Ja, vad är det som är så lockande med det som är gammalt och risigt och gärna lite rostigt? Kan det vara så enkelt att det hänger ihop med åldern? Att man – alltså jag – börjar bli gammal och sliten och rostig själv? Kanske är det också nån sorts trots mot allt det som är korrekt, välordnat, polerat, putsat. Och det som är minimalistiskt, estetiskt avskalat? Nej, ge mig lite rost, ge mig lite lagom röra, ge mig sånt som inte är tip-top, gärna lite trasigt eller rester av nåt annat, nåt som kanske var fint nån gång för länge sen…
I dag blev det en rätt sen promenad runt Reimersholme, och där kunde jag spana in området Lövholmen på andra sidan vattnet – på Liljeholmen. Detta måste nog utforskas närmare nån dag, det ser helt oemotståndligt gammalt och slitet ut. Med lite tur är båtarna som syns här gamla och slitna också. Tills vidare blir det denna bild. Ser du ballongen förresten? Det var en kväll som lämpade sig för ballongflyg.
Rostsverige finns fortfarande kvar bland mina länkar nedtill till höger, trots att sidan inte uppdateras längre – här är länken. Och så fick jag nyligen tips om en annan sida som samlar gamla övergivna platser, gamla industriruiner och andra platser man inte får besöka. Sidan heter Tillträde förbjudet och du hittar den här. Kanske ligger dom flesta platserna som man besökt i Skåne, jag vet inte, har inte hunnit titta så mycket än.
Gabrielles blogg 