Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Favorit i repris

Sondags-Stockholm-1983Igår stod jag i den rätt rysliga kvällen med kyla, regn och blåst utanför det gamla Tullhuset på Blasieholmen och lyssnade till anföranden om vikten av att bevara Blasieholmen och bygga det nya Nobelcentret på en annan lämpligare plats. Jag håller ju helt med förstås.

En aspekt som jag inte riktigt förstått tidigare var hur verkligt opraktisk och olämplig platsen är med tanke på trafik, tillgång till parkeringsplatser, taxibilar, möjligheter för busslaster med skolklasser m.m. Det är trångt redan.

Miljön igår kväll var långt ifrån så trivsam som på Mona Huss Walins litografi här intill. Förra gången jag hade bilden med i bloggen hade jag varit på platsen en solig blåsig vårdag i april i år. Inlägget heter ”Stockholm sjöfartsstaden” – läs här.

Nätverket Bevara Blasieholmen – Flytta Nobelbygget har en hemsida där du hittar länkar till gruppens Facebooksida – där finns en namnlista man kan skriva på, gör det! – och till tidningsartiklar m.m. Hemsidan är här.

Grattis, Anna!

Vi är många många i släkten som heter Anna – ibland som tilltalsnamn, ibland som ”tilläggsnamn” eller extranamn eller vad det heter. Hur långt tillbaka det finns Annor i familjen vet jag inte, men jag vet att både min morfars mor och min farfars mor hette Anna och även kallades Anna.

Anna de Maré_350Morfars mor har varit med i min andra blogg (Arundo) i inlägget En flicka som hette Anna med bild och allt – här. Så nu ska jag väl vara rättvis då och låta farfars mor vara med här. Också en ungdomsbild. Hon är 21 år gammal på bilden och i en handskriven anteckning står det Fästmöporträtt 1881.

Hon skulle komma att föda sju barn – fem flickor och två pojkar. Varje nyårsafton satt barnens far sen och skrev om familjen och om vad som hänt under det gångna året. Det handlar ofta om bekymmer, det var väl inte alltid så lätt att försörja en så stor familj. Nån gång handlar det om djup förtvivlan. Jag har skrivit om ett sånt tillfälle i inlägget Gamla papper – här. Men såna sorgliga saker ska vi förstås inte tänka på nu en sån här dag när vi firar Anna-dagen.

Bort med alla ledsamheter! Skål och gutår!

Grattis alla som heter Anna!

Gustav Vasa och almen

SSME032605SFör länge sen, långt före min tid, fanns det gott om träd på Odenplan och även efter Odengatan och Karlbergsvägen. Bilden ovan togs 1930. Jag har lånat den från Stockholmskällan. (Stockholmskällan. Stockholms Stadsmuseum, Fotonummer E 32605).

Träd i trakterna av Odenplan är numera en rätt sällsynt syn, och värre kan det bli, tyvärr! Gustav Vasa kyrkas imposanta fasad mot Upplandsgatan flankeras i dag av två stora höga träd. Trädet som syns närmast på bilden nedan kanske inte finns kvar så länge till? Om man ska dra den nya tunnelbanelinjen – Gul linje – enligt det förslag som SLL presenterat går den stora almen nästan säkert inte att rädda.

I förra inlägget skrev jag vad jag tycker om förslaget till Gul linje. Att anblicken av kyrkan skadas allvarligt när almen sågas ner är inte den enda bristen hos förslaget. Det finns fler: läs inlägget om Gul linje i galen tunna! Och glöm inte tala om för SLL vad du tycker!

_DSC6416_Almen141207I dag tog jag ett par bilder av hur det ser ut vid kyrkan och på Odenplan en sån här kall murrig decemberdag med aning av regn i luften. Att ta en bild rakt framifrån med den röriga byggplatsen mitt på torget är inte lätt. Man får förstås inte gå in där, det är avspärrat. Så det får bli så här – som bilden till höger – jag riktade in objektivet genom stängslet.

_DSC6431_Almen141207På ena sidan, till höger, ser du lite av den nya stationsbyggnaden (ingång till t-banan + så småningom till Citybanan) med sin karakteristiska form av hängmatta, banan eller vad den nu kommer att kallas i folkmun. Eller gradängen kanske? Till vänster håller man på och bygger cykelgaraget. Och längst bort ser du kyrkan med dom två stora träden, där det som står till höger kanske snart är ett minne blott. Visst är det trist om det försvinner!

Träddöden på och vid Odenplan har verkligen varit massiv. På torget fanns bara för ett par år sen många stora uppvuxna träd, bl.a. den över hundra år gamla och mycket praktfulla kastanjen. Allt försvann när dom började med stationen för Citybanan. Motorsågarna gick heta vintern 2010.

Odenplansgruppen har tittat närmare på SLL:s förslag till Gul linje och även funderat på förslag till andra dragningar av den nya  tunnelbanelinjen. Läs Nyhetsbrev nr 31 på Odenplansgruppens hemsida här.

Gul linje i galen tunna?

I förra veckan var jag på ett informationsmöte om den nya tunnelbanelinje som planeras från Odenplan till Arenastaden i Solna: Gul linje. Representanter från Stockholms Läns Landsting, SLL, och för Stockholms stad fanns på plats (i Gustav Vasa kyrka) och informerade och svarade på frågor.

Det som slår en efter denna informationsträff är att det faktiskt ser ut som om man håller på att hoppa i galen tunna med det förslag till Gul linje som lagts fram. Det verkar helt enkelt inte vara den bästa lösningen man fastnat för.

Vad är det för fel då? Ja, det handlar om sånt som att den dragning man planerar inte är utbyggbar för framtiden (går inte att dra vidare söderut), att det blir opraktiskt för resenärer som vill byta mellan linjer i t-banan eller till pendeltåget och som måste trava från en plattform upp till biljetthallen och så ner igen till en annan plattform. Själva byggprocessen innebär också stora ingrepp vid Odenplan: man kommer tydligen att arbeta med öppet schakt ungefär från Dalagatan bort mot Spelbomskans torg och Stadsbiblioteket. Under byggtiden kommer detta troligen att leda till stora störningar av trafiken i gatuplanet med tanke på alla bussar som ska ta sig fram där i korsande banor över Odenplan. Suck!

Och så en grej till som i alla fall är viktig för dom som bryr sig om grönska och träd i stan: I dag flankeras Gustav Vasa kyrka mot Upplandsgatan av två stora högt uppvuxna almar. Förr fanns flera stora vackra träd på Odenplan – bl.a. en över hundra år gammal stor och praktfull kastanj – men alla träden togs ner av Banverket/Trafikverket för ett par år sen. Nu finns bara träden vid kyrkan kvar.

Den ena almen framför kyrkan, den som står i hörnet mot Upplandsgatan/Karlbergsvägen, kommer troligen att offras i samband med bygget av öppet schakt för Gula linjen. Mer motorsågsmassaker alltså.

Tänk dig anblicken när man kommer från Sveavägen eller Stadsbiblioteket upp mot kyrkan: det står bara ett träd där, ett stort och vackert träd på ena sidan om kyrkans imposanta fasad – det andra trädet är helt enkelt puts väck, det finns inte längre! Borta, borta! Gone, baby, gone…

Fast vem bryr sig? Träd – äsch! Ja, det stämmer rätt väl med min teori om hur beslutsfattarna i stan tänker om träd: man bryr sig inte. Man tar ner dom om man tycker dom är i vägen och inser inte att det tar rätt lång tid för nya träd att bli stora. Man förstår inte vad träden betyder för människor som bor eller rör sig i stan.

Det finns faktiskt smartare lösningar för Gul linje än den föreslagna, lösningar som gör det bättre för resenärerna, som är utvecklingsbara för framtiden och som låter den stora vackra almen överleva.  Odenplansgruppen kommer att lyfta fram några såna lösningar på sin hemsida. I skrivande stund är dessa inte helt klara men snart kommer gruppens syn på saken att läggas ut på hemsidan. Den som vill använda samma skrivningar när man skickar in synpunkter är välkommen att göra det, säger företrädare för Odenplansgruppen. Se uppdatering nedan!

Tyck till! Säg ifrån! Det är dags nu.

Senast 14 december ska synpunkter på förslaget vara inlämnade.  Du kan lämna synpunkter genom att
– fylla i en digital enkät på SLL:s sida här.
– skicka e-post till tbanaarenastaden@sll.se
– skriva ett brev till Stockholms läns landsting, Förvaltning för utbyggd tunnelbana, Box 225 50, 104 22 Stockholm.
Märk kuvertet ”Tunnelbana Odenplan–Arenastaden”.

OBS Uppdatering 7 december:
Odenplansgruppens synpunkter på SLL:s förslag till Gul linje finns nu – i förkortat skick – på gruppens hemsida: Nyhetsbrev nr 31 här.

Norr mälarstrand

_DSC6407_2Ja, det fick bli en vända på Norr mälarstrand i dag så jag skulle kunna gå mot den sjunkande solen och suga i mig så mycket som möjligt av det ljus den här dagen bjöd på. Långt ute såg jag nån i en båt. Nån som fiskade tror jag. Och så ett par kajaker. Hoppas paddlarna var varmt klädda. Verkar lite extra ruggigt så här års med tanke på risken att gå runt och hamna i spat om man inte är van paddlare. Fast det är nog bara riktigt vana paddlare som ger sig ut i kajak så sent i november.

Sverigebilder sent 40-tal

Nej, jag kände inte heller till dom, inte alls. Aldrig hört. Att resandefolket, dom s.k. tattarna, utsattes för så mycket förföljelse av olika slag och i Jönköping sommaren 1948 i form av rena raskravaller. Niklas Orrenius har skrivit en alldeles utmärkt artikel i DN om detta i dag (länk nedan).

Vad minns jag av ”tattare”? Inte mycket. Dock att ordet förekom under 50-talet ibland. Jag tror att min pappa, som drev advokatbyrå i Söderhamn, intresserade sig för ”tattarfrågan” och läste på om sånt. Kanske var han försvarare för någon av resandefolket. Vet inte. Och inte kan jag fråga honom längre heller.

Jag bläddrar lite i den lilla skrift han gjorde om sin verksamhet som advokat men hittar inget om ”tattarna”. Däremot fastnar jag för en liten berättelse om när han som ung jurist jobbade för Graningeverken i Sollefteå. Det var några år på slutet av 1940-talet. Bland hans uppdrag ingick att jobba med bolagets fastighetsregister och med skogsskiften i Ångermanland, Jämtland och södra Lappland. Det innebar en hel del resande runt i bygder och obygder. Det var följande tidsbild jag fastnade för:
”En gång tog jag mig med en jeep fram till en stuga mitt i villande skog. Det var väl fråga om ett kraftledningsservitut, tror jag. En häst stod i snön och mumsade på en hötapp. Jag bultade på och klev in. En gubbe kom mig till mötes med vänligt lysande ögon under pälsmössan och över det yviga skägget. I hörnet borta vid den flammande brasan satt en likadan gubbe med skägg och pälsmössa. Och i brasan stod en trefot med kaffepanna. Det var far och son men vem som var far och vem som var son blev jag inte riktigt säker på. Båda gubbarna hade de böjda ryggarna som hårt skogsarbete gav före motorsågarnas tid. Kaffet kom på bordet. Ingen skulle ha begripit om man tackat nej med hänvisning till kaffe nyss i en annan gård. Medan jag satt där och pratade och rörde i koppen med de sönderstötta bönorna såg jag mig försiktigt omkring. Jordstampat golv, lite enris här och där, mot mössen förståss, några blanka kopparlock på spishuven, en gammal älghund, ett fat med amerikanskt fläsk – det kallades så – fett och präktigt, till kolbullar, tänkte jag. Och där på väggen det gamla färglagda fotot av hela kungafamiljen. Några bäddar med tjocka lager av filtar längs en vägg. Kvinnan, saknaden efter henne hängde i luften.”

Ja, det var en utvikning från raskravaller och resandefolk. Långt uppe i Norrland och för längesen. Men som sagt, mycket bra att Orrenius skriver om kravallerna i Jönköping 1948 och förstås knyter an till det som händer tiggande romer i dag. Bra att vi påminns om att vi nog inte är så ”goda” som vi tror och att raskravaller visst kan hända här och har hänt här.

Artikeln i DN har du här.

Älgar på stan

IMG_1053_141126 Ja, nu är julbelysningen igång på stan. Det är fint. Dom här älgarna travar fram på Raoul Wallenbergs torg.

Vi får ta lite riktiga älgar på det och lite riktig vinter också för den delen – på Youtube här.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 110 andra följare