Intressant artikel av Bengt Ohlsson i DN i dag. Lång men mycket läsvärd, tycker jag. Det handlar om tänka själv och ta ställning ”på riktigt” och inte bara hänga med i en grupp som står för en åsikt, en grupp som man känner att man tillhör eller vill tillhöra. Det handlar mycket om att vara kulturutövare och ändå våga ifrågasätta vänstern. Själv djupt rotad inom vänstern har Bengt Ohlsson funderat över vänsteridentiteten, synen på Makten m.m. Han tar upp exemplet Slussen och skriver apropå uppropet för Kulturslussen som undertecknats av bl.a. många inom ”kulturvärlden”: ”Och om någon vill ha mitt namn på en lista får de göra sig besväret att hitta goda argument för sin sak i stället för att tumma på sitt gamla tillhörighetskort, för den där tillhörigheten betyder ingenting för mig längre.”
Människors rätt att leva sina liv som dom vill så länge dom inte skadar andra skriver han också om. Det håller jag med om även om jag samtidigt vacklar en del på den punkten. Inte skada andra – visst, håller självklart med om det. Men leva enbart för sin egen skull – ”ska” man det eller inte? Tänker på att världen borde bli en bättre värld att leva i för dom som kommer efter. Och hur åstadkommer man det, vems ansvar är det? Ska en del människor som vill engagera sig jobba för en bättre värld medan andra som inte vill engagera sig ägnar sig åt att leva egna bra liv? Hm…det där är svårt. Tänker på Stéphane Hessel och hans bok ”Säg ifrån!” som jag bloggade om (länk nedan). Själv vacklar jag lite hit och dit… Den som vill bo i en koja i skogen och njuta av naturen och inte engagera sig alls i det som händer i området runt omkring, i kommunen, i landet, i världen ska väl få göra det så länge han eller hon inte skadar nån annan? Eller kanske räcker det med att man går och röstar när det är val? Eller betalar till olika behjärtansvärda insamlingar? Hm…
Bengt Ohlsson hänvisar till nån tidigare krönika som tydligen kritiserats av Malin Ullgren. Jag har varken läst det ena eller det andra, men det går kanske att hitta på webben. I alla fall var dagens artikel som sagt intressant och tankeväckande läsning.
DN här.
Mitt blogginlägg ”Shopping eller engagemang?” där jag nämner Stéphane Hessels bok här. Jag fick flera intressanta kommentarer på det inlägget som jag läser nu igen och funderar över.
Gabrielles blogg 
Jag hade faktiskt tänkt skriva om Ohlssons krönika men nu får det vara…;-) Du har redan sagt det som behöver sägas.
Men det är sorgligt och kontraproduktivt om (att) Slussdebatten förvandlats tillen höger/vänsterfråga och Ohlsson bidrar väl i viss mån till en polarisering som jag inte tror motsvarar opinionsläget bland medborgarna. (Att det blir så i Stadshuset är naturligtvis en oundviklig följd av det rådande systemet.) En viss sanning finns det väl i det men den ligger djupare än vad Ohlsson skriver. Nuvarande nyliberala finansieringsideologi har medfört att Slussensförslaget belastas med utsiktsförstörande byggnader, onödiga gallerior m.m. Men det är å andra sidan inte en partipolitisk fråga utan en ideologi som omfattas från yttersta höger till yttersta vänster. ”Den som är satt i skuld är icke fri” – joho då, det beror helt enkelt på.
Sen tycker jag det är märkligt att det inte finns länkar till Ohlssons tidigare artikel och Ullgrens replik. Men det är regel snarare än undantag i dagspressens nätupplagor.
GillaGilla
Tack för kommentaren. Nej, jag vet inte om Ohlsson bidrar till att Slussen blir en höger/vänsterfråga. Samtidigt med diskussionen om kulturarbetare och vänsteridentiteten efterlyser han ju argument istället för retorik. Och jag håller med om det. Kändisar som hoppar in i debatten utan att vara pålästa om vad det handlar om inger inte mig förtroende.
I frågan om Slussens utformning tycker vi nog rätt lika du och jag. Jag vill inte heller ha den unika utsikten förstörd, jag vill inte ha en plats som inte är tillgänglig för alla (”reparatör på väg” står det väldigt ofta ovanför stillastående rulltrappor i t-banan) och jag vill inte att stan ska ”sälja sig” genom att nån får bygga ytterligare en galleria. Det här med gallerior och att man fortsätter bygga såna känns faktiskt rätt skrämmande. Om det är så att människors inställning till vad som är viktigt i livet successivt verkligen förändrats i den riktningen (shoppa shoppa ”because you’re worth it”) så är det ju verkligen hemskt. Nu ska man tydligen bygga Nordens största köpcentrum i Solna. Usch, jag blir bara trött!
GillaGilla
Modig och bra artikel av Bengt Ohlsson, håller med dig.
Malin Ullgren representerar en röd pseudo-radikal journalist som
gör anspråk på åsiktsmonopol.
GillaGilla
Tack för kommentaren.
Blev lite konfunderad i dag när jag läste en mycket kortfattad kommentar i DN där Lars Linder skriver att ”Bengt Ohlsson spottar i medvind”. LL tycker tydligen inte alls att artikeln är modig. Han skriver att ”tidens medvind är stark och förlig och fyller hans (alltså Bengt Ohlssons) spinnaker”. Tjusigt formulerat men inte riktigt klart vad han menar egentligen. Kanske kommer det nån längre grej om nån dag?
Malin Ullgren har jag inte läst tillräckligt mycket av för att ha nån åsikt om henne. Men nu ska jag förstås titta lite noggrannare.
GillaGilla
Har läst och håller med, bra och modig artikel av Bengt O. Jag läste hans krönika häromdagen, där han behandlar liknande tankegångar. (Kan inte heller hitta den nu.)
Är det ett typiskt svenskt fenomen, detta att rätta in sig i ledet och uttrycka ”sitt” kollektivs åsikter? Tänker nu också på Madeleine Leijonhufvuds utfall i dagens SvD, när hon kommenterar drevet som varit, framför allt mot kungen. Visst har det varit konstigt hur många som hoppat på det tåget… Flera partiledare och andra riksdagsmän har talat om vikten av en utredning, uttalat sig om vådan av kontakter mellan statschef och den undre världen osv. Och allt byggde på rykten och löst prat. Men det är så rätt i tiden att vara kritisk till monarkin och därmed – verkar det som om – blir det också politiskt korrekt att välja att tro på rykten om lösaktigt leverne hos monarken.
Typiskt svenskt?
Bengt O:s resonemang om Makten är också intressant. Hos vänstern är det PK att inte ”gå maktens ärenden”. Men vem har egentligen makt?
GillaGilla
Ja, nu har jag läst Leijonhufvud och även repliken av Anders R Olsson. Vad gäller kungen så har jag också undrat varför man dragit på så väldigt. Men jag kan i alla fall gott tänka mig att kungen roat sig på sätt som inte anses riktigt ”comme il faut” för ett statsöverhuvud. Allt är troligen inte löst prat och rykten – även om det här med undre världen kanske är det. Men att aftontidningarna låter sig luras (eller låtsas att dom blir det) av en uppenbart fejkad bild handlar ju säkert bara om att tjäna pengar. Vad vill dom annars, tro? Jobbar dom för att monarkin ska bort och Sverige bli republik eller för att Victoria ska ta över? Om aftonblaskorna tycker jag verkligen inte. Och det är ju ändå mycket dom som drivit upp det här, även om både SvD och DN och andra hängt på.
Håller med om att det Ohlsson skriver om makten och om vem som egentligen har makten i olika sammanhang är intressant. Han lyfter fram en hel del tänkvärt där. Kanske nåt att blogga om!
GillaGilla
Benke: Mappen kom från kulturslussen
GillaGilla
Tack för länken! Han skriver onekligen rätt roligt. 🙂
GillaGilla
Jag tycker det här är svårt, men håller med dig i det mesta, utan att egentligen vara emot dig i något. (Tala om konflikträdd fjant!)
Vänsterkanten lutar jag också åt. Tänker på ett gammalt bortglömt begrepp som solidaritet. Människors lika värde m.m. Tycker att den nuvarande regeringens övertro på miljöförstörande konsumtion = tillväxt, går stick i stäv med de ambitioner de hade vid tillträdet, där det snackades om att vi skulle ”gå före” vad gäller miljöinnovationer. Tomma ord!
Samtidigt blir jag lite rädd för mig själv när jag nästan känner mig som folkpartisk i skolfrågor. Skolan måste få högre status, annars är det ute med oss som kunskapsland.
Kanske är jag blåögd, men jag tror definitivt att ”kollektivet” har mer att erbjuda än den egofixering som griper omkring sig.
GillaGilla
Hej, Bert. Det tycker jag förstås är bra – att du håller med mig i det mesta. Sånt gillar jag!
Skolan måste få högre status, javisst. Håller verkligen med om det. Sen om det ska kallas folkpartistigt eller inte…Tja…där handlar det tydligen om tillhörigheten igen då? Att du känner dig obekväm med (ha ha! inneuttryck) att tänka som en folkpartist i nån viss fråga. Men för sjutton hakar det är ju resultatet som räknas, vad som verkligen blir gjort och inte vem som gör det.
Egofixeringen och även shoppinggalenskapen som griper omkring sig tycker jag är skrämmande tendenser i dagens samhälle. Det är ju faktiskt även en fråga om makt och demokrati.
GillaGilla