Det är underligt det här med engagemang. Något som har engagerat en starkt en gång kanske inte förmår göra det på samma sätt en annan gång. Kanske kan man ”bränna ut sig” på en viss fråga. Kanske förbyts engagemanget i resignation istället. Trist. Självklart var jag stenhårt mot kärnkraften och röstade på Linje 3 mot kärnkraftsutbyggnaden när det begav sig för nu ganska länge sedan. Folkomröstningen var ju 1980 så det har hunnit gå några år…
Nu är frågan uppe igen och DN har artiklar om hur stödet för nya kärnkraftverk ökat bland svenskarna. 48 procent av väljarna är för att bygga nya kärnkraftsreaktorer, 39 procent är emot, medan 13 procent är osäkra enligt DN/Synovate-mätningen. Männen är betydligt mer kärnkraftsvänliga än kvinnorna där fortfarande flertalet faktiskt är emot.
”Det är också tydligt att stödet för att bygga nytt ökar med åldern”, säger en opinionsanalytiker.
”Bland de intervjuade som är 60+ är det en klar majoritet för att bygga nya kärnkraftverk, medan det är en majoritet emot i åldersgruppen 16-29 år”, skriver DN. Det var länge sedan jag hörde till gruppen 16-29 år men jag håller med dem! Jag vill fortfarande ha bort kärnkraften och är emot att bygga nya kärnkraftverk. Jag tror på möjligheterna med ny energiteknik, miljövänlig teknik som bygger på förnybara energikällor – om man bara ger den chansen att utvecklas ordentligt.
Men för att nu återvända till frågan om engagemang: jag blir mest trött nu när jag bläddrar mig igenom DN:s kärnkraftsartiklar. Det är som om jag faktiskt inte orkar engagera mig i det längre. Det känns bara sorgligt och trist alltihop. Nya kärnkraftverk med alla de nackdelar, risker och …. nej, jag ids inte argumentera om det längre. Det känns väl lite hopplöst också, det kanske är därför. Eller kan det vara så att jag tröttat ut mig på Odenplansgallerian och fastighetsboxarna och annat jag varit arg över här i bloggen …suck!
Några fler artiklar i DN: här och här.
Andra bloggar om: kärnkraft, miljö, miljövänligt, förnybar energi, energipolitik
Gabrielles blogg 
Jag var också linje3-are på den tiden det begav sig. Konstigt det där med att 60+:arna är för kärnkraft. Men de (och snart räknas jag in där också, men har i det här fallet hållit mig ung) är kanske kvar i den där tiden, då allt ansågs möjligt. Framtiden var ljus, framstegen outsinliga och tillväxt något som bara blev.
De yngre kanske inte har samma framtidstro. Och jag förstår dem. Energi måste hushållas med. Uran är giftigt från början till ett slut, som ligger långt, långt bortom föreställningarnas rand.
GillaGilla
Förmågan att engagera sig är förmodligen kopplad till känslolivets kapacitet. Det som som då vid tiden för folkomröstningen förmådde locka fram starka känslor av hot har sedan dess varit en del av vardagen. Kanske inte så konstigt att det idag inte vaknar lika starka känslor och därmed upplevs mindre engagerande. Vi orkar ju liksom inte vara upprörda hur länge som helst åt en och samma sak. Det kommer ju ständigt nya impulser som påverkar en.
Tror också att det ligger mycket i Berts kommentarer. Det är ju stor skillnad på engagemanget för världen om man jämför nutidens ungdomar och oss på den tiden det var Vietnamkrig t ex. Kanske krävs en ljus framtidstro som en bakgrund mot vilken mörka hot kan skapa kontrast för att locka fram de starka känslor som kärnkraften resp Vietnamkriget gjorde hos oss men som den resp balkankriget inte gjort hos dagens unga?
GillaGilla
Vad man bör ha i åtanke är att kärnkraft faktiskt inte är något annat än att utvinna energi ur atomära processer. Det kan göras på olika sätt. Det sätt vi gör det på i Sverige idag, i våra stora och ineffektiva mastodontkraftverk är inte det optimala.
Kineserna har byggt PBM (Pebble Bed Module)-reaktorer som inte kan får härdsmälta. Det går inte pga det sätt de är byggda. Och det är inte teorim, de har provat.
Dock får du såklart fortfarande avfallsproblemet, men där finns ett annat intressant forskningsfält, nämligen att använda sig av Torium istället för Uran som bränsle. Torium blir ofarligt på ett par hundra år, istället för hundratusentals år som fallet är med Uran och det går också att bygga Toriumreaktorer som inte kan få härdsmälta. Toriumreaktorer finns dock bara i liten skala än, labratoriereaktorer så att säga, men experiment med fullskala skall ske under 2008 om jag inte minns fel. Går det bra har Sverige ett mycket intressant alternativ att titta på, i synnerhet då det finns avsevärt mer Torium än Uran, det är lättare att bryta och den upparbetningsprocess som krävs för Uran inte heller behövs för Torium.
Kort sagt. Det har hänt en del..
GillaGilla
Du behöver kanske en ny kärnkraftslåt, mer uppdaterad än, ska våra barn o barnbarn hata oss o förbanna..
KÄRNSAMBA
Jag hör ofta folk som klagar:
”det är värre än på 30-talet.
För mycket månad i slutet på pengarna
karens och annat galet”
Jag hör ofta folk som säger:
”medicinen biter inte längre.
Vi får isolera oss i katakomber
för u-länder gör egna vätebomber”
Men en sak har vi kvar när vi mot evigheten far
en massa kärnkraftsåtervinning åt alla och envar
Bränslestavar går till Stadion
Radioaktiviteten går till radion
Avfallet det skänker vi till u-hjälp
Så får dom att göra, det blir hjälp till självhjälp
solo
Att vår värld går under blir alltmera troligt
Det är hål i ozonet och läckor i Rosenbad
Alla försvinner som gör livet roligt
Tage D, Sune Mangs, Cornelis, Thorén
Sten-Åke han var glad!
Kärnkraften är den bästa kraft vi har
Kärnkraften stannar hos oss alla dar
Den ger jobb åt journalister
den ger jobb åt oss artister
framförallt så ger den jobb åt våra barn
så, tänk på barnen och låt kärnkraften va´ kvar,
ja, tänk på barnen och låt kärnkraften va´ kvar,
tänk på barnen och låt kärnkraften va kvar!!!
GillaGilla
Bert:
Det ante mig väl att du var Linje 3:are du med…
Och kanske är det som du säger att det handlar om en framtidstro som inte riktigt finns hos dagens unga på det sätt det gjorde hos oss. Vilket förstås är alldeles hemskt!
Anna:
Känslolivets kapacitet? Hm, lite oklart hur du menar där, tycker jag. Men visst håller jag med om att det tydligen funkar så att man (jag) inte orkar vara upprörd hur länge som helst åt en och samma sak. Fast det är det jag kritiserar hos mig själv. Jag tycker att om det en gång var som en stark eld inom mig så ska den inte nu bara vara en liten trött gnista för att åren gått och jag har blivit äldre…och tröttare…
Och varför dagens ungdomar inte engagerar sig på samma vis som vi förr i tiden, ja det är kanske som både Bert och du tror att de saknar framtidstro. Hemskt som sagt.
Anders:
Det är klart att det skett en hel del utveckling sedan 1980! Och nybyggda kärnkraftverk är förhoppningsvis både säkrare och miljövänligare än de gamla. Du talar om torium och bättre halveringstid och andra fördelar framför uran. Javisst, torium är nog ”beskedligare” än uran men det är fortfarande ett radioaktivt ämne som ska brytas ur marken med risker för radioaktiva utsläpp, ökade cancerrisker hos dem som ska bryta det, kanske risker vid transporter, processer m.m. Och på det har du avfallsfrågan. Dessutom är torium en ändlig resurs.
Varför sjuttsingen är det inte på alla sätt klokare och bättre – miljövänligare – att satsa på ny energiteknik med förnybara energikällor än på ändliga radioaktiva råvaror som blir farligt avfall i en massa år? Det har hänt en hel del inom förnybar energi också (CSP – apropå förkortningar: Concentrating solar power). Och säkert skulle det hända ännu mycket mer och snabbare om man lät bli att kasta pengar på att bygga nya kärnkraftverk (inte billigt!)
Hm, så där ja, nu gick jag igång lite i alla fall.
Husse:
Tack för sången. Kommer mig att tänka på Tom Lehrer och hans ”We will all go together when we go”.
GillaGillad av 1 person
Känslolivets kapacitet? – Tja, hur många känslor orkar vi härbärgera?
Människor är olika. Somliga är heta jämt och ständigt (eller kan förefalla vara det, iaf). Andra så i mindre grad.
Jag tror att vi har en viss begränsning i kapaciteten att känna känslor. Utrymmet varierar mellan individer men förmodligen också hos individen i olika perioder av livet.
Det var bara det jag menade med ”kapacitet”.
GillaGilla
Kärnkraft är inte det enda som kan ge oss stora mängder energi snabbt. Eon vill bygga en vindkraftpark i Östersjön, på Södra midsjöbanken. Den skulle ge 3 TWh/år, vilket är mer än all eldriven järnvägstrafik i hela Sverige förbrukar (2,6 TWh/år)
Banverlket Miljödata Energianvändning
Södra midsjöbanken
GillaGilla
Trist att sitta på tåget mellan Stockholm-Göteborg och det stannar för att det slutar blåsa.
Vindkaft är ett bra komplement till kärnkraft men kan inte ersätta den.
Tyvärr är vinden oberäknelig och andra kraftverk måste vara igång med full kapacitet ifall vinden avtar, det tar en stund att öka/minska kapaciteten i ett kraftverk.
Detta har man bla. sett i Danmark som har många vindsnurror.
Vad blir då vinsten med snurrorna? Jo, export av överflödig el.
GillaGilla
Olle: Jag tror på utvecklingen av ny energiteknik om man bara ger den en ordentlig chans. Då bör vindkraft tillsammans med energi från andra förnybara energikällor + den vattenkraft vi redan har kunna ersätta kärnkraften. Och tågen kan fortsätta att rulla.
Forskning pågår förresten också för att få fram teknik för lagring av vindkraft – bl.a. i Danmark.
Mycket bättre att satsa på ny energiteknik än gammal teknik med ändliga råvaror som kärnkraften med alla dess negativa miljöeffekter.
GillaGilla
@olle. vist så ska det leverera mycket el, MEN NÄR ?
Eftersom man inte kan lita på att det blåser när vi vill så måste det finnas reservkraft för 80-90 % av vindkraftsproduktionen, I sverige brukar det vara vattenkraften som är reserv så det enda som detta skulle leda till är att vattenkraften inte går för fullt.
Samma problem gäller för solkraft. så det vi behöver är BASKRAFT, kraftverk som vi kan lita på kör nästan hela tiden, och som vi själva kan bestämma när vi kan slå på dem.
Och där har jag inte sett några alternativ till kärnkraft eller vattenkraft
GillaGilla