Lögnarna

Donald Trump, Nashville 2017.

I min blogg har jag flera gånger skrivit om lögn. ”Det är fult att ljuga” fick jag höra som barn. Och det är nåt som verkligen fastnat. Jag känner stark avsky för dem som ljuger. Skrev tidigare om ”Maktlögner” alldeles kort efter valet – här.

Igår läste jag en välskriven krönika av Alex Schulman med rubriken ”Vi lever i den obekymrade lögnens tidevarv” – i DN här. När Ebba Busch ljuger om elprisstödet blir Schulman generad: ”jag måste titta åt andra hållet när hon säger de här sakerna, önskar hon vore färdig snart”, skriver han. Jag förstår honom. Och jag håller med honom i det han skriver om lögnarna i svensk politik.

Faktum är att det här obekymrade ljugandet stör mig på djupet. Ska vi leva med dessa skickliga lögnare i fyra år? Med lögner och bortförklaringar som politisk metod. Hur kommer det att påverka det s.k. politikerföraktet? Och kommer det att påverka relationer mellan ”vanliga människor” på annat sätt? Typ, dom här höjdarna visar ju att det är ok att ljuga, det är inte alls fult.

Och jag undrar hur storlögnarna funkar inuti.
Skäms dom nån gång om natten när ingen ser dom? Eller har dom byggt upp så starka skal omkring sig att inget av det här berör dom? Uppenbart har deras mammor och pappor aldrig sagt till dom att det är fult att ljuga.

Samuel Owen

I dessa byggnader på Kungsholmen låg Kungsholmens Mekaniska Werkstad, som startades 1809 och drevs av engelsmannen Samuel Owen. Här fanns både gjuteri och mekanisk verkstad. Byggnaderna övertogs av Kungliga Myntverket 1850.

Samuel Owen verkar ha varit en driftig herre. Enligt vad han själv berättade gick han bara i skolan nio månader. Sen försörjde han sig själv. Han var en ”en brittisk-svensk tekniker, konstruktör och industriman. Samuel Owen har kallats ‘den svenska verkstadsindustrins fader” skriver Wikipedia. Det var adelsmannen med det åttkantiga huset i Stora skuggan, Abraham Niclas Edelcrantz, som tog Samuel Owen till Sverige 1804. Edelcrantz hade varit i England för att köpa ångmaskiner och ville ha med en tekniker hem till Sverige för att se till att maskinerna blev installerade på rätt sätt. Det där läser jag också hos Wikipedia här.

Vadan detta nu då? Jo, förstås: Lars Rolander, min gamla anfader. Jag halkar in på det ena och det andra när jag försöker skapa mig en bild av hans liv. Han var nog en 1700-talsmänniska men levde till 1848. Han tyckte om fartyg – segelfartyg. Det satt förstås i sen han som ung seglade med Ostindiska Kompaniet till Kina åren 1788-90.

Men minsann, bara en bit in på 1800-talet kom ångbåtarna och det är där Samuel Owen har en viktig roll. Han startade bl.a. en ångbåtslinje som gick från Stockholm till Drottningholm. Ångbåten hette Amphitrite, hade en ångmaskin på sex hästkrafter och kunde ta 182 passagerare. Premiärturen gick 2 augusti 1818. Hos Project Runeberg läser jag: ”Näst England blev Sverige tack vare Owen det land, där man tidigt fick ångbåtssjöfart och ångfartygsbyggerier. Owen torde ha tillverkat ett trettiotal ångmaskiner för fartygsdrift, och på andra håll i landet uppväxte båtvarv för ‘eldfartyg”.

Abraham Niclas Edelcrantz och hans åttkantiga hus i Stora Skuggan har varit med i bloggen tidigare, bl.a. här.

Ukraina

Jag såg en video där Jens Stoltenberg argumenterar för stödet till Ukraina – ett kraftfullt anförande. Det kostar att stödja Ukraina, säger han. Militärt stöd kostar, sanktionerna kostar, stöd till människorättsorganisationer kostar. Vi måste ge Ukraina substantiellt stöd under lång tid. Att inte göra det kostar mycket mycket mer. Det är inte bara en moralisk fråga om vad som är rätt och fel. Det handlar faktiskt också om att skydda oss själva: om Ukraina förlorar innebär det ett hot mot Europas länder. Putin drar slutsatsen att han kan göra som han vill.

Du har videon här. Hoppas länken funkar.

Kriget fortsätter. I dagarna skrivs om återkommande flyglarm över landet, beskjutning, drönarattacker med mera. Skurkstaten Ryssland trycker på allt hårdare. Människor skadas och människor dör. Under Stockholms filmfestival denna höst visades som inledning bland reklaminslagen en liten filmsnutt i svartvitt från UNHCR. Man ser en liten flickas ivriga ansikte i närbild och hör en kvinnoröst berätta nåt sånt här: ”She held her last balloon on Tuesday. This morning she took her clothes for the last time. She took her last breath just before lunch.” Sedan ett skarpt ljud av en missil eller liknande.

Vi får inte vänja oss vid kriget. Vi måste fortsätta skicka stöd till civilbefolkningen i Ukraina. Och länder måste fortsätta skicka vapen av olika slag som stöd för Ukrainas kamp mot Ryssland. Jag skickar pengar till UNHCR och Läkare utan gränser i dag.

Hjälp Ukraina!

Lucia firas runt om i landet. Kanske Annie Ernaux och andra nobelpristagare väcktes av ett luciatåg som kom in på hotellrummet i morse. Här kom ingen Lucia alls, men hälsning kom från barnbarnen i Skåne med en liten fin Lucia och en söt pepparkaksgumma. Själv har jag annars firat dagen genom att skicka en summa till UNHCR för hjälp till Ukraina. Läs om organisationens hjälparbete i Ukraina här.
Utanför Gustav Vasa kyrka vid Odenplan flaggar man som vanligt för Ukraina jämsides med svenska flaggan.

3 maj 1808

Inga gråmurriga novemberbilder från Stockholm i dag. Istället kommer den här mycket välkända målningen. Den är ju inte direkt munter den heller i och för sig… Men av nån anledning kom jag att tänka på den i dag.

Målningen heter El 3 de mayo en Madrid o ”Los fusilamientos” och konstnären är Francisco de Goya. Han målade den 1814. Napoleon invaderade Spanien 1808 (var Nappe den tidens Putin?) och avsatte spanske kungen. Men spanjorerna gjorde motstånd. Här är det franska soldater som arkebuserar en grupp spanska motståndsmän på berget Príncipe Pío. En oerhört stark målning. Och jag kan inte låta bli att tänka på en annan händelse som finns förevigad i ett känt fotografi från Andra världskriget.

Jugoslavien den 20 juli 1941. Tyska soldater ska arkebusera en grupp partisaner och civila, som står uppställda med förbundna ögon framför en stor höstack. En ung tysk soldat vägrar skjuta. Han tar av sig hjälmen, lägger ner sitt gevär och går fram och ställer sig i raden av dödsdömda. Han hette Joseph Schultz och en av hans kamrater tog bilden.

Fotot finns med i boken ”Lyckad nedfrysning av herr Moro”, en väldigt speciell bok med texter och fotografier. Jag återvänder till den ibland och läser texter, dikter, tittar på bilderna. Boken kom ut på Ordfront 1992. Läs om den här.

Ja, usch, det här blev väl både våldsamt och väldigt allvarligt. Osäker på om jag ska lägga ut det här inlägget eller ej… Tror du jag blivit en dysterkvist nu? Nejdå, en sån är jag inte. Men ibland kommer såna här tankar – och bilder. Nåja, jag provar att lägga ut det här i alla fall.

Och så passar jag på och skickar en summa till UNHCR för att hjälpa människor i Ukraina. Går fort och lätt via webben och Swish – här.

Ett fegare Sverige

I morgon onsdag ska riksdagen rösta om en grundlagsändring som innebär en allvarlig begränsning av yttrandefriheten. Det handlar om ett lagförslag om utlandsspioneri. Flera av de partier som vill driva igenom ändringen vill inte försvara den eller kommentera den överhuvudtaget. Wiman skriver i DN att det ”stärker intrycket att ändringen inte blott drivs igenom av illvilja utan också av okunskap eller t.o.m. dumhet.”

Lagförslaget kommer enligt Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen att ”få en återhållande effekt på visselblåsare och andra viktiga källor för granskande journalister”.

Vänta! Ni står i begrepp att göra ett historiskt misstag. Gör det inte! skriver Wiman.

Man vill alltså inskränka den unikt starka svenska press- och meddelarfriheten genom att ändra i grundlagen.
Och så kryper regeringen för Erdogan i Nato-frågan. Har Sverige blivit fegare?

Wimans artikel i DN här. Isobel Hadley-Kamptz skriver också om det: här.

Ett sluttande plan

Såg du Ola Larsmos artikel i dag: ”Med Tidöavtalet upphör Sverige att vara en ”humanitär stormakt”?

Larsmo skriver om hur man inom extremhögern alltmer tar avstånd från FN-ideologin och de mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är sedan sjuttiotalet inskrivna i svensk grundlag. Larsmo skriver:
”Det har ändrats. I våras bad svenska Amnesty samtliga partiledare att skriva under på att de också fortsättningsvis står bakom de rättigheter som följer ur FN:s deklaration. De flesta gjorde det – men tre partiledare valde att inte skriva på, och ville inte heller träffa Amnestys representanter: Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson.” Hur försvarar dom det?

Med Tidöavtalet har Sverige ”intagit en ny och radikalt annorlunda hållning till den FN-deklaration och de internationella konventioner som tidigare varit en okontroversiell utgångspunkt för samtliga Sveriges demokratiska partier” skriver Larsmo.

I avtalet gör man vad man kan för att inskränka de mänskliga rättigheterna.
Hur kan Kristersson, Bucht och Johan Pehrson ha lagt sig så helt platt för Åkesson och för idéerna och värderingarna i hans parti? Skrämmande. Jag blir mörkrädd. Så vad händer? Vad ska det här bli för ett land? ”Vart är vi på väg?” Utför låter det som.

Läs artikeln här.

Inte tro på vetenskapen

Läser intressant artikel av Maria Gunther i DN med rubriken ”Antivaxxare och klimatskeptiker ofta hand i hand”. Hon lyfter här fram en undersökning som brittiska och amerikanska psykologiforskare genomfört som visar att den som tror på en konspirationsteori verkar också snart anamma fler. Tror du på en konspirationsteori om Covid-19 kan det lätt bli en inkörsport till att t.ex. tro på valfusk i amerikanska valet.

Gunther skriver: ”Teorier om sammansvärjningar, dolda agendor och undangömda sanningar verkar helt enkelt sätta igång psykologiska processer som ökar mottagligheten för andra, liknande teorier, menar forskarna. Det är inte svårt att förstå. Har man väl börjat tvivla på forskningen och på samhällets institutioner i en fråga leder det lätt vidare.”

I sammanhanget tar hon upp Elsa Widding, riksdagsledamot i SD, som sår misstro om vetenskapliga rön om den globala uppvärmningen. Gunther hänvisar även till Maths Nilsson, som på sin blogg gjort ”en läsvärd genomgång av Widdings uttalanden” Inlägget ”Så här långt från vetenskapen är Sverigedemokraterna och Elsa Widding” kan du läsa här.

För oss som tror på vetenskapligt belagda fakta är det kanske lätt att sätta etiketten virrhjärna på dom personer som förnekar vetenskapen och hävdar konspirationsteorier. Och kanske avfärda dom som just virrhjärnor. Men i dag är det farligare än så eftersom vi har SD i maktställning nu. Kraftigt oroande, kanske t.o.m. skrämmande.

Vet inte om Gunthers artikel ligger bakom betalvägg, men länk har du här.
Bilden ovan Julia Manning. Jag använde den i blogginlägget ”Ord som styr tanken” i juli förra året här.
DN har förresten också i dag en artikel om hur fascisterna för 100 år sen kom till makten i Italien. ”Ingen tog fascismen på allvar innan det var för sent” här.

Mörk dag

Tristare än trist. Ja, vad ska man säga annars om den politik som väntar med nya regeringen? Med SD som styr i bakgrunden. Klimatfrågan – vad blev det av den? Ny kärnkraft! Vad kostar det? Och hur kan man satsa på sån teknik när avfallshanteringen inte är löst? Jag ser inte att man alls nämnt nåt om avfallshanteringen i det här nya avtalet, det s.k. Tidöavtalet. Men jag kanske missade det.

Och flyktingarna? Visst, jag vet att vi i Sverige har varit dåliga på att ta hand om dom som kommer, integrationen har skötts uselt. Men satsa då på att förbättra det istället för att dra igen dörren för dom som flyr från krig. Man minskar antalet asylsökande till EU:s miniminivå, antalet kvotflyktingar ska vara cirka 900 per år jämfört med dagens nivå på nånstans 5000-6000. Hejåhå, Sverige, här tar vi i med hårdhandskarna. Kom inte hit!

DN skriver om vad Åkesson fått igenom i förhandlingarna: ”nationellt tiggeriförbud, färre kvotflyktingar, anonyma vittnen, visitationszoner, minskad anhöriginvandring – återvandring”. SD:s ideologi dominerar det nya avtalet. Människofientligt.

Jag läser kommentarer som: ”Den minst liberala regeringen i Sveriges historia” och ”Högerpolitiken som nu kommer är den brutalaste någonsin”.

Och tydligen nämner man inte alls nåt om säkerhetspolitiken eller försvarspolitiken i avtalet trots att ett krig pågår inte särskilt långt från Sverige.

USCH åt alltihop! Så nu vänder jag ryggen åt det där och sätter mig och läser katalogen över dom filmer som ska visas på Stockholms filmfestival, som börjar om ett par veckor. Sen ska jag fortsätta med den bok på franska jag håller på med: ”La promesse de l´aube” av Romain Gary. Och ta ett glas vin.
Och så ska jag tänka på Abraham Lincoln och hans favoritcitat: ”This too shall pass”.

Också detta ska ta slut

Bilden lånad från Daily Stoic här.

”This too shall pass”. Jag råkade på det här uttrycket för en tid sen och det har stannat i skallen. Det sägs ha varit Abraham Lincolns favorituttryck. ”Också detta ska ta slut” – låter vemodigt men känns samtidigt sant. Det går över.

Kanske är det så jag ska tänka när jag skäms över att vi i Sverige har röstat fram ett främlingsfientligt och rasistiskt, ultranationalistiskt, konservativt och populistiskt parti till politiska maktpositioner. Ja, jag talar förstås om SD.

En del menar att det är rätt att beteckna SD som nyfascistiskt eller fascistiskt mot bakgrund av bl.a. följande:

• en stark karismatisk ledare (Åkesson har suttit 17 år)
• ultranationalism (ett visst folk har särställning pga historisk gemenskap)
• påtvingad kulturell tillhörighet (vill ha en enad nationell kultur som styrs av staten)
• fiender är liberalism, fackföreningsrörelsen och socialism
• vill styra media och press
• auktoritet och positiv syn på våld för att styra befolkning
  Läs mer på sidan Motargument här (text från 2022-09-23).

Andra menar att fascism eller nyfascism inte är rätt begrepp för det SD står för. Partiets rötter är nazistiska/fascistiska men i dag finns inte anledning att kalla SD fascistiskt enligt vissa forskare, andra vacklar lite mer – artikel i Forskning & Framsteg här (text från 2014-12-09).

Det finns förstås många andra att hänvisa till när det gäller hur man karakteriserar SD vad avser nazism/fascism eller inslag av detta. Jag valde dom här två länkarna ovan. Har du andra att föreslå så gör det i en kommentar.

Och det här att sätta etiketter – är det bra eller dåligt? Efter att ha läst på lite här och var om vad forskare och olika förstå-sig-påare säger om frågan om SD är fascistiskt eller ej så tänker jag att det nog är mer riktigt att uttrycka det som ovan: SD är främlingsfientligt, rasistiskt, ultranationalistiskt, konservativt och populistiskt. Det är ju illa nog kan man tycka. Och att främlingsfientligheten inte gäller t.ex. andra skandinaver, fransmän eller engelsmän utan främlingar från framför allt muslimska länder vet vi ju också.