Lästips: Hans Rosling

Dessa mycket varma dagar har det känts mer inbjudande att sitta och läsa i skuggan än att slita med att skrapa, kitta om och måla om gamla fönster i sommarstugan. Så värst mycket nödvändigt jobb har därför inte alls blivit gjort. Fönsterna är lika risiga fortfarande. Suck!

Dom böcker jag läst nu senast är:
– ”Hur jag lärde mig förstå världen” av Hans Rosling
– ”Factfulness. Tio knep som hjälper dig att förstå världen” av Hans Rosling, Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling.

Väldigt intressant läsning båda två. I den första boken delar Hans Rosling med sig av sina erfarenheter som läkare både i Sverige och i Afrika. Han berättar om hur han började arbeta med forskning och så småningom allt mer som lärare, folkbildare, föredragshållare för att sprida tankarna om hur vår värld ser ut. Och med hjälp av dom där välkända diagrammen med bubblor som förflyttar sig för att visa på förändringar.

Med en hel del humor berättar han bl.a. om hur han gjort bort sig ibland, fått revidera sin egen bild och lärt sig nytt. Episoderna kommer igen i boken Factfulness också och det blir en del fniss. I Factfulness går författarna igenom tio instinkter som präglar vårt sätt att se på världen och som gör att vi ofta har helt fel bild av hälsa och välstånd i världen.  Fattigdom, barnadödlighet, antal barn i familjerna, utbildningsnivåer m.m. Att betrakta världen som tudelad  ( i-länder och u-länder ) är t.ex. helt fel,  ett föråldrat synsätt. Författarna visar på vägar att inte låta sig styras så av dessa instinkter och därigenom lära sig förstå världen bättre. ”Jag älskar kritiskt tänkande. Jag beundrar skeptiker. Förutsatt att man respekterar fakta”, skriver Rosling.

Läs Roslings böcker!!! Undrar om partiledarna har gjort det. Det borde dom.

Minne från Vilda Västern

En knallhet dag i spökstaden Bodie i Kalifornien, nära gränsen till Nevada, för många år sen. Bodie är en gammal guldgrävarstad som övergavs för länge sen. Folk bara gav sig av och lämnade sina hus och mycket av sina ägodelar, prylar, inredningar i husen m.m.  Vi var där en dag vid ett av våra USA-besök på 90-talet och promenerade omkring bland husen. Hade ingen digitalkamera på den tiden, och bilderna är gamla pappersbilder som jag scannat. Därav den minst sagt uschliga kvaliteten.

William S. Body (också stavat Bodey och senare Bodie) hittade guld där 1859 och guldgrävare började dras till platsen. Men det tog ett tag innan det blev riktig fart på det hela. Vid mitten av 1870-talet fann man flera nya välfyllda guldådrar och det blev en väldig rusch till Bodie. 1880 hade staden vuxit till närmare  8 000 personer.

Det var en riktig Vilda västern-stad med red light district, Chinatown, ett stort antal salooner och en hel del laglöshet. Skjutningar skedde då och då och diligenser stoppades och rånades. 1881 beskrev kyrkoherden F.W. Warrington Bodie som ”a sea of sin, lashed by the tempests of lust and passion”. Det var tydligen några riktigt livliga år innan det började gå utför. Guldet började ta slut, många av guldgrävarna gav sig av. Staden drabbades av flera bränder. Guldgrävandet fortsatte ändå i mindre skala fram till början av första världskriget. Därefter minskade befolkningen allt mer.

Vid början av andra världskriget stängde skolan och postkontoret och dom sista invånarna lämnade staden. Stora delar av staden hade då förstörts i bränderna men i dag finns ändå ett stort antal välbevarade byggnader kvar. Husen med sina välbehållna interiörer hålls i ”arrested decay” enligt den lilla folder jag har om amerikanska spökstäder. Med det menas att byggnaderna inte renoveras utan hålls i stånd och bara repareras om dom börjar utgöra fara för turisterna som kommer för att titta på stan. Jag minns att vi var positivt överraskade av att det var så befriande lite turistiskt. Nån butik eller nåt kafé fanns inte som jag minns det. Vatten fick man vara klok nog att ha med sig själv och det behövdes för hett var det. Solen gassade på och stan ligger ovanför trädgränsen så skön skugga under ett träd fick man klara sig utan.

Jag blev påmind om vår dag i Bodie eftersom det finns en artikel om staden av Jörgen Persson i Riksettan Special, nr 1 2018. Några fantastiskt fina fotografier är också med där. Fotografen heter Berthold Steinhilber. Han använder en speciell teknik med rekordlånga exponeringstider från 40 min till fyra timmar. Läs artikeln i Riksettan Special nr 1 2018. Fler bilder på spökstäder tagna av Steinhilber kan du se här.
Har inte köpt Riksettan tidigare, men hittar många trevliga och intressanta artiklar i det här numret.

Svensk och inte svensk…

Oj oj oj, vad sårad och missförstådd Björn Söder lät i en liten debatt i radions P1 i morse. Han är ledsen och bestört. Den som debatterade med honom var Willy Silberstein som i en artikel i Aftonbladet häromdan sa ”Jo, Björn Söder – jag är både jude och svensk”.

Man kan fundera över varför det är så viktigt för Björn Söder och SD att göra distinktionen mellan nationstillhörighet och medborgarskap. Varför är dom så väldigt angelägna att dela upp människor, att säga ”du är svensk” och ”du är inte svensk”?

Och visst, i Sverige räknas samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. Men det innebär ju inte att dom också kan känna sig som svenskar och kalla sig svenskar? ”Björn Söder ska inte definiera om jag är svensk eller inte” som Willy Silberstein skriver i sin artikel.

Willy Silberstein citerar i artikeln statsvetaren Mark Klarberg som skrivit: ”En minoritet är också är en del av folket. Det är i vart fall så folkrätten förhåller sig till dessa begrepp och det är också grunden för nationalstaten som fenomen. Sverigedemokraterna tycks fortsatt ha en djupt oroväckande syn på minoriteter och jag finner det helt otroligt att denna man är vice talman för Sveriges riksdag.”

Läs Willy Silbersteins artikel i Aftonbladet här.
I en annan artikel läser jag om ”Skrämmande likheter mellan SD:s partiprogram och Mein Kampf”, Mikael Nilsson, historiker vid Uppsala universitet, i Dagens Arena 1 sept 2016 – här.

1 maj 2018

NMR har fått tillstånd att demonstrera i Ludvika och Boden 1 maj.

På nätet hittar jag information om NMR:s partiprogram. En lång rad punkter om sånt som elitistiskt styre, avskaffande av partier, att medborgarskap ska grundas på rasbiologi m.m. När jag ögnar igenom punkterna funderar jag bl.a. på kvinnornas roll och hur många kvinnor det kan vara som stöder NMR. ”Kvinnornas viktigaste uppgift är att ta hand om familjen” står det. Och så det här om homosexualitet och hbtq: ”Så länge hbtq-personer inte ”manifesterar sin avvikande läggning” så ska de inte kriminaliseras. Att överhuvudtaget visa att man är homosexuell i det offentliga rummet blir dock förbjudet.” Och så ska man införa dödsstraff. Med mera, med mera.
Den ena unkna människofientliga åsikten efter den andra, ett tänkande som känns väldigt långt från vår egen tid. Nåt man hämtat upp ur ett brunt lerigt hål nånstans. Läs om vad NMR vill i Metro 27 sept 2017 här: Bakgrund: Det här vill nazisterna.

Fattar folk att det är dom här åsikterna NMR står för? Och hur kan så många unga män vara så lurade att gå på det här? Nu vet jag i och för sig inte så mycket om åldrarna på dom som deltar i såna här nazistdemonstrationer, men ofta ser dom rätt unga ut. Handlar det om hjärntvätt och grupptryck? Lyckan i att känna sig delaktig i en grupp? Och så gärna en dos våld på det + förstås det kanske lockande med det militäriska – en sorts uniformer, kralliga kängor, fanor och symboler.

Fira våren 1 maj! Dick Harrison berättar i en artikel i SvD igår om att 1 maj i många hundra år varit en dag då man firade våren i många europeiska länder. Dagen har alltså ursprungligen ingenting med arbetare och protester att göra. Sen har olika politiska strömningar s.a.s. försökt lägga beslag på dagen. ”Alla snor av alla. Därmed inte sagt att vi behöver acceptera vad som helst. Ett nazistiskt demonstrationståg med kriminella, hatfyllda och kränkande symboler mitt i vår vardag bör självfallet väcka indignation”, skriver Harrison.
Är det okej att nazisterna demonstrerar på första maj? SvD 29 april -18.

Om polisen och demonstrationerna. Heléne Lööw skrev i DN förra året om hur man förr hanterade demonstrationer av det här slaget och om hur taktiken förändrats. ”Under 00-talet och framför allt från 2012 förändras den polisiära taktiken. Marscher ges åter tillstånd…” Hon funderar över varför denna ändring skett och skriver ”Kanske handlar det om nya tolkningar från tillståndsenheten, att nya jurister och poliser har en annan syn än tidigare. Kanske handlar det om att taktiken att mycket medvetet driva yttrandefrihetsfrågan gav frukt – för väldigt mycket av debatten har kommit att handla om just deras yttrandefrihet.” Läs Varför får nazisterna tillstånd att demonstrera just centralt i svenska städer?

I centrala Ludvika ska samtliga politiker i kommunfullmäktige manifestera för medmänsklighet och mot rasism, och i Boden ska dom tre demonstrationståg som fått tillåtelse (Vänsterpartiet, NMR och Socialdemokraterna) passera den manifestation mot rasism och nazism som Boden mot rasism ordnar på Medborgarplatsen. Jag hoppas att allt det här ska ske utan våldsamheter.

Glad Valborg och Glad 1 maj önskar jag alla som hittar till min blogg!

Om Ludvika 1 maj

Demokratin i fara. Nazister marscherar på gatorna – vi tittar på. Det är rubriken på den artikel Hédi Fried och Julie Lindahl skrivit i DN. Hédi Fried överlevde Förintelsen. Julie Lindahl är barnbarn till en inflytelserik SS-officer stationerad i Polen. Tillsammans skriver dom om hur gränserna successivt framflyttats, och om hur det ”blivit alltmer rumsrent att vara antisemit, antimuslim och rasist. Nazister marscherar redan på våra gator…”
Läs artikeln här.

I Ludvika har nazistiska NMR fått tillstånd att marschera på 1 maj. I stans skolor rekryteras skolbarn av nazisterna. Skolans rektor säger: ”Det är en så otroligt stark, mörk makt som håller på att nästla sig in i det här samhället”, artikel i DN här. Dalarna verkar tyvärr ha blivit något av ett näste för nazisterna. Men motkrafter finns som Dalarna Mot Rasism – på Facebook här.

Och jadå, jag vet: vi har yttrandefrihet, demonstrationsrätt och föreningsfrihet i det här landet. Även nynazister inbegrips i denna rätt. Men alla vi andra får inte bli flata och godtrogna, släta över och vända bort blicken så vi missar den gradvisa anpassning, den normalisering, som håller på att ske. Antisemitismen finns lite överallt i dag – både till vänster och höger. Jag önskar att det skulle finnas lagliga sätt att rakt av stoppa såna här nazist-demonstrationer.

En FN-konvention om avskaffande av alla former av rasism antogs 1965 och Sverige anslöt sig till den 1972. Men Sverige har ”inte levt upp till sina åtaganden”, skriver Anne Ramberg, Advokatsamfundet, i ett blogginlägg från i höstas. ”Sverige har också regelmässigt kritiserats av FN:s rasdiskrimineringskommitté bland annat just för att vi inte lever upp till konventionens förbud mot rasistiska organisationer och att vi inte med tillräcklig kraft vidtagit åtgärder mot det ökade antalet hatbrott. Krav har till följd härav rests, av många organisationer däribland FN förbundet, på ett skärpt förbud mot rasistiska aktiviteter.” Nazisters och rasisters demonstrationsfrihet, Anne Rambergs blogg här.

Har det hänt nåt sen Anne Ramberg skrev ovanstående? Pågår arbete inom regering och riksdag som ska leda till att Sverige äntligen börjar fullfölja sina åtaganden för avskaffande av alla former av rasism? Och skulle det då göra att nasse-demonstrationer som den som nu planeras i Ludvika kunde stoppas?

FN:s kommitté mot rasism ska i maj i år förhöra svenska regeringen om vad den gjort och inte gjort i frågan om att avskaffa rasismen i alla dess former. Svenska FN-förbundet ska då presentera sin rapport som bl.a. ”pekar på brister i statliga åtgärder mot rasism, i särskilda insatser för utsatta grupper, samt i likabehandling och lika rättigheter oavsett etnicitet. I rapporten förs även en diskussion om rasistisk propaganda och rasistiska organisationer, där Sverige utmärker sig genom att inte följa kommitténs rekommendationer.” Läs mer här.

Komplettering 20 april: Tänkte på det där med att det finns antisemitism även på vänsterkanten, inte bara t.ex. i Storbritannien utan även i Sverige. Erik Helmerson skrev om detta i en uppmaning till Jan Guillou att läsa på lite bättre. DN här.
Komplettering 23 april: I Tyskland finns ett sånt förbud och Finland har också infört förbud.  Har hittat några fler artiklar om vikten av ett förbud mot rasistiska organisationer också i Sverige. I Aftonbladet 3 juli 2017 fanns debattartikeln ”Lär av historien: förbjud nazistiska organisationer” underskriven av 73 personer och i Ordfront hittade jag artikeln ”Förbud mot rasistiska organisationer?” publicerad 11 september 2017.

Om fransk film

”Visages Villages” är en film av filmregissören Agnès Varda och fotografen JR. Agnès Varda åker tillsammans med den betydligt yngre JR runt i Frankrike och talar med människor och tar bilder. Hon är 88 år, han 33. Tillsammans har dom gjort en film om skapande, kreativitet och en hyllning till dom människor dom möter på sin resa och till platser dom kommer till. Och det är även en hyllning till människor som inte längre lever men som på olika sätt hör samman med en plats’ historia.

Det är en väldigt charmig film, en film man blir varm i hjärtat av. Och så är det härligt att höra franskan. Tycker du om Frankrike och franska filmer så gå och se den här!

Filmens originaltitel ”Visages Villages” betyder ”Ansikten Byar”. Som vanligt får filmen inte behålla sin franska rubrik och istället för att ge den en svensk titel presenterar man den som ”Faces places”. Fjompigt tycker jag. Men men, Sverige är ju nån sorts lill-USA och här väljer vi engelska. Jag såg t.ex. att avdelningen för reseeffekter på NK flyttat inne i huset och nu bytt namn till NK Travel Essentials. Och det var länge sen affärerna annonserade om Rea, nu heter det Sale. Och så vidare….

Nåja tillbaka till filmen: I en scen ska dom besöka Jean-Luc Godard. Varda berättar för JR hur hon en gång hälsade på hos Godard som då bodde med skådespelerskan Anna Karina i ett hus på kusten. Godard bara läste och läste och Anna Karina gick längs stranden och hade tråkigt. ”Vad ska jag göra? Jag vet inte vad jag ska göra” sa hon om och om igen. Och visst, det där känner jag ju igen. Det finns med i en scen i Tokstollen (Pierrot le Fou) från 1965, en film jag tyckte mycket om och såg flera gånger. Så nu blev jag sittande och letade klipp från filmen på Youtube. Hittade det där när hon är uttråkad här. Och så en annan gladare scen ur filmen där Marianne (Anna Karina), sjunger om den lilla livslinje – eller lyckolinje – hon har i handflatan (Ma ligne de chance) medan killen, Ferdinand/Pierrot (Jean-Paul Belmondo), istället vill tala om hennes höftlinje (Ta ligne de hanche). Dom är nånstans nere vid Medelhavet. På Youtube här.

Jolle vid Flinders

Bara lite flykt till en annan verklighet. En jolle på svaj en bra bit utanför stranden vid Flinders på Mornington Peninsula utanför Melbourne. Linan som går till förtöjningsbojarna (två för säkerhets skull?) är märkt med en blå plastdunk så den som kommer i närheten inte ska köra där och riskera att få in linan i propellern. Det var en dag i januari. Jag provade att ta flera bilder på den där lilla båten. Nånting med den fångade mitt intresse. Det var nog helt enkelt för att den såg så sliten och risig ut – eller ”väl använd”. Skicket syns bättre om du klickar på bilden ovan så du ser den större. Har en haj tagit en liten tugga ur babords reling?

Jag ser jag inga årklykor, det verkar som om den som ror båten håller årorna på plats med rep. Här också en tyvärr rätt oskarp bild (det gungade ju) på hur jollen ser ut inuti. Fast så där skulle jag aldrig lämna en roddbåt: årorna ligger vända åt olika håll. Slarvigt. Vems båten var vet jag inte. Nån som är mer bohemisk än jag antagligen.