Tystnad och Tolstoj

Lördag morgon. Inget bankande från takomläggarna som vanliga morgnar börjar vid 7, inget dunkande från Odenplan och Citybanan och inga sprängningsljud som dundrar och rumlar fram genom det gamla stenhuset, inga trafikljud – det är helt enkelt välsignande tyst. Jag njuter. Det blåser inte ens. I köket hör jag inte hissen därute i trapphuset och inte heller dom enstaka bussarna ute på gatan. Det är tyst. Tyst. Fridfullhet. Tystnad.

Sätter igång med frukosten. Den är så gott som alltid densamma. Olika moment ingår – kaffe ska malas och göras i maskinen, mjölk skummas och hettas upp, blåbär tinas till filmjölken, bröd skäras, jättegod pomeransmarmelad ska fram (min systers hemlagade) osv. När det gäller kaffemaskinen ingår en del handgrepp som jag inte alltid kommer ihåg om jag gjort eller inte. Visst, jag ser om jag har fyllt på vatten eller inte men andra moment kan jag alltså göra om igen om jag inte kommer ihåg att jag redan gjort dom. Och då tänker jag på Tolstoj.

Det är en dagboksanteckning av Leo Tolstoj från februari 1897. Den handlar om hur han håller på och dammar sitt rum och när han kommer till soffan som också ska dammas kommer han inte ihåg om han redan gjort det.”Eftersom rörelserna var invanda och omedvetna kunde jag inte erinra mig det, och jag kände att redan var omöjligt att göra det. Så att om jag redan dammat där och glömt det, dvs om jag handlat omedvetet, så skulle det vara precis detsamma som om detta aldrig varit. Om någon hade sett det och var medveten om det, skulle det kunna fastställas. Men om ingen hade sett det eller hade sett det utan att vara medveten om det; om hela det sammansatta livet för många människor går omedvetet förbi, så är detta liv som om det aldrig varit.”

Ja, så där är det med kaffemaskinen. Jag står förstås i tankar (djupa eller inte) när jag håller på där och rätt vad det är vaknar jag till och undrar om jag gjort det eller det. Och så får jag göra om – eller om det nu är första gången, vilket jag alltså inte kan veta.

På Tolstojs tid talade man säkert inte om ”mindfulness” men det är förstås det det handlar om. Att vara närvarande i nuet. Medveten närvaro kallar Åsa Nilsonne det för i sin lilla fina bok ”Vem bestämmer i ditt liv?” Nilsonne menar att när vi börjar vara uppmärksamma på det vi gör istället för att försöka få undan allting så fort som möjligt, upptäcker vi dels att det inte tar längre tid, dels att vi inte blir lika trötta som tidigare. Och nej, det är klart: om jag måste göra ett par handgrepp med kaffemaskinen två gånger istället  för en bara för att jag inte vet om jag gjort det alls så tar det längre tid.

Samtidigt kan jag tänka lite så här: om jag står där och mixtrar med kaffemaskinen och inte är uppmärksam på vilka handgrepp jag gör och samtidigt tänker djupa och för mig värdefulla tankar vad hamnar på minus och plus då? Hm, fast jag är kanske inte rättvis mot Nilsonnes tankar om mindfulness. Ska läsa om boken, tror jag. Och så får vi se sen om jag kan vara mer medvetet närvarande vid kaffemaskinen – och framför allt i livet överhuvudtaget.