Mina böcker

Undrar om nån av mina läsare kan ha missat att jag har gett ut två böcker – ”Sandskär i mitt hjärta” och ”En flicka som heter Anna”. Inser att jag löper risken att kallas tjatmoster här… men jag tar risken. Tjat eftersom böckerna hela tiden ligger med på bild i högerspalten här i bloggen.
Men vill det sig illa kanske nån kan ha missat dom ändå. För att råda bot på det kan jag tipsa om bloggen Arundo där det finns mycket om böckerna. Senaste inlägget på Arundo handlar bl.a. lite om hur omslagen på böckerna blev till. Läs ”Favoriter i repris” här.

Lästips: Hans Rosling

Dessa mycket varma dagar har det känts mer inbjudande att sitta och läsa i skuggan än att slita med att skrapa, kitta om och måla om gamla fönster i sommarstugan. Så värst mycket nödvändigt jobb har därför inte alls blivit gjort. Fönsterna är lika risiga fortfarande. Suck!

Dom böcker jag läst nu senast är:
– ”Hur jag lärde mig förstå världen” av Hans Rosling
– ”Factfulness. Tio knep som hjälper dig att förstå världen” av Hans Rosling, Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling.

Väldigt intressant läsning båda två. I den första boken delar Hans Rosling med sig av sina erfarenheter som läkare både i Sverige och i Afrika. Han berättar om hur han började arbeta med forskning och så småningom allt mer som lärare, folkbildare, föredragshållare för att sprida tankarna om hur vår värld ser ut. Och med hjälp av dom där välkända diagrammen med bubblor som förflyttar sig för att visa på förändringar.

Med en hel del humor berättar han bl.a. om hur han gjort bort sig ibland, fått revidera sin egen bild och lärt sig nytt. Episoderna kommer igen i boken Factfulness också och det blir en del fniss. I Factfulness går författarna igenom tio instinkter som präglar vårt sätt att se på världen och som gör att vi ofta har helt fel bild av hälsa och välstånd i världen.  Fattigdom, barnadödlighet, antal barn i familjerna, utbildningsnivåer m.m. Att betrakta världen som tudelad  ( i-länder och u-länder ) är t.ex. helt fel,  ett föråldrat synsätt. Författarna visar på vägar att inte låta sig styras så av dessa instinkter och därigenom lära sig förstå världen bättre. ”Jag älskar kritiskt tänkande. Jag beundrar skeptiker. Förutsatt att man respekterar fakta”, skriver Rosling.

Läs Roslings böcker!!! Undrar om partiledarna har gjort det. Det borde dom.

Smakprov ur ”Anna-boken”

Efter det uppehåll i utskicken som varit under jul och nyår är det nu fritt fram att beställa mina böcker igen: ”En flicka som heter Anna” (utg. 2017) och ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” (utg. 2013). Om hur du beställer hittar du på min hälsingeblogg Arundo för Anna-boken här och för Sandskärsboken här.

Det sena 1800-talet var en blomstringstid för Söderhamn med dom många sågverken. Folk sökte sig till stan eftersom det fanns gott om arbetstillfällen. I ett inlägg på Arundobloggen har jag ett smakprov ur Anna-boken och en karta över sågverk och hamnar i Söderhamnsfjärden här.

Om gamla ord med mera

»Det andra är, att han i dag morse, då vi efter böndernas avresa blevo ensamma, tilltalade mig på ett språk, som, ehuru det skulle vara förblommerat, tämligen tydligt påpekade vissa beräknade framtidsförhållanden.«
»Aha – supponerar han har ett hjärta.”
»Det är mer än jag supponerar, och just därför….«
Klipp ur ”Ett köpmanshus i skärgården” av Emilie Flygare-Carlén. Boken kom ut 1860. Författaren levde 1807-1892. Jag har inte läst boken. – Vadan detta nu då?

Jo, eftersom jag i min blogg Arundo – och på Arundos Facebook-sida – oförblommerat pushar för mina två böcker kom jag att fundera över att, om det finns nåt som är oförblommerat, så finns det väl nåt som är förblommerat också. Då dök Emilie Flygare-Carléns rader upp ur historiens djup (=jag googlade).

Oförblommerat är ett ord jag kan använda ibland men förblommerat har jag inte tagit in i mitt ordförråd. Supponerar gör jag inte heller. Eller snarare, jag har inte tänkt på att det är det jag gör när jag antar eller förmodar nåt. Är supponera gammalsvengelska av suppose? Ehuru låter fint men det använder jag inte heller.

Böckerna då? Jag supponerar att det inte är det minsta oförhappandes utan snarare oförblommerat att här tipsa dig om mina böcker på Arundo: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”. (…ehuru det där ju blev rätt krystat språkmässigt, tvingas jag tillstå).
Ett kort smakprov ur ”Anna-boken” finns förresten i inlägget Söderhamn omkr 1880.

Och apropå ord: oförhappandes finns ju, men hur är det med förhappandes?

Och på Sandskär…

…sitter anslagen kvar.

Anslagstavlan finns på en kulle ute i skogen ovanför det som förr var en stor vacker strand på norra sidan av ön Sandskär. Så sent som omkring 1970-80 var det fortfarande en strand. I dag är den helt igenvuxen av små tallar, alar, sly och vass.

Den lilla affischen till höger, om min första bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”, satte jag upp nån gång våren 2016 så den har suttit där en vinter redan, och nu väntar nästa. Affischen till vänster, som handlar om boken ”En flicka som heter Anna”, kom upp nån gång i juni i år när boken just kommit ut. Inte många lär promenera förbi här på stigen under vintern. Och i vår vet jag att jag kommer att gå dit igen och kolla hur hårt vintern gått åt anslagen. En karta över ön är nålad till vänster om mina små affischer.

Läs mer om mina böcker på Arundo-bloggen: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”.

Om skrivande (3)

Kände mig inspirerad efter senaste Babel i tv (scrolla ner lite till inlägget ”Tack, Babel!” om du vill läsa det) men jag kommer baske mig inte igång med nåt eget skrivprojekt! Inte riktigt som jag vill i alla fall. Blogga går ju, men jag menar skriva noveller eller ännu hellre börja på en roman. Försöker sparka mig själv hårt i baken men får bara kramp i låret och svårt att nå är det också…

Jag har beställt Grossmans bok ”En häst går in på en bar” och får den nog nu i dagarna. Den norska författarinnan Anne B. Ragde, som också var med i programmet, talade om det här med relationer och att det alltid finns saker att berätta om t.ex. en familj. Hon var härlig att höra på, så drastisk och rolig och ”pratglad”. Hon sa bl.a. att hon gillade att tjuvlyssna på folk och när hon hörde nåt bra som hon vill spara för ev framtida bruk skickade hon ett sms till sig själv. Höll sig med två mobiler för att göra det. Jag kan inte låta bli att fundera över enklare sätt att spara saker man hör: anteckningsfunktionen i mobilen t.ex. eller tala in nåt när man själv kommit utom hörhåll för dom man ”spionerat” på.

När jag höll på med boken ”En flicka som heter Anna” kom jag ibland på formuleringar till nån mening när jag var ute och promenerade eller satt på bussen. Då letade jag efter nåt papper i väskan för att skriva upp det eller noterade i mobilen. Jag minns en sån mening som kom plötsligt när jag satt på 2:ans buss iväg nånstans: ”Smittan svepte som en ondsint vind över Dellenbygden”. Jag smakade på det där ett tag och använde sen formuleringen i boken. Avsnittet handlar om Annas småsyskon som blir sjuka i difteri och scharlakansfeber. Riktigt ruskigt, man klarade inte såna sjukdomar på den tiden (1800-talets senare del).

Kanske måste ge mig ut och åka buss igen. Eller gå en långpromenad…