Här kommer hon, segergudinnan Nike. Hon går i triumf framåt framåt, och hennes klädedräkt fladdrar i vinden. Eller också kommer hon flygande och landar på stäven till ett skepp. Jag tror det såg så ut när man grävde fram henne på ön Samothrake (Grekland) 1863. Marmorskulpturen lär ha krönt ett monument över en sjöseger vid Samothrake troligen omkring 250 f.Kr. Skulpturen är daterad till den tiden eller kanske omkring 190 f.Kr. och finns nu i Louvren. Nike från Samothrake är ett av världens mest kända konstverk.
På Konstakademien i Stockholm finns en gipsavjutning av Nike direkt när man kommer in, om jag minns rätt.
Och på Waldemarsudde finns en bronsavgjutning som står utomhus.
För mig har skulpturen en särskild laddning eftersom jag vet att min mamma tyckte om den. Hon berättade att hon blev så glad när hon kom in på Louvren för första gången och möttes av denna vackra bevingade kvinnoskulptur. Jag känner likadant. Nike gör mig glad.
Det blev alltså en tur till Waldemarsudde igen. Tulpanerna som var så vackra för en vecka sen börjar sloka en del, men syrenerna är i full gång överallt, stora täta snår av doftande syrener. Och här och var vackra snår av kaprifol. Koltrasten höll igång som vanligt. Men ingen näktergal denna dag. 
Gabrielles blogg 
Vilken fin miljö du besökte igår! En stolthet för Stockholm. Ditt reportage fångar elegant helheten med hjälp av några detaljer (Nike, syrenerna, koltrasten sjöutsikten).
Inte svårt att dela din mammas och din betagenhet inför Nike. Jag minns den nästan andaktsfulla känslan för mer än sextio år sen vid första mötet i Louvrens trapphus.
Hade antagligen då redan nosat på Gunnar Ekelöfs långa dikt ’Samothrake’ (1941), men säkert varit för ung och obeläst för att kunna ta in dess rikedom. Dikten har kallats en ekokammare för världslitteraturen. Segergudinnan har en central roll; slutraderna apostroferar henne direkt:
Jungfru du är vår seger!
Vem har ägt dig?
En annan, alltid en annan.
Ändå är du vår seger!
Du är oss segel och hamnar och moln
och du är vår seger,
jungru bland molnen i storm.
O taktfast taktfast
trofast
ror vi ditt skepp i hamn.
Hela dikten med inträngande analys gjord av författarinnan Ann Lundvall finns tillgänglig på nätet:
Klicka för att komma åt FULLTEXT01.pdf
Ett hedrande av gudinnan i nutiden som man nästan upplever som en skändning, är att hennes segervingar har reducerats till kommersiell logga och att hon själv för miljoner inte är känd annat än som ett skomärke. ’Najk’, man ryser!
GillaGilla
Tack. Gunnar Ekelöfs dikt kände jag inte till. Intressant analys via länken. Inte läst allt än, det får bli lite senare.
Och nej visst, det där med loggan vill jag inte riktigt tänka på alls i sammanhanget.
GillaGilla