En vacker dag i maj för många år sen besökte vi det här fina stället: Västra Ekedahl på Värmdö. Två flygelbyggnader omgärdar gårdsplanen men kom inte med på bild. Gården är ursprungligen från 1600-talet. Under 1700-talet var det en krog här.
Vi blev bjudna på kaffe av familjen som bodde där, och samtalet rörde sig om en tidigare ägare: vår gamle anfader Lars Rolander, som varit med i bloggen flera gånger tidigare. Rolander ägde Västra Ekedal ett par år i början av 1800-talet och några av hans barn föddes här. Hur Rolander såg ut i 60-årsåldern kan du se här.
25 år gammal och nygift flyttade Rolander från Göteborg till Stockholm och etablerade sig som handlande vid Kornhamn 1794. Nån förmögenhet hemifrån hade han inte; han var född på ett litet lantbruk i Romelanda socken i Bohuslän där fadern brukade 1/4 av gården. När han var 14 år blev Rolander betjänt hos en välkänd familj i Göteborg. Och när han var 19 år följde han med på ett av Ostindiska kompaniets skepp till Kina. Jag vet inte om han var ombord på fartyget Götheborg eller på Cron Prins Gustaf. Dessa två skepp seglade i konvoj från Göteborg till Kanton 1788-90. Med sig hem hade Rolander en skeppskista full med blåvitt kinesiskt porslin, vackert snidade träföremål, kanske te, kanske siden som han sålde vid hemkomsten och gjorde sig en bra slant – en grundplåt till den rörelse som handlande som han startade. Efter flytten till Stockholm blev han ganska snart förmögen grosshandlare. På Västra Ekedahl byggde han till och renoverade så det blev bra för familjen. Men efter några år sålde han stället och köpte Kummelnäs gård, också på Värmdö. Inne i Stockholm ägde han efter nån tid ett hus på Hornsgatan inte långt från Slussen.
Rolander måste ha varit en driftig person. Han är verkligen ”a selfmade man”. Det gick riktigt ordentligt bra för honom; tjänade pengar och kunde hjälpa sina vuxna barn med det ena och det andra. Samtidigt var det en del trassel i familjen. Dels dog flera barn i mycket späd ålder (det var ju rätt vanligt på den tiden), dels måste hustrun till slut ha tappat fotfästet i tillvaron för det blir skilsmässa (inte så vanligt på den tiden). Stackars Anna Maria slutar så småningom sina dagar som vansinnig ute på Ekerö. Jag har bloggat om henne också tidigare – här och här.
Om nån vet nåt mer om Lars Rolander, om Västra Ekedahl m.m. så får ni gärna höra av er.
Gabrielles blogg 
Jaaa, vilket fint gammalt ställe, vad du har känsla för sånt! Själv såg jag nyligen en namnlös film från 1977 med Oksana Westerberg (född Gortjakova 1922-1997) och svenskamerikanske Sören Skarback (född 1955) i ganska orörda miljöer innan det stooora Värmdö-fördyrandet och styckandet i en massa små villatomter gjordes. Där nämndes av Oksana som inledning att vissa markägare på Värmdö drog nytta av kommunreformen 1971 och att priserna efter Värmdö kommuns införlivning av Gustavsberg och Hemmelsta (1974?) steg rakt upp (ända till år 2020 och snart kanske uppåt igen). Men för knappt ett halvsekel sen var trakten alltså någorlunda jungfrulig. Och förstås då när den gamla kåken på din bild – med nockvalmade taket och rara baldakinen över entrén var värdshus på 1700-talet.
GillaGilla
Tack för din kommentar. Javisst, priserna ökar och ökar i Stockholm och runt omkring. Västra Ekedahl var fantastiskt fint och med stor gräsmatta ned mot vattnet. Det enda som störde friden var ständiga ljudet av trafiken på leden i närheten. Suck!
GillaGilla