Flera av mina läsare har säkert sett att jag har två bloggar: den här och så bloggen Arundo. I början var Arundo mest tänkt som marknadsföring av min bok, men successivt har den utvecklats mer mot att rätt ofta handla om den lilla staden Söderhamn där jag växte upp. Inte minst om hur staden förändrats genom tiderna. Man kanske kan säga att bloggen fått en mer kulturhistorisk inriktning istället för att vara en blogg om en bok. Lite mer allmänt om Hälsingland och Norrland i övrigt förekommer också.
Kulturhistoria ja, och inte så mycket politiskt som det emellanåt kan vara här i Gabrielles blogg (är nog inte lika arg av mig i Arundo som här). Fast i och för sig snuddade jag vid dagsaktuell politik i inlägget ”Om ryssen kommer” häromdan på Arundo. Men det utmynnade mer i 1700-talshistoria.
En del personliga minnen är det också i Arundo-bloggen, och mycket bilder kan det vara. Senast la jag ut en bild från tidigt 50-tal där min syster sitter och ritar i en gammal roddbåt.
Arundo-bloggen når du enklast genom att klicka på bilden av boken upptill i högerspalten. Du är mycket välkommen att titta in där. Hoppas du hittar nåt som du tycker är intressant!
Uppdatering 1 april: Nytt inlägg daterat 1 april finns nu på Arundo-bloggen. Handlar om att det numera finns romska tiggare även i Hälsinglands städer och tätorter.
Uppdatering 7 april: Ja, sen bloggade jag på Arundo om en gammal maläten tiger på läroverket, Staffansskolan, i Söderhamn.
Obs att jag sen har gjort om lite så att upptill i högerspalten i Gabrielles blogg finns nu uppgift om vilket inlägg som är det ”Senaste på Arundo”.
Därmed gör jag inga fler uppdateringar av den här bloggposten om Arundo.
Gabrielles blogg 
Ja det här har du undanhållit oss eller troligen är det jag som varit ouppmärksam! Har suttit nu på fm och läst om Söderhamn och dina minnen. Det var mycket trevligt inte minst för att det väckte många minnen från min egen tid i realskola och gymnasium och med riktig studentexamen. Och mycket annat. Jag blir en trogen läsare.
PS Vi broderade på mössan: på randen ett gemensamt motto för klassen, på kullen fick vår ”kreativitet” blomma ut. Efter examen fick man ”lägga bort titlarna” med lärarna – men på din tid kanske du-reformen redan var införd.
GillaGilla
Jag tror inte vi sa du till alla. Dom flesta sa man nog ”magistern” till då fortfarande, men några av dom kunde vi dua.
Trevligt om du blir en trogen läsare. 🙂
GillaGilla
Tack för tipset! Var nog in och kikade där i början, men har inte kommit mig för sen dess. Mycket spännande läsning, även för den som inte kommer från Söderhamn.
GillaGilla
Tack för det. Hoppas du vill titta in där ibland i fortsättningen! 🙂
GillaGilla