På Riksmuseet i Solna kan man beskåda den här lilla hästen. Forskarna kallar den Gryningshäst. Låter poetiskt, tycker jag. Vetenskapliga namnet är Hyracotherium eller Eohippus, och Eohippus betyder just ”morgonrodnadens häst”.
Och även om ordet gryning väl inte är lika vackert som ordet morgonrodnad ligger det ju nåt hoppfullt och förväntansfullt i ordet, eller hur? Man har en hel ny dag framför sig. Och man får ju låta bli att tänka på den politiska utländska nasse-rörelse som nu använder ordet i sitt namn.
Gryning, morgonrodnad, på engelska dawn, på franska är det tydligen aube – fast jag tänkte på crépuscule. Det betyder nog halvmörker eller vad det nu ska vara för svenskt ord. Halvdager kanske? Crépuscule betecknar i varje fall både gryning och skymning – den där stunden strax innan solen går upp och även stunden strax efter solnedgången. Och så finns ju uttrycket ”entre chien et loup” – ”mellan hund och varg” – dvs så dunkla ljusförhållanden att man inte kan se skillnaden på en hund och en varg. Ja, oj, nu håller jag på och vecklar in mig i ord igen. Men det är lite roligt med denna typ av uttryck.
Gryningshästen levde enligt Wikipedia ”för mellan 60 miljoner och 45 miljoner år sedan, under eocen.”
Slut på föreläsningen!
Gryning är ett vackert ord, och låt bli att lägga in någon nassebetydelse i ordet. Tack!
GillaGilla
Visst, just det! Håller helt med!
GillaGilla