I höstas tog jag en bild av en brygga i dimma. Den var med i bloggen då men kommer här i repris. Helt enkelt inspirerad av att det är en sån disig dag i Stockholm i dag. Och så tankar på förgängligheten…
…för denna brygga ”has ceased to be”, ”it is no more”. Den är väl inte direkt ”expired and has gone to meet its maker” men den har gett sig iväg. Havet tog den under vintern. Bara så du vet… Säg mig den glädje – eller brygga – som varar beständigt.
Den numera före detta bryggan var inte min utan finns – fanns menar jag – på en annan del av den ö där jag skulle vilja vara nu. (Större och bättre bild om du klickar på den). Och nu ska jag sluta och kanske gå ut en sväng i grådiset innan det är dags för final i Wimbledon. Heja Roger!
PS Citaten är förstås ur Monty Pythons papegojsketch som jag hittar på Youtube här.
Gabrielles blogg 