Kan man bli av med obehagliga minnen genom att titta på ett finger som rör sig framför ens ansikte?
Det finns en terapimetod för behandling av posttraumatisk stress där man bl.a. använder sig av ögonrörelser läser jag i Dagens Medicin. EMDR kallas den, Eye Movement Desentization and Reprocessing. Terapeuten ber patienten tänka på det traumatiska minnet och samtidigt följa terapeutens finger med blicken. Enligt forskare vid Karolinska Institutet aktiveras mekanismer som liknar den s.k. REM-sömnen som är viktig för bearbetning av minnen. Metoden har enligt dessa forskare mycket god effekt även på lång sikt. Andra är mer skeptiska och tror att man kan få lika goda resultat även utan just ögonrörelser. Men intressant är det, och det är återigen det här med att kropp och själ hänger så nära ihop.
Ögonrörelseövningar används också inom Feldenkraispedagogiken. Det är en metod att genom rörelse lära sig mer om sig själv och om sin kropp, kroppsmedvetenhet – ”awareness through movement”. Där kan man t.ex. träna på att koppla loss huvud och ögon från varandra. Hur då? Jo, det vanliga är ju att när man vrider på huvudet åt ena sidan så följer också blicken med. Men man kan träna på att vrida på huvudet åt ena hållet och samtidigt följa sitt eget finger med blicken och föra fingret åt andra hållet.
Vad är vitsen med det då? Bortsett från att det ser väldigt lustigt ut om du sitter och gör såna övningar ute bland folk – t.ex. på bussen – så kan övningen medverka till större rörlighet i nacken och kanske hela överkroppen, du mjukar upp musklerna. Jodå, det är sant. Jag har provat – t.o.m. i tunnelbanan när det var lite lagom tomt i vagnen. Obs jag är inte Feldenkraispedagog – jag bara testar sånt där för att jag tycker det verkar intressant. Jag kommer ihåg nu också att jag skrivit om en annan ögonrörelseövning tidigare. Då handlade det om s.k. brain gym för att öka sin kreativitet.
Artikeln i Dagens Medicin hittar jag inte på nätet, men det finns en artikel i Läkartidningen från i vintras. EMDR, Feldenkrais och Brain Gym hittar man mycket om på nätet.
Andra bloggar om: terapi, ögonrörelser, medicinsk forskning, posttraumatisk stress, kreativitet
Gabrielles blogg 
Minns ett möte med en feldenkraisare. Möte och möte, jag såg honom. På lite avstånd, kan man säga. Det var ett tryggt avstånd eftersom hans beteende var skrämmande för mig på den tiden. Hans huvud rörde sig fram och tillbaka, upp och ned, han rullade med ögonen och vaggade med huvet. Medan han strosade i gräset på andra sidan ett staket. Eftersom jag själv var en liten flicka på den tiden förstod jag inte att han i själva verket praktiserade välgörande systematiska muskelövningar. I djup meditation, syntes det. Undrar just vad jag tänkt om han hållit fingret framför sig i luften? För oss på andra sidan staketet såg det nästan ut som om han gjorde just det du beskrev ovan… kopplade loss huvud och ögon från varandra. Huvva!!
GillaGilla
Ruggigt. Ja, dom kan nog se skrämmande ut men jag tror inte dom anfaller.
GillaGilla