Roth igen

2016 gjorde man film på Philip Roths bok ”Indignation” från 2008. Jag har just läst boken, läst om faktiskt. Hade ett vagt minne av att jag nog redan läst den och märkte snart att jag kände igen medan jag läste. Men det gjorde inget. Läsa om Roth långsamt kan vara en njutning. Tycker fortfarande det är en miss att han inte fick Nobelpriset i litteratur. En stor författare. ”Indignation” är en väldigt bra bok. Den handlar om Marcus Messner, en ung kille från en judisk familj, och det som händer honom när han går på college.

I en från filmen välkänd scen blir Messner inkallad till Dekanus och får kritik för sitt beteende i några sammanhang. Själv anser han att han inte gjort nåt fel och känner sig orättvist anklagad. Han vägrar också att finna sig i saker vid skolan som går mot hans övertygelser och som han anser inte ingår i hans skyldighet som studerande. Detta trots att det hade varit klokare att stå ut och ”spela med”. Som att delta vid dom regelbundna kristna sammankomsterna i kapellet. Messner citerar stycken ur Bertrand Russells ”Why I am not a Christian” för Dekanen vilket inte gör saken bättre direkt.

Jag kan gott förstå Messners upprördhet när han anklagas för nåt han absolut inte gjort och hans ovilja att foga sig. Själv känner jag mig ju smått provocerad bara jag ser skylten ”Gående hänvisas till andra sidan” på trottoaren. Jag går väl för fasiken var jag vill! Hm… barnsligt kanske.

Och så tänker jag på morgonsamlingarna när jag gick i läroverket i Söderhamn på 1960-talet. Oftast med religiöst inslag. Tror t.o.m. att dom där 10-15 minuterna varje morgon gick under namnet ”Morgonbön”.

Varje dag klockan 7.55-8.10 var det nog, direkt före dagens första lektion. Dom som bodde utanför stan och kom in med buss eller så slapp vara med om denna gudliga start av dagen.

Det ”fanns inte på kartan” då att protestera mot obligatorisk närvaro vid Morgonbönen. Vi satt väl där och tänkte på annat. Och på den tiden var jag inte heller lika klart uttalat emot allt vad religion hette. Men jag hörde till det fåtal bland mina jämnåriga som valde bort konfirmationen.
Apropå Russell kommer jag att tänka på hans text om den himmelska tekannan och på damen som hade en tekanna som handväska – rolig idé. Bloggade om det för många år sen här.

Philip Roth har jag nämnt nån gång tidigare, i inlägget ”Om skrivande” här. I en kommentar under det inlägget finns ett entimmes program om Roth. Intressant.

Bilden: Utsikt mot läroverket. Foto: Sigvard Gustavsson 1956. Dibis SES00282. Klicka på bilden om du vill se den lite större.

2 reaktioner på ”Roth igen

  1. Bert Bodin november 15, 2020 / 3:02 e m

    I klass tre eller fyra gjorde vår klassföreståndare en enkät bland oss elever. Det var frågor om vad vi tyckte bäst och sämst om bland de ämnen vi hade. Vad jag tyckte var bäst, kommer jag inte ihåg. Kanske var det engelska.

    Sämst däremot, tyckte jag om religion, eller kristendom som det ämnet benämndes på den tiden.
    – Jag vill inte bli religiös, var min konkreta ståndpunkt och mitt svar.

    Redan då, alltså!

    Så jag är heller inte konfirmerad. Jag var den ende i klassen som inte gjorde det.

    Gilla

    • Gabrielle november 17, 2020 / 9:58 e m

      Ett tidigt ställningstagande! Ja, jag var också ensam i klassen med att inte konfirmera mig. Min systrar gjorde likadant så på det viset var jag inte ensam.
      Och på kristendomslektionerna spelade vi ofta luffarschack minns jag. Ja, tänk att det fortfarande hette kristendomsundervisning då. Låter nästan 1800-tal nu.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.