Hjälp Ukraina!

Ja, det får bli en bild på flaggor igen. Denna gång vid Gustav Vasa kyrka. Tog bilden igår, en kylig blåsig dag.

Kriget är inne på sin tredje vecka nu. Nyheterna därifrån blir allt hemskare och hemskare. Jag följer med i radio och dagstidningar. Bra att tidningar i Norden samarbetar och förmedlar nyheter på ryska nu för att förhoppningsvis få ryssarna att förstå vad Putin håller på med. Ett fullskaligt dödligt krig – inte bara en militär aktion eller vad han nu kallade det. DN här.

Och om livet i Ryssland nu blir allt svårare genom sanktionerna och allt fler ryska soldater kommer hem i kistor kanske ryska befolkningen äntligen vänder sig mot diktatorn och dom andra skurkarna i ledningen. Men vem vet om det hjälper… Jag undrar hur det kan gå. Om Putin inser att kriget är ett misslyckande kanske han bara blir ännu mer inriktad på död och förödelse. Hur ska han annars kunna backa ut ur det här? ”Med hedern i behåll” höll jag på att skriva men det gäller ju inte Putin; han har nog aldrig haft nån. Samtidigt, om han krossar Ukraina fullständigt, kan han ju ändå inte vinna. Har svårt att tro att befolkningen i Ukraina skulle bli lydiga snälla undersåtar till Putins Ryssland. Usch vilken tid vi lever i.

Lista över organisationer på plats i Ukraina som man kan lämna stöd till finns här. Klicka på namnet på organisationen så ser du hur man kan skicka pengar.

Om bilden:
Gustav Vasa kyrka är sig inte riktigt lik eftersom dom två stora almar som stått framför kyrkan på ömse sidor av ingången tagits ned. Det ser lite tomt ut utan dom. Båda var tydligen angripna av almsjukan.

Shaken not stirred (3)

Ja, tänka sig…man ska bygga mer vid Odenplan, inte bara station för Citybanan där bygget ju fortfarande pågår utan även ny linje för tunnelbanan, den s.k. Gula linjen. Man planerar att gräva alltihop uppifrån och det ska man bl.a. göra alldeles intill Gustav Vasa-kyrkan. Nu larmar man i kyrkan om att det kan bli skakigt värre därinne och framför allt för det stora prechtiga barockaltaret som finns där. ”Kyrkan kräver att t-banespår flyttas” läser jag i tidningen Mitt i Vasastan.

Projektchefen för t-banebygget Malin Harders bekräftar i artikeln att Gula linjen ska byggas uppifrån men det står också att planerna kan komma att ändras. ”Ett alternativ är att lägga sig djupare under Citybanan. Det är en av de varianter vi tittar på” säger Malin Harders. Hon säger också att den lösning man nu arbetar med innebär att t-banelinjen inte går att förlänga söderut i framtiden. Lite feltänkt där kan man tycka! Jag skrev om det i inlägget ”Gul linje i galen tunna” nån gång före jul när samrådet pågick.

Altaruppsatsen, skulpterades på 1720-talet av bildhuggaren och skulptören Burchard Precht för Uppsala Domkyrka. I början av 1900-talet flyttades den sen till den då nybyggda Gustav Vasa-kyrkan. Altaruppsatsen lär vara Sveriges största skulpturverk i barockstil. För egen del tycker jag altaret är mer svulstigt än vackert och altare är ju inte riktigt min grej. Men skaka sönder vore förstås trist ändå! Och en stor förlust för dom som bryr sig om konst, kultur och historia.

Om man nu kan tänka sig att planera om dragningen av t-banelinjen kan ju funktionen bli väldigt mycket bättre för alla t-baneresenärer både nu och i framtiden + att dom som värnar om gamla konst- och kulturskatter, barockaltare och sånt, blir glada och nöjda. Förslag till andra och bättre lösningar finns ju.

Artikeln i Mitt i Vasastan som pdf har du här. Det ska vara pdf för Tisdag 28 april 2015, Nr 18. Blogginlägget ”Gul linje i galen tunna” finns här. Odenplansgruppens synpunkter på den planerade lösningen kan du läsa om i Nyhetsbrev nr 31 via den här sidan.

Gustav Vasa och almen

För länge sen, långt före min tid, fanns det gott om träd på Odenplan och även efter Odengatan och Karlbergsvägen. Bilden ovan togs 1930. Jag har lånat den från Stockholmskällan. (Stockholmskällan. Stockholms Stadsmuseum, Fotonummer E 32605).

Träd i trakterna av Odenplan är numera en rätt sällsynt syn, och värre kan det bli, tyvärr! Gustav Vasa kyrkas imposanta fasad mot Upplandsgatan flankeras i dag av två stora höga träd. Trädet som syns närmast på bilden nedan kanske inte finns kvar så länge till? Om man ska dra den nya tunnelbanelinjen – Gul linje – enligt det förslag som SLL presenterat går den stora almen nästan säkert inte att rädda.

I förra inlägget skrev jag vad jag tycker om förslaget till Gul linje. Att anblicken av kyrkan skadas allvarligt när almen sågas ner är inte den enda bristen hos förslaget. Det finns fler: läs inlägget om Gul linje i galen tunna! Och glöm inte tala om för SLL vad du tycker!

I dag tog jag ett par bilder av hur det ser ut vid kyrkan och på Odenplan en sån här kall murrig decemberdag med aning av regn i luften. Att ta en bild rakt framifrån med den röriga byggplatsen mitt på torget är inte lätt. Man får förstås inte gå in där, det är avspärrat. Så det får bli så här – som bilden till höger – jag riktade in objektivet genom stängslet.

På ena sidan, till höger, ser du lite av den nya stationsbyggnaden (ingång till t-banan + så småningom till Citybanan) med sin karakteristiska form av hängmatta, banan eller vad den nu kommer att kallas i folkmun. Eller gradängen kanske? Till vänster håller man på och bygger cykelgaraget. Och längst bort ser du kyrkan med dom två stora träden, där det som står till höger kanske snart är ett minne blott. Visst är det trist om det försvinner!

Träddöden på och vid Odenplan har verkligen varit massiv. På torget fanns bara för ett par år sen många stora uppvuxna träd, bl.a. den över hundra år gamla och mycket praktfulla kastanjen. Allt försvann när dom började med stationen för Citybanan. Motorsågarna gick heta vintern 2010.

Odenplansgruppen har tittat närmare på SLL:s förslag till Gul linje och även funderat på förslag till andra dragningar av den nya  tunnelbanelinjen. Läs Nyhetsbrev nr 31 på Odenplansgruppens hemsida här.

Gustav Vasa spricker

Ja, det kanske är en lätt överdrift. Men skador blir det tydligen på Gustav Vasa-kyrkan vid Odenplan liksom på en del andra kyrkor i Stockholm. Artikel i SvD i dag (länk nedan) Anledningen är arbetena med Citybanan – sprängningar, vibrationer. Men folk säger: ”vill man göra omelett måste man knäcka ägg”. Vanligt argument som används  av dom som försvarar projektet att dra en tunnel under stora delar av Stockholm i syfte att förbättra kollektivtrafiken – trots att förslag på skonsammare lösningar fanns. Hå hå ja ja. Jag tänker inte dra igång den diskussionen igen. Det är passerat. Bygget är igång sen länge. Att oersättliga konstverk och kulturskatter i kyrkorna skadas får vi ta på nåt sätt bara. Och visst: det är viktigt med fungerande kollektivtrafik. Kanske ska vi vara glada att det bara spricker lite och att inte alltihop rasar… Och självklart ska Trafikverket på nåt sätt lämna ekonomisk kompensation för uppkomna skador.

Jag har skrivit om Gustav Vasa-kyrkan och Citybanan tidigare flera gånger. T.ex. i inlägget ”Knäcka ägg och altaren” här.
Artikeln i SvD i dag finns här.

Titt-in i kyrkor

En dag i juli går jag in i Maria Magdalena kyrka på Söder bara för att titta lite. Man håller på och gör i ordning för ett bröllop. Kyrkvaktmästaren går runt och placerar ut ljus vid varje kyrkbänk. När han ser mig frågar han vänligt: ”Are you Italian?” Kanske gör jag honom besviken när jag svarar att jag är svenska. Då frågar han med en blick på min kamera:”Är du journalist?” Hm, näää… inte det heller. Kanske blev han besviken igen.

Jag fnissar lite åt det där när jag går därifrån. Det är ju trevligt att bli tagen för proffs när jag kommer där med min kamera. Och av nån anledning känns det lite roligt att han tänkte att jag kanske var italienska. Det var förstås turisttider och en mörkhårig person med kamera kan ju vara utlänning… Kom att tänka på det där i dag när jag tittade in i en annan kyrka. Där var inte alls lika vackert som i Maria i somras.

En hiskeligt stor byggnadsställning har riggats framför och runt om den stora altaruppsatsen (Burchardt Precht, barock, 1720-tal) i Gustav Vasa kyrka vid Odenplan. Några personer smög omkring däruppe på trähyllor inne i ställningen och mätte och grejade i ljuset av starka lampor. Gissningsvis ”museifolk”, konservatorer, experter på gamla barockaltaren och skulpturverk. Man ska staga och försöka skydda altaruppsatsen på bästa sätt så att den förhoppningsvis ska överleva bygget av Citybanan som nu kommer allt närmare i underjorden. När det där jobbet är gjort ska man hänga upp ett jättelikt screentryck av altaruppsatsen så församlingen kan låtsas att dom ser altaret. Så har man gjort också i Maria Magdalena.

Flera kyrkor i Stockholm hotas nu av skador, den ena kyrkan efter den andra. Maria Magdalena, Riddarholmskyrkan, Adolf Fredrik, Gustav Vasa,  Matteus och även Engelbrektskyrkan borta i Lärkstan. Målningar och väggar får sprickor, puts faller ner, slukhål öppnar sig… (nåja, slukhål har visst tack och lov bara hänt en gång än så länge: vid Maria kyrka). Dom flesta av kyrkorna hotas av sprängningar, borrningar och vibrationer från bygget av Citybanan.

Men när det gäller Engelbrektskyrkan handlar det om en underjordisk idrottshall som ska byggas mindre än 100 m från kyrkan. Artikel i DN om detta. I kyrkans kor finns en stor frescomålning av Olle Hjortzberg, som inte går att återställa om den skadas enl DN:s artikel. I församlingen är man mycket oroad, och det är tydligen även folk på länsstyrelsen. Men företrädare för Stockholms stad hävdar att allt ska gå bra, kyrkan kommer inte att skadas. Att det rasar puts och att det uppstått sprickor i valven påstår man har andra orsaker.

Hm…litar jag på Stockholms stad? Näää, inte riktigt faktiskt vad det nu kan bero på…  (Jag säger bara: Slussen – nudge nudge! Eller  Stockholm Water Front Building). Och inte litar jag på Trafikverket heller – dom som bygger Citybanan.  Jag kan inte låta bli att tänka att det faktiskt kan bli otrevliga skador på många gamla kulturskatter och då säger man väl bara ungefär ”sorry, det där var verkligen inte meningen!” och så kör man vidare. Det är förstås viktigare med en tunnel för pendeln och en idrottshall än med ett gäng gamla kyrkor.

I slutet av mars ska Citybanan nå fram till Gustav Vasa kyrka. Sprängningar har vi förresten hört ett bra tag nu.

Artikeln i DN här.

Skrämsel och slukhål

Läste du i DN om Maria kyrka på söder i Stockholm? Citybanan ska dra fram 20-25 m under kyrkogården och i november öppnade sig ett s.k. slukhål på kyrkogården, 4 kvadratmeter stort, hur djupt det var vet jag inte.

Slukhål låter otäckt. Jag vet att det är en term som används för ”naturligt bildat dräneringshål” som det står i Wikpedia. Fast nu vet jag för all del inte om man ska kalla det ”naturligt” när hålet uppstår pga att man gräver och spränger fram Citybanan under kyrkan.

Om den s.k. slukhålsteorin står det i Wikipedia: ”Innan man förstod att land efter en nedisning höjde sig ur havet, så trodde man att havsytans undansjunkande i förhållande till land, den s.k. vattuminskningen, berodde på att det någonstans uti världshavet fanns hål, så kallade slukhål, där havsvatten störtade ner i jorden inre.” Visst låter det läskigt.

Bara ordet slukhål låter hotfullt och skrämmande. Hos mig väcker det minnen från sånt jag var rädd för som liten. Nåt med farliga troll kanske. Kommer du ihåg den otäcka bilden i Elsa Beskows ”Tomtebobarnen”? Den visar ett stort och hemskt troll bakom en sten. Usch, farligt. Den bilden var min lilla pojke rädd för också. När han var 2-3 år kunde han förfölja mig hemma med boken uppslagen på den sidan för att få bli skrämd av bilden och sen tröstad av mig.

Och så har vi visan om dom ondsinta trollen ”Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång…”. Den var jag rädd för. Det fanns en trollmadam också som var otäck och en stor katt. ”Långt bort i Yokohama man hörde när den jama…” Usch, farligt. Jag blev alltid nöjd när visans sista rader kom där man får veta att trollen gett sig av och inte kommer tillbaka. Skönt det! Lustigt att minnet av rädslan kan sitta kvar så här långt efteråt, nästan som ett vagt obehag i kroppen.

Citybanan och kyrkorna har jag skrivit om tidigare i bloggen. Turen (?) är nu snart kommen till Gustav Vasa vid Odenplan, min närmaste kyrka. Jag var inne där i dag och frågade om eventuella skador och om vad man ska göra med den stora altaruppsatsen. Inga skador direkt än efter vad man märkt sa killen jag talade med. Det stora altaret – Burchardt Precht 1720-tal – hade Trafikverket föreslagit att man skulle flytta undan helt. Men i så fall måste kyrkan stängas och det vill man inte. Ett altare är förstås en viktig del i en kyrka. Så nu ska man bygga ställning runt altaret med diverse vibrationsdämpande mojänger och material och framför alltihop ska man hänga ett screentryck som visar hur altaret ser ut. Så har man gjort i Maria kyrka också.

Gustav Vasa kyrka är tydligen byggd på lite bättre undergrund än Maria kyrka i alla fall. Men Gustav Vasa står på gamla pelare från omkring 1900 och vad dom är i för skick i dag vet man väl inte så mycket om. Jag håller tummarna för att kyrkan inte ska bli skadad och hoppas vi i alla fall slipper slukhål vid kyrkan och vid Odenplan.

Det var kallt på kyrkogården vid Maria. Jag gick in i kyrkan och tinade upp händerna en stund på ett element nära ingången. Man höll på att öva inför Trettondagens konsert, men jag smet ut igen efter en stund. På östra sidan om kyrkan är marken på ett ställe täckt av en blå presenning med bräder lagda ovanpå. Kan det vara slukhålet? Jag gick förbi lite raskt.

Här kommer diverse ytterligare läsning:
Texten till ”Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång” finns här.
DN om Maria kyrka och Citybanan: ”Sprängningarna skakar sönder Maria kyrka”
DN om svårigheten att få kompensation om nåt skakar sönder pga Citybanan: ”Bara 16 av 548 har fått ersättning”
Maria nytt pdf från i nov här.
Bild på Burchardt Prechts altare i Gustav Vasa kyrka finns med i inlägget ”Skakigt för Gustav Vasa”
Artikel i Illustrerad Vetenskap om slukhål här.

Uppdatering 9 januari: Apropå att skrämmas: Har man otur kan det gå riktigt illa. En baby på 18 månader försvann i ett slukhål i en rysk stad läser jag i DN här. För ett par år sen blev det ett slukhål inte långt från där jag bor – i hörnet Karlbergsvägen/Hagagatan tror jag det var. En bit av trottoaren bara sjönk ner. Ingen skadades den gången som tur var.

Glutta på Citybanan

Gick jag förbi den stora gropen på Odenplan där man håller på med jobb för Citybanans pendeltågsstation. Spanade ner på utgrävningarna och sekantpålarna och några ”gubbar” som var igång därnere. Det finns några glasade gluggar i planket där man kan titta ner på byggplatsen, annars är det mesta förplankat. Jag funderar på att nån dag ta med mig en pall eller en liten stege hemifrån och traska dit med den för att kunna plåta byggplatsen lite bättre. Den som läst bloggen tidigare vet att jag anser att det var fel att välja Odenplan som plats för Sveriges näst största järnvägsstation. Men nu när bygget är i full gång är det ju ändå intressant att följa det. Och dessutom verkar det ju finnas all anledning att kolla vad dom håller på med… Som jag skrev häromdan har man ju först i somras insett att det kan bli stora problem att hitta bra lösningar för anslutning med andra trafikslag på denna trånga plats i innerstan (alltså byten till bussar och ev spårvagn, och ev t-baneskyttel till Norra Station).  ”Oj, folk kommer att vilja åka buss också!” Surprise! Surprise! Se Efterklokt om Odenplan.

Häromdan tittade jag in i Gustav Vasa kyrka vid Odenplan. Jag hade hört ryktas om att nån kyrka i stan fått skador av sprängningarna för Citybanan och ville kolla om det var Gustav Vasa. Men det visar sig att det är i Maria kyrka på Söder som man hittat flisor på 2-12 mm på golvet. Om detta beror på sprängningarna eller på nåt annat är tydligen inte klarlagt än.  I Gustav Vasa kyrka finns nu en stor byggnadsställning bakom och invid det gamla altaret (Burchardt Precht, barockstil, utfört 1725-31) och enl Trafikverket ska målningarna i kupolen besiktigas noggrant.

Jag hittade förresten en nyskriven artikel som handlar om Citybanan och om hur det går med bygget i olika delar av stan. Vad det är för tidning vet jag inte riktigt (enbart webbtidning?). Länk till artikeln ”Citybanan gräver sig fram under Stockholms hjärta” får du här.

Och så i brist på nåt nytaget från Odenplan hoppar jag istället tillbaka i tiden till det som –  i alla fall på bild – ser rätt idylliskt ut: Odenplan 1930. Så många träd! Och här finns ju förgårdarna till husen kvar. I dag finns dom bara kvar i den västligaste delen av Karlbergsvägen bort mot Norra Stationsgatan.

Odengatan, Karlbergsvägen och Odenplan med Gustav Vasa kyrka i fonden, 1930. Foto: Okänd. Bild från Stockholmskällan. Stockholms Stadsmuseum. (Klicka för större bild).

Bild på barockaltaret i Gustav Vasa kyrka finns i inlägget Skakigt för Gustav Vasa.