En borsalino med snurr

Hm…jag känner mig vankelmodig och vet inte riktigt vad jag ska tycka. Min bullshit detector darrar på nålen mot ett utslag. På utsidan av DN:s Kulturdel kastar han glatt och elegant sin borsalinohatt i luften. Inne i den långa artikeln finns en bild som ger mig ännu värre krypningar: med ett stort garv och ett menande uttryck i ansiktet står han där och viftar med ett paraply.

Artikeln inleds med att han säger: ”Jag älskar verkligen Lyxfällan”. Det är tydligen ett tv-program som han, den tidigare sekreteraren för Sv Akademien som intellektuell förstås inte alls förväntas titta på. Själv har jag aldrig sett Lyxfällan men googlar och ser att det är ett ”svenskt reality- och livsstilsprogram som sänds i TV3”. För min del räcker det med den presentationen för att välja bort programmet.

Jag såg intervjun med Horace Engdahl i serien ”Min sanning” och tyckte bra om honom där. Han verkade ärlig, äkta. Men nu vet jag inte längre. Får en känsla av att han är ute efter att bli omtyckt särskilt i den här för alla mer eller mindre öppna kampen mot tidigare hustrun. Det gäller att plocka poäng. För min del gör han inte det med dom citat ur ”Den sista grisen” som jag läst. Eller är hela boken en provokation och det är han själv som är den där sista grisen? Menar han ingenting av det han säger där?

Programmen med Liv Strömquist har jag bara sett delvis, men mitt intryck hittills av dom är att Engdahl tar för mycket plats, jag håller nog med om att det är en hel del mansplaining där. Sen att räkna i procent hur mycket nån av dom snackar i dom olika programmen säger väl inte så mycket om vem som s.a.s. tar kommandot. Nu har jag inte sett klart serien så jag kanske är orättvis mot den.

Jag har inget emot att Horace Engdahl kastar sin hatt eller viftar med ett paraply och ser tokigt glad ut eller att han gillar livsstilsprogram på tv, det är bara det att jag får för mig att han gör sig till, att han inte är genuin, äkta, i det här. Eller är det jag som har fördomar? Måste min bullshit detector ruckas?

Artikeln är här.

4 reaktioner på ”En borsalino med snurr

  1. annikabryn mars 31, 2016 / 6:09 e m

    Han sätter verkligen ett frågetecken för vad intellektualism egentligen är.

    Gilla

    • Gabrielle april 1, 2016 / 3:36 e m

      Ja och mer än det: han sätter frågetecken för vad slags människa han själv är.
      Vilken är ”hans” sanning? Är det den han uttrycker i grisboken?

      Gilla

  2. Karin april 9, 2016 / 11:12 f m

    Det är som om han inte fattar att en del farbroderliga fryntligheter eller lite provocerande positioneringar vid groggbordet inte fungerar lika bra i seriösa sammanhang. Artikeln/intervjun var full av konstigheter. Liv/Horace programmen som jag bara sett ett par korta bitar av verkar upplagda efter hans preferenser, vilket ju blir skevt. Och Den sista grisen består mest av garderingar, brasklappar och dubiösa levnadsråd om hur man undviker att göra bort sig. Men också en och annan tänkvärd formulering. Jag har sett att den höjs till skyarna av en del. Så då blir man ju nyfiken…

    Gilla

    • Gabrielle april 12, 2016 / 5:32 e m

      Farbroderligt fryntlig, ja det är kanske det han försöker vara.
      Jag ska vid tillfälle ta mig en titt på Den sista grisen. Men jag har klart förutfattade meningar om den efter dom citat jag sett hittills. Tror inte jag kommer att tycka om den alls! Men såna förutfattade meningar ska man väl ”utmana”. Så ok då, den åker in på listan. Och så hörs vi kanske om den igen framöver nån dag.

      Gilla

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.