Mellbomvisan

Musikvalet hos min inneboende musikspelare (i skallen) gör mig ibland lite konfunderad. På senaste tiden har jag haft den gamla balladen ”När Mellbom i krig skulle draga” snurrande i skallen. Så nu måste jag blogga av mig om den.

Louis-Charles

Visans ursprung är franskt. ”Marlbrough s’en va-t-en guerre” kom till under 1700-talet. Det sägs att det var en barnjungfru till Marie Antoinettes lilla son som sjöng den. Pojken hette Louis-Charles. Konstnären som gjorde porträttet till höger hette Alexander Kucharski, målat 1792.

När pojkens pappa Louis XVI blev halshuggen i giljotinen betraktades pojken som Frankrikes kung Louis XVII av rojalisterna. Men då var ju Frankrike republik, och lilla Louis-Charles satt fängslad i den gamla fästningen som låg vid Square du Temple i Paris. Han dog där av tuberkulos vid 10 års ålder 1795. Barnsköterskan lär ha beskyllts för att ha smittat honom. Men tillbaka till visan:

Marlbrough/Mellbom i visan är John Churchill, 1st Duke of Marlborough. Han var med om det mycket blodiga slaget vid Malplaquet 1709 (mellan Frankrike och England under Ludvig XIV:s tid) och sen gick ett rykte om att han dött där. Så var det inte, men det blev ju en visa om honom i alla fall.

Mammas gitarr
Foto:JRH

Dom flesta verserna i den här smått tjatiga visan kan jag utantill, och det kan säkert mina systrar också. Varför är det så? Mamma förstås. Hon lärde oss många såna gamla ballader och visor. Hon sjöng till gitarr eller till piano. Som vanligt, vill du se gitarren större så klicka på bilden.

Min mamma var mycket musikalisk och komponerade visor själv. Andra visor som jag kommer ihåg att hon sjöng för oss barn förutom ”Mellbom-visan” är såna som ”Eskimåvisan” (bloggade om den här),”Grevinnan och trubaduren” (bloggade om den här),”När skönheten kom till byn…” m.fl.

Letade efter den svenska texten till Mellbomvisan på webben och hittade den på en sida. Men jag tycker det är en hel del fel i texten och särskilt ett ställe irriterar mig nästan fånigt mycket… Det är nästan så irriterande att jag inte vill lägga ut länken, men nu gör jag det i alla fall: här. Scrolla ner och titta på vers 10 som handlar om Mellboms begravning: Vad är det för passagerare som förekommer där?! Vad har passagerare med det här att göra?!
Fel fel fel!

Strofen ska börja så här:
”När Mellbom skulle begravas
militamtamta militaliatej
när Mellbom skulle begravas
gick de fyra prestaverande förut…”

Prestavera betyder tjänstgöra som prestav, dvs gå längst fram i en begravningsprocession bärande en florbehängd stav. Även själva staven tror jag kallades prestav. Ok, jag vet, prestaverande är inte ett ord man använder dagligdags direkt, men nog borde den som la ut texten på webben ha fattat att han fått in fel ord där! Gör om, gör rätt.

Särskilt populär hos oss barn var versen som följer efter den där med ”de fyra prestaverande”. Den handlar om vad dom fyra prestaverande bar på i processionen. Där sjunger man bl.a. att en av dom prestaverande bar Mellboms hatt. Men Mamma sjöng frågan så här: ”Bar den andre hans katt?” – fniss fniss! Och så svarar man ”Näää! Den andre bar hans hatt.”

Liksom av vingar buren

Jag går ofta med nån melodislinga i skallen. Det kan vara allt möjligt som snurrar omkring där – klassiskt, opera, pop, rock, visor – fast som tur är bara en grej i taget. Annars hade jag väl blivit tokig. Ofta fastnar det extra länge om det är en visa där jag inte klarar av att minnas hela texten. Nu har jag hållit på i flera dar med Ruben Nilsons visa om grevinnan och trubaduren, den som börjar så här:
”Grevinnan hon satt vid ett fönster,
hon satt i sin jungfrubur
i nattrock med gyllene mönster,
då kom där en glad trubadur….”

Är det nån som minns Ruben Nilson? Visdiktare, konstnär, plåtslagare. Död sen många år. Hemma i mitt föräldrahem fanns boken ”Vanvördiga visor”, som kom ut redan på 30-talet tydligen. Men jag antar att min mamma spelade visorna på pianot eller sjöng dom till gitarr för oss för flera av dom känner jag ju så väl igen ser jag nu när jag googlar efter Trubaduren.  Jag hittar sånt som ”Här vilar jag, den okände soldaten, inunder en triumfbåges vita marmorvalv…” (rätt ruggig text), ”Laban hade tvenne döttrar, skarpa jäntor bägge två…” ”Nu åkte åkar Lundgren sin sista långa färd…” m.fl. Den om den okände soldaten försökte jag mig på själv till gitarr när jag var i tonåren – under mina svartare stunder. Men jag blev aldrig nån fena på gitarr.

Fred Åkerström har sjungit in Ruben Nilson-visor och han var också Ruben Nilson-sällskapets förste ordförande. 7 februari är Ruben Nilson-dagen ser jag, den dag sällskapet bildades. Sällskapet har en hemsida här.

Kan du visan om trubaduren? Rubriken till inlägget kommer från den avslutande strofen. Texten till visan hittar du här. Jag borde förstås ha en länk till en inspelning av visan med Fred Åkerström också men jag har inte hittat nån bra sån.
Och nu när jag har bloggat om det här kanske jag äntligen kan börja spela nåt annat än just den visan inne i skallen. Vi får se.

Uppdatering efter inkommen rättelse:
Det ska vara ”Liksom av änglar buren…” inte några vingar. My mistake.

Mer om skönheten

”Bara f’ratt” jag hade ordet skönheten i en rubrik nyss har en visa envist snurrat i skallen mest hela dan. Känner du igen dom här raderna?

När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.

Jag hörde den som barn och tyckte den var rätt konstig, minns jag, samtidigt som den fastnade redan på den tiden. Nu tänker jag på Nils Ferlins text och hur bra den är. Något av en tankeställare för den som kanske behöver en sån. Nåt i stil med: Glöm inte att njuta av livet, glöm inte att sjunga och dansa och ha roligt, var inte så förbaskat allvarlig och så nedrans ordentlig! Så här fortsätter texten:

Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok,
att rosor och akveleja förfrysa.
När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok,
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.

En gång skall det vara sommar ha visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men männskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått,
men visorna äro klena sibyllor.

Nils Ferlin har alltså skrivit texten. Bra, eller hur? Jag gillar det här med att det ska ”tornas rymd över landen” och ”mänskorna skola lyftas i anden”. Nog känns det som om det skulle behövas… Lille Bror Söderlundh har satt musik till.  Du kan höra Sven-Bertil Taube sjunga visan här om du vill. Men passa dig, den kanske fastnar.