Fågelparaply

Tillökning i fågelfamiljerna i skärgården. En sjöfågel – knipa? – verkar bo i en stor holk nära stranden. En svartvit flugsnappare och hans fru har slagit sig ner i holken på vägen mot uthuset. Dom flyger av och an och turas om att mata ungarna därinne. Ett svanpar glider sakta omkring på det lugna vattnet, sticker ner sina långa halsar och hittar nåt ätbart. Deras små ungar kommer efter och lär sig och lär sig. Måsarna här utanför har 3-4 ungar som växer sig stora väldigt snabbt. Ett tärnpar som envisats med att lägga ägg direkt på vår lilla strand har alldeles nyligen fått fram resultatet: två små tufsiga brunspräckliga ungar.

Föräldrarna är väldigt beskyddande, minst sagt. Det går ut över oss. Vi behöver väl inte direkt fajtas med dom, men försvara oss måste vi. Dom är väldigt argsinta och kommer under högt tjattrande och störtdyker med öppen näbb rakt ner mot oss. Det är en speciell känsla att titta in i ett rött tärnegap på sisådär 1 meters avstånd. Kommer dom åt så smäller dom ihop näbben och hackar oss i skallen. Man måste vifta med nånting ovanför huvudet för att undvika att få sig en smäll, men det är inte alltid man klarar sig ändå. Bäst är att använda paraply.

För två år sen diskuterades i bloggen om dom fåglar jag fotat var silvertärnor eller fisktärnor. Åsikterna gick isär. Se inlägget Mörkögd argbigga. Själv tror jag mest på silvertärna (kanske delvis för att jag vill att det ska vara såna!).

Två bilder från i dag på familjelycka i tärnfamiljen kan du se på min andra blogg Arundo här.