Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Återblickar

En grå spade mot en grå brädvägg och med grå mark nedanför som i förra inlägget. Hm, hur glad blir man av sånt?
Och oktober går mot sitt slut. Färgerna kommer att ”försvinna” alltmer och det stora mörkret bre ut sig. Nåja, fullt så illa är det väl inte. Men i varje fall känner jag för nåt lite färggladare i bloggen. Så här kommer två bilder från den fantastiska sommaren det här året. Den första är från Stora Skuggan i början av juni. Stora Skuggan är ett av mina favoritställen, det är så vackert där och så är det lätt att ta sig dit på cykeln.

_DSC5396_ed2Den andra tog jag en dag i början av juli på Sandskär – ön i Söderhamns skärgård. Nyponrosor är ju också en favorit.

_DSC5658_140703_2Om Sandskär i Söderhamns skärgård och om Hälsingland finns det förresten en helt egen blogg, som du kanske sett: Arundo.

Stilleben med spade

_DSC6353_1Att hitta nåt som skulle kunna kallas vackert på Odenplan av i dag går inte. Jag har verkligen letat för att kunna fotografera nåt sånt eller kanske hitta en vinkel som lyfter fram nåt vackert – helst i solljus – på denna trista, fula, skräpiga byggarbetsplats.

Här ska bli station för Citybanan, och man har hållit på flera år nu. Jag är vid det här laget rätt less på platsen. Fast man kan ju inte blunda när man går förbi, då riskerar man att bli överkörd. Kanske är det som den där bonden säger i reklamfilmen jag skrev om nyss (inlägget Trögfattad) att det ordnar sig till slut och att det viktiga är att man står ut. Hm…inte riktigt min inställning till livet, men nåja.

Nånting från Odenplan av i dag ville jag ha med i bloggen i alla fall, och det fick bli det här: en lite sliten spade lutad mot ett tillfälligt plank i obehandlat ådrat och lätt fuktigt trä, och så grus och stenar på marken.

Vackert? “Beauty lies in the eyes of the beholder” som bekant. Klicka på bilden för bättre (vackrare?) intryck av fuktiga bräder och sånt.

Klockor och kaffetorp

Ja, i dag var det ju dags för det vi kallar klockvandring. För att slippa fundera hur den eller den apparaten (radion, telefonen, klockan på ugnen m.m.) här hemma ska ställas om har vi en lapp i en kökslåda med anvisningar, som vi tar fram när det är dags. Och sen vandrar vi från pryl till pryl, den ena läser anvisningen, den andra ställer om. Fiffigt, va?!

Och nu lyser faktiskt lite svag sol över Odenplan. Oj oj. Kanske borde jag rusa ut och försöka plåta byggarbetsplatsen för Citybanan i förskönande solsken. Fast nu ska jag i alla fall först lägga ut en gammal bild här som inte har ett dyft att göra med vare sig klockvandring eller Odenplan. Utom då kanske som en påminnelse om tidens gång.

DSC_0012_1000På 1800-talet var det tydligen vanligt att ”fina damer” lärde sig teckna. Min farmors mor (fostermor om man ska vara noga) var en sån fin dam, och vi har en del gamla teckningar som hon gjort. På den här teckningen står det ”Kaffetorpet vid Borgholm d. 18 Aug. 1895″.

Nu googlade jag och såg att kaffetorpet fortfarande verkar finnas kvar – nu som Lillstuga i anslutning till andra byggnader där man enligt sidan kan ta emot ”ca 60 gäster inomhus och ca 20 i stallet”. Kaffetorpet ligger alldeles utanför Sollidens slottspark.

På en webbsida läser jag att förr i tiden gick det till så i den gamla byggnaden på bilden att ”Borgholmsbor och andra hade egna kaffebönor med sig hit och så kokade tanten kaffet till dem på de medhavda kaffebönorna. Servering på det här sättet startade 1893.”

Det var flera år sen jag var på Öland. Kanske dags för ett besök nästa sommar eller så. Man kan läsa lite mer om Kaffetorpet här. (Teckningen ovan blir som vanligt större och tydligare om du klickar på den).

Trögfattad

I en reklamfilm för en hamburgerkedja som visas på bio nu får man se en värmländsk bonde på sin gård. Han talar om vilken fördel han har som är bonde för att han kan få jobba precis hur mycket som helst. Han sitter och dricker kaffe i köket och talar om hur tråkigt det skulle vara om han inte hade djuren, särskilt korna tycker han om. Sen går han ut och man hör honom säga att dom nån gång räknat ut att han böjt sig si och så många tusen gånger i sitt liv ”och en går ju som en spatti anke”. Och bonden ser rätt hjulbent ut där han vaggar fram. Och så säger han nåt mer innan han rundar av med att det gäller att stå ut och att allting ordnar sig till slut ”för de’ gör de'”. Varje gång det där som jag inte fattar ska komma tänker jag att ”Nu, den här gången, ska polletten trilla ner och jag ska förstå vad karln säger” men nej då. Och jag går på bio ofta – verkligen ofta – så jag har haft många chanser. Egentligen är det ju inte alls viktigt för mig att få reda på vad bonden säger (trevligt med bönder; men hamburgerkedjan gillar jag inte) men det är lite retfullt ändå att inte snappa all den där värmländskan. Och så väcker det ett minne från för länge sen – i England på 60-talet.

Ely är en liten stad en bit nordväst om Cambridge. Stan har gamla anor: ursprunget är tydligen ett kloster som grundades år 673 av Ethelreda, dotter till Kung Anna av East Anglia. När jag läste det där om Kung Anna tänkte jag att ”aha, en kung kunde heta Anna, var det en kvinna som var kung, kanske?” och så mindes jag det där jag lärde mig om drottning Kristina när det var en utställning om henne på Livrustkammaren häromåret. I utställningen beskrev man hur Kristina fostrades till kung av Sverige, inte drottning. Hade hon varit drottning och sen gift sig hade maken blivit kung och därmed stått över henne och så ville man inte ha det. Så jag tänkte att det var kanske så med den engelska Kung Anna också, men nu visade det sig vara fel: Kung Anna var man, inte kvinna. Ok, det där var egentligen ”beside the point” i det här inlägget. Tillbaka till Ely:

Det finns en fin katedral i Ely som jag inte har sett. Det enda jag sett i Ely är järnvägsstationen där jag skulle byta tåg en gång för väldigt länge sen. Jag måste ha kommit i god tid före avgångstid för flera andra tåg passerade när jag stod där på perrongen och väntade. Varje gång annonserades det ankommande tåget i högtalaren och den kvinnliga rösten rabblade snabbt ur sig en tirad om vagnar och sånt som alltid avslutades med ”The train carries a hum-hum-hum hum-hum”, dvs hum-hum sa hon ju inte utan nåt annat som jag inte kunde urskilja. Jag vet inte hur många tåg som passerat innan jag till slut snappade att hon sa: ”The train carries a miniature buffet” – alltså att det fanns en liten byffévagn på tåget. Jag tänker på det där ibland när det är nåt meddelande som upprepas och upprepas och jag ändå inte fattar precis allt som sägs. ”Knäck i lurarna”? Men nej då, jag var väl 22 år eller så och det var absolut inget fel på min hörsel, jag kunde bara inte dechiffrera det engelska uttrycket.

Det är lustigt med såna där språkliga fenomen, och det finns förstås fler närliggande exempel när man först inte fattar. Har du t.ex. tänkt på det där mycket korta ögonblicket när man faktiskt kan höra sitt eget modersmål som ett främmande språk? Alltså när man utomlands nånstans eller kanske på en flygplats hör några personer prata och man tror att dom talar på ett främmande språk och man försöker höra vad det är för språk när man efter ett mycket kort ögonblick plötsligt inser  att dom talar svenska. Då har man mycket kort fått höra svenska som främmande språk.

Ja ja, det där var lite om att att höra utan att fatta – några funderingar om ord och språk. Annars finns det ju mycket annat språkligt som är aktuellt dessa dagar  – inte minst eufemismer. Som att när försvaret låter marinens fartyg dom avslutande dagarna av den där ”ubåtsjakten” (som inte skulle kallas ubåtsjakt) så vill man absolut inte tala om det som en neddragning utan kallar det omprioritering eller vad det nu var (hittar inte artikeln just nu). Och när nya regeringen höjer marginalskatten så säger Magdalena Andersson att människor ”får möjlighet att bidra mer till välfärden”. Hm…

Om Kristinas uppfostran till kung i Populär historia här.

Odenplan länge sen

Jag tänkte att jag skulle lägga ut en bild här snart från byggplatsen för Citybanan på Odenplan. Tänkte plåta vid soligt väder om det blir nåt mer sånt detta år. Har funderat på om det skulle gå att hitta nåt som kan anses vackert på Odenplan av i dag. Det är en utmaning som jag nog inte klarar. Jag har gått runt och spanat lite i väntan på den där soliga dagen. Men tills dess får det duga med en tillbakablickande bild. Är väl inte direkt vacker den heller men i alla fall…

Odenplan1962_2108-13Så här såg Odenplan ut i augusti 1962. Jag bodde inte i Stockholm då men jag känner igen husen som ju fortfarande finns i dag. Till vänster bortom dåvarande T-banenedgången med sitt karakteristiska tak går Norrtullsgatan norrut. Bilden är ju tagen lite snett mot kvarteret där Handelsbanken fortfarande ligger på hörnet (kv. Orion) och därför ser man inte Stadsbiblioteket som ligger till höger i den svaga backen ner mot Sveavägen. Huset som det står ”varje morgon Dagens Nyheter” på ligger på andra sidan Sveavägen mitt emot Stadsbiblioteket. (Syns bättre om du klickar på bilden).

Bilden har jag lånat från Stockholmskällan. Där står följande text:”SJ:s busslinjer 15 och 16 ersatte spårvägslinje 15 i augusti 1959. Busstypen på bilden kallades ”raketer” av förarna.” (Stockholmskällan. Bildens upphov: Håkan Trapp. Objektidentitet: 2108-13. Publicerat av Spårvägsmuseet).

_DSC6301_edStora kontraster dessa dagar. Igår en fantastiskt vacker dag med promenad på Djurgården, Blockhusudden, Isbladskärret (såg inga hägrar alls) med mera. Satt t.o.m. ett tag på en bänk och läste i solskenet. I dag grått och under senare delen av dagen och kvällen regn regn regn – ihållande regn som SMHI väl brukar säga.

Vi gick en promenad i underjorden. Så här kan det bli när man bränner av en blixt där det finns besökare iförda Trafikverkets skyddsvästar med reflekterande band. Vi var ca 45 m under markytan nere i tunnlarna för Citybanan under Centralen. Mycket folk var det, och rätt blött och grått därnere också. Och mörkt. Här och var fanns informationsstationer med bilder, beskrivande texter och kartor och bemannade av engagerade ”trafikverkare” som berättade om bygget. Man håller tidplanen och även budgeten svarade en av dom glatt när jag frågade. Än så länge, tillade han för säkerhets skull.

På Odenplan framskrider bygget också och kanske ordnar man nån visning där längre fram. Jag lägger nog ut nån bild från Odenplan och byggplatsen här snart igen om det blir en vacker dag för fotograferande.  Odenplan har inte varit med sen före sommaren ser jag. En ful, rafsig och rörig byggarbetsplats ser i alla fall lite trevligare ut om solen skiner och himlen är blå.

Nej du, Per!

I DN i dag sjunger Per Wästberg nya Nobelcentrets lov med besked. Handlar alltså om planerna för området bakom Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm. Wästberg avslutar artikeln med ”Den så gott som oanvända tomten på Blasieholmen kan i mina ögon inte önska sig en bättre framtid.” Hur tänker han då? ”Så gott som oanvänd”? Kan han inte se möjligheterna till utveckling som finns på platsen samtidigt som man bevarar dess flerhundraåriga samband med sjöfartens historia i stan?

Till artikeln i DN hör en bild där det nya Nobelcentret lyser vackert guldfärgat. Ja, jisses, vad dom kan ljuga med bilder, arkitekterna!

Bilden i artikeln påminner väldigt mycket om det klart guldskimrande konferenscentret i närheten av Stadshuset – ”Stockholm Waterfront Congress Centre”. Ja, jag menar förstås det som var klart guldskimrande på arkitektbilderna innan kongresscentret uppfördes, men som nu mest ser ut som en hög grå armeringsjärn. Armeringsjärnen kan blänka ”diskbänksfärgat” när solen lyser men guldskimrande?! Nä nä nä! Så har jag aldrig sett dom, och har Per Wästberg gjort det har han haft konstiga glasögon på sig.

Så alltså, vill vi ha ett ”pinnhus” i grått – dessutom i kolosstorlek – på Blasieholmen? Eller vill vi ha ett renoverat tullhus – med en servering kanske – renoverade hamnmagasin, en vacker park och så som i dag skärgårdsbåtar vid kajen? Möjligheterna till detta finns om Nobelcentret förläggs på annan plats än bakom Nat Mus. Gör det!

Har bloggat om platsen ett par gånger tidigare, bl.a. i inlägget ”Stockholm sjöfartsstaden” här.
Artikeln i DN i dag här.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 111 andra följare