Musikvalet hos min inneboende musikspelare (i skallen) gör mig ibland lite konfunderad. På senaste tiden har jag haft den gamla balladen ”När Mellbom i krig skulle draga” snurrande i skallen. Så nu måste jag blogga av mig om den.
Visans ursprung är franskt. ”Marlbrough s’en va-t-en guerre” kom till under 1700-talet. Det sägs att det var en barnjungfru till Marie Antoinettes lilla son som sjöng den. Pojken hette Louis-Charles. Konstnären som gjorde porträttet till höger hette Alexander Kucharski, målat 1792.
När pojkens pappa Louis XVI blev halshuggen i giljotinen betraktades pojken som Frankrikes kung Louis XVII av rojalisterna. Men då var ju Frankrike republik, och lilla Louis-Charles satt fängslad i den gamla fästningen som låg vid Square du Temple i Paris. Han dog där av tuberkulos vid 10 års ålder 1795. Barnsköterskan lär ha beskyllts för att ha smittat honom. Men tillbaka till visan:
Marlbrough/Mellbom i visan är John Churchill, 1st Duke of Marlborough. Han var med om det mycket blodiga slaget vid Malplaquet 1709 (mellan Frankrike och England under Ludvig XIV:s tid) och sen gick ett rykte om att han dött där. Så var det inte, men det blev ju en visa om honom i alla fall.
Foto:JRH
Dom flesta verserna i den här smått tjatiga visan kan jag utantill, och det kan säkert mina systrar också. Varför är det så? Mamma förstås. Hon lärde oss många såna gamla ballader och visor. Hon sjöng till gitarr eller till piano. Som vanligt, vill du se gitarren större så klicka på bilden.
Min mamma var mycket musikalisk och komponerade visor själv. Andra visor som jag kommer ihåg att hon sjöng för oss barn förutom ”Mellbom-visan” är såna som ”Eskimåvisan” (bloggade om den här),”Grevinnan och trubaduren” (bloggade om den här),”När skönheten kom till byn…” m.fl.
Letade efter den svenska texten till Mellbomvisan på webben och hittade den på en sida. Men jag tycker det är en hel del fel i texten och särskilt ett ställe irriterar mig nästan fånigt mycket… Det är nästan så irriterande att jag inte vill lägga ut länken, men nu gör jag det i alla fall: här. Scrolla ner och titta på vers 10 som handlar om Mellboms begravning: Vad är det för passagerare som förekommer där?! Vad har passagerare med det här att göra?!
Fel fel fel!
Strofen ska börja så här:
”När Mellbom skulle begravas
militamtamta militaliatej
när Mellbom skulle begravas
gick de fyra prestaverande förut…”
Prestavera betyder tjänstgöra som prestav, dvs gå längst fram i en begravningsprocession bärande en florbehängd stav. Även själva staven tror jag kallades prestav. Ok, jag vet, prestaverande är inte ett ord man använder dagligdags direkt, men nog borde den som la ut texten på webben ha fattat att han fått in fel ord där! Gör om, gör rätt.
Särskilt populär hos oss barn var versen som följer efter den där med ”de fyra prestaverande”. Den handlar om vad dom fyra prestaverande bar på i processionen. Där sjunger man bl.a. att en av dom prestaverande bar Mellboms hatt. Men Mamma sjöng frågan så här: ”Bar den andre hans katt?” – fniss fniss! Och så svarar man ”Näää! Den andre bar hans hatt.”
Gabrielles blogg 
Trevligt att få ta del av det inledande kapitlet ur ’Gabrielles Familjelexikon’. Av det du berättar om din mamma anar man att en del av dina egna intressen och talanger har varit i hennes säck innan dom kom i din påse.
Sången om Marlborough har onekligen haft sina öden, inte bara på svensk botten. Som många nog känner till, har egelsmännen gjort dess melodi till sin och hela världens i nåt som nog är en av dom oftast framförda sångerna ’worldwide’: ’For he´s (she´s) a jolly good fellow’.
På YouTube finns ursprungssången i många varianter; jag tycker att den här animerade är rätt så rar:
Du nämner att hertigen av Marlborough bar namnet John Churchill. Därmed var han anfader till en man som nog överglänser honom som ’världskändis’, nämligen Winston Churchill. Tillåt mej att slå på trumman för en eminent sevärd TV-film/dramatisering om den senare. Den finns fritt tillgänglig på YouTube i sin helhet, med engelska undertexter därtill. Som Churchill uppträder en skådespelare som jag härom dagen i ett annat inlägg på bloggen omnämnde som en absolut favorit, Albert Finney (1936-2019). Som Churchills hustru Clementine förträffliga Vanessa Redgrave.
Filmen inleds intressant nog med att Churchill, för tillfället upptagen med att skriva sin stora biografi om anfadern, har en dröm om just denne. Skynda!
GillaGilla
Tack, Aleksandr Sergejevitj. Tycker om den där lilla franska versionen av Mellbom-visan. Där är det en page som kommer med beskedet om att Malbrough dött. Och det slår mig att den där mysko paschan som finns i den svenska texten nog helt enkelt är en ”felhörning” av det franska ordet page.
Churchill-filmen – tack för den! – ska jag titta vid tillfälle under min coronakarantän härhemma. Bra skådespelare i den ser jag.
GillaGilla
Eskimåvisan sjöng min mamma – jag kan den fortfarande utantill. Och så visan om Josefin-fin-fin och hennes syma-ma-maskin.
Tyvärr tror jag inte mamma sjöng så jätterent, för melodierna känns lite skakiga. Men alla texterna minns jag. (Fylld av onyttigt vetande som jag är.)
Min man, född 39 i Bohuslän, minns mycket väl prestaverande från sin farmors (o möjligen farfars) begravning. (Samt begravningskonfekt, i silver med svart kors.)
GillaGilla
Tack för trevlig kommentar. Roligt att bli påmind om den stackars Josefin också!
Har tittat in hos dig på din blogg. Oj vad det finns mycket att läsa där. Ska botanisera fler gånger. 🙂
GillaGillad av 1 person