Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politik och samhälle – världen’ Category

Såg du dokumentären på tv om den kinesiska pianisten Zhu Xiao-Mei häromdan? Mycket bra program. Särskilt för den som gillar klassisk musik på piano. Bachs Goldbergvariationer t.ex.

Dokumentären handlar om Xiao-Mei som flydde från Kina under kulturrevolutionen. Hon bor i Paris nu sen många år, ger konserter runt om i världen och hyllas för sin tolkning av Bachs Goldbergvariationer. Vemodigt att höra henne tala om att hon känt sig som ”en strykrädd hundvalp” och säga att hon är ”en musiker utan självförtroende”. Hon har aldrig trott på sig själv, har alltid känt sig som om hon vore tjänstefolk. Det är en följd av dels Maos kulturrevolution, dels traditionell kinesisk uppfostran, säger hon.

Och jag tänker igen på vilket lotteri det är var och när man föds, i vilken familj, hur samhället ser ut och är organiserat, politik, synen på mänskliga rättigheter, kultur, religion m.m. Zhu Xiao-Mei föddes i Kina 1949. Och det får man nog betrakta som otur. Kulturrevolutionen kom ju under 1960-talet. Kommunistpartiet satte stopp för all konst och kultur, brände böcker, stängde skolor, kastade människor i fängelse eller satte dom arbetsläger, hjärntvättade befolkningen m.m. Så många liv förstörda.

Kommer också att tänka på Jung Changs ”Wild Swans. Three daughters of China”, boken kom 1991, förbjuden i Kina eftersom författaren kritiserar kulturrevolutionen, Mao och även den nuvarande regimen. Inlägg från 2014 här.

Dokumentären om Zhu Xiao-Mei heter ”Bach är bättre än Mao” och finns på SVT Play här (kan ses till 10 juli står det).

Read Full Post »

Läste du i DN Niklas Orrenius förtvivlade artikel om nittonåringen Hamzeh Nouri som utvisats till det livsfarliga landet Afghanistan? Det är förstås en helt förfärlig historia.

”Svenska myndigheter bröt inte mot några lagar när de tvångsutvisade honom till Kabul. De följde den demokratiska ordning som svenska folkvalda röstat fram, den princip som vårt asylsystem vilar på: att den som inte bedöms ha asylskäl måste lämna landet” skriver Orrenius.

Och visst, det må vara enligt lagen, regering och riksdag m.m. att sånt här sker.
Men mänskligt och moraliskt kan det ju aldrig vara rätt att skicka dessa unga människor till ett land där chansen att dom ska klara sig är helt förfärande liten, pga krig och konflikter, terrordåd m.m. Och där det dessutom är stora svårigheter att skaffa sig ett jobb och en inkomst att leva på. Hur ska dom alls klara sig?

Hur kan allt det här få fortsätta ske? Jag skäms över Sverige. Jag mår illa när jag läser om Hamzeh Nouris historia. Vad händer sen med Hamzeh? Och med alla hans olycksbröder/systrar?

Och vad kan vi göra, vi s.k. vanliga människor? Rösta fram en människovänligare invandrarpolitik i nästa val? Men nu då?

Läs Niklas Orrenius artikel här.

Read Full Post »

Det är en sån där dag när vi ska gå på bio igen, på biografen Sture på Birger Jarlsgatan. Bion börjar 17.50 och som vanligt ska vi ta 2:ans buss från Upplandsgatan (buss alltid trevligare än t-bana). När vi kommer till hållplatsen visar den digitala skylten att bussen ska komma om 18 min! Buss 2 en fredagseftermiddag: 18 min! Jag kollar i mobilen på SL:s sida om det är några störningar i trafiken i stan. Nej då, inte alls.

Men hoppsan: nu ska bussen komma om 4 min! Ok, då kan vi vänta på den och hinner i alla fall till bion. Attans! Nu blev dom där 4 min istället 22 min! SL, vad håller ni på med? Varför funkar det där med tiderna vid hållplatserna så erbarmligt dåligt?

Nej, det här går inte. Vi knatar på snabbt till t-banan, åker till Rådmansgatan och jagar vidare bort mot bion via Tegnérgatan. På vägen ska jag posta en försändelse i vadderat kuvert (har ju en del bokutskick att göra dessa dagar, se förra inlägget) och hittar en brevlåda. Enligt texten på brevlådan töms den varje dag kl 17. Klockan är nu 17.40. Brevlådan är proppfull! Det går inte att pressa in nåt vadderat kuvert där. Det är den mest proppfulla brevlåda jag nånsin sett. Känns faktiskt som något av en säkerhetsrisk att man inte tömt den. Vem som helst skulle lätt kunna plocka ut en hel packe brev ur brevlådan bara man inte har för tjocka händer. Vi snabbar på vidare. Utanför bion finns en brevlåda till. Bra! Nu är klockan 17.45 och den brevlådan är lika proppfull den. Suck!

Inte tror jag att PostNord tömde dom där brevlådorna kl 17! I så fall har folk i massor rusat dit efter 17 och pressat in drösar av post av olika slag.

Filmen är rätt lång. Klockan är ungefär 20 när vi kommer ut från bion. Kollar brevlådan – och jodå, nu faktiskt har dom fixat den där 17.00-tömningen. Snabba ryck, PostNord!

Ja, så där kan livet te sig i den stora staden en fredagseftermiddag. Ingen idé att reta upp sig över SL och PostNord som sköter sina åtaganden så dåligt. Det är bara som det är. ”This is water”, säger jag för mig själv, ”this is water”.

Filmen var bra (Marion Cotillard i berörande rolltolkning) men hade man velat kunde man ju ha retat upp sig på filmtiteln: På franska heter filmen ”Mal de pierres”, vilket tydligen betyder njursten. Filmen bygger på en fransk roman som på svenska heter ”Onda stenar”. Men den svenska filmtiteln är ”Brev från månen”. Fjomp! Som i andra fall har man tydligen kokat ihop den svenska titeln utifrån den titel filmen fått på engelska ”From the Land of the Moon”. Hm…det förekommer brev i filmen, visst, men dom har ingenting med månen att göra. This is water.

PS
David Foster Wallace anförande ”This is water” som han höll vid Kenyon College 2005 finns som pdf här.

Read Full Post »

Ja, låt dem stanna! Ge de unga ensamkommande rätt att stanna i Sverige – oavsett om de blivit uppskrivna i ålder eller inte, och oavsett om de fyllt 18 eller inte.

Stoppa utvisningarna till länder i krig!
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Du kan skriva under en namninsamling här.

Såg du artikeln i DN igår? Jag är inte miljöpartist men den här gången håller jag med dom fullt ut. Och frågan om flyktingamnesti ska tydligen tas upp på Miljöpartiets kongress nu snart. Läs om Zubaid Wahidi, som nu hotas av utvisning, och om den miljöpartistiske kommunpolitikern Nicklas Steorn i några artiklar i DN här och här.

Det är så omänskligt och petimetrigt (”Vi har våra regler…”) och dumt att kasta ut dom. Dumt för att det är ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser. Sverige med sin åldrande befolkning behöver ju unga människor.

Läs också en text från en av dom som tog ansvar för dom stora orden om att vi skulle ”öppna våra hjärtan” och som nu är förtvivlade över det som händer. Texten finns på hemsidan för namninsamlingen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar här.

Uppdatering 30 maj:
Tvångsutvisning av ett tjugotal afghaner i ett chartrat plan. Niklas Orrenius skriver om hur det gick till och om protester och förtvivlan i en artikel i DN i dag här.

Read Full Post »

Nathan Shachar har en krönika i DN i dag om kulturpolitiken i vårt land och kulturministern Alice Bah Kuhnke (länk nedan).

I höstas var min syster och jag på Sjöhistoriska museet och såg en utställning om Ostindiska kompaniet. Utställningen heter ”Resenärerna” och visas fortfarande. Bilden är förstås därifrån – skeppsläkargrejer.

”Resenärerna” är en bra utställning. Vi har en gammal anfader som var med på en resa till Kina med Ostindiska kompaniet 1789. Det var intressant att få ana sig till hur han kunde ha haft det ombord och hur det kan ha varit när de kom fram.

På utställningen lade vi också märke till vändbara skyltar bredvid flera montrar där besökaren s.a.s. uppmanades att fundera över förhållanden i vår egen tid. Det kändes rätt ”pk-pekpinneaktigt” och hade inte behövt vara med, tyckte vi. På vägen ut pratade vi lite med några i personalen och sa att vi tyckte dom där skyltarna kändes lite ”Alice Bah Kuhnke”. Dom protesterade och sa att så var det inte alls. Om jag minns rätt sa dom att utställningen var gjord innan hon tillträdde som kulturminister. Hm…tänket fanns förstås innan.

I ”Om museer som dör” skrev jag om trenden att bygga upp utställningar på interaktivitet och digitala prylar istället för att visa riktiga gamla saker och uppbyggda miljöer från förr. Jag gillar det inte alls. Och alla springer åt samma håll och förutom digitaliseringen ska det vara pk. Inlägget hittar du här.

”…detta fasansfulla motto” i kulturministerns program citeras av Shachar i artikeln i DN:
Urvalet av kulturmiljöer bör ses över kontinuerligt och värderas utifrån sin samhällsrelevans.
”Tiglatpileser III eller Djingis khan kunde inte sagt det bättre”, skriver Shachar.

Läs Nathan Shachars artikel ”Alice i Underlandet” i DN här.

Uppdatering 15 maj: Ola Wong har en artikel i samma ämne. I kulturministerns proposition uppmanas museerna ”att engagera sig i samhällsdebatten. Kulturarvet beskrivs genomgående som ett instrument för politiska mål.” Pekpinnarna kommer tydligen att bli ännu fler. SvD här.

Read Full Post »

Ja oj, vad vi hade behövt Astrid Lindgren i dessa dagar (länk längst ned till Agneta Pleijels artikel i DN).

Nu läser jag om ännu ett exempel på omänsklighet i beslutsfattande när det gäller beviljande av uppehållstillstånd. En absurd historia som den här gången gäller en man från Burma. Bosatt i Sverige sen nära fem år. Har hustru och två barn och jobb. Identitetshandlingar, pass, som tidigare varit godkända av såväl svenska som burmesiska myndigheter är plötsligt inte det längre. Passet är manipulerat påstår Migrationsverket, och mannens identitet är inte klarlagd.

Svenska staten säger att det viktigaste är att staten vet identiteten på personen. Det väger tyngre än allt annat sånt som att han har hustru och barn här, är etablerad här, har jobb m.m.

Mänskliga hänsyn kommer längst ner på listan över vad man tar med i bedömningen när man ska fatta beslut om uppehållstillstånd eller utvisning. Så det blir utvisning. Läs om den svensk/burmesiska familjen här.

Det är bara att hoppas på att ett överklagande till Migrationsöverdomstolen hjälper. Det har ju hänt förr att beslut om fall som uppmärksammats i media har ändrats. Men man blir ju mörkrädd vid tanken på alla dom fall som media inte tar upp – inte kan eller inte hinner. Så mycket mänskligt lidande som kan ligga gömt där.

Agneta Pleijels artikel i DN, ”Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal”, här.

Read Full Post »

Bra skrivet, Agneta Pleijel! I en artikel i DN funderar hon över hur Astrid Lindgren skulle ha reagerat över det som händer i dag: att Sverige kastar ut afghanska ungdomar som söker asyl här i vårt land för att undkomma krig och död. Vad skulle Astrid ha sagt? Och hur fattar Migrationsverket egentligen sina beslut?

Såg du det där alldeles nyligen om att ansökan om uppehållstillstånd inlämnad av ett par tvillingar fått helt olika behandling? Ahmad och Hasan Hifzy heter dom. Dom sökte asyl samtidigt och har samma asylskäl, men fick ändå olika asylbeslut. Hasan får stanna men Ahmad riskerar att deporteras i höst. Migrationsverket skyller på regeringen och säger att verket varnat för att följderna av den tillfälliga asyllagstiftningen kunde bli så här. Jahaja, var finns människorna bakom besluten? I ett sånt där fall borde väl ändå Migrationsverket alldeles själva kunna se att det här är fel och inse att det inte går att bara besluta efter lagens bokstav utan att man också bör använda sig av sunt förnuft blandat med en lagom dos mänsklighet.

Jag har bloggat om Migrationsverket många gånger tidigare. Senast skrev jag om just det här som det förefaller i det närmaste godtyckliga hanterandet av ansökningar om asyl och uppehållstillstånd. Inlägget hittar du här.

Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal, Agneta Pleijels artikel här.

Read Full Post »

Older Posts »