Om museer som dör

I somras skrev jag ett inlägg om det Medicinhistoriska museet i Stockholm som inte finns längre (länk till inlägget nedan). Museet existerar nu bara som virtuellt museum på nätet och består av en film och en stillbildsdel. Jag tycker verkligen det är skrutt och skräp att Stockholm inte har ett riktigt medicinhistoriskt museum! Sånt finns i flera andra städer men inte i Stockholm. Där stängdes det av besparingsskäl 2005.

Men oj, hörni, vilken besparingspotential det finns! Ska vi stänga Nationalmuseum, Etnografiska, Moderna, Stadsmuseet m.fl. och ersätta dom med bilder och filmer på nätet? På Nationalmuseum slipper man t.ex. anställa vakter, man slipper betala försäkringar, man slipper allt det där krångliga med att åstadkomma bra inomhusklimat för gammal konst osv.

Och hela huset med dess fantastiska läge och dess imponerande arkitektur kan tömmas och Nobel Center kan flytta in där istället! Hurra!!! Så har vi löst det också. Då slipper vi ju riva det gamla tullhuset bakom Nationalmuseum och sparar pengar genom att slippa bygga den där guldfärgade stora lådan som planeras för Nobel Center.

IMG_1972_TullmuseumVarför detta nu då? Jo, jag ville veta lite mer om tullverksamhet förr i tiden och hamnade då på Tullverkets sida på nätet. Det finns ett Tullmuseum i Stockholm, det ni!
Men inte länge till! Man lägger ner det vid årsskiftet, och – Surprise surprise! – lägger ut bilder av föremål och sånt på nätet istället.

Jag kan ju inte påstå att jag varit nån flitig besökare på Tullmuseet i Tullverkets stora tegelbyggnad på Alströmergatan på Kungsholmen, men i dag var jag där. Och inte bara jag, det var gott om folk som i grupper guidades runt bland föremålen, bland de fina uppbyggda miljöerna med skyltdockor i tulluniform och förevisades  de gamla fina fotografierna, glasmontrarna med verktyg och andra grejer. Det är faktiskt ett riktigt fint museum, men snart är alltså dess saga all.

IMG_1970_TullmuseumMan lägger ner museet i samband med att Tullverket flyttar till nya lokaler. ”Efter nyår kommer tullmuseet att finnas digitalt på Tullverkets hemsida. Tullens historia levandegörs där med text och bilder, bland annat en rundvandring i museet” står det på en sida hos Tullens historiska förening (länk nedan).

Levandegörs? Levandegörs!? Hur då? Hur kan bilder på nätet ersätta att gå in i arbetsrummet hos en tullkammarskrivare eller nån sån tullanställd (visserligen i form av skyltdocka men ändå), titta över hans axel och kolla på tullklareringslistor och annat tullmaterial som han har på sitt skrivbord? Eller titta på riktigt, inte på en skärm, på det där på bilden till höger, som om min tyska inte är helt väck nog är en sorts pennvässare. Det är faktiskt skillnad mellan att se en bild på en pennvässare på en dataskärm och att se den i verkligheten.

För ett eller annat år sen gick min syster och jag till Musikmuseet i det gamla Kronobageriet på Sibyllegatan. Jag såg fram emot att få se vackra gamla instrument som nån spinett, nån cembalo och annat sånt. Men nej då: gamla instrument fanns ju inte där! I stället fanns diverse grejer mera inriktade på barn och ungdomar som kunde testa olika prylar att göra ljud med. Och så fanns bildskärmar förstås. Sen stängde museet för ombyggnad. På Wikipedia läser jag att ”Musik- och teatermuseet var ett svenskt statligt kulturhistoriskt museum på Sibyllegatan 2 i Stockholm som stängde 30 mars 2014”. Jaha ja, imperfektum. Det var en gång ett museum… Så Musikmuseet har också dött.

Hittar sen uppgiften att ett museum hösten 2016 ska återuppstå i huset på Sibyllegatan 2. Ett Scenkonstmuseum ska det bli där istället. ”Museets uppdrag är att levandegöra kulturarvet inom musik, teater och dans i Sverige”, står det på Wikipedia. Levandegöra igen. Hm…

Ska vi gissa på att det blir mycket interaktivitet och digitala prylar att hålla på med för besökarna? Uppbyggda miljöer som åskådliggör hur det var förr och riktiga saker från anno dazumal – i glasmontrar eller framme så man kanske t.o.m. kan ta på dom – verkar vara i det närmaste ute i museivärlden.

Hur kommer dom att göra på Stadsmuseet som ju är stängt för renovering? Jag kan ge mig sjuttsingen på att dom där fina och fantasieggande gamla miljöerna som museet hade uppbyggda förr inte kommer att finnas med i det nyrenoverade museet. Förvånar mig inte alls om dom istället satsar på interaktivitet och digital teknik av olika slag och slopar det andra, men jag tycker faktiskt att vi förlorar nånting då.

Jag är absolut inte fiende till digitala prylar. Nästan tvärtom: jag använder mycket gärna min dator, min mobiltelefon, min digitalkamera och min ”padda”. Jag tycker t.o.m. nästan att det är en fröjd att betala mina räkningar på nätet och slippa gå på banken.
Men på museerna…kunde det inte vara värdefullt att låta en del gammalt få vara kvar i alla fall? Använd gärna digital teknik också men låt mycket av sånt som visas i montrar och i uppbyggda miljöer vara kvar. Alla håller ju ändå på så mycket med sina digitala prylar hela tiden. Och då ska museerna tydligen anpassa sig och följa med sin tid. Alla måste rusa åt samma håll jämt. Trist!

Mitt blogginlägg om bristen på Medicinhistoriskt museum i Stockholm här.
Om det döende Tullmuseet kan du läsa här och här.

14 thoughts on “Om museer som dör

  1. Staffan H oktober 21, 2015 / 8:36 e m

    De kulturella besparingarnas tidevarv borde istället besparas oss. Internet i all ära, men upplevelsen blir en helt annan på plats än när man sitter bakom en skärm och tittar. Just det där med att uppleva en uppbyggd miljö i verkligheten tror jag är viktigt för att förstå fullt ut. Sedan kan det aldrig vara fel att gå utanför bostaden emellanåt.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 22, 2015 / 10:06 f m

      Ja, och varför spara på kultur och historia? Det kan faktiskt inte bara vara nu och framtiden som räknas. Vi kommer nånstans ifrån allihop och att veta nåt om det är av värde både för nuet och framtiden.

      Gilla

  2. norbergianblue oktober 21, 2015 / 9:59 e m

    Det kan ju aldrig bli detsamma med ett digitalt museum! Det säger jag trots att jag älskar min dator och närmast betraktar mig som löjligt beroende. Som barn i Gävle besökte jag ofta Stadsmuseét, som hade uppbyggda miljöer kring hur människor bodde och levde förr. Där kunde man stå och glo bakom stadiga rep, och fantisera om hur de kunde ha haft det i sina torftiga stugor och fina gemak.Förmodligen ett minne blott inom en snar framtid. :-/

    Gilla

    • Gabrielle oktober 22, 2015 / 10:03 f m

      Ja, just såna upplevelser som du berättar om menar jag. Sånt förloras om allt bara ska digitaliseras och ses på en skärm istället. Det är heltrist!

      Gilla

  3. Gabrielle Björnstrand oktober 21, 2015 / 11:34 e m

    Det där är ju samma mentalitet som tagit våra kära busslinjer ifrån oss. Det handlar om hur många klick vissa bussturer, respektive vissa museer har. Sic transit trivsel och intressen.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 22, 2015 / 10:14 f m

      Ja, besöksstatistiken, menar du. Visst, men när det gäller museerna tror jag det också i hög grad handlar om en trend, det är modernt att digitalisera. Alla ska göra det, alla ska rusa åt samma håll. Här ett citat från en marknadsansvarig på dåvarande Musikmuseet: ”Man skulle kunna säga att vi har varit analoga men kommer att bli mer digitala och utnyttja mer medieteknik. Hela museibranschen är inne i den förändringsprocessen där enbart montrar blir alltmer sällsynta.” (ur en artikel i DN 2013)

      Gilla

  4. Bengt O. oktober 22, 2015 / 3:13 e m

    Kära alla ni. Ni har nog missuppfattat det hela. Jag lånar en argumentering från YIMBYs åsikter om vilka som borde få uttala sig om Slussen: vi (alltså 40+) är inte målgruppen för museiverksamheten. Vi sitter fast i gamla paradigm: framtidens museibesökare är inte intresserade av tråkiga analoga föremål: de är uppväxta med och lever i den riktiga, digitala, verkligheten t.ex. i form av Facebook, Instagram, Swisch och liknande. Det är ju de framtida behoven som skall tillfredsställas, inte de forna. Liksom biblioteken måste framtidens muséer bli interaktiva mötesplatser,gärna där man kan busa och ha litet kul.

    Hörde just i TV att teatrar och muséer själva skall få avgöra vilka grejer man vill göra sig av med. ”Allt som ligger och skräpar på någon gammal hembygdsgård” nämndes särskilt. Där har ni ju chansen, alla ni som absolut måste titta på en spinett eller en vävsked – ni kan ju t.o.m. ta med den hem.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 22, 2015 / 4:31 e m

      Hm, visst, du har förstås rätt. Tiden har gått förbi mig. Jag ska sätta mig i ett hörn med en filt över huvet. Jag tror inte jag bryr mig om den där vävskeden heller…

      Gilla

    • Anna oktober 22, 2015 / 4:44 e m

      Du ska så f-n heller! ”Don’t mourn! Organize!” och så läs denna läsvärda artikel i DN igår (länk här).

      Gilla

      • Gabrielle oktober 22, 2015 / 6:57 e m

        Ja, rätt! ”Indignez-vous!” – Säg ifrån! – som den gamle motståndsmannen Stéphane Hessel sa. Så okejdå, jag lägger undan filten.
        Tack för länken, intressant. Och bra personer som skrivit. Barbro W har vi ju ett gott öga till sen tidigare.

        Gilla

  5. Pingback: Tullhuset | Arundo

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.