Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Rösta 25 maj!

Ja, jag tror det är jätteviktigt: i alla fall om du är emot partier som SD och dess motsvarigheter i andra europeiska länder -  Front National i Frankrike, Sannfinländarna (Perussuomalaiset) i Finland m.fl. Det känns oerhört angeläget att försöka stoppa den otäcka utveckling som är på gång nu. Visst känns det samtidigt bra och uppmuntrande med det som skett i Sverige på sistone: det motstånd mot rasisterna och SD som visat sig i samband med SD:s turnerande runt om i landet. Men det räcker inte. Inte inom landet och inte i fråga om EU heller.

”De extrema partiernas framgång bådar inte gott för demokratin i Europa” skriver Bengt O. på bloggen Euroflarn. I inlägget resonerar han även om hur man ska tänka när man röstar och ansluter sig till tanken att ”strunta i parti, gå på en bra person som driver en fråga du bryr dig om”.

Och hur vet man nu vem som gör vad och hur duktiga dom är? Man får titta runt lite, men jag tycker inte det verkar så svårt. Ska göra det själv, inte gräva ner mig i EU-info men i alla fall så pass att jag vet vem jag ska rösta på. Bengt O. skriver: ”Brist på information gillas inte som ursäkt för att inte rösta. Även om det svenska medieintresset för Europavalet är obefintligt finns bra och objektiv information, även på svenska, lätt tillgänglig på EU:s siter. Men det är klart – man måste ju klicka själv.” Bra såna ställen att klicka på finns med i Bengts inlägg, bl.a. en interaktiv karta där man kan se hur läget för olika partier är i varje EU-land, senaste mätning + förutsägelse om antal platser för partierna i Europaparlamentet.

Konservativ övervikt och starka extremister i EP valprognos! i bloggen Euroflarn kan du läsa här.

På Palatinen

När jag läste konstvetenskap på Stockholms universitet för mycket länge sen bjöd mina föräldrar mig med på en resa till Rom. Vi åkte tåg ner. På natten sov vi i enkel sovvagn, s.k. couchette, där man bodde ”mixed”. I vår vagn hade vi en storvuxen italienare, som jobbade på Sieverts kabelverk i Stockholm och hade sju barn. Nu skulle han hem till Milano eftersom hans pappa var sjuk. Han talade rätt dålig svenska. ”Pappa ninnte bra” blev nästan ett bevingat uttryck i vår familj efter det där. Andra saker han sa var ”Jobba – penga” och ”Ninnte jobba – ninnte penga”.

I en liten anteckningsbok har jag skrivit upp dag för dag vad vi gjorde den där veckan i Rom. Jag var ju ”vild” på att se så mycket som möjligt, särskilt som jag var i full gång med konstvetenskapen. Men mitt i allt travande hit och dit mellan museer, Colosseum, gamla romerska ruiner (det finns ju gott om såna!) hann vi med att ha picknick på Palatinen. Vi hittade en bra plats nånstans nära kejsaren Septimius Severus bad står det i den lilla boken.

I närheten låg några stora marmorblock lite slarvigt ”slängda” i en hög såg det ut som. På ett av dom hittade jag en snyggt gjord inskrift, det såg inte alls ut som ristat klotter utan var proffsigt inskrivet med versaler i marmorn. Det stod: ”Ici une grande dame sans merci a brisé le coeur d´un homme”. Alltså ungefär: På den här platsen krossade en fantastisk kvinna en mans hjärta utan barmhärtighet.

Har inte skrivit om det där i anteckningsboken men jag minns det ändå. Hade det varit nu så hade jag tagit bild på inskriften, men det föll mig inte in då. Jag har förstås undrat om historien bakom men aldrig hittat nån förklaring till vilka personer det rörde. Pappa_på_PalatinenHär står min pappa på Palatinen och tackar alla goda gudar för allt gott. Tänk att han gick klädd i skjorta och slips, tänker jag nu när jag ser bilden.
Och jodå, jag tog färgbilder också, men det kanske jag visar nån annan gång.

Om lådor (2)

DSC5260_rivinte140413Gick en sväng vid det gamla tullhuset i dag igen. Det var så kallt när jag var där senast i november förra året så jag ville kolla en gång till i lite trevligare väder.

Den som tältade där bakom (se inlägget november, länk nedan) var inte kvar. Han eller hon får väl inte plats längre. Nationalmuseum brer ut sig med diverse material och grejer som dom behöver för renoveringen.

Återigen såg jag vilken fin plats det här är och vilka utmärkta förutsättningar som finns för att göra det till en levande och trivsam miljö – en samlingsplats för stockholmare och DSC5263_hamnmagasinbesökare till stan – och med bevarad anknytning till platsens gamla historia med båtar och sjöfart. Detta alltså om man låter bli att riva Tullhuset och bygger Nobel Center nån annanstans.

Här och var satt det lappar uppe mot rivningen av tullhuset och magasinen.

Längs kajen nedanför dom röda hamnmagasinen ligger Waxholmsbåtarna förtöjda.

Inlägget med fler bilder från i november 2013 hittar du här. Obs också förra inlägget ”Om lådor” och en kommentar med länk till ett par artiklar.

Om lådor

Stockholm ska begåvas med ytterligare en låda. Häromdan kunde vi läsa att man nu valt vinnare bland dom förslag till utformning av ett nytt s.k. Nobel center som lämnats in. Det blir den brittiske arkitekten David Chipperfield som i samarbete med Christoph Felger ritat det vinnande bidraget: en låda i skimrande mässing. Arkitekturen kallas stram, återhållsam och klassisk. Ja, kanske det, byggnaden ser fin ut även om den återigen då är av modellen låda. Men jag har egentligen inte så mycket emot utformningen, det jag vänder mig mot mycket starkt är valet av plats för bygget. Alldeles bakom Nationalmuseum. Varför i all sin dar just där?

I DN finns en bild av det tänkta Nobelcentret som skimrar som guld i mörkret. Vackert! Men jag kommer direkt att tänka på arkitektbilderna av konferensbyggnaden vid Stockholm Water Front innan huset var byggt. En guldskimrande byggnad i mjuka former. Jag tyckte den såg jättefin ut, vackert med skimret och en spännande arkitektonisk utformning – fast man liksom för Nobelcentret valt fel plats för byggnaden (alldeles för nära Stadshuset). Men hur blev det då när konferensbyggnaden var färdig? Guldskimrande vackert? Nej nej nej! Byggnaden ser ut som en samling grådaskiga armeringsjärn som man fogat ihop till väggar. Fult! Ska det bli likadant med Nobel Center, en koloss med väggar som ser som grå armeringsjärn?

I renoveringen av Nationalmuseum ska man ju förresten öppna upp dom stora fönstren som varit förtäckta i många år. Man ska släppa in dagsljus i museet och besökarna kommer också att kunna njuta av vackra utblickar – mot Slottet, mot Skeppsholmen, mot lilla parken bredvid  f.d. Tyska legationen och så mot…hoppsan!… en låda i mässing! Eller nåt som ser ut som grått armeringsjärn.

Bygger man denna ”Nobellåda” går stockholmarna miste om en plats med skärgårdskänsla, en plats med historia, en plats som man skulle kunna utveckla till nåt levande och trivsamt. Chipperfield säger: ”Vi vet att det finns en känslighet kring denna plats som kan upplevas som charmigt informell. Men låt oss vara tydliga med att platsen också är bortglömd. Den tillför inte staden särskilt mycket”. Nej, visst Mr Chipperfield, men orsaken är att staden inte tagit vara på dom förutsättningar som finns med denna plats. Därför är den bortglömd, därför är det inte en massa människor där. Som jag skrivit om tidigare borde man självklart rusta upp det gamla tullhuset – och helst också renovera dom gamla hamnmagasinen. Här skulle kunna finnas restaurang eller kafé – med uteservering på sommaren – och kanske lokaler för tillfälliga utställningar av olika slag.

Om man ska bestämma lokalisering av nybyggen efter i vilken utsträckning en plats används av stockholmarna vet jag fler tomma platser. Det vackra Blasieholmstorg med dom två hästskulpturerna är ofta ödsligt. Om torget låg i Rom skulle där finnas en restaurang eller två med uteservering och torget skulle vara en populär mötesplats. I dag är det inte så, torget är fortfarande vackert: hästarna står där, det brukar finnas några blompottor, husen som gränsar mot torget är fina. Men själva torget är efter vad jag vet bara nåt man sneddar över ibland. Glädjande nog ser jag när jag googlar på torget att det faktiskt kommer att vara folk där i alla fall den 10 maj. Då ordnar man torgloppis där. Så okejdå: bygg inga hus på Blasieholmstorg! Det kanske faktiskt kan få lite torgliv så småningom.

Vad ska hända med det gamla tullhuset bakom Nat mus? Kommer det att gå samma öde till mötes som Klockhuset på Norra Station? Dvs: man river det fort som bara den och sen vaknar stockholmarna, blir arga och protesterar och så får man bygga upp tullhuset nån annanstans (stan verkar ju ha pengar för såna åtgärder). Men är det faktiskt inte en betydligt bättre idé att hitta en annan plats för Nobel Center? Jag tror att om ni letar lite så hittar ni. Allt måste inte ligga centralt i stan. Det finns kommunikationer och folk har för det mesta ben att gå med. Se på Fotografiska, folk hittar dit utan större problem. En tjej jag känner använder rullstol. Fotografiska är ett av hennes favoritställen. Det går, det går. Om man vill.

Hittar inte artikeln med Chipperfield på webben. En DN-blogg som inte verkar ha så mycket mot den nya lådan kan du läsa här.
Mitt förra inlägg om tullhuset med mera, Bakom Nat mus, kan du läsa här.
Hittade artikel i SvD också här.

Sabbaths syrener

DSC5244_Sabbaths_syrener140411Lite fler vårtecken blir det nu. Inte särskilt varmt i dag, men solen kom fram alltmer på eftermiddan i alla fall. Det fick bli en sväng in för att ta en titt på ”Sabbaths syrener”. Så här såg dom ut i dag:

Den här platsen är speciell och jag tycker om att gå dit ibland. Det finns ett par bänkar man kan sitta på och njuta av eftermiddagssolen. Den ljusa byggnaden som du ser lite av till höger i bilden nedan är ett gammalt värdshus som gjorts om till kyrka.

Jag hade ett lite längre inlägg om platsen för tre år sen (länk nedan). Men först en bild till från i dag.

DSC5247_Sabbath140411”I Sabbaths trädgård” – inlägg 15 april 2011 här.
(Som vanligt lite större och klarare bilder om du klickar på dom).

Scilla 10 april -14

Åren går, tjolahej tjolahopp! Och visst är det nåt ”repetitivt” över det här bloggandet om vårtecken – om scilla, körsbärsblom och magnolia och hägrar och sånt. Men så får det vara. En del traditioner får man helt enkelt hålla fast vid. Vi börjar med Observatoriekullens sluttningar, i dag avkonterfejade med följande resultat:

DSC5232_Obsan140410_2Fler blå sluttningar finns i den här nordligare delen av stan (norr om Gamla Stan), inte bara på ”Björns Söder”. Vid Timmermansordens hus klev jag omkring i dag  – försiktigt försiktigt – och tog några bilder också.

DSC5235_Timmermans_140410Timmermansordens hus är riktigt stiligt att titta på. Vem har ritat det, tro? Jo, det visar sig att det är Isak Gustaf Clason, som även ritat Östermalms saluhall (tillsammans med Kasper Salin), Nordiska museet, Halwylska palatset och ett antal andra byggnader, även runtom ute i landet. Clason levde 1856-1930.

Och så måste jag förstås kolla vad Timmermansorden gör för nåt. Vad har dom för sig därinne i detta gamla stiliga hus? Gammal orden instiftad 1761, verksamheten grundas i den kristna religionen och det man främst ägnar sig åt är social hjälpverksamhet skriver dom på sin hemsida. Eftersom medlemmarna benämns Timmermansbröder utgår jag från att alla medlemmar är män. Att dom kallar sig som dom gör hänger samman med Jesus och hans pappa Josef, som ju ska ha varit timmerman (tänker inte ge mig in på Gud i det här sammanhanget).

Scillor på ”Björns Söder” här.

Åh, Nat Mus!

DSC5223_Natmus140406Igår sällade jag mig efter viss tvekan till dom som valde att gå och titta på det tömda Nationalmuseum, som höll öppet för allmänheten på lördagen och söndagen. Tvekade eftersom jag tänkte att istället för att få se vackra tomma salar skulle jag få se en massa stockholmare trängas där. Fullt så illa var det inte faktiskt. Det var intressant att se och gav också viss förståelse för att renoveringen tar lång tid: museet ska inte öppna igen förrän 2018 (ett år efter Citybanan).

Det gamla huset, som inte varit tomt sen det byggdes för 148 år sen, ska byggas om ordentligt, förses med moderna installationer för bättre inomhusklimat (för att skydda konsten och även göra det trevligare för besökarna). Över 300 ytterfönster ska renoveras och förses med högteknologiska innanfönster för hög energieffektivitet och effektiv ljusreglering. Dom flesta fönstren (alla?) har ju varit förtäckta så länge jag kan minnas, men nu ska huset alltså öppnas upp och dagsljus släppas in. Jag tror det kommer att bli jättefint. Men det känns som alldeles för många år till 2018! – Läs mer om renoveringen via länken nedan.

_DSC5215_2I DN skriver Dan Wolgers roligt och tänkvärt om stadsplanering och om hur man hanterat Nya Slussen m.m. DW jämför processens olika steg och hur bristerna behandlats med ryska dockor: ”…brister som kan liknas vid ryska dockor – den senaste bristen är tillfogad för att dölja den förra i en så småningom obegripligt stor och närmast episkt vittförgrenad dockfamilj.” Han har också med en passus om huset med klocktornet på Norra Station.

Klockhuset revs ju trots att man tidigare lovat behålla det. Sen blev många upprörda – jag med – och så har Kevius och Nordin och dom andra beslutsfattarna ändrat sig så nu ska Klockhuset byggas upp igen för jag minns inte hur många miljoner. Byggas upp som ”konstverk”. Jag tycker tanken att det gamla Klockhuset ska finnas kvar därinne i den nya bebyggelsen Hagastaden är bra, man borde förstås ha haft vett att bevara det som man sagt att man skulle. Men nu då? Nu får man tydligen köpa in tegelstenarna för att bygga upp det igen från rivningsfirman kanske? Vad är det för töntar som styr i stan egentligen? Och vad har dom för ordning på pengarna?

Och just vad gäller pengar: om dom kan lägga miljoner för att bygga upp Klockhuset igen och om dom kan tjäna miljarder på att skrota planerna på Nya Slussen och renovera Slussen istället då skulle dom ju ha en del kulor att pytsa in i renoveringen av Nationalmuseum och snabba upp det så att det blir färdigt tidigare än 2018. Ha! Vad sägs om det? Då skulle i alla fall jag bli glad och det är ju värt en del… (och vad gäller Slussen vet jag många andra som skulle bli glada). Det är kanske mossigt att gilla Nationalmuseum men så mossig är jag. Och apropå det gamla museet så kunde dom ge fanken i att förstöra tullhuset och hamnmagasinen som ligger där bakom och bygga sitt Nobelmuseum (om ett sånt verkligen behövs) nån annanstans.

Och visst, jag förstår att det är mer komplicerat än så här. Man kan inte hösta pengar hitan och ditan, det är olika portmonnäer för det ena och det andra och så måste man väl ta dom där episka ryska dockfamiljerna i nån sorts vettig ordning. Kanske.

Läs Dan Wolgers artikel i DN här.
Mer info om renoveringen av Nat Mus hos Sv Fastighetsverk finns här.
Båda bilderna ovan är från Nat Mus, den första från stora trappan upp och den andra titt-in över en ljusgård.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 104 andra följare