Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Om boken på bibblan

Tisdag 17 juni kl 18 ska jag berätta om min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” på Söderhamns bibliotek.
Är du i trakten eller har vägarna förbi vid den tiden kanske du kan komma dit och vara med. Du är varmt välkommen!
En kväll om Sandskär och skärgården när nästan hela sommaren fortfarande ligger framför oss. Läs mer på Arundo – se länk i högerspalten.

_DSC5275_ed2Jodå, jag kom iväg på cykel efter att ha skrivit det sorgliga förra inlägget. Här ett bildbevis: Gustav III:s ekotempel i Hagaparken.

Mycket folk ute på promenadvägar och gräsmattor. Jag satt en stund  och läste vid Gustav III:s paviljong, en favoritplats, innan jag trampade vidare. Cykling ger frihetskänsla. Nästan lika mycket som att paddla kajak.

Det är vackert längs Brunnsviken. Vinterns och vårens promenader har för mig mest skett på andra sidan, alltså där man så småningom hamnar på Bergianska och sen vid Ålkistan om man fortsätter. Men Hagaparken är också fint. Synd bara att man sabbade delar av parken genom att ta ett sånt stort område vid Haga Slott och sätta upp ett staket med arga skyltar på (staketet syns på bilden). Jag har gnölat om det här tidigare i bloggen så det får räcka med det. Man kan ju inte fortsätta att vara arg jämt… Inte när det är så fint påskväder.

I ett inlägg från 2010 finns det med en bild från Ekotemplet innan staketet kom upp – här.

Det verkar vara ännu en härlig vårdag. Blå himmel, strålande sol, temperaturen på väg uppåt. Ändå kan en sån här förmiddag en stor del av all världens elände liksom falla över mig. Beror det på filmen vi såg igår kväll? Beror det på artikeln i DN i dag om våren i Peking för 25 år sen? Beror det på Niklas Orrenius alldeles utmärkta artikelserie ”Drömmen om Sverige” i DN om Syrien och flyktingarna? Tanken på dom många som lever sina liv ofria känns ibland som en stor stor sorg som jag har svårt att hålla ifrån mig. Hade det också funnits en artikel i nån av dagens tidningar om hur folket i Nordkorea har det hade det förstås varit ännu värre. Ja ja, det finns ju att ta av…

Filmen vi såg igår kväll heter ”A touch of sin” och handlar om människor i Kina av i dag. ”…en bittert blodig kommentar till senare års enorma utveckling i Kina” som recensenten i SvD skriver. Filmen har förbjudits i Kina. Filmen följer några olika människor nästan som en kinesisk Shortcuts, berättelserna bygger på autentiska fall tydligen. Hemsk film. Glad blir man inte.

Och på det läser jag alltså morgonen efter Johan Lagerkvists artikel i DN om hur det kinesiska kommunistpartiet för första gången utmanades av folket vid demonstrationerna på Himmelska fridens torg 1989. Det började natten till 20 april. Läs artikeln, den är välskriven och riktigt spännande läsning (länk nedan). Fast vi vet ju hur det gick. Folkrörelsen slutade i ”blod och tårar i och med militärens massaker natten till den 4 juni” som det står i artikeln. Och sen har man ägnat sig åt att sopa över det som hände och genomföra ”en raffinerad utradering av händelserna från det gemensamma minnet”, skriver Lagerkvist.

Och jag tänker på reaktionerna i kommentarerna på min blogg när jag skrev om det då stundande OS i Beijing och eventuell bojkott av invigningen av spelen. Jag tyckte illa om att man skulle förlägga ett OS i Kina. Delvis fick jag anledning att omvärdera det: kanske var det ändå på vissa sätt bra för det kinesiska folket att Kina fick arrangera ett OS. Jag fick en del arga kommentarer om mina åsikter. Dom var av typen: jag visste inget om Kina, kinesiska folket är inte förtryckt, det är inte nån djupt avskydd regim, kineserna älskar sin regering, det är inte nån blodig diktatur, den bild av mänskliga rättigheter i Kina som ges av Human Rights Watch och Amnesty är snedvriden osv.

Apropå kommunism har jag beställt Kjell Albin Abrahamsons nyligen utkomna bok om kommunismen ””Låt mig få städa klart! – om kommunister, kryptokommunister och antikommunister”. Har inte fått den än, men tror att det blir intressant läsning. Städa klart… jo jo. Det är ju sånt partier håller på med. SD städar på av alla krafter men att städa bort partiets nazistiska historia går ju inte. Och hur välstädat är det hos Vänsterpartiet? Nej, usch, jag ska inte ge mig in på det där nu. Kanske skriver om det när jag läst Abrahamsons bok istället.

Solen skiner, och kanske har jag skrivit av mig en del av den akuta sorgen över hur det står till på många håll i världen med det här trista blogginlägget. Dags att gå ut i det fina påskdagsvädret. Eller kanske ta cykeln?

”Så förändrades vår värld av våren i Peking för 25 år sedan”, artikel i DN här.
Niklas Orrenius artikelserie i DN nämnde jag bara kort ovan. Senaste artikeln har du här.
”A touch of sin”, länkar till recensioner i olika tidningar, SvD m.fl. , hittar du här.
Vill du läsa arga kommentarer om vad jag skrev om Kina i samband med OS 2008 kan du använda sökrutan upptill till höger och t.ex. söka på OS-invigning.

Rösta 25 maj!

Ja, jag tror det är jätteviktigt: i alla fall om du är emot partier som SD och dess motsvarigheter i andra europeiska länder -  Front National i Frankrike, Sannfinländarna (Perussuomalaiset) i Finland m.fl. Det känns oerhört angeläget att försöka stoppa den otäcka utveckling som är på gång nu. Visst känns det samtidigt bra och uppmuntrande med det som skett i Sverige på sistone: det motstånd mot rasisterna och SD som visat sig i samband med SD:s turnerande runt om i landet. Men det räcker inte. Inte inom landet och inte i fråga om EU heller.

”De extrema partiernas framgång bådar inte gott för demokratin i Europa” skriver Bengt O. på bloggen Euroflarn. I inlägget resonerar han även om hur man ska tänka när man röstar och ansluter sig till tanken att ”strunta i parti, gå på en bra person som driver en fråga du bryr dig om”.

Och hur vet man nu vem som gör vad och hur duktiga dom är? Man får titta runt lite, men jag tycker inte det verkar så svårt. Ska göra det själv, inte gräva ner mig i EU-info men i alla fall så pass att jag vet vem jag ska rösta på. Bengt O. skriver: ”Brist på information gillas inte som ursäkt för att inte rösta. Även om det svenska medieintresset för Europavalet är obefintligt finns bra och objektiv information, även på svenska, lätt tillgänglig på EU:s siter. Men det är klart – man måste ju klicka själv.” Bra såna ställen att klicka på finns med i Bengts inlägg, bl.a. en interaktiv karta där man kan se hur läget för olika partier är i varje EU-land, senaste mätning + förutsägelse om antal platser för partierna i Europaparlamentet.

Konservativ övervikt och starka extremister i EP valprognos! i bloggen Euroflarn kan du läsa här.

På Palatinen

När jag läste konstvetenskap på Stockholms universitet för mycket länge sen bjöd mina föräldrar mig med på en resa till Rom. Vi åkte tåg ner. På natten sov vi i enkel sovvagn, s.k. couchette, där man bodde ”mixed”. I vår vagn hade vi en storvuxen italienare, som jobbade på Sieverts kabelverk i Stockholm och hade sju barn. Nu skulle han hem till Milano eftersom hans pappa var sjuk. Han talade rätt dålig svenska. ”Pappa ninnte bra” blev nästan ett bevingat uttryck i vår familj efter det där. Andra saker han sa var ”Jobba – penga” och ”Ninnte jobba – ninnte penga”.

I en liten anteckningsbok har jag skrivit upp dag för dag vad vi gjorde den där veckan i Rom. Jag var ju ”vild” på att se så mycket som möjligt, särskilt som jag var i full gång med konstvetenskapen. Men mitt i allt travande hit och dit mellan museer, Colosseum, gamla romerska ruiner (det finns ju gott om såna!) hann vi med att ha picknick på Palatinen. Vi hittade en bra plats nånstans nära kejsaren Septimius Severus bad står det i den lilla boken.

I närheten låg några stora marmorblock lite slarvigt ”slängda” i en hög såg det ut som. På ett av dom hittade jag en snyggt gjord inskrift, det såg inte alls ut som ristat klotter utan var proffsigt inskrivet med versaler i marmorn. Det stod: ”Ici une grande dame sans merci a brisé le coeur d´un homme”. Alltså ungefär: På den här platsen krossade en fantastisk kvinna en mans hjärta utan barmhärtighet.

Har inte skrivit om det där i anteckningsboken men jag minns det ändå. Hade det varit nu så hade jag tagit bild på inskriften, men det föll mig inte in då. Jag har förstås undrat om historien bakom men aldrig hittat nån förklaring till vilka personer det rörde. Pappa_på_PalatinenHär står min pappa på Palatinen och tackar alla goda gudar för allt gott. Tänk att han gick klädd i skjorta och slips, tänker jag nu när jag ser bilden.
Och jodå, jag tog färgbilder också, men det kanske jag visar nån annan gång.

Om lådor (2)

DSC5260_rivinte140413Gick en sväng vid det gamla tullhuset i dag igen. Det var så kallt när jag var där senast i november förra året så jag ville kolla en gång till i lite trevligare väder.

Den som tältade där bakom (se inlägget november, länk nedan) var inte kvar. Han eller hon får väl inte plats längre. Nationalmuseum brer ut sig med diverse material och grejer som dom behöver för renoveringen.

Återigen såg jag vilken fin plats det här är och vilka utmärkta förutsättningar som finns för att göra det till en levande och trivsam miljö – en samlingsplats för stockholmare och DSC5263_hamnmagasinbesökare till stan – och med bevarad anknytning till platsens gamla historia med båtar och sjöfart. Detta alltså om man låter bli att riva Tullhuset och bygger Nobel Center nån annanstans.

Här och var satt det lappar uppe mot rivningen av tullhuset och magasinen.

Längs kajen nedanför dom röda hamnmagasinen ligger Waxholmsbåtarna förtöjda.

Inlägget med fler bilder från i november 2013 hittar du här. Obs också förra inlägget ”Om lådor” och en kommentar med länk till ett par artiklar.

Om lådor

Stockholm ska begåvas med ytterligare en låda. Häromdan kunde vi läsa att man nu valt vinnare bland dom förslag till utformning av ett nytt s.k. Nobel center som lämnats in. Det blir den brittiske arkitekten David Chipperfield som i samarbete med Christoph Felger ritat det vinnande bidraget: en låda i skimrande mässing. Arkitekturen kallas stram, återhållsam och klassisk. Ja, kanske det, byggnaden ser fin ut även om den återigen då är av modellen låda. Men jag har egentligen inte så mycket emot utformningen, det jag vänder mig mot mycket starkt är valet av plats för bygget. Alldeles bakom Nationalmuseum. Varför i all sin dar just där?

I DN finns en bild av det tänkta Nobelcentret som skimrar som guld i mörkret. Vackert! Men jag kommer direkt att tänka på arkitektbilderna av konferensbyggnaden vid Stockholm Water Front innan huset var byggt. En guldskimrande byggnad i mjuka former. Jag tyckte den såg jättefin ut, vackert med skimret och en spännande arkitektonisk utformning – fast man liksom för Nobelcentret valt fel plats för byggnaden (alldeles för nära Stadshuset). Men hur blev det då när konferensbyggnaden var färdig? Guldskimrande vackert? Nej nej nej! Byggnaden ser ut som en samling grådaskiga armeringsjärn som man fogat ihop till väggar. Fult! Ska det bli likadant med Nobel Center, en koloss med väggar som ser som grå armeringsjärn?

I renoveringen av Nationalmuseum ska man ju förresten öppna upp dom stora fönstren som varit förtäckta i många år. Man ska släppa in dagsljus i museet och besökarna kommer också att kunna njuta av vackra utblickar – mot Slottet, mot Skeppsholmen, mot lilla parken bredvid  f.d. Tyska legationen och så mot…hoppsan!… en låda i mässing! Eller nåt som ser ut som grått armeringsjärn.

Bygger man denna ”Nobellåda” går stockholmarna miste om en plats med skärgårdskänsla, en plats med historia, en plats som man skulle kunna utveckla till nåt levande och trivsamt. Chipperfield säger: ”Vi vet att det finns en känslighet kring denna plats som kan upplevas som charmigt informell. Men låt oss vara tydliga med att platsen också är bortglömd. Den tillför inte staden särskilt mycket”. Nej, visst Mr Chipperfield, men orsaken är att staden inte tagit vara på dom förutsättningar som finns med denna plats. Därför är den bortglömd, därför är det inte en massa människor där. Som jag skrivit om tidigare borde man självklart rusta upp det gamla tullhuset – och helst också renovera dom gamla hamnmagasinen. Här skulle kunna finnas restaurang eller kafé – med uteservering på sommaren – och kanske lokaler för tillfälliga utställningar av olika slag.

Om man ska bestämma lokalisering av nybyggen efter i vilken utsträckning en plats används av stockholmarna vet jag fler tomma platser. Det vackra Blasieholmstorg med dom två hästskulpturerna är ofta ödsligt. Om torget låg i Rom skulle där finnas en restaurang eller två med uteservering och torget skulle vara en populär mötesplats. I dag är det inte så, torget är fortfarande vackert: hästarna står där, det brukar finnas några blompottor, husen som gränsar mot torget är fina. Men själva torget är efter vad jag vet bara nåt man sneddar över ibland. Glädjande nog ser jag när jag googlar på torget att det faktiskt kommer att vara folk där i alla fall den 10 maj. Då ordnar man torgloppis där. Så okejdå: bygg inga hus på Blasieholmstorg! Det kanske faktiskt kan få lite torgliv så småningom.

Vad ska hända med det gamla tullhuset bakom Nat mus? Kommer det att gå samma öde till mötes som Klockhuset på Norra Station? Dvs: man river det fort som bara den och sen vaknar stockholmarna, blir arga och protesterar och så får man bygga upp tullhuset nån annanstans (stan verkar ju ha pengar för såna åtgärder). Men är det faktiskt inte en betydligt bättre idé att hitta en annan plats för Nobel Center? Jag tror att om ni letar lite så hittar ni. Allt måste inte ligga centralt i stan. Det finns kommunikationer och folk har för det mesta ben att gå med. Se på Fotografiska, folk hittar dit utan större problem. En tjej jag känner använder rullstol. Fotografiska är ett av hennes favoritställen. Det går, det går. Om man vill.

Hittar inte artikeln med Chipperfield på webben. En DN-blogg som inte verkar ha så mycket mot den nya lådan kan du läsa här.
Mitt förra inlägg om tullhuset med mera, Bakom Nat mus, kan du läsa här.
Hittade artikel i SvD också här.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 104 andra följare