst, jag gillar Angela Merkel – ser henne som en god förebild. Läser en utförlig artikel i SvD skriven av Lotta Lundberg. Bra text, bra porträtt av Angela Merkel som politiker och – ja, som människa och kvinna.

Det är få länder förunnat att ha en briljant vetenskapsman vid rodret. IMF:s ordförande Christine Lagarde har jämfört henne med Johann Sebastian Bach, en mästare i att fånga skönheten som ligger mellan matematiken och harmonierna,” skriver Lundberg bl.a.

Angela Merkel är en bra person, en människa med stor integritet. Och stor kompetens. Synd att hon slutar nu. Men man kan ju unna henne ett annat liv än det här framöver.

Om citatet i rubriken skriver Lundberg: ”Hösten 2015, mitt under flyktingkrisen, satt jag på presskonferensen och hörde henne uttala de bevingade orden. Tyskland är ett starkt land, vi har klarat det förr, ”Wir schaffen das”. – Tänker på Stefan Löfvens tal på Medborgarplatsen i september 2015. ”Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig, solidariskt och gemensamt. Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor” sa han. Vackra storstilade ord som inte höll särskilt länge. Men nu ska jag inte ge mig in i diskussionen om flyktingarna …

Läs artikeln om Merkel, vetja! Hoppas den inte ligger bakom betalvägg. Länk till artikeln har du här.

Jag undrar vad Angela Merkel ska göra nu när tiden som förbundskansler är över. Önskar henne ett lugnt skönt bra liv och att hon får gå på många härliga operaföreställningar.

Simenon utan Maigret

Tidigare visste jag inte att Simenon skrivit ett stort antal böcker som inte handlar om kommissarie Maigret och polisarbetet i Paris. Men det har han. 117 romaner utan Maigret som Simenon kallade ”romans durs”. Nu har jag läst två av dom: ”En cas de malheur”(1956) och ”Trois chambres à Manhattan”(1946).

Tyckte bäst om den sistnämnda. Men, en förlegad kvinnosyn syns i båda romanerna, och så är det ju många år sen dom skrevs också. Den förstnämnda handlar om en framgångsrik och välkänd advokat i Paris som förälskar sig i en ung kvinna och har henne som ”hålldam” i egen lägenhet med hustruns vetskap.

I boken skymtar Simenons syn på kvinnor som djur fram. Samtidigt tycker jag att advokaten beter sig svinaktigt, en riktig mansgris. Ingen hänsyn till hustrun, tänker allra mest på sina egna behov och lustar samtidigt som han försöker skydda den unga kvinnan som han är närmast besatt av. Boken är filmad med Jean Gabin som advokaten och Brigitte Bardot som den unga kvinnan. På svenska hette filmen ”Den syndfulla leken” (1958).

”Tre rum på Manhattan” är en historia om en fransman i New York som verkar ha tappat fotfästet i tillvaron. Han är arbetslös skådespelare, och hustrun har gått ifrån honom för en yngre man. Han träffar en kvinna på en bar och dom blir tillsammans. Dom gör långa promenader i stan, går in på en bar då och då. På jukeboxen väljer hon en låt som dom sen spelar varje gång. Den blir deras låt. Stundtals verkar dom ha det bra ihop. Men ett tag är mannen ologiskt och obegripligt svartsjuk på dom män hon tidigare varit tillsammans med. Hon är hela tiden förstående och tycker mest synd om honom för att han våndas så. Vid ett tillfälle slår han henne i ansiktet, flera gånger om jag minns rätt. Hon säger: ”Min stackars François!” Att män slår kvinnor har jag absolut noll förståelse för. Hon borde ha lämnat honom direkt.

I övrigt var boken intressant och läsvärd med sina beskrivningar av New York och dom människor han möter där. Hans ångest, tvivel och osäkerhet beskrivs så man verkligen känner den, och man oroar sig för vad han ska ställa till med. Det är många livfulla dialoger. Och franskan då? Jodå, det tuffade på rätt bra, behövde inte slå upp (med lexikon på Ipad) så där väldigt ofta.

Ett tidigare utförligt inlägg om Simenon finns att läsa här: ”Läsa franska”.

Vaccinera bort Covid!

Bara gör det.
Foto: Johan Nilsson/TT

Ska vi bli kvitt den här sjukdomen ska så många som möjligt vara fullvaccinerade. Covid försvinner väl inte helt men hamnar förhoppningsvis på en beskedligare nivå. Kanske behöver vi framöver ta en spruta per år mot Covid, så som i dag sker med ”vanlig” influensa, i varje fall bland äldre.

Att det finns människor som vägrar ta vaccinet tycker jag är svårt att förstå. Vad är det för människor? Är dom ”dumma i hela huvet”? Tror dom på ”fake news” och ”alternativa fakta”? Misstror all vetenskap? Lättlurade personer som går på mer eller mindre vansinniga konspirationsteorier? Foliehattar?

”82 procent av dem som vårdades för covid-19 på landets intensivvårdsavdelningar under augusti var ovaccinerade” skrev man i DN. Självklart är det illa att sjukvården nu belastas av Covid-sjuka som valt att inte vaccinera sig. Fel användning av resurser. Hindrar dessa Covid-sjuka människor därmed andra människor med andra sjukdomar att få vård eller försenar deras möjligheter att få vård? Rimligen gör dom det.

Alla dom som är ovaccinerade och rör sig obehindrat ute i samhället utgör en fara för alla andra, t.ex. för barnen som ju fortfarande är ovaccinerade. Bryr dom sig inte om barnen, dom där vaccinvägrarna?

”Sluta dalta med vaccinskeptikerna” som man skrev i DN för några dar sen. Håller med. Man ska inte tvinga folk att vaccinera sig, var och en har rätt att bestämma över sin kropp. Men det ska ”svida i skinnet” för dom som vägrar vaccinera sig.

Inför vaccinpass. Helt ok tycker jag att införa dom så omdiskuterade vaccinpassen och därmed utestänga ovaccinerade från vissa platser och aktiviteter. Visa vaccinpass för att komma in på puben, gå på AW (after-work), restaurang, teater, bio, sportevenemang… ta tåget, ta flyget, handla i vissa affärer (kanske svårt ta med mataffärerna) osv. Så långt som är möjligt borde företag och verksamheter kräva vaccinpass för att man ska få använda sig av det man erbjuder. Det behöver ju inte betyda att vi ska hålla på med vaccinpass för tid och evighet framöver, men nu skulle dom göra nytta genom att få fler att inse att det är smartare att vaccinera sig än att vägra.
Så det så! Kör hårt! Få stopp på Covid!

Sen är det förstås fortfarande så att vaccination och vaccinpass inte är nån trollformel som gör det helt riskfritt att träffa andra människor. Att stanna hemma om man är sjuk och iaktta försiktighetsåtgärder som hålla avstånd, inte hosta och nysa på varandra osv är säkerligen fortfarande viktigt.

Artiklar i DN: Helmerson, ”Sluta dalta med vaccinskeptikerna” i DN här.
Wolodarski, ”Hur länge ska vaccinvägrarna få hindra alla andra? i DN här.

Uppdatering 9 september:
Samma dag som jag la ut ovanstående inlägg om vaccinationer och vaccinpass kom beslutet att ta bort i stort sett alla restriktioner fr.o.m. 29 september. Jaha? Är allt bra nu då? Ska vi gå tillbaka och leva som vanligt igen, nåt vi inte gjort sen febr/mars 2020? Jag hoppas verkligen att det inte kommer ett stort bakslag. Många förstå-sig-påare (smittskyddsläkare, mikrobiologer, epidemiologer m.fl.) är oroliga för det. Jag tror att det hade varit smartare att dels vaccinera så många barn som möjligt från 12 år och uppåt, dels införa vaccinpass för att motivera fler att vaccinera sig innan man släppte på alla restriktioner. Nu ska jag hålla tummarna för att det här ska gå bra. Och för egen del fortsätter jag vara försiktig.

Götheborg igen

Så tog hon sig ut från Stockholm igen. Dock ej för segel, det hade väl varit för mycket att hoppas på. Men festligt var det ändå att se. Långsamt girade hon styrbord och hedrade stan med flera kanonskott så röken låg gråvit över vattnet och folk på kajen applåderade. Där fanns en musikkår också och det var fullt av människor som vinkade, fotograferade och ropade Hej då! Även ombord på Götheborg var det mycket folk.

Götheborg

Vi har fint besök i stan: Ostindiefararen Götheborg ligger vid Skeppsbron. Mycket tackel och tåg är det att hålla reda på.

Fartyget är en replik av en ostindiefarare med samma namn som förliste i Göteborg 1745. Bygget av den nya Götheborg påbörjades 1995, och man använde enbart dåtida material och metoder. Sjösättning skedde 2003. Lite senare fick hon fint besök ombord: då var nämligen min pappa, mina systrar och jag där, en ljuvligt varm och solig dag i juli 2005. Trevligt minne.

I dag fick vi inte gå ombord. Nåt var på gång för särskilt inbjudna. Men traska förbi, titta och beundra detta förnämligt fina fartyg gick bra.

När jag gick där på kajen tänkte jag förstås på min gamle anfader Lars Rolander (mitt efternamn kommer därifrån) som följde med Ostindiska Kompaniet till Kanton 1788-90. Kanske såg det fartyg han seglade med ut ungefär som det här. Han var i tjugoårsåldern och vad han hade för jobb ombord vet jag inte. Var han sjöman? Eller var han kanske betjänt till superkargören eller till nån annan med hög befattning ombord? Nån gång ska jag nog försöka ta reda på det. Och skriva om det i bloggen, förstås.

Trädbibliotek

Ett minibibliotek på en gata i Elwood, Port Phillip strax utanför Melbourne. Bilderna tog jag i februari 2020 då svåra bränder tidigare på året härjat denna del av Victoria och även hotat delar av Melbourne. Det lilla biblioteket är uppsatt på ett kumquatträd (eller cumquat-), ett träd med små citrusfrukter som man kan äta hela utan att skala dom. Hittade en sida om Kumquat här.

På anslaget med rubriken HEAT, FIRE & FLOOD kallar man till ett möte för att diskutera frågor som: What does Climate Emergency mean for Port Phillip & Bayside? och How do we respond locally? Jag var inte på det där mötet så vad man kom fram till vet jag inte.

Climate Emergency som begrepp fick genomslag häromåret, och ger förstås en sannare bild av vad det handlar om än uttryck som Climate Change. Jag bloggade om det här med begrepp som används och hur det styr oss i inlägget Ord som styr tanken.

Men åter till biblioteken… Såna här små ”bibliotek” såg man här och var i denna del av Melbourne. När man öppnade luckan såg det ut så här.

Kom att tänka på det här när jag läste att mitt barndoms bibliotek i Söderhamn fyllt 90 år i dagarna. En plats som var viktig för oss barn alla år vi bodde i stan. Om Söderhamns bibliotek och 90-årsjubileet skrev jag i min andra blogg Arundo. Läs ”Gå på bibblan!” här.