Liksom av vingar buren

Jag går ofta med nån melodislinga i skallen. Det kan vara allt möjligt som snurrar omkring där – klassiskt, opera, pop, rock, visor – fast som tur är bara en grej i taget. Annars hade jag väl blivit tokig. Ofta fastnar det extra länge om det är en visa där jag inte klarar av att minnas hela texten. Nu har jag hållit på i flera dar med Ruben Nilsons visa om grevinnan och trubaduren, den som börjar så här:
”Grevinnan hon satt vid ett fönster,
hon satt i sin jungfrubur
i nattrock med gyllene mönster,
då kom där en glad trubadur….”

Är det nån som minns Ruben Nilson? Visdiktare, konstnär, plåtslagare. Död sen många år. Hemma i mitt föräldrahem fanns boken ”Vanvördiga visor”, som kom ut redan på 30-talet tydligen. Men jag antar att min mamma spelade visorna på pianot eller sjöng dom till gitarr för oss för flera av dom känner jag ju så väl igen ser jag nu när jag googlar efter Trubaduren.  Jag hittar sånt som ”Här vilar jag, den okände soldaten, inunder en triumfbåges vita marmorvalv…” (rätt ruggig text), ”Laban hade tvenne döttrar, skarpa jäntor bägge två…” ”Nu åkte åkar Lundgren sin sista långa färd…” m.fl. Den om den okände soldaten försökte jag mig på själv till gitarr när jag var i tonåren – under mina svartare stunder. Men jag blev aldrig nån fena på gitarr.

Fred Åkerström har sjungit in Ruben Nilson-visor och han var också Ruben Nilson-sällskapets förste ordförande. 7 februari är Ruben Nilson-dagen ser jag, den dag sällskapet bildades. Sällskapet har en hemsida här.

Kan du visan om trubaduren? Rubriken till inlägget kommer från den avslutande strofen. Texten till visan hittar du här. Jag borde förstås ha en länk till en inspelning av visan med Fred Åkerström också men jag har inte hittat nån bra sån.
Och nu när jag har bloggat om det här kanske jag äntligen kan börja spela nåt annat än just den visan inne i skallen. Vi får se.

Uppdatering efter inkommen rättelse:
Det ska vara ”Liksom av änglar buren…” inte några vingar. My mistake.

10 thoughts on “Liksom av vingar buren

  1. Anna februari 7, 2012 / 9:27 e m

    Ruben Nilsson, ja, visst minns man honom. Det första som dyker upp i mitt huvud är raden ”Din klara sol han är en väldig borg”. Och sen kommer Fimpen och tändstickan. Fred Åkerström gjorde en välgärning när han sjöng in visorna. Jag kommer förresten ihåg Fred från ICA på Ringvägen på -70-talet också. Han var stor på flera sätt!

    Gilla

  2. Mira februari 8, 2012 / 9:36 f m

    Trubaduren ja… Utan att ha kikat på länken till texten, vill jag minnas att det var han som hängde sig i gitarrbandet av brustet hjärta…

    Gilla

  3. Björn Nilsson februari 8, 2012 / 10:34 f m

    Jo, han hade samma yrke (plåtslagare) som min far och tillhörde samma generation. Möjligt att de träffades, men jag vet inte om det stämmer. Man får väl kalla Ruben N. ”minor classic”.

    Gilla

  4. Gabrielle februari 8, 2012 / 12:49 e m

    Tack Anna, Mira och Björn för kommentarer! Ja, den stackars trubaduren i visan mötte ett sorgligt öde genom en svekfull kvinna. Men var han inte lite för snabb med att göra så där?
    Och Ruben Nilson är uppenbarligen inte glömd. Att få en uttolkare som Fred Åkerström var förstås bra. Vilken trubadur han var! Så personlig och kraftfull.

    Gilla

  5. Bengt O. Karlsson februari 8, 2012 / 4:42 e m

    Har vi inte citerat och diskuterat ”Balladen om Eken” förut här hos Gabrielle? Eller var det någon annanstans?

    Ni förstår, de e vår! De e dröm och mystik!
    De e hus ve hus, i ett skumraskljus –
    Ja de gör en glad! De e våran stad!
    De e våran stad, ja Eken.

    Ljusår från dom ”dårar som härjar i stan” och vill förstöra
    de fria vyerna från och mot Slussen.

    Gilla

    • Gabrielle februari 8, 2012 / 11:04 e m

      Åh, tack för att du påminner mig om den. Den hade jag glömt. Hittar den hos Stockholmskällan med Fred Åkerström här.

      Gilla

  6. menvall februari 9, 2012 / 12:48 f m

    Jag känner inte till Ruben Nilsson, men hade Fred Åkerström som idol under uppväxttiden. Det där du säger om visor som snurrar i skallen är väl dock välbekant för alla. Själv har jag en tendens att fastna i melodier från Jesus Christ Superstar, vilka jag tycker är fantastiska. Jag tror det beror på hjärnans krav på ständig sysselsättning, även om man inte har något att fundera på. Det är som en dator som visar en pausbild. Jag får väl kolla upp Ruben Nilsson för att hålla pausbilden på avstånd..

    Gilla

    • Gabrielle februari 9, 2012 / 1:24 e m

      Javisst, säkert har många andra sjungandet i skallen. Dikter har jag ibland också, versstrofer, eller bara nån formulering som snurrar på.
      Jesus Christ Superstar var det länge sen jag tänkte på. Såg och hörde den ”för hundra år sen” nånstans och nu minns jag inte ens var. Kan ju prova att ersätta Ruben Nilson med Jesus Christ Superstar. Kommer inte ihåg så mycket från den men nog i alla fall ett par. Eller också suddar jag Ruben Nilson med nåt annat. Det ska nog gå!

      Gilla

  7. Anna februari 10, 2012 / 11:11 f m

    Ibland blir musiken i huvet enerverande, om det är svårt att ”byta skiva”. Ett säkert kort som tar över det mesta (håll i er nu, det är risk att den fastnar) är Penny Lane. Själv har jag just idag adagiot i Beethovens 5:e pianokonsert igång, efter att igår ha sett den fina filmen Pojken med cykeln.

    Gilla

    • Gabrielle februari 10, 2012 / 5:28 e m

      Åh, tack för den! Nu sitter den: Penny Lane.
      Och visst var det en väldigt bra film. Den där lilla pojken stannar i minnet. Fast behöver inte snurra på som Penny Lane med mera i alla fall.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.