Björn som bor så mycket mer sydländskt än jag har redan haft magnolia med i sin blogg här. Vi som bor häruppe i norr (Vasastan) börjar lite senare. Mitt närmaste magnoliaträd finns i Vasaparken – dvs det finns två. Jag tog bild på det ena.
Sen fick jag ge mig iväg lite längre på min magnoliaspaning. Kärt återbesök hos det stora magnoliaträd som finns utanför Skansen, alldeles bakom Skansenbutiken. Många knoppar och en del utslaget.
Jag såg ”mina” första studenter i dag också. Och gick med melodisnutten ”…och den ljusnande framtid är vår…” i huvet ett tag efteråt. Hm… Jag minns att när jag fyllde 46 slog det mig för första gången att jag troligen mänskligt att döma – som det brukar heta – antagligen levt ungefär halva mitt liv, att det skulle vara mindre kvar. Det var inget hemskt med det, bara ett konstaterande. Hade inte tänkt så tidigare. Men nu blir jag påmind igen när jag ser dessa unga med sina vita mössor – hå hå ja ja, tidens gång. Hoppas det går bra för dom!
Glad Valborg tillönskas alla mina bloggvänner och förstås alla andra som hittar hit!
(Som vanligt: lite större bilder om du klickar på dom).
Gabrielles blogg 
Tack detsamma! Och grattis till fina bilder, det ser riktigt proffsigt ut. Imorgon är det 45 år sen på dagen som jag kom ut på skoltrappan med vita mössan. Alla förväntningar på det spännande Livet som nu skulle börja på allvar.
Eftertankens kranka blekhet, heter det. Men eftertanken är en bra sak, tycker jag. Att i lugn och ro reflektera över det som varit och minnas roligt och acceptera det andra som också hände… inte så dumt. Brukar kännas speciellt just på Valborgskvällen när mörkret faller, man fryser lite och brasan är en glödande hög bland mänskor som rör sig. Välkommen sköna maj!!
GillaGilla
Ja, Valborgskvällen brukar vara stämningsfull på ett lite vemodigt sätt. Det känns vemodigt att april är slut… Men särskilt stämningsfullt var det inte igår kväll kan jag säga – i alla fall inte i Vasaparken. Inget ”Vintern ra..” eller ”Sköna maj välkommen” istället skräll”musik” exekverad från en scen av Filadelfiakyrkan (inte min tekopp) och därtill den minsta valborgseld jag nånsin sett. Enda fördelen med den var att inga djur troligen brändes upp. Man eldade stora vedklabbar i stora ”fat” på ben en bit ovanför marken.
GillaGilla
Vi har också haft ett litet magnolia-rant, Helena och jag, i Bergianska. Sprang från den ena till den andra, en kall kväll, Det finns minst tio olika där.
Glad Valborg och I:a Maj.
GillaGilla
Tack, Gabrielle. Ja, att Bergianska har magnolior (förstås) det minns jag. Jag åkte dit förra året enkom (fint ord) för att plåta magnolior på den vårens magnoliaspaning.
GillaGilla
Jag har full förståelse för att blomningen sker senare ju närmre Arktis man befinner sig … fina bilder! Trevlig helg!
(PS. 43 år sedan jag tog studenten, det var sista året [med ett undantag: kvarsittarna 1968 kunde få ta sig ut -69 men ändå få studentexamen] vi hade studentexamen i Sverige.)
GillaGilla
Tack, gamle student! 🙂
GillaGilla
Hej Gabrielle
Fin fina bilder
Jag kommer att titta in igen till din trevliga blogg
hejs/Molle
GillaGilla
Hej, Molle! Roligt att du hittat hit. Jag har förstås varit inne på din blogg också nu och är impad av alla fina bilder. Kanske jag kan lära mig mer om foto genom att titta på hur du gör!
GillaGilla